onsdagen den 4:e september 2013

Isglasskris

Mm, idag är tanken att vi ska dela ut 1245 styck läskiga fast poppis isglassar på lunchen i skolan, ja det där jag skrev om häromdagen. Lite freezer pop crisis på morgonen. De hade inte fryst sej, vi har alltså stoppat in lådor med såna där tinade saftisglassar i cafeterians frysrum. Smart va? Vi hade ju tillomed öppnat kartongerna... I morse gjorde vi en utifallatt check, oh nej. Inte så där värst frysta. Kris, på riktigt. Är ju inte jätteroligt att behöva ställa sej på skolgården o ropa till alla skolbarn med biljett för isglass i handen att we are soooo sorry, ingen freezerpop idag. 

Vi har lagt ut glassar på plåtar, möblerat om hela frysrummet för att få plats. Frysen är lika stor som mitt vardagsrum. Ökat kylan till minus 700 grader typ och håller alla tummar för att alla hinner frysa. Som på löpande band håvar vi ut de som stelnat till. Eh? Kallt! Shorts o linne, inga vantar. Har lämnat skolan nu och lämnat över till teamet i  6th grade. Värmer mej med hot chocolate (lögn) på biltvätten för att tina upp. 

Så kan det hända i fru Ströms liv, spännande hela tiden.

Nej tack isglass liksom.

Over and out, 

Your icegirl living on the edge.

söndagen den 1:e september 2013

Fru Ström räknar ess

I fredags gick jag till skolan, upp för trappan, glad i hågen, för att samla in 8th grade klassernas Ace-siffror. Alltså, Ace är man när man gått hela veckan som elev utan att få en anmärkning eller misskött sej på något sätt. Är man Ace blir man belönad, såklart. Varannan vecka är det jag o min kompis Debbie som delar ut Ace awards o varannan vecka är det rektorn. Han, Mr Thomas, Mr Chad Thomas, han gör det lätt för sej. Hans Ace awards kan vara 10 minuters längre rast en dag, eller flip flop Friday (jippy) eller kanske lite disco på lunchen. Jag o Debbie får det lite värre. På onsdag lunch ska vi dela ut isglass. Först dela ut biljetter i klassen till de skötsamma Ace eleverna, sen under deras enda rast på hela dagen, 20 dyrbara minuter, stå som fån o dela ut isglass med vantar på händerna o saxar i högsta hugg. Freezer pops. Som ska handlas, frysas, förvaras nånstans innan utdelning. Hatar freezer pops. Kladdiga, illfärgade, syntetiskt snaskesnuskskräp. Barnen gillar det tackolov och då blir jag ju poppis. Hoppas jag!

Tanken är att alla 16 8th grade hemrumslärare sätter ut sitt antal Ace på en liten tavla utanför klassrummet så jag kan smyga lätt o likt en skugga i korridoren och bara skriva ner. Tanken är god, borde tagit 3 minuter. Projektet tog en faslig vändning redan vid dörr 1, o vid dörr 2, dörr 3. Katten också, ingen hade satt ut sitt Aceantal. Hellmutt, bara att görat, knacka på dörren till Mr Walkers rum. 37 mustaschfjunisar och kajalögda Victorias Secret look alikes sitter o lyssnar på en genomgång av nåt algebraaktigt. Dödstyst. Ehum, hi mr Walker. I'm sorry to interrupt. Tusen ögon som illglor. Bister Mr Algebrabesserwisser. Visk visk kajalflickorna viskar it's Sweden's mom. Jag vinkar lite käckt o tänker att ooops, syns det att jag kommer direkt från träningen? Kannn aj havvv jår ejs kaunt pliiiis? 35, rapp som en iller väser Mr Walker, kajalögonen granskar mej. Får panik o känner mej tvungen att scanna klassen för se om Lucas sitter i just detta klassrum. Har inte koll på Swedens schema ser ni. Hinner inte se, viftar lite käckt åt alla håll utifall att han sitter där min pojk, smyger ut o självdör mot dörren på utsidan. Puh, one down, 15 to go. 

Resultatet blev sisådär, 354 Aces, hälften av alla elever i åttan och min pojke är en av dem :-) Många grälla isglassar ändå. Måste leta på 4 volontärer som kan hjälpa att dela ut annars tar det hela rasten o det vore ju förfärligt. Måste göra allt i min makt för att fjunisarna o pandaögonflickorna ska tycka om mej känns det som. Är fasen livrädd nästan. 

