Morgonglada skolbarn och farmors Lakritsbröd

Jag kan inte förstå hur barnen klarar av att sprudla och se så där pigga o glada ut på morgonen. 07.00, klara för avfärd. Det är för mej en gåta. Tillomed Cajsa som har det lite tufft, men bättre, är glad när hon ska till skolan. Ny dag nya möjligheter tror jag att dom tänker. O fina Lucas, den enda elvaåringen på gatan som springer på sitt fortaste när han hoppar av skolbussen för att komma o ge mej en bamsekram. Rörande.

BBB, barn med banan i bilen...
(Cajsa håller sin lilla kylväska, söt va?)

Eftersom min syster har en bakblogg (Socker och mirakel) så borde väl jag också kunna stoltsera med ett recept på min blogg. We are the baking sisters, eller nåt. Knappast. Men ändå.

Vår farmor hette Majken, ser ni en koppling? Hon hade tjockt vitt hår, alltid klänning i syntetmaterial, svarta glasögon och var en mycket god människa. Så ofantligt snäll. När vi var hos farmor o farfar fick vi äta så mycket gurka vi ville, o ibland åkte vi buss, för att Linda o jag  tyckte det var roligt. Eller tåg. O hon hade så där stela lakan, manglade. O hon bäddade om oss så hårt att man låg prick stilla hela natten. Majken, o farfar Lasse. Kärlek!

Farmor var iaf husmor, hon gjorde kalops o dillkött o rullader. Med såna där hemgjorda tillbehör som inlagda rödbetor, o gurkor. O så bakade hon lakritsbröd. Jag älskar det brödet, o har kvar lappen jag skrev av receptet på. Nånstans på 1850-talet, eller i början på 1980. Haha, känner mej nostalgisk och gammal nu.

Original från 1982, men gott. Kanske ska tillägga
att man bakar brödet i smord form, och stöter kryddorna
i mortel.

Farmor Majken har en äldre syster, Brita. Hon är också en helt otrolig kvinna, boendes i Kalmar. Varendaste födelsedag i hela mitt liv har jag fått kort o present, Linda med, och våra barn. Hon ringer och skriver kort. Alltid glad. Kvittrar liksom. Brita är lite krasslig nu, o trött. 

Jag tycker så mycket om Brita, och hennes tre barn med för den delen. Ni finns där o vi träffas ibland. Här kommer en specialhälsning till er! Kram.

En annan kvinna som jag beundrar mycket är Basses mormor Ulla. En söt dam i Motala. Snäll, omtänksam och prestiglös. Hon är härlig! Blir varm i magen. Ulla bakar världens godaste hålkakor. När jag bad om receptet sa hon så där klassiskt, äh, jag tar lite mjöl, en skvätt sånt, en gnutta så. Jag skrev ner och här är receptet. OBS! Hemligt gurkrecept också, gott!

Det var roligt att titta i receptpärmen som jag har haft i hela mitt vuxna liv. Hittade massvis med roliga recept och andra knasigheter.

Den andas Åsa liksom, jag måste hela tiden sätta min egen prägel på allt. Har gjort i hela mitt liv. Kul att se tillbaks, blir som en tidsresa på nåt sätt. Recept från gamla arbetskamrater, vänner som jag inte längre umgås med. Recept från mamma som inte längre finns. Slarvig nerskrivna recept på en servett. Roliga namn som Lindas klabbmuffins (japp, hon har bakat i hela sitt liv) Många recept från svärmor Lena med hennes tillägg eller överstrykningar. 

Som en dagbok på nåt sätt, med en extra Åsa-knorr. 

Japp, vad ska man säga, verkligen ilsken kräfta
mitt i allt. Hur tänkte jag?

Japp, det här inlägget tog sej oväntade vändningar, men så kan det bli när jag skriver. 
Detta tillägget tillägnar jag Ulla o Brita, dom tappra o goda äldre kvinnorna i mitt liv som slitit hårt, ingen kvinna av idag skulle klara att göra det ni har gjort. Ni är mina idoler. Jag tror inte varken Ulla eller Brita läser bloggen på nätet men någon som läser detta kan väl hälsa så mycket, pappa o Lena tex.


Nu vankas lunch med väninna på danska. Mysigt o glamoröst.


Åsa - nostalgisk o full av kärleksfull beundran.


PS: en hälsning till Mamma o Majken också, jag saknar er. Mormor med!