Sjumilakliv o tusen mil i en bil...

Jag hittade ingen annan bild....

En torsdag, o en vecka som gick från noll till trettio på ett nafs. Klockan är 22.30 och vi har just kommit hem efter diverse blandade uppdrag. 


07.20-10.20 Bloggande,  mailande och desperat letande efter högupplösta bilder till tidningen. Resultat: skickade ett gäng foton av helt okänd kvalitet till tidningen, hoppades på det bästa. Tidningen gillade inte min variant av högupplösning. Vad? Räknas inte halvsuddiga mobilfoton tagna med flötfläckar på linsen? Attans, gör om gör rätt. Imorgon får Basse ta ut nån timma ledigt så vi kan fara på fotosafari, med en påse ombyten till alla + hårband och rufsvax så att det ser ut som att vi skickar bilder från ett par minst, skilda tillfällen. 


10.20-10.35. Van hand smackar lite lätt desperat på makeup för att åtminstone se hyfsat i ordninggjord ut. Fläta löser dessutom det mesta.


10.36-11.15 Vild bilkörning på femfilig motorväg. Skype med bästa Malin. Fick vara med och torka bäbiskräksel o höra Inez gny. Tack snälla för internet o mobil.


11.18-13.45 Härlig glamlunch med vin och bra samtal med J samt inköp av kniv modell lååång till henne. Köksvariant.


13.45-14.25 Väldigt försenad, bilkörning på hög nivå. Stress, rädsla o ångest. Åhh, varför blir det alltid rött i alla tusen rödljus när man har bråttom? Barnen, som kommer hem tio över två, har ingen nyckel, ingen mobil och ingen aning. Räddande ängeln granne Nancy blir glad av mitt stressade samtal. Klart jag hjäper! Jag ropar på dem när bussen kommer. Ängel, thank you (om Nancy mot förmodan läser detta)


14.25-15.05 Illsladd in på gården, flyger in till grannen och ursäktar mej på tusen andra språk än det mest logiska i sammanhanget. Nancy glad, o väldigt pratsugen. Får tvångstankar, känner att jag måste prata med henne om kryddor. Grejsloek, basil, mynta till Mojitor. Steppsalvia. Jaså minsann, ska jag odla det nu också? Fick in en slev med svåra förkortningar till råga på allt som jag hade hoppats på att jag hade kommit ihåg, men det gjorde jag inte. Mumlade bara omkring och tog ett bett på en kaka. Jag vet inte vad jag pysslar med!


15.10-15.25 Snabba ombyten, packning av mellanmålsväska.


15.25-16.07 Kör tusen mil ner till södra delen av stan för att möta upp E och döttrar. Vi skulle visitera flickans ridskola för att jämföra med high-heels-åka-häst-skolan vi har här upp i norr.


16.08-16.45 Kör ytterligare tusen mil för att komma till, som det sen visade sej, den riktiga sortens ridskola.


16.45-18.00 Tittande o mysande med häst, lama o kanin. Såg en pytteko och fjäderfän. Barn letade ägg. Läskigt. Pratade och njöt av omgivning o sällskap. Tack för att vi fick följa med!!


18.00-19.00 Körde en sväng med bil igen, en lååång sväng, och misslyckades med tankning av foorrrd. Fick gå in på macken och be om hjälp, skäms över mej själv, Lucas skämdes ännumer. Man skulle ju NATURLIGTVIS fälla upp en spak för att bensinen skulle komma, borde förstått, not!


19.00  Skriksladdar in på Keffer. Bilhandlaren. Basse väntat där på oss i tre dagar. Bilarna är våra, nyckel i handen och varsågod. Men åååh, dagen vi har längtat efter, ögonblicket var där. Vi har våra bilar som vi köpte i december. Innan vi hade kontrakt, innan vi hade visum och boende. Bil är bra och ännubättre om vi får köra dem. Tack. Min är hög, vit, fin o glänsande. Basses är ljusgrå, låg och tung. Grym. Värdig Basse!


Eftersom vi helt plötsligt hade tre bilar och två chaufförer var det bara till att börja, på ett väldigt invecklat och för er helt ointressant sätt, köra hem bilar och åka tillbaka o hämta o sen köra hem igen. Tusen mil, i regn, mörker o kissenödig. 


Hemma nu, borde handlat på vägen, ska ha flickbesök + en pojk på lunch imon. Innan dess ska fotosessionen avklaras. Heja mej, bra planerat va? Gör inget, bor i landet där mataffären har öppet dygnet runt och allt går att köpas för pengar. 


Vi har alltså nu sagt farväl och adjö till vår första farkost här i USA, the forrrrd. En trogen tjänare, ett sätt att ta sej fram på, och ett sätt att hela tiden hålla sej vaken eftersom man får stötar hela tiden av den.  Farväl, tack för allt. Jag kommer att sakna dej. Lurad!! 


Ett sjumilakliv till vårt riktiga liv, vi har två bilar, jag slipper köra Basse till jobbet, o hämta. Basse kan åka ut i egen bil på lunchen och vi har bilar som alla blinkare fungerar på. Tacksam, lite bortskämd men ändå. Nu har vi bara mitt körkort o Social Security Number kvar. Sen kan vi fira med Champagnen som stått på kylning sen i December.


Dagen inlägg tillägnar jag mej själv, för att jag är så bra på att köra tiotusen mil i en bil på en
dag. En bonustillägnan till barnen Ström för att dom aldrig någonsin gnäller eller tjatar eller stånkar när vi kör omkring. Heja er, jag älskar.


Ojsan, får bli ytterligare en tillägnan: Kära Basse, min man och min allra bästa vän. Stort tack för 21 knasiga, roliga o spännande år. Du är inte längre den 17 åring jag föll pladask för 31 mars 1990, du är så väldigt mycket bättre, klokare, mer erfaren, coolare och mycket mycket mer. Utan dej vore jag ingenting, älskar dej!


Åsa - mer känd som Tina Törner eller vilken rally-tjej som helst. 

Familjen Ström testar och jag blir svettig av en intervju...

Lustig vecka, denna som är. Lite upp o ner o fram o tillbaks. Vissa veckor är sådana, andra på annat sätt. Känns som att jag sitter på en vild ponny just nu som kastar sej fram o tillbaks, ner i ett dike och upp på ett berg, hopp ner i en å o upp igen. Jag rider i en  bergodalbana  i livet just nu. Känslomässig, djup, ytlig, fnissig o lessen, virrig och disciplinerad på samma gång. Jag är ju för härlig när jag är på det här viset.... Bara att hänga med.


Igår blev jag intervjuad av Gabriella, en härlig mamma till en av Lurreburrs gamla klassisar. Hon är frilansande journalist och skriver bland annat för Dagen, AB Resa, Föräldrar o barn
and the Ica-kurir. Duktig tjej det där, och väldigt gullig!! G frågade mej om hon fick intervjua oss/mej för magasinet Du & Jags räkning. Det är tidningen Dagens månadsbilaga om jag förstod det hela rätt... Om hur det var att flytta utomlands, och hur vi som familj upplevde det. Men så klart, vad roligt!! Och galet spännande, har aldrig gjort något liknande förut. Det ska bli så roligt att se någon annans ord på det vi just nu upplever. 