Har sorterat biljetter, lagt i små påsar, stavat lärares namn rätt. Tillbaka till skolan o gör om proceduren. Hi Mr Walker, sorry for interrupting again, here are your Ace awards bla bla. And yes, I'm Sweden's mom, have a good one pandaungar och glöm inte tacka tant Asa aursa osa azza för isglassen liksom. Typ så kommer det bli, not.


Create a great week som Mr Thomas aka slöfocken säger.

Åsa - Sweden's mom. Älskar kajal också

lördagen den 31:e augusti 2013

Hur Amrisarna gör det...

Jag smäller av, wow! Så många gulliga komplimanger på min instagram, facebook o mail att jag blir alldeles tuppig och mallig. Tack, ni är bäst och i all hemlighet hade jag bestämt att japp, får mitt första inlägg på länge över 100 läsare, ja då fortsätter jag. Heliga makaroner, passerat 200 med råge. Kul! Ni har inte glömt bort mej. All kärlek till er! Känner mej lite ringrostig men ge mej lite tid så kommer jag nog in i mitt gamla vanliga bloggflow.

I alla fall, hur som helst. I min eventuellt av mej påhittade frågelåda kom ett blygsamt men gulligt mail:

Hej Loppan!

Vad kul att du är tillbaks, har saknat dej! Mitt förslag på saker att skriva om är skillnader mellan Amerikaner och Svenskar. Seså, varsågod.

Jag som skriver heter Majgull, jag är en härlig frisk fläkt på äldreboendet Söderläget i Köpinsvik. Jag leder pensionärsinternetklasser på tisdagarna kl 10.

Med vänlig hälsning,
Majgull - ditt största fan



Men då så, tack Majgull. (fasen Åsa don't go there again, påhittade frågelådor och allmänt blaj, sorry!)

En ny bloggkategori är född. Hur Amrisarna gör det. Del 1 kommer här:

Bumper Stickers
En inte alldeles ovanlig syn när man kör omkring
Måttlighet är en dygd sa mamma, och det lever jag efter förutom när det gäller nagellack. Men här har inte mammorna lyssnat på min mors råd. De flesta eller kanske snarare många Mom Taxis (bara det...) har ett gäng snitsiga klistermärken och eller magneter bak på sina bilar, minivans, amerikanska rymdfarkoster som dom kör omkring sina kiddos i.

Poppis typer av bumperstickers är:








Allt väl, fint och gulligt på alla sätt om än lite ovant att se bilar som används både som taxi, anslagstavla och bekräftelseforum. Man kan också köra på streckgubbevarianten:

Pappa, mamma, flicka pojke och bäbbe, hund o katt. Ok.
O jag är säker på att det finns stickers med både häst o hamster om man vill.



Som jag kommer ihåg det så hade bilarna hemma i Sverige väldigt sällan bumper stickers, kanske nån enstaka eller så men absolut inte i den här amriska utsträckningen. O vem är jag att döma, klart fru Ström har fallit till föga hon också liksom....


Äkta coolt va? Men det är hög tid för biltvätt av min Mom Taxi.
Kom ihåg det bara, när det gäller allt. Måttlighet är en dygd för det har min mamma sagt. En annan rolig sak är uttrycket ta sitt förnuft till fånga. Har fnissat hela dagen åt det, låter helt weirdo och charmigt på samma gång. 

Bjuder också på en kvalitetsbild från planeringsmötet igår.


Vad ska man säga? Underbara tjejer är det i alla fall, o jag får hänga med dem. Sann lycka liksom.

Med den bilden avslutar jag för idag, mästarbilden ger er dock en cliff hanger till nästa gång. Appetizers.... 


All kärlek, 

Åsa - måttlighetens moder typ




























































fredagen den 30:e augusti 2013

Saker och ting...

Hej!

Det kan vara så att jag har fått förnyad bloggkraft, och ingen är i såna fall gladare än Kalaslotta, Tack för pushen honung!

Tänkte jag skulle sammanfatta mej lite, o försöka hålla det kort. Jag har ju en tendens att skriva romanlånga inlägg och njae, det är lite för tungt för människan att läsa tror jag.

Jag kör på en lista helt enkelt, håll tillgodo. Här kommer:

Snabba fakta om the Stroem Augusti 2013

Vi har bott här i Uväsa i drygt 2,5 år. Tiden rusar, barnen växer om mamman som lever i förnekelse. Hur så där mycket kan barn växa på så kort tid liksom? O bli små vuxna, inte goshiga småbarn med små händer och gulliga röster. Fast fasicken vad jag älskar våra kiddos, så imponerad, stolt, lycklig och mallig över dem. O i ärlighetens namn, förbannad, trött och lite matt på dem emellanåt också. Hallå? Jag är förälder ju.
Från detta....
Den 29 januari 2011, dagen för den stora flytten. Vi hade inte en susning om vad som väntade oss. 

