Sjumilakliv o tusen mil i en bil...

Jag hittade ingen annan bild....

En torsdag, o en vecka som gick från noll till trettio på ett nafs. Klockan är 22.30 och vi har just kommit hem efter diverse blandade uppdrag. 


07.20-10.20 Bloggande,  mailande och desperat letande efter högupplösta bilder till tidningen. Resultat: skickade ett gäng foton av helt okänd kvalitet till tidningen, hoppades på det bästa. Tidningen gillade inte min variant av högupplösning. Vad? Räknas inte halvsuddiga mobilfoton tagna med flötfläckar på linsen? Attans, gör om gör rätt. Imorgon får Basse ta ut nån timma ledigt så vi kan fara på fotosafari, med en påse ombyten till alla + hårband och rufsvax så att det ser ut som att vi skickar bilder från ett par minst, skilda tillfällen. 


10.20-10.35. Van hand smackar lite lätt desperat på makeup för att åtminstone se hyfsat i ordninggjord ut. Fläta löser dessutom det mesta.


10.36-11.15 Vild bilkörning på femfilig motorväg. Skype med bästa Malin. Fick vara med och torka bäbiskräksel o höra Inez gny. Tack snälla för internet o mobil.


11.18-13.45 Härlig glamlunch med vin och bra samtal med J samt inköp av kniv modell lååång till henne. Köksvariant.


13.45-14.25 Väldigt försenad, bilkörning på hög nivå. Stress, rädsla o ångest. Åhh, varför blir det alltid rött i alla tusen rödljus när man har bråttom? Barnen, som kommer hem tio över två, har ingen nyckel, ingen mobil och ingen aning. Räddande ängeln granne Nancy blir glad av mitt stressade samtal. Klart jag hjäper! Jag ropar på dem när bussen kommer. Ängel, thank you (om Nancy mot förmodan läser detta)


14.25-15.05 Illsladd in på gården, flyger in till grannen och ursäktar mej på tusen andra språk än det mest logiska i sammanhanget. Nancy glad, o väldigt pratsugen. Får tvångstankar, känner att jag måste prata med henne om kryddor. Grejsloek, basil, mynta till Mojitor. Steppsalvia. Jaså minsann, ska jag odla det nu också? Fick in en slev med svåra förkortningar till råga på allt som jag hade hoppats på att jag hade kommit ihåg, men det gjorde jag inte. Mumlade bara omkring och tog ett bett på en kaka. Jag vet inte vad jag pysslar med!


15.10-15.25 Snabba ombyten, packning av mellanmålsväska.


15.25-16.07 Kör tusen mil ner till södra delen av stan för att möta upp E och döttrar. Vi skulle visitera flickans ridskola för att jämföra med high-heels-åka-häst-skolan vi har här upp i norr.


16.08-16.45 Kör ytterligare tusen mil för att komma till, som det sen visade sej, den riktiga sortens ridskola.


16.45-18.00 Tittande o mysande med häst, lama o kanin. Såg en pytteko och fjäderfän. Barn letade ägg. Läskigt. Pratade och njöt av omgivning o sällskap. Tack för att vi fick följa med!!


18.00-19.00 Körde en sväng med bil igen, en lååång sväng, och misslyckades med tankning av foorrrd. Fick gå in på macken och be om hjälp, skäms över mej själv, Lucas skämdes ännumer. Man skulle ju NATURLIGTVIS fälla upp en spak för att bensinen skulle komma, borde förstått, not!


19.00  Skriksladdar in på Keffer. Bilhandlaren. Basse väntat där på oss i tre dagar. Bilarna är våra, nyckel i handen och varsågod. Men åååh, dagen vi har längtat efter, ögonblicket var där. Vi har våra bilar som vi köpte i december. Innan vi hade kontrakt, innan vi hade visum och boende. Bil är bra och ännubättre om vi får köra dem. Tack. Min är hög, vit, fin o glänsande. Basses är ljusgrå, låg och tung. Grym. Värdig Basse!


Eftersom vi helt plötsligt hade tre bilar och två chaufförer var det bara till att börja, på ett väldigt invecklat och för er helt ointressant sätt, köra hem bilar och åka tillbaka o hämta o sen köra hem igen. Tusen mil, i regn, mörker o kissenödig. 


Hemma nu, borde handlat på vägen, ska ha flickbesök + en pojk på lunch imon. Innan dess ska fotosessionen avklaras. Heja mej, bra planerat va? Gör inget, bor i landet där mataffären har öppet dygnet runt och allt går att köpas för pengar. 


Vi har alltså nu sagt farväl och adjö till vår första farkost här i USA, the forrrrd. En trogen tjänare, ett sätt att ta sej fram på, och ett sätt att hela tiden hålla sej vaken eftersom man får stötar hela tiden av den.  Farväl, tack för allt. Jag kommer att sakna dej. Lurad!! 


Ett sjumilakliv till vårt riktiga liv, vi har två bilar, jag slipper köra Basse till jobbet, o hämta. Basse kan åka ut i egen bil på lunchen och vi har bilar som alla blinkare fungerar på. Tacksam, lite bortskämd men ändå. Nu har vi bara mitt körkort o Social Security Number kvar. Sen kan vi fira med Champagnen som stått på kylning sen i December.


Dagen inlägg tillägnar jag mej själv, för att jag är så bra på att köra tiotusen mil i en bil på en
dag. En bonustillägnan till barnen Ström för att dom aldrig någonsin gnäller eller tjatar eller stånkar när vi kör omkring. Heja er, jag älskar.


Ojsan, får bli ytterligare en tillägnan: Kära Basse, min man och min allra bästa vän. Stort tack för 21 knasiga, roliga o spännande år. Du är inte längre den 17 åring jag föll pladask för 31 mars 1990, du är så väldigt mycket bättre, klokare, mer erfaren, coolare och mycket mycket mer. Utan dej vore jag ingenting, älskar dej!


Åsa - mer känd som Tina Törner eller vilken rally-tjej som helst.