Jag brukar sällan eller faktiskt aldrig bli nervös eller spänd, men eftersom veckan verkar vara som den är kände jag av båda delarna. Hallå? På nåt sätt började jag tänka i andra banor än de jag brukar. På hur jag ska formulera mej, vilka ord ska jag använda, vad vill jag berätta och framför allt hur kommer allt det jag säger tolkas. Lustig reaktion verkligen. Jag är ju jag och kan inte göra så mycket åt att mitt språk kanske är vilt. Jag hade Skypedate med G kl 10.00 och från första sekund jag fick kontakt så blev jag lugn som en filbunke, eller i allafall mej själv. Gabriella är ju Gabriella hela tiden, och det var ju knappast en ekonomisk ananlys för E24 vi skulle göra. Så skönt.
Jag fick ändå tänka och känna efter, svara på frågor och försöka minnas. En timma tog det, o efteråt var jag alldeles skakis/svettig/fnissig och glad. 
Nu har jag fått läst det G har skrivit, och japp, tant Å blir rörd. O stolt, i imponerad över Gs sätt att skriva. Känns som att intervjun blev JAG. 


Nångång i April ska den publiceras, o i morgon fm får Basse ta ledigt från jobbet litegrann för att vi ska kunna fota oss själva utanför huset i dagsljus. VAD SKA JAG HA PÅ MEJ? Uppsatt hår, ska barnen borsta tänderna innan och framför allt, Vem i hela universum ska fota oss alla fyra? Tomten, ekorrn som sitter i granen. Curt, Retarded Steve. Ja jag vet inte. Det löser sej.


Igår tog jag barnen med på test-äventyr. Hade fått tips om Chuck E Cheese´s. Det är en restaurang för barn full med små saker att göra. Som ett tivoli fast inomhus på nåt vis. Japp, dit for vi.

Japp, nåt sånt där var det. Man köpte mat, kvalitetspoäng 3 av 10. Fick en burk med poletter och sen var det full fart. Barnen hade roligt. Jag upplevde bara stress, hög tivolimusik och massa fäppel med poletter o ostpizza. Skrikande barn och dessutom! Gillas inte men i spelautomaterna vann man remsor i papper. Det kostade naturligtvis en polett att spela... För dessa tusentals remsor som alla miljarders barn sprang omkring och försökte vinna i automaterna kunde man sedan växla i dem för att ta emot en plast-skits-pryl. Varför? O vem kan lyckas med att få sin barn att leka. åka, klättra eller hoppa elektronsikt hopprep som det också finns saker man kan göra för att få något pris. Jag lyckades inte iaf, ville inte bli arg. 

Yes. Lucas spelade bort hälften av sina poletter och bytte in mot drakulatänder, i stenhård självlysande plast. Cajsa valde ett sugrör. Lyckat?

Nåväl. Barnen hade kul och det var huvudsaken. Ströms totala betyg blir 4 strömmings av fem möjliga. (mot min vilja, två motta en liksom)

Nu åker jag på glam-lunch istället, häpp!

Åsa - kritiskt till plast och dessutom nyintervjuad

Donnerwetter och ett spännande uppdrag

Idag regnar det, o då regnar det mycket kan man säga. Detta verkar inte vara medelmåttans land nånstans. Det åskar också, och det tycker jag är mysigt på nåt sätt. När jag körde barnen i morse (japp, Basse är borta - igen) så regnade det små mycket att det hamrade på biltaket. Dunk dunk, o se får man lägga till skriket från vindrutetorkarna, som varje gång dom åker tillbaka ger i från sej ett obehaglig skrikljud. Full fart på fläkten, som har ett eller ett par gamla löv i sej så det låter så där fladdrigt ur dem. Åska o dunder, o en hiphipsdänga på radion. En pojk som snarkar i baksätet och en tjej som falsettsjunger rap i framsätet. En mamma som inget ser för att det är mörkt, väldigt mörkt idag, och för att det regnar. Forrdens billjus är dessutom svagast i hela delstaten. Skolpolisen körde en ny stil idag, såg mer ut som en sprattelgubbe eller fågelskrämma. Kan dom inte enas om hur dom ska göra? En sprattlar si, en vevar så. Blir alldeles konfys. O lomhörd av forrrden. Snart får vi våra bilar!


Om en liten stund ska jag intervjuas av en svensk tidning! Jag -pytteobetydliga blondinen från Småland. Vi ska prata om hur det är att flytta utomlands, o såna saker. Så spännande och lite nervöst. Tänk om jag säger fel saker hela tiden? 


Snälla, håll era tummar så att jag inte virrar bort mej nu. Fokus Åsa, fokus!


Åsa - lomhörd, halvblind och virrig blondin går i tryck

Ett livsöde som berör och Alf Henriksson

Det finns... Det fanns en tapper, modig, klok och kärleksfull tjej/mamma/fru i min hemstad. Hon hette Linda. En ung kvinna, mitt i livet. En fruktansvärd sjukdom, jag avskyr ordet cancer. Linda lever inte längre, hon fick bli en ängel i eftermiddags.


Kvar finns en man och fyra pojkar. Ofattbart, onödigt och smärtsamt.


Linda har under flera års tid bloggat på Linda skriver En blogg som på något magiskt sätt trollbundit oss alla läsare, en inspirationskälla. Så mycket mod, så tapper!


Jag kan inte skriva ett vanligt Åsa-inlägg idag, om något så obetydligt som Klorin-pennor eller lustiga amerikanska händelser. Istället har jag pratat länge med barnen, återigen, om vad som är viktigt och att man ska vara tacksam för att vi är friska och har det så bra. Jag har hållit om dem hårt. 


Jag tillägnar detta inlägg till Lindas familj och vänner, jag önskar er all styrka som går att finna. 


Alf Henriksson har skrivit:



Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag
och någonting alldeles oväntat sker
Världen förändrar sig varje dag
men ibland blir den aldrig densamma mer


Linda, sov i ro


Åsa - berörd

En kall dag, ett besök på ridskolan och ett inslag av ilska...

Men vad är det som händer med vädret här nu då? I flera dagar har det varit apa-kallt om man jämför med temperaturen tidigare i förra veckan. Då hade vi över 25 grader o sol. Det gillas! Men nu, tror knappt att strecket på termometern gick över 10 grader. O då pratar vi råa grader, som går in i märgen. Vinterjacka på och full fart på värmen inomhus. Har gått o småhuttrat ändå. Nähä, det här känns inte lika roligt som varma dagar. Jag vet att jag inte ska klaga egentligen, en del bor i betydligt kallare klimat men värmen här som vi fått försmak på är ju så himlans härlig. Jag trivs bäst i värme, jag gör det. Snälla goda solen, kom fram igen, tant saknar dej. 


Vi har varit på ridskolabesök, inte en dag för sent om man frågar lill-loppan. Det finns ett stall, ganska nära där vi bor, en sisådär kvart bort med Forrden. Vi hittade stallet och fann en ansvarig man där, och en hund. Boxern Macy. Ojsan, ridskolan var väldigt olik det vi är vana med hemifrån. Inte alls hästigt, om man nu kan säga så. Det var ett vardagsrum med böcker och soffgrupp som man fick sitta i när man väntade på sin tur att få rida, man har en bokad tid. När tiden är inne var man välkommen in i stallet/ridhuset. Allt i ett. Två rader med boxar och emellan dem var själva ridbanan. Ca 5 meter bred o 40 meter lång. Kändes lite udda. Dom hade en utomhusbana med, en inhägnad oval cirkel med grått smågrus som man red på. Det är nog inte aktuellt att rida olika vägar på ridbanan om man säger så utan mer runt runt runt. Stoppa i en dollar o sen rider man tills pengen är slut. Hästarna är dessutom färdiga o i ordning när man kommer dit. Bara att kliva in, efter en stund i soffan, o sen bär dom fram en trappa. Varsågod o klättra upp. Ridelirid mellan boxarna tills tiden är ute. Ja jag vet inte, är det så här det går till på ridskolorna här? Besviken är nog ordet. Dom har ladies night där på onsdagar. Då dricker dom lite vin i soffan innan dom rider. O pratar o såna saker. Jag vill ju bli hästgnuffsad, jag vill rykta skitiga pälsar, jag vill spänna sadeljorden. Jag vill vara 14 år och bo i ett stall. Känns snöpligt att bara gå dit, klättra upp, galoppetigalopp o sen kliva av. Hästgrejen är så mycket mer, iaf för mej. Och Cajsa. Får se om detta stallet blir det vi rider på. Ska med en tjej på torsdag o titta på hennes ridskola. Den ligger typ en timmes färd härifrån men helt ok att åka bara för att titta. Kul o se om den är annorlunda.