Till detta. Hjälp!
Mina två junior high barn
Vi har förlängt vårt kontrakt med två år. Vi skulle egentligen varit hemma på svensk mark vid det här laget. Kändes inte aktuellt. Två år utomlands är ingen tid alls, första året är kaos, andra är återhämtning, tredje året börjar allt funka och man har lärt sej rutiner, sedvanor och tusen nya ord. Att rycka upp barnen från sin trygga vardag här hemma i vår nya värld skulle vara så fel. Dom vill inte till Sverige, dom är hemma här. Vi lämnar det så här så länge, framtidstankar tar vi en annan gång.

Vi bor i samma hus som vi flyttade in i. Fast jag har visst råkat måla om ganska mycket. Stod inte ut med femtielva nyanser av lejongul o vinröd. Bytt ut ganska mycket svenskdesignade slimmade möbler mot mer rustika amerikanska ditos. O jag trivs! 

Vi älskar vår båt och vår sjö. Finns inget bättre för oss på lediga dagar, guppa omkring eller mer kanske köra illfort som värsta gansters och skratta så vi kiknar när vi flyger över vågor. Mer så är det kanske?

Jag vet inte vad Please jeans är. 

Barnen vet inte vem Lykke Li, Stiftelsen eller Jean Banan är. Aviccii däremot, fast dom vet inte att han är svensk.

Lucas kan inte rabbla Halländska åar i sömnen men han kan väldigt mycket om amerikansk historia och algebra. Cajsa kan inte stava på svenska, K är en bokstav hon förnekar och å ä ö är väldigt onödiga tydligen.

Jag har jobbat mer eller mindre heltid inom PTA på Cajsas skola. Parent Teacher Association, väldigt kul, väldigt lärorikt och galet läskigt emellanåt. Vem trodde det, att lilla jag skulle fixa att sitta i en styrelse, ha dragningar för ledningen och argumentera för min sak? I ett annat land, på ett främmande språk i en annan kultur? Jag kan lova er att jag inte har förnekat mej, har hittat på egna ord, gjort klantiga kulturella fel, jag har charmat byxor av chefer och tryckerier. Alla vet vem the Swedish girl är. Jag hade tre ansvarsområden förra läsåret. Skoltidningen Bulldog News som editor och ansvarig utgivare. Jag har haft ansvar för 2 av skolans 3 största årliga fundraisers och samlat in strax över $10,000. Hejja mej va? Kändes för himla härligt efteråt kan jag säga men under tiden, superläskigt o väldigt ansträngande. Jag delade ansvar för en av skolans två stora middagar, varit room mom i Cajsas klass och hade hand om 5th grades graduation party. Och jag jobbade i media centret på Lucas skola. Claes var sur för att hemmafrun Åsa var på tusen möten och inte riktigt hann med att göra det jag egentligen borde ha hunnit med. Hej städhjälp och här vassego barn, ni kan värma en cheese pizza när ni blir hungriga, mamman måste jobba. Gratis, ingen ersättning men det var inte anledning till jobbet heller.  Men tack snälla PTA för allt jag har lärt mej, tack för er förståelse och tack snälla ni för att jag fick vara en del av skolan på insidan. Och stort tack för denna:



Från och med nu har jag bara... ett uppdrag på barnens skola. Jag är 8th grade rep. vad rep egentligen står för vet jag inte men jag och min vän Debbie är ansvariga för saker och ting som rör 8th grade, både elever, föräldrar och lärare. Inte så där värst ansträngande jämfört med förra året uppdrag men jobb, det finns det. O kul. Det är skillnad på att vara på involverad i en elementary school där alla 750 elever är 12 år och yngre jämfört med 1500 varav 8th grade har 800 elever. O dom har muschtachfjun, stora skor, spruckna röster. Dom är tusen gånger biffigare än mej, tjejerna har kajal i hela ansiktet och så där poppiga kläder och finnar överallt och luktar liiiite för mycket Victorias Secret. Det är inte direkt så att 8th graders rusar fram och ger mej en kram när jag kommer dit så att säga. Eh? 

