Halloweenchock, only in America?

Nog för att jag hört av andra och förstått men Halloween var såååå mycket större och galnare än jag nånsin kunde ana. Helt vilt, på gränsen till overkligt, men bara positivt och ett i sanning härligt minne.

När skolan slutat för dagen och barnen började droppa i sina hus på gatan då kände man förväntningarna dallra i de amerikanska små hemmen. Ska jag vara häxa eller spöke. Kan jag vara en spökhäxa. Eller ska jag...? Inte nog med att vi hade tusen köttbullar att steka (som jag absolut inte hunnit innan eftersom jag hade ett gästrum att ställa iordning....) utan Cajsabarnet kommer hem med 4 läxor dagen till ära. Min enda fråga är: Kunde dom inte fått vara lite läxfria på denna festliga dag? Vad spelar det för roll? Jaja. Bara för Cajs att sätta sig tillrätta och skriva så att pennan glöder medan köttbullar fräser o gottar sig i stekpannan. Godishinken framställd i hallen, vinet på köksbänken. Otålig väntan på vad som komma skall + mosters till lika min syster ankomst. Vilken pirrig eftermiddag!

O sen, som på en given signal. Pling ploooong. Första ringningen på dörren, o sen gick det i hundra åttio vill jag lova. Ett lämmeltåg värre än jag vet inte vad. Barn, vuxna, hundar, pratsugna grannar. Bäbisar, söta barn, lite buttra ungar fast kanske blyga säger vi, härliga fina kiddos och en del annat löst folk. Galet var det!

Hann med nöd o näppe ut till min postition på gatan, bredvid granne N som paxat en stol och satt sig tillrätta med vin i ena handen och timern på matlagningen i andra. O där satt vi, o delade ut snaskesnusk till hur många barn som helst. Jag hade över 200 påsar med postionsförpackat godis, gav en till varje barn o japp, alla gick åt.

Grannen har dukat upp godisbord. Dallret av
 förväntan ligger över hela gatan, snart snart. 

Mitt flickebarn....

Grannes hus, med massvis av belysning. Fint!

En av dessa är Lucas. Jag gillar inte bilden, o avskyr vapen
över allt annat. Kräks!

Men ni ser våra grytdjur va? Jag var helt enkelt tvungen...

Dagens sötaste! Fred o en liten skraj Bambam som ville
klappa hundar fast vågade inte riktigt.

Några andra barn, lite sötare o mindre läbbiga. 

Stilg vuxen o söta barn

Älskar hennes hundben i håret

 O när saker o ting började köra ihop, sig strax efter att mörkret lagt sig och hela galaxen var på just vår gata då åkte kameran in i huset och det krävdes nästan två vuxna för att hantera alla snasksugna härliga o ohärliga ungar. Därför finns det inga mer foton. När saker o ting börjat lugna ner sig lite senare samlades vi på en garageinfart och åt en sån där härlig blandning av knytkalasmat igen. Gott som katten, önskar att jag kunde fulätit o vräkt i mej för jag var utsvulten. Nu kunde jag inte riktig med det, utan slängde långa blickar efter de som vågade vräka i sig. Mestadels män. O köttbullar gjorde storsucce´. Barnen lekte tjolahopp, vinet flödade och samtalen växlade. Helt plötsligt kom taxin jag väntat på i evigheter. Som ett spjut lämnade gjorde jag sorti i hundraåttio knop o lämnade festligheterna utan att varken tacka för mat eller sällskap, men jag vet att jag är förlåten. Linda kom fram tillslut, mörbultad men stolt över sin första ensamma transatlantiska flygning som passagerare. (hon som är gammal flygvärdinna!?) Bra gjort av dej Lilla. Mina tårar sprutade på både mej o barnen. Jag stängde dörren innefrån. Lämnade festligheterna och ägnade mej åt det bästa jag vet. Vara med min syster. Sann o helig lycka!

Så dröjer det mellan inlägg ni o dryg en vecka framöver så vet ni vad jag gör va? Umgås med världens finaste lillasyrra.

Åsa - snask ÄR snusk

PS: en bonusbild: