onsdag 9 mars 2011

Är det bara jag...

som helt plötsligt kan skratta högt fast man är alldeles ensam? Det går väl bra om man är hemma men lite värre om man är ute bland andra människor. Förut garvade jag här hemma tack o lov när jag tänkte: Va? Har jag packat ner den här skarvsen, mmm lustigt. Kom sen på att jag har packat ner alla skarvsar jag har, varenda en. Jag bor ju här, är inte på semester liksom. 


Kanske börjar jag bli kocko?


Åsa - mitt i gökboet 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tack snälla för att du tar dig tid att kommentera, blir glad!