Vi har haft besök, många. Finns inget som är så in i märgen underbart som att åka till flygplatsen och hämta upp efterlängtade älsklingar. Pirret, tårsvidet. Snart, snart kommer de gående i den kilometerlånga gången från immigration. Se, är det inte dom, där bakom hon med det stora håret, jo det är det, nä, det var visst en städare. Men där, visst är det dom? Där borta! Vifta med flaggorna o ballongerna barn, det är dom! 

Vi har rest en del, upplevt. Men USA är stort, fattar ni hur stort? Finns så mycket att se, uppleva och upptäcka. Så lite tid. Vi har en bucketlist, vi bockar av en efter en. Hur som helst, vardagen här är fortfarande ett äventyr, lever fortfarande i en film och känner mej så sanslöst tacksam. Nästan varje dag. Det finns såklart saker som inte är det minsta glamouröst, det finns saker här som är sämpiga. Mycket. Men eftersom jag eftersträvar att foka på det positiva så struntar vi i det. 

Hundarna, mina bästa girlfriends mår bra. Jag är galen i dem, dom är galna i mej. Vi är radarpar, piff o puffs fast tre. Jag och mina lakritstroll. Som överlevt både hjärtmask och akut bukspottskörtelsinflammation. O hej hamster Billy. Hej fiskar i mängd i färgglada kulörer och jomenjatackarja, hej Åsa, voluntär på ett stall för rescuehästar. Bästa jag vet, att bli skitig under naglarna, lukta häst och gnuffsa med en varm mule. 

I helgen är det labor day, måndagen är ledig. Vädret är varmt och soligt, sisådär en 30 grader och 20 på natten. Basse kommer hem från Sverige med två greveostar i resväskan. Vad mer kan en flicka begära liksom? I kväll är det planeringskväll inför vår tjejresa till Charleston nästa helg. Vi ska visst få appetizers och vin, tant tackar gärna ja till båda.

Saker vi saknar, utan inbördes ordning, familj, syskonbarn, vänner, ost, gå ut i skogen och hämta svamp o blåbär, Vättern, effektiviteten när det gäller pappersarbete. Men dom skojar här va? Så osmidigt och komplicerat när det gäller myndigheter o skolan. Centimeterhöga högar utgör deklarationen, 700 kopior. Skolstart innebär en helkväll med ifyllning (obs, Åsaord säkert) av papper, intyg, bla bla bla. Jag saknar också miljötänket och tryggheten big time. I natt skrek mobilerna här, min o barnens. Amber alert, en bil som blivit stulen med en ettåring sittandes i. Vad falls? Läskigt. Ibland saknar jag det svenska vädret. Fast mest familj o vänner. O ost. Hur svårt ska det vara att tillverka Greveost då? 

Sisådär ja, ett livstecken från Loppan. Gick ju bra det där, och det känns lite pirrigt att skicka på publiceraknappen faktiskt. Tänk om jag inte har några läsare kvar? Det ger sej. Och om det blir en fortsättning på mitt bloggande? Det känns svårt att komma på vad jag ska skriva om, vet inte vad som är läsvärt eller upprepning. Vad tror ni om frågelåda? Vad vill ni läsa om, vad är er önskerubrik? Bring it on! 

Bloggkärlek och respekt,

Asa, the Swedish girl












torsdagen den 19:e juli 2012

Skepp ohoj, en dröm för vissa slår in...

Sisådärja, besöken från Sverige har haglat tätt det senaste veckorna. Helt galet underbart att få vara nära älskade och saknade fina människor. Jag är rik!! Poolhäng med soltörstande svenskar, shopping på hög nivå, världsklass..., middagar, rusdryck, flams och allmänt supertrevligt.

Men så var det ju det här med båt. Basse har så länge jag har känt honom i trehundrafyra år ungefär, sen vi var 17, köpt båttidningar, lusläst båtbörsen och pratat båt o om-när-hur och visat allmänt båtsug.

Lake Norman är en sjö som ligger supernära där vi bor.

Snabba fakta: handgjord sjö! Öh? Byggdes för att få kylvatten till kärnkraftverket (tänker inte foka på kärnkraft, acceptera fakta bara, o glöm)
830 km lång strandremsa
30 meter djup
130 m3 (lika stor som Sommen mellan Östergötland och Småland som är den 17 största sjön i Sverige.)
Inga hajar i Lake Norman
Michael Jordan har sitt sommarhus vid sjön.
Många många fina villor ligger runt sjön, Charlottetraktens vräkigaste.
Varm sjö!!

Dröm blev till verklighet, båt är köpt, motorbåt av märket Chaparall, en däckbåt med syfte att åka fort i, åka saker efter med, sola, bada och inte minst putsa på. Basse är lycklig, jag med!