Ridskolan idag hade en, eller rättare sagt två maskotar. En åsna o en Shettis. Hästen var vit, var född vit kanske man ska säga för nu såg den bara rosa ut. Försökte fånga det rosa på bild. Hoppas att ni förstår hur jag menar:

Ser ni hur rosa svansen o hovskäggen är? Vid första anblicken på fotot ser det ut som en extremt dålig hårblekning, kiss-gul, men det är allstå rosa. Beror på att jorden är röd. Smart va, o ganska jobbigt att ha en vit kuse här ju.


Ju mer jag tänker på det desto mer ilsk blir jag. Japp, jag kan bli arg, väldigt arg till o med. Nån måtta på bekvämligheterna får det väl ändå vara? Får man kalla sej rid-tjej bara för att man glider in i stallgången i rider ett par varv mellan 40 boxar. Eller om man inte ens kan sadla själv, eller aldrig har känt på hur rädd man kan bli för ett par kickiga hovar som inte vill kratsas. Nää, det här var höjden av bekvämlighet. I morgon far jag o köper mej en egen ponny som jag kan smutsa ner mej tillsammans med, som vi kan rykta o fläta manen på. Jag vill ha bruna knogar o skit under naglarna. Tro det eller ej!! 


Ooops, tänk om jag har kommit ur smekmånadsfasen nu? Jag kanske är på väg ner i depressionsfasen? Innan vi flyttade var på en endagarskurs i bland annat cultural awereness o lite såna saker om vilka faser vi kunde tänkas gå igenom när man flyttar till ett nytt land. Vi vuxna hamnar i smekmånadsfas de 8 första veckorna, medans barnen hamnar i mer eller mindre lesset tillstånd direkt,  sen efter två månader byter barn o vuxna plats i faserna. Ehum, svårt att förklara och väldigt självklart när vi var på kursen. Verkligheten är svår att sätta etikett på men nu när jag säger det... Jag vill inte hamna i lågmält stadie när jag inte tycker Amerika är bra, eller saker är roliga. Jag vill fortsätta njuta av mitt filmstjärneliv, jag vill inte åka hem eller ens ha längtan hem. Men jag tyckte just att jag var lite kritisk till allt bekvämt. Hjääälp. Jag kanske kommer tappa aptit, jag kanske kommer få huvudvärk. Känner jag inte ett uns av värk? Har jag verkligen ätit idag? O nooo, jag är på väg ur fas. Korv också! Eller så bäddar jag mej nu, o ser om det läker sej själv. Imorgon kanske jag inte alls är kritisk utan vanligt naiv o hur anpassningsbar som helst igen. Jag hoppas. Jag vill vara i smekmånadfasen, jag trivs där!!! 


Tack o hej leverpastej


Åsa - rädd för fasen (menar inte ett fult ord där utan en fas, just den fasen)


PS: trots att jag är på väg in i min negativa ifrågasättande fas tydligen, har jag hittat en perfekt sak för dem (oss) som av olika anledningar får fläckar på kläder. Jag får allt som oftast mat kastat... på mej när jag bär vitt (som i smekmånadsfas, bbuuuhuuu). Fläckar som inte går bort. Klorin är svårt att hantera tycker jag, o icke miljövänligt. Hittade en penna som man duttar blekmedel med, direkt på fläcken. Behövs inte mycket alls. Vips borta,  smart! O funkade på Cajsas kläder med, hon har ärft min otur. Lucas däremot, han får inte fläckar men har tappat sin tredje tand sen vi kom hit. O han är 11. Ojsan. Tandlossning, eller sen med att tappa tänder. Hm?

Vår åttonde helg och en bananfråga...

Helgerna går fort, visslar förbi o nu är det snart vardag igen. Vi har fyllt vår helg med allt möjligt kan man säga. 


Lördagen inleddes med en av Cajsa tillverkad tipspromenad! Hon kan pyssla i evigheter. Kul, och vi fick oss ett par härliga skratt.

Cajsa saknar sin bästis B mycket!

Den lilla finurliga flickan utlovade ett fantastiskt pris till den som vann. Både jag o Basse hade alla rätt så skiljefrågan fick avgöra vem av oss som skulle vinna priset. Oh nooo. Hur många Petshopdjur har jag? Galet många var rätt svar. Grattis Basse! O priset? Padammm. Att följa med Cajsa till Petco.... Som tur var hade vi tid och Basse hade lust så de for. Till djuraffären, vilken högvinst! På Petco var det dessutom en slags happening, minimässa kan man säga. Katter som behövde nya hem, Cupcakes som behövde köpas, filtar o hundben som behövdes doneras och lotterier o sånt. Och hundar som var där för bli adopterade. En enögd valp, en smal tanig blandras som frös, två syskonhundar som var en meter långa och 15 cm smala. Och sen var det Sarge, en bedårande Labrador. Cajsa kom hem, tvärgråtandes och med magvärk. Hon vill verkligen ha en hund! Familjen vill ha en hund, så är det. 

Lucas hade en skön utedag med kompisar o sen lite WOWspel o Skype.

Det var kallt o rysligt så elden tändes, filtar drogs fram och filmer tittades på. Mysigt. Nån av oss, en med skägg, somnade och hade en del trivsel-ljud för sej. Trivsel som i snark. Gulligt eller irriterande, beror på när jag får frågan. Längesen vi hade en sån förslappad och stillsam eftermiddag hur som helst, säkert välbehövligt.

Vi for iväg för att köpa kapslar till kaffe-prylen. Hittade ett Walmart. Som ett Ica maxi men med skillnaden att Rainman i filmen om Rainman ville ha kalsonger från Walmart, eller var det K-markt kanske? Familjen Ström gick omkring och finhandlade lite, jag köpte en nagelfil, ett kort, några påskägg i plast att skicka hem till när eller kär, Fanta jordgubb o en Fanta Grape och förmodligen världens godaste blåbär. Dom var topp! Glömde köpa kaffe!!

Drinkar från Cajsas bar!

Söndag, lugnt o med positivt läxläsningsmood. Var en sväng hos Basses chef på eftermiddagen, drack lite vin, på en söndag, åt lite snacks o pratade mycket. Barnen lekte med deras söta barn innan det var dags för hockeymatch igen. Det är himla trevligt att gå på söndagshockey faktiskt. Popcorn och lite slagsmål piggar alltid upp. Checkers, som Charlottes lag heter var oslagbara o vann med 8-2. Det var också en hundmässa i arenan, verkar otroligt men sant så det var massvis med hundar som också tittade på matchen. En Kungspudel med sin pudelfriserade matte, en stor man med basker o skägg o hans chihuahua och många mer eller mindre vanliga hundar med vanliga ägare.

Kan eventuellt vara så att nr 90 har spelat i
elitserien i Sverige. Ryktet går liksom. Om
det inte är hans bror?

