Springtävling och mat som är urk....

Springtävling i stadens finaste park. Väder enligt önskemål av åskådare, inte av löparna. 28 grader, noll bris och klarblå himmel. Gör inte ont någonstans på mamman som tvärnjuter av värme. Misstänker nästan att jag har levt ett tidigare liv i en stekhet öken eller något sådant, o det stämmer ju väl överens med min bucket-list dröm om att bo i en bajshydda i Tanzania, med en stor hög böcker och en trädgårdsland fullt med morötter. Det är min dröm, låter lite torftigt för vissa kanske men nångång kanske jag sitter där på en trasig handduk, med håret i knorv, knaprande på en morot och läser tusen böcker i skenet av min lilla spritlampa. Får se....
Varma dagar o varma kvällar får hela min kropp att trivas som fisken i vattnet hur som helst.

Att ta sig ner till centrala delarna av Charlotte mitt i rusning är en utmaning, ett spännande moment i vardagen kan man säga. Bilar överallt. Köer o krockar på motorvägen, rödljus i evighet, 5 filer och enkelriktat. Folk som kör rufsigt och en hund som kräks i skuffen. Kul o nervkittlande!

Löpningen gick bra, o storyn upprepade sig. Alla i laget anslöt när saktakillen dök upp i horizonten. Vilda applåder och vet ni, han var inte sist! Efter honomn lufsade/gick/kröp två tjejer i ett av motståndarlagen o de hade uppenbarligen problem med takten/konditionen/viljan. Jag är glad för det innebar att Chistopher fick känna glädje över att inte vara sist. Javisst. Jag grät!

Ni ser superspurtaren va?

Älgen vann, igen. Han har dubbelt så långa ben som jag, heter Calvin och går i åttan. Förstår mig inte på hur snabbt han kan springa, han skrikspringer på sitt snabbaste från start till mål. Imponerande och läskigt. Lucas pinnade på med sina ben, kämpade och var nöjd. Han spurtar som en raket i alla fall. Det är positivt, o han tvåa av kidsen från 6th grade. Bra bubben, bra. (men han var lessen för alla(!?) hade skrattat åt hans hår för nu är det klippt, han tog det hårt. Lesson learned)

Idag är vi bjuda eller tvingade att gå på skräpmatsställe igen. Men mej lurar dom inte, den lätta går jag inte på. Flera gånger i månaden har Cajsas skola ett samarbete med en restaurang dit elever, päron o siblings får gå och äta till något rabatterat pris och för varje köpt måltid får skolan en peng. Tanken är god, många ansluter men inte Strömmings inte! Valet av matställen faller inte i god jord så att säga. Mackidonk, snabbpizzabuffeställen, friterade kyckling i massor stället, o en vanlig lite skräpig diner. Idag har vi äran att äta på en yoghurtglassbar. Tack men nej tack. Orkar inte med mer onyttigt, prefabricerat, halvdant. Dålig kvalite och färgsatt till galenskap. Allt smakar samma sak o jag blir illamående. Gillar inte maten här längre, är trött på sockerchock o flöt. Så där ja, där kom den. Det tog 8 månader innan jag satte ner klacken på riktigt. Dessutom....Skolmaten får av mej 1 strömming av 5 möjliga. Skräp är vad det är, den enda som är bra är att dom faktiskt serverar vatten eller mjölk till maten. Ett steg på vägen men nej tack till resten.
Så jag håller mej o mina kiddos hemma idag, vi struntar i glassbaren. Vi kommer gärna den dagen de har skol-kväll på det här stället:

Men det kan jag titta mig i stjärnorna efter....

Ser man på, idag var tant lite grinig och motvalls. Skönt. Ibland står jag inte ut med att vara glättig, positiv och käck. Idag får den amerikanska maten sig en känga, skämmes på dej skräpmat!

Åsa - OBSTINAT idag, men charmig och hemtrevlig på något sätt