Måste ge mej av till marinan (mooaahhhaaa) och ge mej ut på cruise men så länge låter jag er njuta av några bilder på MS Swea.

Kramar,

Er tillgivna ruffhäxa Åsa

måndagen den 2:e juli 2012

Festlig helg...

Huuhuu, helgen har varit het, illvarm, galet varmt faktiskt. Varningar på tv och på nätet, stanna inomhus. Drick mycket, var stilla. Hemma i vårt hus har airconditionen gått på högvarv men ändå har vi tyckt att mmm, ett par grader kallare hade inte gjort ont. Jag har ägnat det människor som inte har ac, eller kanske inte ens ett hem, många tankar. Undrar vilket som är värst, sträng kyla eller galen värme?

Dubbelfest i fredags, hejdåfest för Cecilia med familj som gjort sitt här och tar sitt pick o pack och flyttar hem till Stockholm. Trevlig bartömningsfest, provisoriska möbler, nästan 100 personer o galen värme. Glamsvett, nää. Tråkigt och ledsamt att de flyttar, avskyr avsked. Torka tårarna i bilen och drar till nästa fest, överraskningsfest för ms Lauren. God mat, trevliga människor och drinkar som satte sina spår dagen efter.

Igår hade vårt område 4 juli fest, sedvanlig garageinfartspartaj, medhavd maträtt och babbel babbel. Fyrverkeri på golfbanan och underbar temperatur efter åskovädret som välkommet dämpade hettan. Inga konstigheter, kom som du är. Älskart!

Nu är det lite fix o tricks inför nästa besökande, bästa Anna o fina Lars. Som jag har längtat efter dem! Vilken tur vi har som har vänner o familj som tar sina semesterveckor och sparade slantar och flyger över för att hälsa på oss. Lyckliga vi!

Åsa - bortskämd och glad

fredagen den 29:e juni 2012

Spenatbadisarna säsong 2

Åh, era hejjarop o gulliga kommentarer gör mej prillig o stolt och sugen på bloggmaraton. Tack!

Föga förvånande har vi ett, som i inte två, barn i simlaget i år. Cajsa ville verkligen inte vara med, hon tyckte det var sååå jobbigt att vara simmare. Jag håller faktiskt med henne, det är jobbigt, slitsamt och kräver stor insats av simmarbarnen. Träning varje dag från mitten av maj till juli. Tävlingar två gånger i veckan. Disciplin, nöta längder, konstant jaga tiondelar och diskret snyta ut vatten ur näsan när ingen ser. Lägg dessutom till SPENATBADKLÄDER så förstår ju vem som helst att Cajsa inte kan vara med i år. Hon har andra intressen kan man säga.

Kläder tillexempel.
gärna shorts i tros-storlek...
Nåväl, Lucas är med och simmar i år igen, o baskemej om inte pojken känns betydligt stabilare i alla simsätt den här säsongen. Inga mer "simma som en svan på sitt saktaste bröstsimsätt". Han ser starkare ut, har bättre uthållighet och är galet med i gänget i år om man jämför med vårt något stappliga inträde i simklubben förra året. Uhumm, gör om gör rätt liksom.

Han kallas Sweden av sina kompisar, o lärare med för den delen. Tror han är ganska nöjd med det. Otroligt viktigt för honom att ha Sweden skrivet med obort-tvättbar spritpenna på ryggen o armar o ben när det är tävling och idag hade antalet i team Sweden i Northstone Swimteam utökats till 4 helt plötsligt. 1 svennebanan och 3 ur-amerikaner med Sweden skrivet på ryggen. Gulligt och konstigt. Han har träffat så många kompisar i simlaget och dom hejjar o pushar varann. Fint! 

Min Sweden

 Blandade resultat från Lucas sida, någon diskning har vi också hunnit med. Är inte någon stor sak att bli diskad egentligen, ganska många blir diskade faktiskt. Tusen regler att följa i varje simsätt, händerna måste vara i öronhöjd o benen måste vara si och rumpan så o glöm föralldel inte att sätta båda händerna i kaklet när du vänder eller går i mål. (Jag har inte riktigt koll på alla regler alls) Kräksel under fjärilssim är inte heller tillåtet, absolut inte två gånger i samma heat heller. Stackars Lucas, fjäril är apajobbigt och helst av allt ska man nog inte andas alls när man simmar fjäril. Han tog det bra, helt utmattad var han och hade inte ens kraft att bry sig om de diverse matbitar han lämnat i poolen som en välkomstgåva till nästa simmare i bana 5 på Wynfield simklubb. Ooops. Han har lyckats väl andra gånger, slagit personligt rekord flera gånger, dragit in poäng till klubben genom att komma trea i sin årsgrupp och varit grym i stafett. Kul! 