En liten stund i soffan framför Food network på TV, mysigt. 

Jag förstår inte vart all tid tar vägen? Den är bara borta. Hade tänkt att göra tusen andra saker men hann inte. Är ju iofs bra att tiden går fort, den gör gärna det när man har roligt har jag hört. O japp, roligt har jag, nästan jämt.

O poliserna då? Hur gick det med dem, jag skulle ju ställa dem till svars var tanken. Men dom fegisarna, en skam, dom hade dragit när vi kom. Dom kan alltså inte ens stå för vad de har gjort utan packar ihop sitt pick o pack så fort jag är på ingång. Idag däremot, hade de gaddat ihop sej med hela Charlottes poliskår och stod utanför arenan och såg tuffa ut. Dom visade inte med en min att dom kände igen mej. Uselt, men samtidigt ädelt. Hur skulle det se ut, vi var ju med Basses chef liksom. Jaha, så nu ska jag tydligen dessutom stå i tacksamhetsskuld till sheriffen med? Ahhh 

En annan bild av blandad kvalitet, mest dålig kvalitet faktiskt men ändå:

Ser ni hur roligt det ser ut om man har glasögon i nacken?

Veckans planer o mål:

Få bilarna

Åka till ridskola x två

Premiär för Lucas hos sin Tudor eller om det stavas Tutor? Hjälplärare mao. 

Ta reda på om hjälpfröken ska ha dricks

Måla naglarna

Borde klippa mej

Åka till Social Security Number kontoret

Köpa medlemsskap på Country club, så att vi kan få spela tennis

Frågor o lärdomar:

Varför blir det mörka fläckar på kniven som inte går bort efter att man har delat en banan? Jag tycker det är enormt irro. 

Fanta med Grapesmak = sisådär smak faktiskt

M and Ms med peanutbuttermak. Utomordentligt smaskiga. 

Vädret varierar kraftigt här, hinner knappt med i svängarna. Idag var det knappt 10 grader. 

Gillar inte väderförsämring, inte alls. Ogillas skarpt.

Arnold Palmer är en dryck/drink som är gjort av iste och lemonad + is =  god

Lite vin på en söndag är glamour. 

Läskeblask som kommer ur kran smakar gammal källare

O fakstiskt, det här inlägger ger jag mej själv bara tre strömmings av 10 möjliga. Vet inte varför. Känns lite fattigt på nåt sätt.

Sov gott o vakna utvilade! Härlig vecka till er!

Åsa - gör om gör rätt. Och värmen, kom till tant!

Ponnyakuten och poliser till svars

Fredagströttma, dåsig av mat och sömniga efter 5 tidiga uppstigningar. Restaurang, det är ju ändå fredag, o nån viktig basketmatch, o löning = mycket, rejält mycket folk ute o åt. Fick inte plats på tilltänkt PF Chang-restaurang utan fick ta en nödis. TGIF, på en fredag. Får två strömmings av fem. Mat sådär god, service sådär bra men väldigt gullig servitris. Ljudnivå sådär låg, eller inte alls låg. Skrikhögt, basket är en vild sport. Överallt är det tv-apparater, o folket här är nog mer sportintresserade än vi är i sverige. Kul för dem! Sådär diskat vinglas också. Bad om ett nytt, jag vill inte att mitt Merlot ska smaka apelsin av allt fruktkött som satt kvar i glaset. Urk.


Bäddade ner oss i bädden, och vråltittade på Ponnyakuten. Första gången för mej, tusende för Cajsa. Hon var lika glad för det.


Nu är det bäddning, imon har poliserna ett slags öppet hus men utomhus, vid mataffären. Jag ska dit, o få ballong av konstapeln, o säga dem ett sanningen ord. 


Sov gott o allt sånt


Åsa - önskar att jag var 14 igen. Vill ha en häst!!

Vallet parking och kan jag skriva ett kort inlägg?

Har varit på en ganska snabb lunch med härliga J. Nästan mitt inne i det otäcka centrumet, läskigt för att det är tusen miljarders andra bilar och massvis med bilfiler. O rödljus o högersvängar. J mötte upp mej på säker mark och körde omkring mej inne i värsta smältdegeln. Utanför restaurangen stannade hon bilen, hoppade ut och viftade med nyckeln. En man kom o körde bort bilen på sant filmstjärnemanér o vi trippade in på restaurangen. Jag lever i en dröm, en film eller nåt annat overkligt.

Cajsa kom just hem med en bibba gjorda prov, såg lessen ut. Hon trodde att A var det lägsta betyget så hon var lessen. Men A är ju bästa! Det är ju topp! Mamman grät av stolthet. Hennes första topscore, duktiga flickan. Kan tänkas att bak i bibban fanns ett par andra prov med blandade bokstäver som kommer efter bokstaven A. Nåt med B+, ett med C o kanske nåt annat med E. Det struntar jag blankt i. Jag fokar på det positiva. Idag iaf.

Kort inlägg klarar jag också, det är fredag, solen skiner skönt. Barnen glada o mamman mätt och nästan en filmstjärna.

Åsa - nyper sej i armen emellanåt

Parents University och because the first impression laaast (not)

Skolväsendet här som heter Charlotte Mecklenburg School, CMS kort o gott, har massvis av utbildningar för föräldrar som dom/vi kan gå, kurser som rör barn, uppfostran, skola och sånt. Vi fick en lapp från Lucas fröken, en inbjudan till "transmisson från Elementary till medelskolan, help your child". På inbjudan hade fröken skrivit med illblå penna: See you there! Uhum, hur tolkar man det, en uppmaning om att vi måste gå eller ett varmt välkomna om ni har lust? Jag är lite rädd för Lucas fröken så jag tolkade det som en uppmaning. Hopp! 
Man skulle anmäla sej på telefon. Eftersom jag är housewife var det rimligt att jag ringde. Basse har ju liksom lite annat för sej på dagarna. O nooo, hade en klump i magen ganska länge inför att ringa. Gillar inte att prata på engelska i telefon, det är svårt på nåt sätt. Men jag ringde. Skulle inte ha gjort. Eller jo, såklart att jag skulle men puh! Vi var tvungna att bli registrerade i CMS Parents University. Tretusen frågor att svara på, o damen på andra sidan luren var infödd sydstatsbo, ca 80 år och pratade... grötigt. Wahs ya ta? (what is your title?) Vilket telefonnr har din man? Leta leta i barnens mobiler efter nummer snabbt som ögat. Vilken ras är du? Jag känner mej som rasist när jag måste säga vit. Varför frågar dom det hela tiden. Kan jag svara Europe? Vilken inkomst har ni i familjen? Hjälp, räkna om månadslön till årslön och gånga med dollars. Ohhh. Emailadress? asa.mari...
What? Ok, A like Adam, S like... snigel. Äh? Jag var helt slut efter samtalet som tog en sisådär kvart. Tur att kvinnan hade humor, o var så förstående så, o kallade mej Sweetie. Jag är kääär!


