Här händer det grejjer alltså och en reward

Ojsan, tisdagen den 26 april blev inte riktigt som planerat. Jag fick samtal från skolan när jag var på lunchdate, Cajs mådde dåligt. Hoppsan. Bara att kasta sig i bilen o fara o hämta flickebarnet som mådde illa, skakade och grät, o var så trött, så trött. Väl i skolan mötte jag en blek liten spagettiflicka, men det som var bra var att massvis, många verkligen, brydde sig om Cajsa så mycket, Cajsas fröken kom o kramade om o kallade darling, en annan, Lucas favvofröken och tillika hjälpfröken kramade om o sa sweetie o sa att om Cajsa gråter så gråter hon. Barn vinkade o kom o kramade. Många barn. Vad kul o gulligt mitt i det sjuka.

Tidigare på dagen hade det varit Buddy Award, elever som får utmärkelser varje kvartal och som uppmärksammas med en ceremoni. Det kan handla om att man varit en god o fair kompis, att man gjort bra på prov o sådana saker. Om ens barn fått en award får föräldrarna ett mail eller samtal om det så att man kan komma o vara med på ceremonin. Attans, det hade dom missat att göra till mej, för yepp, vår lilla sjuka Cajsamajsa spagettiben hade fått en award, den som handlar om kämpa och streta, hänga i och bli bättre. Den korrekta termen är Preserverance. Duktiga flicka! Det delades ut 8 st sådana av 800 elever. Good, very good, excellent. De hade fått buga för rektorn på scenen, och ta emot diplomet av en som stod i sånt där bås som presidenten står i. En talarstol alltså. Cajsas fröken Mrs Payne hade haft tårar i ögonen. Så stolt o rörd hade hon varit över "sin" Cajsa.
Min vanliga tur o flax fixade så att min danska fina väninna var på plats för att titta och hon såg att jag inte var där, o fotade som en tok åt mej. Hur gulligt och omtänksamt var inte det då?

Håll till godo, dagens Awardvinnare!

Hunden eller monstret heter Buddy, och är
skolans skyddsdjur.

O där sitter den barska rektorn. Hohooo.

Bra sak. Men Cajsa är ändå risig, har hög feber o har sovit i fyra timmar på raken, svår att väcka. Tror att hon fått solsting faktiskt. Har kanske druckit för lite och sprungit ute för mycket. Hon får allt vara hemma imorgon och vila upp sej. Gillar det inte, innebär att hon missar mycket i skolan men ärligt, vård går före addition o minustecken. Alltid händer det något när Basse är borta, så är det.

Men det är inte slut där för nu, attans i min sås o låda, sker det saker på Social security fronten också. Har haft lite motvind där ju, och får numer hjälp av en advokat i Washington som även hjälper oss med annat svårt så som Green card och mitt arbetstillstånd. 

Lite utdrag ur vår mailkonversation... 

Hi, Aasa:  We are not going to send you back to the airport in Chicago since you live in North Carolina. We will need to make an appointment for you at the immigration office in Charlotte to straighten this out.  Rachel and I will advise you what to do and provide you with a letter to take to the appointment.  Your correct visa category is L-2.  C-2 visas are reserved for “aliens in direct transit to the United Nations.” C-2 visas are normally granted to evil dictators and restrict the C-2 visa holder to the area around U.N. Headquarters in NYC.

Kommentar: Nope, jag är ingen alien, inte heller en evil dictator (inte ens Basse tycker det tror jag)

Hi, Aasa:  The company has authorized me to travel to Charlotte and attend your appointment at immigration.  After that, we can go to the U.S. Social Security office, if that will help.  I will let you know by Thursday when I will be coming in.  Are there any days next week that you are NOT available?

Men ser man på, har jag handlag med auktoritärer nu också? Gulle-Bill, som han heter, vi kommer att få en bra dag tillsammans, läste mailet fort först, o läste att " after that, we can go for lunch" Åsa Maria Ström, ge dej nu!! Ser mej honom i flådig stor bil. Beige kostym modell fladder och 80 tal. Rosa skjorta i BANLÅN. Blanka bruna och fotriktiga skor. Iphone 3, svart. Hörsnäcka. Pärm i handen, näsduk i fickan, välputsade naglar (jag gillar) och ett nervös skrattande. Glasögon, svettig panna och snäll. Hans fru heter Regina, hon är lite mullig, har fönfrisyr, gråhårig. Har dräkt jämt, tillomed hemma, o inomhusskor med klack. Hon skrattar nervöst och bryter lite lätt på franska. Deras söner är finniga, 17 åriga tvillingar, pappa vill att de spelar baseball men allt de gör att spela schack och samla på larver. Den ena har fotsvett. Deras hund, en beige pudel, heter Snuffi. Dom bor i.... Nääää. Svävar i väg va?

Men det ska bli skönt att få hjälp nu, ser fram emot att få det här löst. Skönt att ha en man som sällskap som har lite tyngd och en myndig stämma. Hoppas att vi träffar på ticsmannen på social security kontoret som jag hade förra gången. Vill få upprättelse!! 

Återigen ett mastodontinlägg, jag har tid, det händer mycket och ja, jag gillar att skriva.

God kram

Åsa - en ganska vanlig tjej med en egen armé och massvis av tur.

PS: och jag märker att jag skryter så in i bänken, jag som brukar vara så ödmjuk... Håller jag på att amerikaniseras?