Papperslistor o mail till galenskap. 



Jag o Basse volontärar på simtävlingarna också, nähä? Idag var Basse tidtagare. Kul att vara delaktig, lärorikt och stressigt fast positiv stress ändå tycker jag. Idag var det dock tiotusen grader varmt, man samlas kl 5 och då är det som varmast på hela dagen känns det som. Få skuggiga platser vid en poolkant, simbarnen får rådet att kyla ner fötterna i vattnet för att inte  överhettas. Fräsch o glamsvett-tiden är passerad o förbi. Men skönt är det, njuter faktiskt ändå.

Amerikansk bröstsimning.

Hejjja, dom skriker örona av mej, o den som simmar den
hör inte ett smack. 

Rufs and do's and dont's

Paxade medbringade stolar. Vi har också såna fast
hundarna har visst gnagit sönder dom.

Motståndarlagets uppvärmning
Allt väl, dagens simtävling är över och förbi. Northstone Club, vårt lag, vann - igen. Än så länge har inget lag lyckats slå oss på fingrarna, varken detta år eller förra. Klart jag är stolt!
Bra kämpat alla kiddos, ungdomar och tonårspojkar med trekantiga kroppar o flickor med hårknorvsbulor under sim-mössorna och i spenatbadkläder. Ni är jätteduktiga! 


Och jag, för första gången i mitt liv, ser fram emot OS i sommar, framför allt simningen. Charlotte NC är en stor sim-stad har jag förstått och vissa uttagningar till OS har varit just här i krokarna. Faktiskt hade vår simklubb besök av 4 OS-simmare för ett tag sedan och de gav goda och lärorika råd. (inte kräkas i fjärilssim var kanske inte ett av råden) Jag säger bara Mr. Phelps.

Och för att knorra till detta inlägg ytterligare så kan jag berätta att just på vår gata bor 5, o gatan är inte lång, ungdomar i övre tonåren som är grymma på simning, alltså speciellt grymma. Skulle inte förvåna mej om någon av dessa kommer med i kommande OS en dag. Kom ihåg vart ni läste det först!!

Åsa - headcoach Team Sweden






onsdagen den 27:e juni 2012

Nyper mej i armen, igen...

Sådär ja, nu har det gått alldeles för lång tid sedan jag uppdaterade. Saken med min blogg är ju att det är min alldeles egna dagbok där jag skriver saker för att komma ihåg. Något att läsa när jag är vuxen, barnen utflugna, lessen, glömsk eller bara av ren nostalgi. Att härliga människor som läser bloggen är en bonus. Ett stort tack och många kramar till er som hört av er på olika sätt under tiden bloggen legat i vila. Jag uppskattar era tilltag väldigt mycket! Rörd!

Oj, vet inte ens hur jag ska summera tiden sedan sist. Vilt, totalt vilt, är nog ordet. Vilt som i roligt för det mesta, vilt som i mycket att stå i, vilt som i galet. Härligt. Kul! Ett som är säkert i alla fall är att nää, vi flyttar inte hem i Januari då kontraktet går ut. Två år var ju tanken. Det tar baskemej ett helt år innan man är på säker mark, innan man har etablerat rutiner i ett nytt land. Nu vet jag vart jag ska hitta soltorkade tomater, jag vet vart jag ska köpa frimärken. Jag har lärt mej namnen på de flesta grannarna. Jag har lärt mej knepen, jag har fått många amerikanska vänner och barnen är trygga. Jag är inte längre livrädd för att ringa ett samtal till någon instans. Jag är hemma här nu.  Ett år utomlands är ett äventyr, man skrapar på ytan och upplever massvis. Om man vill leva i ett annat land, verkligen leva, då är två år ett minimum. Att börja tänka på hemflytt nu skulle vara ändå vara tungt. Vi blir kvar, vi stortrivs ju, ni får stå ut med mina upplevelser i den amerikanska vardagen ett tag till. Två år till, minst!

Överaskningsparty med 70 tals-tema i min ära. Evigt
tacksam!



40 årsdagen.... Vilt. Festen, vild. Basse reser vilt, o mest hela tiden. Barnens hår växer vilt, deras kroppar också. Hjälp. Just nu är Cajs nästan jämnlång med Lucas. Hennes ben är kilometerlånga. Skolan är avslutad, End of Grade tester klarade med bravur. Vilt stolt mamma. Jag har tagit på mej (kanske lite för mycket) fler skolprojekt förutom tidningen. Jobbat hårt, känt mej nyttig. Tillfört något. Vilt kul! Tror dock att se till att jobba hårt och mycket är knepet för mej för att undvika koma och onyttighetskänslan.