Kursen leddes av en liten, 60+ tant, med krumma ben och rufsigt hår, och hon så barsk ut. Och drack hela isbitar. Jag blev skrämd. Basse med tror jag. Duktigsson Ström var där i god tid, vilket innebär att vi satt nästan längst fram där rufs-damen stod o pratade. Bra där! Damen frågade oss saker, på engelska, inför hela gruppen. Oh nooo. O jag svarade, o sen fick Basse läsa högt på ett papper. Varför vi o inte nån annan som är infödd? Det gick bra och det visade sej att rufs-majan var en supergullig, snäll och rar dam, ganska rolig också. 
Lucas läskiga fröken var också där, HJÄLP. Tänk om hon pratar/skäller på oss? Vi är uppriktigt sagt lite skraja för henne. O visst, hon pratade, men snällt, och berömde Lucas o hon skrattade o var hur vanligt trevlig som helst. Bjöd mej på lemonad och Basse fick chips o dip. Jajamän, här på mötena i skolan dippar vi serrö. Tänk vad fel man kan ha, o vilken tur att vi har fel ibland. 
När jag tänker efter så är det där ganska lustigt, att jag är rädd för någon och tycker att någon verkar arg, ilsk,otrevlig eller dum. Normalt sett så brukar det vara tvärt om för mej, jag älskar alla. Sen kan det visa sej att personen i fråga kanske inte är älskvärda, o då slutar jag bara. Naiv kanske, men ett lätt förhållningssätt. Måste bero på att jag är nybörjare i landet.

Skolan var gulligt pyntad med tusentals blommor eftersom det är lärarnas uppskattningsvecka. Lite sött faktiskt, och jag blev lite rörd. 

Rörd blev jag också en gång under kursen. Vi satt där, i skolans bibliotek, och lyssnade på en tant som pratade om hur man ska underlätta för sitt barn när det börjar på middleschool. Jag o Basse, på en amerikansk skola. Lucas ska börja högstadiet, där man har ett skåp med böckerna i, där man ska välja vilken inriktning på skolan man vill ha, o vilka ämnen man vill läsa. Vår Lurreplutt, som saknar massvis med tänder, som leker med Lego, som blir mamma-sjuk ofta. Han som är född sent på året och alltid varit lite för omogen i skolan. Ska han redan behöva välja vad han vill bli när han är stor?  Ska han gå en International Baccalaureate IB middleschool? vilka ämnen ska han välja till sin career planning? Ska han välja ett Math honor klass för att tjäna ihop extra High schoolpoäng? Och! Man får inte vara med på idrottsaktiviteterna förrens man börjar åk 7 och bara om man nått upp till en viss nivå i betyget. Pust. Lucas vill ju gå dinosaurieskötarlinjen, hur ansöker man till den? Jag blev rörd iallafall, vi satt där, i skolans bibbla, rektorn hade småpratat med oss. Vi var på kurs. I amerika, på engelska. Vår vardag o vårt liv. Från 0 till 762 på två månader. Jag är stolt över oss och vad vi har åstakommit hittills. 

Fredagsmys idag, jag o Cajs ska bädda ner oss i gästrummet och ha Ponny-akutenmaraton med snask i sängen. O läskeblask. Basse o Lucas ska titta på kill-film. Typ Kingkong eller nåt sånt för mej helt värdelöst. O egentligen skrev jag bara Kingkong för att vara politiskt korrekt, vet att det kommer ses nån hemsk, ej barnvänlig film men det vågar jag inte skriva här...

Lunch idag igen, ska äta sallad på ett mall. Trevligt! Jag kör en salladstour verkar det som. 

Imorgon har vi Skypedate, kl 10.00 här, o 15.00 i Sverige. Jenny o Saga, mysigt! Vi har längtat.

Trevlig helg o allt sånt

Kramar från

Åsa -  en helt vanlig tjej med ljust hår, en fin familj och ett alldeles underbart men annorlunda liv. 

Morgonglada skolbarn och farmors Lakritsbröd

Jag kan inte förstå hur barnen klarar av att sprudla och se så där pigga o glada ut på morgonen. 07.00, klara för avfärd. Det är för mej en gåta. Tillomed Cajsa som har det lite tufft, men bättre, är glad när hon ska till skolan. Ny dag nya möjligheter tror jag att dom tänker. O fina Lucas, den enda elvaåringen på gatan som springer på sitt fortaste när han hoppar av skolbussen för att komma o ge mej en bamsekram. Rörande.

BBB, barn med banan i bilen...
(Cajsa håller sin lilla kylväska, söt va?)

Eftersom min syster har en bakblogg (Socker och mirakel) så borde väl jag också kunna stoltsera med ett recept på min blogg. We are the baking sisters, eller nåt. Knappast. Men ändå.

Vår farmor hette Majken, ser ni en koppling? Hon hade tjockt vitt hår, alltid klänning i syntetmaterial, svarta glasögon och var en mycket god människa. Så ofantligt snäll. När vi var hos farmor o farfar fick vi äta så mycket gurka vi ville, o ibland åkte vi buss, för att Linda o jag  tyckte det var roligt. Eller tåg. O hon hade så där stela lakan, manglade. O hon bäddade om oss så hårt att man låg prick stilla hela natten. Majken, o farfar Lasse. Kärlek!

Farmor var iaf husmor, hon gjorde kalops o dillkött o rullader. Med såna där hemgjorda tillbehör som inlagda rödbetor, o gurkor. O så bakade hon lakritsbröd. Jag älskar det brödet, o har kvar lappen jag skrev av receptet på. Nånstans på 1850-talet, eller i början på 1980. Haha, känner mej nostalgisk och gammal nu.

Original från 1982, men gott. Kanske ska tillägga
att man bakar brödet i smord form, och stöter kryddorna
i mortel.

Farmor Majken har en äldre syster, Brita. Hon är också en helt otrolig kvinna, boendes i Kalmar. Varendaste födelsedag i hela mitt liv har jag fått kort o present, Linda med, och våra barn. Hon ringer och skriver kort. Alltid glad. Kvittrar liksom. Brita är lite krasslig nu, o trött. 

Jag tycker så mycket om Brita, och hennes tre barn med för den delen. Ni finns där o vi träffas ibland. Här kommer en specialhälsning till er! Kram.

En annan kvinna som jag beundrar mycket är Basses mormor Ulla. En söt dam i Motala. Snäll, omtänksam och prestiglös. Hon är härlig! Blir varm i magen. Ulla bakar världens godaste hålkakor. När jag bad om receptet sa hon så där klassiskt, äh, jag tar lite mjöl, en skvätt sånt, en gnutta så. Jag skrev ner och här är receptet. OBS! Hemligt gurkrecept också, gott!

Det var roligt att titta i receptpärmen som jag har haft i hela mitt vuxna liv. Hittade massvis med roliga recept och andra knasigheter.

Den andas Åsa liksom, jag måste hela tiden sätta min egen prägel på allt. Har gjort i hela mitt liv. Kul att se tillbaks, blir som en tidsresa på nåt sätt. Recept från gamla arbetskamrater, vänner som jag inte längre umgås med. Recept från mamma som inte längre finns. Slarvig nerskrivna recept på en servett. Roliga namn som Lindas klabbmuffins (japp, hon har bakat i hela sitt liv) Många recept från svärmor Lena med hennes tillägg eller överstrykningar. 

Som en dagbok på nåt sätt, med en extra Åsa-knorr. 

Japp, vad ska man säga, verkligen ilsken kräfta
mitt i allt. Hur tänkte jag?

Japp, det här inlägget tog sej oväntade vändningar, men så kan det bli när jag skriver. 
Detta tillägget tillägnar jag Ulla o Brita, dom tappra o goda äldre kvinnorna i mitt liv som slitit hårt, ingen kvinna av idag skulle klara att göra det ni har gjort. Ni är mina idoler. Jag tror inte varken Ulla eller Brita läser bloggen på nätet men någon som läser detta kan väl hälsa så mycket, pappa o Lena tex.


Nu vankas lunch med väninna på danska. Mysigt o glamoröst.


Åsa - nostalgisk o full av kärleksfull beundran.


