Nu får vi för våra synder, o mitt samtal till Dr B

Vi har bott här i tio månader snart, eller vänta lite nu. Vi har ju bott här i exakt 10 månader o 1 dag! Värt att fira va? Tror att vi gått lite på adrenalin och helspänn för vi har inte varit så där värst sjuka sedan vi kom. Lite illamående, nån yrseldag o så där men de där goa kraftiga förkylningarna med hosta o feber har vi sluppit undan. Skönt såklart men nu har vi slappnat av tillräckligt för att dra på oss allt skräp som finns i hela världen. Hela paketet, för oss alla fyra. Basse ligger på ett hotellrum i ni-vet-var och feberflämtar o mår illa. Cajsa har urinvägsinflammation, eller heter det infektion? Fick hämtas på skolan igår. Livrädd o ont. Feber. I morse vaknade Lucas och var glödhet o simmig i ögonen, o jag, jag har fått retur på förkylningen jag hade förra veckan. Nu betalar vi tillbaks så att säga. Helt ok, gör inget men tycker synd om Basse o barnen så klart.

Ont ska med ont fördrivas 

Husmorsknep vid urinvägsinf (förkortar så där så att ingen ska se att jag inte vet vad det heter, ok?), har jag hört och testat själv, är tranbärsjuice och citron. O här fick det drickas, lilla barnet. Surt som attan, klöksel och tårar. Men seså, drick nu kära barn. Det är bra för dej förstår du.
Vet inte om det är en skröna egentligen men värt att testa kände jag. Hon har ju så ont. Tänkte nog att det skulle gå över av sej själv eller att husmorskuren skulle göra sitt. Slängde ur mej frågan på Facebook om man behövde gå till dok. Svaret var entydligt. Ja, jepp, yes o gjört!

Okidoki, tog mej samman och ringde Dr B.

- Hellou, maj nejm is Åsa Stroem.
- Hello, excuse me, what was your name again?
- Aj miin Aursa. My göl has a sickness. she has urinflammation.
- Oh, mrs Stroem. Is your daughter sick?
- Yes, her nejm is ci aj jiii ess aj.
- Did you say Cagea?
- Noo. Her birtday is in may.
- How is she?
- She has päjn when she... (här kom jag på att jag inte kunde säga vad som helst trodde jag, pryda amerikaner)  KISSES.
- Oh!
- I mean, when she is in the restroom. She has pain.
- Problem with her stomach?
- No, I think she has juuurrriiiinnnn sickness.
- You mean urine infectioninflammation?
- Yes yes yes, thank you! Glad som ett barn på tre år för att mitt barn har urinis, öh?

O så fick vi en tid klockan 4 idag. En evighet tills dess men det är ok. Puh! Att jag ska ha så svårt att prata med doktorer och myndigheter. Blir ju skiträdd. Stakar mej, säger fel så det skriker om det. Gör bort mej, dom skrattar nog åt mej i fikarummet. Gör inget, bjuder på det.
Men hos frisören kan jag prata hål i huvvet på vem som helst, eller för den delen i skolan eller hos amerikanska väninnor. Varför?

Håll tummarna för att jag inte gör bort mej totalt hos doktor B i eftermiddag. Knepet för att känna sej säker är:
Acceptabla underkläder (inte dom där trosorna med gummitrådar som sticker ut på sidan)
Något stryket plagg, inga myskläder alltså.
Torka bort hundbajs på dojjan
Foundation i ansiktet. O fyll i ögonbryn.
Tvätta OCH TORKA håret. Skräm igång plattången
Läppglans.
Plocka ur den bruna bananen och de tusen kvittona o andra lappar ur handväskan
Checka alla viktiga försäkringskort, ID, kolla så att jag har pengar på kortet.
TANKA bilen innan
Åk i god tid, överdrivet god tid
Se till att jag inte är hungrig och får sockerfall hos doktorn. Jättepinsamt.
Se lugn ut och le, le som fasen hela tiden. Nicka och gestikulera. Använd tuffa amerikanska uttryck som Have a good one, is this for y'all?  See ya, och she has kinda... O plugga några relevanta doktorsord. Blood pressure, Urine, Pain, shot och painkiller.

Sedär ja, dagen räddad. Cajsa springer på toa tusen gånger o kvider, Lurreburr ligger i sängen och svettas ur sin feber,  jag stryker blus och övar på att säga antibajoticks. Hundarna äter på ett gosedjur. Hemmafrulivet på Framfield CT är inte lätt det ska ni veta (obs! Ironi)

Åsa - klok som en uggla, nervös som en ekorre och tacksam som en hittehund

o bilden på citronen, den har jag resolut lånat på internet