Sedan skolan slutade 8 juni har finaste syster med familj varit på besök. De åkte igår. Det gör så ont att säga hejdå. Svider som katten. Saknar dem hur mycket som helst. Huset ekar.

Inte alla väskor! Jag fick köra efter taxin med
ytterligare ett lass. Linda gillar att shoppa.

Vill inte att ni ska åka!


Uaaäck! Har sett till att planera de närmsta dagarna till bristningsgränsen. Kollegor på besök, simtävling, sommarskola, barn på översovning, hemflyttningsfest (inte vi som flyttar dock) frisörbesök, utbilda en annan mamma i Publisher,  och sist men inte minst 4th of July fest innan, japp just det, innan bästa finaste Anna o Lars kommer på besök på måndag. Som jag längtar! Overkligt! Vi är lyckligt lottade att fina människor använder sina semesterveckor och insamlade medel för att komma och besöka oss! Har också haft en mycket kär fd kollega till mej på besök häromdagen. Maria med familj var i krokarna och kom förbi på en sockerchocksfika. Underbart trevligt och overkligt det med.

I övrigt då? Mmm, massvis! Måste konsolidera lite med mej själv när jag ligger vid poolen och lyssnar på ett sommarprogram från P1. Har så mycket att skriva om, så mycket att det skulle kunna bli en bok, måste memorera lite. Tant börjar bli gammal, minnet sviker mej. Skojar bara!

All kärlek,

Åsa Maria Ström - full i fasen verkar det som




tisdagen den 3:e april 2012

Ströms testar snaskesnuskfrulle och snart hej Sverige....

Okidoki, påsklov, tidningen lämnad till tryck, sol, hundar på resort, väskan packad med varma kläder. Känns som att vi ska på skidsemester utan skidor... Ryktet och prognosen säger kyla, känns sisådär att kliva ur flipflops och i Uggs. Att få träffa människor jag älskar mer än själva livet, att få hetsäta Greveost och filmjölk överväger det kalla. Syftet med resan är tungt, ska begrava älskade fina gammelmor Ulla. Tråkigt, sorgligt och väldigt tungt. Så det är med blandade känslor jag hoppar på en Lufthansamaskin och slumrar över Atlanten.

Hursomhelst, idag har vi ätit onyttig frulle resdagen till ära. Hur gott? Makalöst gott o precis så onyttigt det kan bli. Små små knapriga frasiga kanelbullar som gör mjölken lika söt som kalaspuffarna gjorde på 80 talet.
Jag gillart, apagott. Undantag, absolut men ändå. Ibland blir jag sådär spontan o crazy och käkar det mest onyttiga som finns verkar det som.
Kelloggs Cinnabon får 5 strömming av fem möjliga, bara för att jag är på det humöret. Fråga mej i morgon bitti, så kanske betyget är betydligt lägre.




Innehåller iallafall vitamin D, o är
av multigrain. Stort!


Nu sätter vi oss i solstolen en stund, Basse o jag. Går igenom packning o bara njuter en stund innan vantar o vinterjackan tas på.

O ni som undrar vart Cajsans fisk mr Queen ska vara medan vi är borta.... Han ska vaktas av Basses jetsetvän, som bor i ett penthouse mitt i city, som flyger omkring i första klass, som sällan eller aldrig lagar mat och har en egen butler och som bara för att han så gärna vill, tar sig an kampfisken mr Queen över påsk. Gulligt va?

Glad påsk önskar jag er också, glöm inte att göra äggskals-säkring innan ni går lös o hetsäter ägg. Jag avskyr äggskals serni! På riktigt.

Åsa - älskar värme

måndagen den 26:e mars 2012

Veckan i klumpform o en lärdom

Sesådärja, familjen samlad igen, skönt. Det tar oss ett par dagar att hitta tillbaka till våra platser i familjelivet, svårt för mej att släppa kontroll, svårt för Basse att hitta in i vardag, o kanske svårast för barnen att veta vems regler som gäller. Tycker vi borde kunna göra det enkelt o bestämma att mammans regler alltid gäller :-) Skönt är det hur som helst, vi är så bra på det här, vi har tusenårig rutin liksom. Basse har rest sen vi var 18. Många resor blir det...