PS: en hälsning till Mamma o Majken också, jag saknar er. Mormor med!

Tussilago o en outlet.

Jo men visst, en tur till Concord Mills blev det, glad i hågen såg jag mej själv gå omkring i alla affärer, strosa, titta, klämma, ta en kaffe, gå lite till. Ja ni förstår. Det lustiga är att varje gång jag är där händer nåt med tiden. Den stannar, försvinner, borta! Mallet, eller köpcentrat, är stort, det är det men jag borde rimligtvis hinna strosa runt på en o en halv timma. O ändå hinna med en kaffe. Men det har inte hänt, kommer förmodligen inte hända. Jag har varje gång fastnat i låt säga en tredjedel av mallet. Resten av centrat vet jag inget om. Tiden räcker inte till. Galet.


Idag var det 30% i hela Tommy Hilfigerbutiken, som redan från början är billig. Är ju en outlet. Vad kan man säga? Dyraste tröjan kostar max 50 dollar. Innan 30%. Massvis av allt kostar 20 dollar. Inte mycket jämfört med hemma.


Ralp Lauren hade 25 % på nya vår-varor.


Michael Kort hade 25 % på handväskor. Ohooo

Köpte inget men smög omkring på MK och kände på väskorna, pillade, klappade och testade. Hjälp, tänk om jag hummar, o låter utan att jag märker? Jaja, spelar ingen roll. Väskorna är fina, lite mycket guld på vissa kanske, och snorbilliga. Ingen över 200 dollar, innan rabajas. 

En annan rolig affär som öppnar snart:

Fick rusa ut på parkeringen för att stressa hem, barn på G i buss. Pratade lite om blommor igår här hemma, så där bara. Undrade om vitsippor o tusslagosar finns här, o framför allt vad heter dom då? Vajtsipp and tjussilajg? Nähä, inte det nä... I vilket fall sprang jag på en tussilago på parkeringen, det var som ett tecken. Ett tecken på att våren har kommit till er i Sverige.

Apa också! Man får inte titta för länge på bilden för då kan den förväxlas med maskros ser jag. Det ÄR ju en maskros, ser man ju på den vissna blomman som ligger där. Åå, då har jag varit glad hela eftermiddagen i onödan ju. O jag fick smyga o låssastappa mobilfodralet för att kunna fota lite diskret. O inget tecken från Sverige med andra ord, jag vill ju så gärna tro att det där med tecken funkar.

Utövade lite civil olydnad när barnen hade kommit av bussen. Istället för att snabbt sätta igång med läxprojektet åkte vi o fikade. På onyttiga saker, o läskeblask, en onsdag. Gott, nytt o mysigt.

Barnens fika, jag tog en macka. Men brownien var grym! Var ju
 tvungen att provsmaka så att den inte var förgiftad.

Varmt, satt ute, servetterna flög, skeden tappades på marken. Min macka var sådär. Gör inget, själva fikan som händelse var bra. Älskar att vara busig och fika o prata med barnen istället för att göra matte-läxa. Fick å andra sidan betala för buset senare, läxorna ska bara göras. Trötta o hungriga barn har noll disiplin. Lärt mej något idag med.

Dagen inlägg tillägnas Sophia. En "stor" människa! Kram till dej

Lärdomar:

vådebaade = vattenflaska på engelska.

Man måste dricka mycket när det är varmt, annars får man ont i huvvet.

Hur mycket jag än tittar i brevlådan så har inte Basses körkort kommit ännu. Nu är det bara tre dagar kvar tills det kanske borde komma.

Farmen är världens snällaste som langar munsårsplåster till oss via bulvan på Husqvarna AB. Tack!

Jag har ett litet gnag i hjärtat när jag går omkring och tittar på saker i ett shoppingcenter o jag vet att tiotusentals japaner lever i katastrof. Spelar ingen roll hur mycket pengar jag skänker. Gnaget finns där hela tiden. (Bra sak: man kan lägga på bidrag i direkt på kassakvittot i  flertalet butiker. Lindex brukar ha så för Rosa bandet) Blev arg oxå när jag såg ett företag som hette Tsunami här, smaklöst. Det har väl aldrig kommit något gott ur en flodvåg. Skämmes o vet hut!

Idag är jag väldigt sugen på min farmors lakritsbröd (waxholmslimpa tror jag det heter på riktigt) med mellanlagrad greve´och bregott. Skulle ge mycket för det. O andra sidan. Skulle ge mycket mer för att alla fick äta sej mätta, nångång. Förlåt.

Äsch, jag har fastnat i mitt världssamvete, jag gör det ibland.

Godnatt världen, ses i morgon!

Åsa - bortskämd o tacksam

Pappersjobb eller shopping?

Men arrrgghh, sitter med tusen papper som ska fyllas i till Lucas nya skola. Jag fattar nada! Lustiga förkortningar på allt. EOG, EC, speach. Race? Är Lucas vit eller svensk? Har mailat en kontakt på skolan o ställt lite frågor, till en counselor. Betyder inte det kurator? På barnens skola sitter det små tavlor: do you need a hug, talk to the counselor. Need someone to talk to, go to the counselor. Jag tolkar det som kuratorn. Kanske är kuratorn som har hand om ansökningarna på Lucas skola. Känner mej som en mindre vetande. Uhu.

O sen försökte dom lura mej dom små rackarna. Fick ett formulär att fylla i:

School supply? Har ingen aning om vad det är, men säkert lite viktiga saker barnen måste ha i skolan. Som tex speciella papper o gradskivor o minräknare med kluriga funktioner. Klur klur. Som tur va hade jag huvvet på skaft och vände på pappret.

VAD? Men se här, lite pennor o papper o lim o kritor, det verkar logiskt. Men handsprit, rengöringstrasor, pappersservetter och bäbisvåtservetter. Och plastpåsar. O matlådor... Men skojar dom? Vad är det jag inte förstår nu? Anar jag inte dammsugarpåsar där också, och motorolja? Äh! Det där får dom behålla tror jag. Mej lurar dom inte i första taget!

I vilket fall får jag snart spunk på alla svåra ord och förkortningar. O inte står dom svåra orden i ordlistan heller, percussion? Finns inte på Tyda.se heller. Jag tror att jag drar en kepa på huvvet, tar min forrrrd o drar till outletten istället. I rent vetenskapligt syfte förstås. Är det nåt speciellt ni vill att jag ska titta efter? OBS! Ej babyvåtservetter, för det beställer man via skolan...

Åsa- obstinat forskare 

Dragen i näsan och andra lärdomar

Jag gillar värme, tror att jag har ett uppdämt behov eller så har jag bott i en öken i tidigare liv. I vilket fall tvärnjuter jag varje varm dag. Jag strosar omkring i min vardag i shorts. Benen är tillräckligt solbrända för att det inte längre ska se smaklöst ut, ett par blottade Åsa-ben modell askgrå genomskinliga är annars ingen vacker syn. 


Har jag inget planerat får jag inget gjort heller. Hade en rush på morgonen men sen då? Tar mej mååånga minuter att ställa in ett glas i diskmaskinen, och att spontanbyta lakan i sängen känns övermäktigt. Jag är en person som funkar allra bäst under press o stress helt klart. Där har jag en annan sak jag måste lära mej att hantera. 


