En kall dag, ett besök på ridskolan och ett inslag av ilska...

Men vad är det som händer med vädret här nu då? I flera dagar har det varit apa-kallt om man jämför med temperaturen tidigare i förra veckan. Då hade vi över 25 grader o sol. Det gillas! Men nu, tror knappt att strecket på termometern gick över 10 grader. O då pratar vi råa grader, som går in i märgen. Vinterjacka på och full fart på värmen inomhus. Har gått o småhuttrat ändå. Nähä, det här känns inte lika roligt som varma dagar. Jag vet att jag inte ska klaga egentligen, en del bor i betydligt kallare klimat men värmen här som vi fått försmak på är ju så himlans härlig. Jag trivs bäst i värme, jag gör det. Snälla goda solen, kom fram igen, tant saknar dej. 


Vi har varit på ridskolabesök, inte en dag för sent om man frågar lill-loppan. Det finns ett stall, ganska nära där vi bor, en sisådär kvart bort med Forrden. Vi hittade stallet och fann en ansvarig man där, och en hund. Boxern Macy. Ojsan, ridskolan var väldigt olik det vi är vana med hemifrån. Inte alls hästigt, om man nu kan säga så. Det var ett vardagsrum med böcker och soffgrupp som man fick sitta i när man väntade på sin tur att få rida, man har en bokad tid. När tiden är inne var man välkommen in i stallet/ridhuset. Allt i ett. Två rader med boxar och emellan dem var själva ridbanan. Ca 5 meter bred o 40 meter lång. Kändes lite udda. Dom hade en utomhusbana med, en inhägnad oval cirkel med grått smågrus som man red på. Det är nog inte aktuellt att rida olika vägar på ridbanan om man säger så utan mer runt runt runt. Stoppa i en dollar o sen rider man tills pengen är slut. Hästarna är dessutom färdiga o i ordning när man kommer dit. Bara att kliva in, efter en stund i soffan, o sen bär dom fram en trappa. Varsågod o klättra upp. Ridelirid mellan boxarna tills tiden är ute. Ja jag vet inte, är det så här det går till på ridskolorna här? Besviken är nog ordet. Dom har ladies night där på onsdagar. Då dricker dom lite vin i soffan innan dom rider. O pratar o såna saker. Jag vill ju bli hästgnuffsad, jag vill rykta skitiga pälsar, jag vill spänna sadeljorden. Jag vill vara 14 år och bo i ett stall. Känns snöpligt att bara gå dit, klättra upp, galoppetigalopp o sen kliva av. Hästgrejen är så mycket mer, iaf för mej. Och Cajsa. Får se om detta stallet blir det vi rider på. Ska med en tjej på torsdag o titta på hennes ridskola. Den ligger typ en timmes färd härifrån men helt ok att åka bara för att titta. Kul o se om den är annorlunda.


Ridskolan idag hade en, eller rättare sagt två maskotar. En åsna o en Shettis. Hästen var vit, var född vit kanske man ska säga för nu såg den bara rosa ut. Försökte fånga det rosa på bild. Hoppas att ni förstår hur jag menar:

Ser ni hur rosa svansen o hovskäggen är? Vid första anblicken på fotot ser det ut som en extremt dålig hårblekning, kiss-gul, men det är allstå rosa. Beror på att jorden är röd. Smart va, o ganska jobbigt att ha en vit kuse här ju.


Ju mer jag tänker på det desto mer ilsk blir jag. Japp, jag kan bli arg, väldigt arg till o med. Nån måtta på bekvämligheterna får det väl ändå vara? Får man kalla sej rid-tjej bara för att man glider in i stallgången i rider ett par varv mellan 40 boxar. Eller om man inte ens kan sadla själv, eller aldrig har känt på hur rädd man kan bli för ett par kickiga hovar som inte vill kratsas. Nää, det här var höjden av bekvämlighet. I morgon far jag o köper mej en egen ponny som jag kan smutsa ner mej tillsammans med, som vi kan rykta o fläta manen på. Jag vill ha bruna knogar o skit under naglarna. Tro det eller ej!! 


Ooops, tänk om jag har kommit ur smekmånadsfasen nu? Jag kanske är på väg ner i depressionsfasen? Innan vi flyttade var på en endagarskurs i bland annat cultural awereness o lite såna saker om vilka faser vi kunde tänkas gå igenom när man flyttar till ett nytt land. Vi vuxna hamnar i smekmånadsfas de 8 första veckorna, medans barnen hamnar i mer eller mindre lesset tillstånd direkt,  sen efter två månader byter barn o vuxna plats i faserna. Ehum, svårt att förklara och väldigt självklart när vi var på kursen. Verkligheten är svår att sätta etikett på men nu när jag säger det... Jag vill inte hamna i lågmält stadie när jag inte tycker Amerika är bra, eller saker är roliga. Jag vill fortsätta njuta av mitt filmstjärneliv, jag vill inte åka hem eller ens ha längtan hem. Men jag tyckte just att jag var lite kritisk till allt bekvämt. Hjääälp. Jag kanske kommer tappa aptit, jag kanske kommer få huvudvärk. Känner jag inte ett uns av värk? Har jag verkligen ätit idag? O nooo, jag är på väg ur fas. Korv också! Eller så bäddar jag mej nu, o ser om det läker sej själv. Imorgon kanske jag inte alls är kritisk utan vanligt naiv o hur anpassningsbar som helst igen. Jag hoppas. Jag vill vara i smekmånadfasen, jag trivs där!!! 


Tack o hej leverpastej


Åsa - rädd för fasen (menar inte ett fult ord där utan en fas, just den fasen)


PS: trots att jag är på väg in i min negativa ifrågasättande fas tydligen, har jag hittat en perfekt sak för dem (oss) som av olika anledningar får fläckar på kläder. Jag får allt som oftast mat kastat... på mej när jag bär vitt (som i smekmånadsfas, bbuuuhuuu). Fläckar som inte går bort. Klorin är svårt att hantera tycker jag, o icke miljövänligt. Hittade en penna som man duttar blekmedel med, direkt på fläcken. Behövs inte mycket alls. Vips borta,  smart! O funkade på Cajsas kläder med, hon har ärft min otur. Lucas däremot, han får inte fläckar men har tappat sin tredje tand sen vi kom hit. O han är 11. Ojsan. Tandlossning, eller sen med att tappa tänder. Hm?