Veckan som är:

Tidningsinlämning, kul som in i bängen, mindre lattjo att när jag fnurlat klart idag o skickat för korrekturläsning få två artiklar som mååååste in. Deadline var den 21 mars, förra veckan. Gör om o gör rätt, kanske mer som gör om o få plats för min del.

Basse o väder? Han han mest oturen som en man kan få när det gäller helgväder. Vi har så länge han varit borta haft galnoväder, uppåt 30 grader. Underbara kvällar. Vad händer så fort han sätter sina skor på amerikansk mark? Väderomslag, 15 grader kallare, moln. Skulle vilja att han fick njuta en ledig dag i solsken o med ljummen kvällspromme tillsammans med sin härliga fru.


12 åringen sturskar till sig, håhåjaja. Än så länge hanterbara problem, inte mindre tråkiga men ändå. O då har jag inte sett någonting ännu gissar jag, på väg mot tonår. Små barn små bekymmer är förmodligen den största sanningen nånsin. Varför sa ingen det här till mej INNAN vi fick barn?

TVn vi har med superkristallextradelux upplösning håller på att kajka sönder. 4 år gammal, topofthetop, blaha. Men då lyser Basses ögon som en lintotts på julafton. Jag ser tråkig utgift, han ser teknikinvestering. Så länge saker går på el o har sladd, då finns inga investeringshinder, han går igång på alla cylindrar. Hjälp!

Cajsa är som vanligt, hon har börjat uppträda som operasångerskor, plural, på kvällarna. Vi får rösta. Oftast är det karaktären Cajsa som får flest poäng. Grejjen är den, hon har rätt skön o ren ton i rösten. Inte krossa glas illa på något sätt.

När Basse köper skinka o pastrami över disk, då tar han i. Lucas har det som pålägg på sina wraps han har i lunchboxen. Basse slår till på pastrami för 150 kr o skinka för 100. Japp, som ska räcka i 4 skoldagar. Ohoo, här ska ätas pastrami så det löddrar i örona, på vissa av oss alltså.

Torktumlaren paj, typiskt. Här i vårt hus och i många andra amerikanska hus finns ingen tvättstuga där man kan hänga tvätt, bara en liten vrå där tvätt o tork står. Jur. Smidigt är det att hänga femtusen strumpor o 17 ombyten träningsläger + mina kläder som av nån anledning aldrig torktumlas, supersmidigt ju. Hängs på ett räcke som är 3 meter. O över stolsryggar, över skåpsluckor, dörrhandtag. Blöta på galge i garderob. Testar igen för att se om torkis lagat sej själv. Inte. Räcket igen. Den sortens investering är han inte lika het på mr Basse....

Har inte fått tag på hundhotell till Vegas o Stella ännu, måste nog ta ett krafttag i morgon.

Saknar doften av svenskt nyklippt gräs.

Filip o Fredriks podcastar börjar bli lite enformiga.

Antal nagellacksbloggar jag följer = 12 stycken. Får aldrig nog, älskar nagellack. O handväskor o skor och kläder och mattidningar. Antal maträtter som tillagats från köpt tidning = 2. av flera hundratals möjliga. Antal frågetecken när det gäller gröna naglisar = många. Jag trivs inte i det.

Favoritfärg ljusgrön lime o ljus olivgrön. På allt! Förutom naglar...

Bästa eyelinerpennan just nu är Laura Mercier i färgen Stormy grey.

Drömmar om framtiden har jag, det är bra för så länge jag drömmer strävar jag och så länge jag strävar lever jag. Easy peasy. Fast det vetekatten, segla Volvo Ocean Race innan jag blir vuxen... Får nog lägga ner den drömmen nu, det är ok. (men innerst inne, arrrgghhh)

På lördag firar Basse o jag 22 år. Han åkte moped, jag drömde om PTA-blusar, sydde massvis med kläder, köpte dyra, svindyra Ross skor och var konstant bakis på fredagar eftersom torsdagar var stora gymnasie-discodagen. Det var tider det...

Styrelsemöte i skolan, skolledig fredag, svensk tjejmiddag, lunchdate. Skoljobb, träningar och tidning. Ingen vilovecka alltså. Men nästa, springbreak, påsklov. O jag får äta ost, krama Maiken o Bianca fast säg för hundans inget till dem. Har världens överraskning på gång :-) Sverige, here we come!

Jorå, fullbokad vecka, ganska härligt ändå. Motsatsen hade inte passat mej något vidare. Förlåt om blogginläggen blir fjösiga.

Lev väl, njut av sol o vår. Jag gjört!

Åsa