Basse fick ett uppiggande mail igår kväll, bilfirman meddelade att dom ev kunde tänka sej att låta oss hämta bilarna trots avsaknad av riktigt körkort. Heliga makaroner vad roligt tyckte vi. Tänk om, tänk om... Sprittande förväntansfull känsla har följt oss idag. Men! Såklart kommer det ett men här. I eftermiddags kom det ytterligare ett mail: Mr Stroem. Jag har av misstag skickat ett mail till dej om att du kunde få hämta ut dina bilar..... Det skulle till min kund i Houston. Ber allra ödmjukast om ursäkt. Men ååååå, kattsingen med. Snuvad? Vi, japp! Tids nog får vi våra bilar.


Basse har fått bytt ut sin strandraggarjeep mot en annan SUV, den röda jeepen kändes lite för spattig att åka till granndelstaten med, han far imon, på miniresa över en natt. Helt ok, både nya hyrbilen o att vara ensam.


Hyrbilsfirman låg på den lokala flygplatsen, en privatflygare-flygplats. Jag lovar, det var den minsta flygplatsen jag har sett. O då har jag sett många airports. Om man säger så här, min puls var normal, inget pirr i kroppen och verkligen inte en endaste flygplatstår.

Så här liten, jag stod i dörren o fotade. Gullig ju.
Tycker också att Lucas ser ut som en tonåring på bilden, vad
är det som sker?

Middag på restaurang, bara för att vi kan. Gott.


Lärdomar:


Cajsa gör vad som helst för att få se djur. Idag följde hon med en pojke hem för att se på hans nya små-djur. Typ en hamster. Dom hade jättestökigt hemma, o 13 djur. Hans brorsa hade blivit skjuten i magen av flera skott. Av en softairgun skulle det visa sej sen. Tur!


Allt är inte större i Amerika, en del flygplatser är minimala


Vi har fått tag i skolans bästa o gulligaste hjälplärare till Lucas. Mrs Queen. Hon är otrolig! 
Och jobbar extra som hjälpfröken, vilken tur vi har.


Tenniskskola ska jag gå på, det ska bli kul


Skolböckerna här hemma är många, har svårt att ha koll på alla. Böcker i högar. Kan nästan bygga upp ett privat bibliotek.


Tack vare att jag skriver blogg innan jag somnar har jag fortfarande inte läst en enda bok sen vi kom hit, o det är anmärkningsvärt.


Lunch-date på torsdag o fredag, ser fram emot


Japan, jag blir så bedrövad. Är så jobbigt att jag inte klarar av att hantera mer än lite i taget, jag stänger av liksom. Arma människor och arma land. 


Jag saknar Maiken o Bianca väldigt mycket. Är rädd att jag ska förvandlas till obetydlig för dem, att dom nästan ska glömma bort mej, hjälp.


Ögonbrynen bleks av solen, får färga dem väldigt ofta, helt oglammigt hemma i mitt eget badrum, av mej själv och utan svala bomullstussar och knepig spamusik.


Lemonad är gott.


All mat här är inte onyttig som jag trodde. Jag kommer inte att få skörbjugg, var rädd för det.


Sist vill jag bara visa en teckning vi har fått, skrattar bara jag går förbi den.

Helt underbar, tack snälla Nils!

Ha en bra dag ni alla, o jag önskar mej själv en god natt på samma gång

Åsa- inte bara mamma, jag är moster och faster också, med nya ögonbryn.

Husmor version 2.3 alternativt desperate housewife 0.3

God morgon stars!


Det är mycket som är annorlunda i familjen Ström nuförtiden, i vårt nya land. Vi är tillsammans, hela familjen, mycket mer, vi lever en smidigare liv och jag, jag är husmor. Som jag säkert har skrivit tusen gånger innan har jag lite svårt att förhålla mej till att "bara vara hemma". Det är svårt att vänja sej vid att inte vara livegen. Gillar ju att få en egen lönespec, att känna att jag också bidrar till familjens kassa. Nu har vi valt att leva på ett annat sätt, jag måste nog börja jobba lite mer på min inställning till faktumet. Jag är hemmafru! Jag Åsa Maria Ström, jag jobbar i hemmet. Mitt jobb är att se till att hemmet är fint, att skolan funkar, att maten står på bordet. Låter som en enkel sak, men i verkligheten? Allt det där gjorde jag ju i Sverige med, men då fick jag ju ändå en lön från min arbetsgivare. Det här är svårt, jag har en del att jobba med mej själv där.


Förmiddagens husmorsuppgifter:
Omelett till barnen
Lunchbox till mannen
Se till att alla papper o böcker ligger i respektive barns skolväska
Skriva ett brev till en lärare som också jobbar som Tudor. En privatlärare kort sagt, som vi hoppas kan hjälpa Lucas med matten. Känns som att han ligger två år efter eller nåt.
Tömma diskmaskinen
Hänga tvätt o ta hand om tvätt.


Klockan är nu åtta på morgonen och jag är klar! Säger en del om hur tidigt barnen åker till skolan men också hur grymt snabb o effektiv jag är va? Fniss.


Jag lider som en del av er vet, av svår ägg-skalsnoja. Så kraftig att jag inte ens klarar av att utveckla vad det innebär här på bloggen. Men! I möjligheternas land, där jag så påpassligt befinner mej finns lösningen. Extremt överflödigt men ändå fiffigt. 
Tadaaaa:

Råa ägg på tetra. En skänk från ovan.

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, mest skrattar jag nog åt faktumet att jag, av andra skäl än lathet, har en tetra med råa ägg i kylen. Finns också tetror med enbart vitor, och gulor. Hur jobbigt tycker människan det är att knäcka ett ägg. Eller hacka en lök, eller tärna en tomat? Inte undra på att människor tillslut inte ens orkar träna eller gå 140 meter på en parkeringsplats. 

Nåväl. husmor Åsa, utan förkläde o huckle, gjorde omelett till de blonda barnen i morse, på ägg ur en tetra. Av mej får det initiativet 4 strömmings av fem. Barnen älskade det! Mätta o glada for de till skolan. Jag ger mej själv en rising star som husmor. Om jag skulle äta tetra-äggs-omelett själv? Skulle inte tro det va! Hur skalosäkert som helst...

En annan ganska stor sak här i det stora landet verkar vara Parent University. Massvis av kurser som föräldrar kan gå för att bli bättre... föräldrar? Det är skolan (min egen tolkning) som anordnar. Bra sak faktiskt, och japp, på torsdag gör jag debut på mitt nya universitet. Housewife goes for a examen.


När husmorsgöromålen känns föööör jobbiga, kan jag gå ut i värmen med en kopp kaffe. O japp, på sant husmorsmanér har jag hittat lösningen på avsaknaden av starkt kaffe, o jag är van vid dubbla espressos från hemma. Vi har en ny kaffepryl, inte en maskin för det tycker jag inte att det är, då måste den ha, precis som min älskling hemma, ett magasin för kaffebönor, en vattentank. Tryck på knappen och vips så mals bönorna och espresson görs. Med god crema på. Nu har vi en budgetvariant. Kaffe med kapslar. Finns miljarders olika sorters kapslar, kaffe, smaksatt kaffe, decaf kaffe, chokladdryck, chai, o svaga espressos. Jag lovar, har letat upp den starkaste kapseln man kan hitta i kaffeväg här, extra dark, extra bold espresso french way. 
Husmorstipset för dagen är: gör en fjösig espresso i kapselbryggaren. Skvätt i lite pulverkaffe av hög kvalitet. Done! Där satt den. Gott, o starkt. Inte barista-värdigt men så nära god stark kaffe jag kan komma. Nöjd. Husmorspoäng, 5 av 5 strömmings.


Ut i solen flicka, ta med dej nya favvo-blaskan, en stark husmorskaffe o njut!

