Barnen svor och mamman grät...

Lite tuff rubrik va? Riktigt så illa var det inte utan det handlar om eden som barnen svär i skolan varje morgon. Som sänds på skol-tv. Jag lever i en film....
Cajs sa att hon ville lära sej säga eden på riktigt för det är pinsamt att inte kunna den. Vi fick googla fram den och sen övades det:


"I pledge allegiance to the flag of the United States of America, and to the republic for which it stands, one nation under God,indivisible, with liberty and justice for all."


Lilla spagettibarnet, som med sin flickiga röst, sitt superblonda hår och dom små fräknarna stod i köket o rabblade högtidligt och med sydstatsdialekt. Ett fint och stort ögonblick, hon visade intresse, hon pratade engelska och jag, jag grät i smyg.


En annan bra och lite skrämmande insikt barnen har fått här är att alla inte har det lika bra som vi. Det blev så tydligt för dem när de åkte skolbussen hem. Vet du mamma, min kompis Ixcel, hon bor i en husvagn! Har dom inga pengar då? Så klart att dom ser vart bussen släpper av klasskompisarna, och att hon inser att det är lite annorlunda att bo i en husvagn. Ixcel har samma kläder varje dag också, och har två tänder av silver. Jag hoppas högt o heligt att barnen värderar sina kompisar lika högt som innan trots att dom nu vet att dom bor i ett skal ute på en åker. Jag önskar att jag lärt dem vad som är viktigt. Inte flashiga bilar, flådiga hus eller fancy klädstil. Insidan är det enda. 


Lärdomar:


Jag är tryggare när jag har min egen kudde


Bästa tiden på helgen att åka o handla är söndag vid 11-hugget.


Myndighetsanställda här är svåra att förstå sig på. Det blir också uppenbart att vi betalar mindre i skatt, vi får inte samma servering på silverfat här som hemma. Lite krångligare.


Basse har blivit utsatt för årets argaste bittraste tant


Kefir är så nära filmjölk man kan komma


När och om vi flyttar hem ska jag fråga människor av utländsk härkomst vart dom kommer ifrån. Jag blir jätteglad när någon frågar mej nuförtiden.


Att laga mat här är så in i bomben svårt o krångligt. I huvvetrecepten funkar inte längre för ingredienserna finns inte. Börja om från början, gör om, gör rätt.


Egentligen finns det bara två typer av människor här, supertrevliga o superotrevliga. Inga mitt emellan. 


Jag får ont i magen, svid i hjärtat över att loveli Maiken saknar oss så mycket. Hon gråter hejdlöst varje dag. Moster får kramp. Snart ses vi älskling


Tejpen är seeeg här. 


Älskar ziplockpåsarna. FInns inte vanliga plastpåsar utan alla sorters påsar har som en dragkedja i plast på sej. O soppåsarna har ett inbyggt snöre att knyta ihop med. Smurt!


Jag är lite obekväm över att inte ha koll på alla djur som kanske finns. Det verkar vara spindlar o ormar och dinosaurier. Farliga spindlar. Ska inte döda såna med handen i fortsättningen.


Ser fram emot att Basse kommer hem från Europa för då ska jag få en... DEO-ROLL-ON. Som torkar på stört. Utan mjöligt tjafs i armhålorna. 


Over and out


Åsa - djupytlig och fulsnygg på samma gång (och det gör ontskönt med myggbett)