Mrs Stroems betraktelser och en 7-årig hjärtekrossare...

Var storm här inatt, en rejäl, även det är stort o större här verkar det som. Åska o tyfon-blåst. Hela huset verkade skaka, alla i huset sov oroligt och njae, tyckte storm o åska var lite onödigt i natt, ville hellre sova. Förmodligen var det väldigt mycket blåst, för elledningar blåste ner och rödljusen slutade funka, så i morses stod där en liten polisman istället o vevade. Ser man på? Jaja, dom förnekar sig inte. Men! Jag är på min vakt, mej rår ni inte på förstår ni konstapeln.


Blåsten gjorde även så att motorvägen ner till J i söder delvis var avstängd, och piiipielipip på min (nya) navigator i bilen. Varning för kö, vill du bli omnavigerad. Försening 17 min. Om jag ville? Såklart, jag fäpplade med knapparna så gott jag kunde medans jag körde, vet inte vilken knapp jag kom åt för helt plötsligt hade jag förflyttat mej rakt norrut igen, i fel riktning kände min inbyggda kompass. Jag låtsades som inget. Tillslut, efter mycket om o men kom jag fram till min destination, Js residens. 


Vi fixade o trixade lite och åt sedan en salladslunch med E o en ny bekantskap, M. M flyttade hit med sin familj ungefär samtidigt som vi. Intressant som katten att höra om deras erfarenheter och hur det går med deras barn i omställningen. Och skönt att dela familjens första stapplande amerikanska steg o upplevelser med någon som är i samma sits, nån som går igeom allt samtidigt som oss. Alltid trevligt att träffa flickorna, tiden går fort och jag får skratta. 


Läxorna tog knäcken på lurreburr igår, blev förmycket helt enkelt. Han var lessen, uppgiven och ville hem, hem till Sverige, sina kompisar och till sin gamla skola. Jag förstår honom. 8 läxor på en dag, det är tufft. På ett annat språk. Fy ja, stackars. Idag var det lika stor mängd läxor, vi satt till 19.30 idag, med ett litet avbräck på en timma när han fick vara hos sin hjälplärare. Oppsidajsi, skönt ändå att han fick gå i bädd med gott samvete, ingen, absolut ingen kan komma o anklaga honom för att inte försöka kämpa iaf.

Ergonomi nej tack, hinner inte...

Cajs, hon kallas faktiskt CAJS, av den enkla anledningen att tidningen stavade hennes namn så på ett födliskort som vi skickat in för tusen år sen. Spagetti kallas hon också, av en annan, lite mer kroppsbyggnadsrelaterad anledning. Jag kan också kalla henne såna där vuxna namn som Evolyn, Brittmarie, Elsbritt o så, men då är vi oftast i en affär. Ropar jag Elsbritt högt så kommer hon på studs för det gillar hon inte att bli kallad. Min lilla Evolyn....

Cajs har varit o provridit på Loubotin-ridskolan. Det gick så bra så, Cajsa älskade. Vi börjar där, o sen kan vi leta vidare efter en mer graninge-skola eller så. Dom har sommar-läger där också, det vill Cajs gå på. Mamman blir överlycklig o anmäler. 350 dollares, får äta nudlar den veckan. Gör jag så gärna. Hoppas att det finns plats bara. Lucas ska gå på Lego Robots camp. Dom ska programmera robotar o ta fram ritning på datorn o sånt. Blir bra det. Camps är otroligt poppis här, finns tusentals att välja mellan. Jag vill också gå på Camp, verkar givande. 

En liten söt pojke ringde på dörren idag, han heter Joseph o är 7 år. Så där gänglig och oformlig som dom kan vara, 39 i skor och 130 hög. Glest mellan tänder o håret på ända. Redan där blev jag varm i magen. Sen sa han, mrs Aoursa: ( det är jag det) Vill du att jag ska lära Cajsa engelska. Jag kan läsa med henne om du vill. Pojke, älskade fina barn, vad söt och omtänksam han är. O så kallar han mej MRS Aursa. Gullefjun. 

Sen kom Josephs pappa hit o ringde på dörren, men det visste inte jag att det var han precis just då för jag känner ju inte igen en enda människa, nånsin eller någonsin, är riktigt usel på det faktiskt. Borde känt igen mannen för vi har ätit en middag tillsammans, hos Nancy o Curt (the Cuuurrtt). Men se nä, det gjorde jag inte utan gick resolut fram till mannen o sa käckt och lite så där slajmigt trevligt. O haaaj, maj nejm is Aursa, nice to miit jo. Ehum, jo tack, hur går det för er sa mannen. O nej, kändes lite mindre toppen när jag insåg att det var ju han, middagsmannen. Sån är jag, jag är säkert bättre på nåt annat. Som att skriva ut en check kanske? Inte det heller nä... Har premiärskrivit ur checkhäftet idag. Spännande. Osäker. Fick ta med hela checkblocket till Lucas hjälpfröken, mrs Queen. Be henne titta så att jag fyllt i rätt, hon skulle ju få betalt med check var tanken. Hade gjort fel. Gör om gör rätt. Får väl skylla på att Sverige slutade med checkar förra årtusendet. Krafigt duktigt omodernt. Resurskrävande. O det kanske är det som är grejjen, någon får sysselsätttning.  Nu är det gjort, jag är på G.

Smart tips, o helt oförståeligt, är att man efter summan skriver:

                    NO/100... Jag frörstår inte varför.

Tänkte gå i bädd nu, ser i kors. Storm-natten med inslag av skrikåska börjar ta ut sin rätt. Bäst att lyssna på kroppen o go i kojs. Jag gjört, nu omeddelbums o på direkten.

Kram till er

Åsa - hjärtar Joseph, 7.