Vad ska man säga? Underbart, o vaaarmt. Kruxet är att ingen, inte nånstans och någon, kommer på tanken att sitta o i solen med en kaffe o njuta på svenskt vis en tisdagsmorgon kl halv nio. Jag får nog göra nåt mer nyttigt innan jag går ut. Stryka en kalsong, putsa ett smycke, väva en matta. Eller ta en springtur, ja så får det bli.


Pussegull kastrull, det här var dagens husmorskrönika, eller desperate housewifebekännelse, välj själva vad ni tycker.


Åsa - mer känd som Alva på Junibacken


PS: och jag glädjer mej mycket åt att Sverige verkar ha toppenväder också, sol och smältande snö. Jag unnar er, o glad för er skull (det låter inte stesigt va? Jag menar det verkligen)

Ströms medvind och alla goda ting är tre (minst)

Ny vecka, nya möjligheter och en tuff hyrbil. Kändes redan i morse att veckans första dag skulle bli speciell. Måndagar gillar jag, vet inte varför, känns fräscht på nåt sätt, precis som 1 januari gör. Barnen for som vanligt till skolan, sjung sjung i bilen men bara i framsätet där tjejerna sitter för pojken i baksätet tar alla tillfällen till att sova. Det tar oss 10 minuter att åka och han somnar verkligen. Vår pojk håller på att bli tonårstrött. 
Vink vink, o så struttar dom iväg. Dom såg glada ut, Cajsa med, det kändes gott i tigermammans hjärta. Vad som hände innanför skoldörren skulle jag inte få veta förrens på eftermiddagen. Hade blandade känslor i kroppen, men hoppades att skolresan skulle gå bra och att inga barn var elaka mot mitt spagetti-barn. 
Basse var sin vana trogen, förlåt, på väg till körkortsanstalten men denna gång i strandraggarjeepen. Diverse strul med adress och intyg och bilregistrering, sedvanligt det med. Han ringde, nervös som ett asplöv och med ett självförtroende nere i skosulorna. Mycket prestige över körkortet tror jag + allmän tröttma på skräpet, tror inte att en kuggning skulle mottagas så väl utan mer innebära något hemskt och en hämndlysten aktion som att skicka ruttna grisöron till den första körkortshäxan eller så. Nu hade Basse smart nog valt en annan station att köra upp på, mååånga mil från häxans residens. O se på katten, han klarade det. Ja vad underbart, o vilken lättnad! Han hade skakat i händerna och knappt kunnat prata alls pga nervositeten, men japp, där satt den, som en smäck. Duktiga bästa Basse, grattis! 

Basse o den röda strandraggarjeepen, jag älskar er för evigt!

Vi firade denna underbara händelse med en god lunch på tu man hand. Hur trevligt var inte det då? Vi satt o pratade, som förr. Inte stressiga, inget påpekande om bordskick eller velande/guidande/vägledande från barnmenyn. Bara vi, varsin sallad och bottomless Cola. Kändes lyxigt och glamoröst. Sen for vi till banken och satte in en slabba pengar på sparkontot, kändes glammigt det med, i kontrast till mitt konstant inombords gnag för att jag gör åt alla pengar och inga drar in till kassan. Kändes fint, o inte romantiskt alls tyvärr, men en fin stund tillsammans med bank-kvinnan som för övrigt tyckte mina glasögon var snygga. Menade hon det verkligen, idag tvekade jag faktiskt. O vet ni, det gör inget!

Hem o tillsammans sitta i solen med varsin kaffe, njuta av segerns sötma, och njuta av att vi har det varmt o skönt. Plingelipling på dörren, mailman Dan kom med paket. O brev! Bästa som finns, att det kommer post som inte är sura papper från skatteverket, Telia eller nån gasräkning. Ett handskrivet kuvert är värt tio miljoner gånger mer. Paketet lyckades jag lämna oöppnat tills barnen var med, trots att det låg o skriade och vred sej av ÖPPNAMEJNUGENASTPLÅGOR. Jag klarade det! Fick också lite papper och väldigt söta kort från Faffen o farmen som egentligen betyder farmor o farfar. Fick små svid i ögat, tack bästa svärföräldrarna som finns!

Vi gick sen tillsammans och mötte barnen vid skolbussen, också himlans mysigt. Tror allt att jag såg ett litet tår-svid i hans ögon när han såg våra barn diskret vinkandes innefrån bussen. O ja, en av dagens goda ting, Cajsa hade haft en ganska bra dag med sista veckans upplevelser som referens. Underbart, o dessutom väldigt lite läxa att göra. Väl hemma öppnades paket o brev, eller snarare, mamman slet upp vilt efter det att Lucas försökt i en sekund. Bästa Malin S, om du visste vad glada vi blev! Vilka fina teckningar o vilket sött brev! Nils teckning är underbar, skrattade gott åt den med massvis av kärlek i hjärtat. O en burk, med galet efterlängtat godis, har jag sagt till dej hur mycket jag gillar?

Alldeles färska, sega hallonlakritsdöskallar, finns inget jag godis jag gillar mer.

Malin S! Tusen tack, du är helt fantastisk hjärtat! Hälsa Elsa o Nils o tacka så mycket, o att jag saknar dem, snyft. Jag kommer att snåla och njuta, det lovar jag. Teckningarna sitter redan uppe o pryder en vägg. Tacktiotusen

Eftersom Basse var hemma och jobbade fick Cajsa låna telefonen och ringa hem till bästis Beyke. Har visst inte lyckats lösa vårt "ringa till Sverige problem" ännu. Ett långt och välbehövligt samtal för Cajs. Lucas gjorde läxa med pappan. Jag fick en liten pratstund med mamman Malin B, välbehövligt för mamman Å. Mitt i samtalet fick jag spontanbesök av den danska mamman med dotter. (mycket mammor nu...) Trevligt trots att jag snabbt fick avsluta telefonsamtalet. Barnen hängde i poolen, eller tunnan, o vi pratade. Återigen fick jag beröm för min danska, not. Inte denna gången heller. Kul med spontanbesök! Gullig mamma och snäll tjej. Cajsa stendiggar!

Tacos till middag, har inte ätit sen nånstans runt nyår. Godare än gott, godare än jag kan nånsin minnas att det smakar. Och! Old el Paso finns här med. Som en hägring eller oas, men på sanning.

Mysig tv-kväll med slötittande på typisk Åsa-kanal. Food TV eller nåt sånt, Handlar om.... mat. Vi har det så bra när vi har det bra. Vi är oförskämt lyckligt lottade. Jag är tacksam.

De tre goda tingen:

Skype med pappa, alltid lika skönt o roligt. Jag <3 Pan
Skype med lillasyster, världens bästa

Körkort (känns lite spännande eller skrämmande att jag har min resa kvar)

Tu man hand-date med min man som jag har känt i 22 år.
Insättning av peng på bank
Paket med teckningar, brev o hallonlakritsdöskallar från Malin
Telefonsamtal med en annan Malin
Facebookchatt med finaste Anna
Dansk väninna på besök
Tacos
o sol. 
Blir tre va?

I morgon är en annan dag, ser fram emot vad den har att erbjuda. 27 grader enligt prognosen. Låter varmt.

Avslutar med en bild på vår idol Cherrie Berry. Tjejen med stans i särklass tuffaste namn. Hon är ansvarig för alla hissar som finns i hela Charlotte med omnejd och sitter på bild i ram i varje hiss vi åker. Heja Cherrie Berry, du är för härlig!

Många kramar till er som läser vad jag skriver, blir glad o nästan stissig när jag ser hur många ni är!


Åsa - El maco, vad tänker du på?