torsdag 2 juni 2011

Yearbook myself, och ett annat sätt att se på saken

Barnen har fått hem sina årsböcker, o det var roligt att se, äntligen. Jag har ju hört om yearbook o sett sådana på TV o så, o nu har vi två ex hemma. Lite besviken samtidigt som jag gillar!

Aim for the stars. Det ska börjas i tid...


Om jag hade gått i femman hade jag ritat hjärtan runt Lucas







Shoot for the moon... 

Så här ser det ut alltså, en Yearbook. Som en fotokatalog men flaschigare, grällare och med peppande visdomsord. Samt en "året-i-bilder" del, med stora o mindre stora nationella händelser. Det var lite roligt tycker jag, smart på nåt sätt. 

En sida för autografer, jag skriver gärna i allas om dom vill.
Det vill dom absolut inte verkar det som, synd.
En annan sak som slog mej just är att man inte kör som Sverige. Klass 3A o 3B osv. Här heter klassen som läraren gör. Mrs Paynes klass tex. O fröknarna jobbar bara o jämt med samma årskurs, så barnen byter lärare varje år. Ganska fiffigt på nåt sätt. Annorlunda o smart och krångligt på samma gång. Men förmodligen mest bra, för alla barnen vet ju vad alla fröknar heter. O musikläraren, Mr Salvatore. Fint namn, välartad man men sträng. Så sträng att det får komma in en vanlig fröken emellanåt och titta till musik-klassen (enligt barnen...) Cajsa vågar inte heller säga till mr Salvatore att hennes blockflöjt är ihopkleggad med begagnat spott.... Urk!

Så var det med det, 15 dollar x två yearbooks.
Och roligt, Cajsa lusläser den.Jag frågade Cajs om hon var lite förtjust i någon speciell på skolan. Nää mamma, det är bara fåniga killar där... Jag tror jag ska vara lesbisk ett tag. Okej. Men ska du gifta dej med en tjej sen då, när du är stor?
Cajsa tittade på mej som om jag vore från månen, nää, jag ska bara vara lesbisk ett litet tag. Eller jag menar singel....  Svårt att hålla isär begreppen va?

Åsa - en wannabe, vore najs att få skriva autografer, en flickdröm för mej! (vet inte varför jag skriver så för det är inte sant ett enda dugg)






11 kommentarer:

  1. Vi fick våra yearbooks för ett par veckor sedan, det är jättekul att sitta och bläddra i dem. Men våra kostade $85 (!) styck...

    SvaraRadera
  2. Kul med yearbooks, väldigt roligt att ha kvar som minne. I vår skola skola får barnen bara köpa ett foto på sin egen klass, lite trist då de ju har kompisar i alla klasser.
    Här byter man också lärare och kompisar varje år, har varit väldigt bra för barnen. Våra klasser hetter 3N, Net står för första bokstaven i lärarens efternamn.

    SvaraRadera
  3. go cajsa, lesbisk eller singel spelar inte så stor roll egentligen, bara man har skoj och mår bra.
    Fina bilder på the blonde swedes. Ha en skön dag mina små loves.

    SvaraRadera
  4. Hahahaha! Lesbisk eller singel!!!

    Bella har sin yearbook fullklottrad med en massa text och de flesta lyder "I LOVE YOU" osv. Men så är hon ju senior också. Till och med en del lärare har skrivit i den.

    Kram kram

    SvaraRadera
  5. Jättrkul med yearbooks är det!!!
    Gillar dem verkligen.
    Ngt att spara för alltid.
    I HS är de inbundna, stora, tjocka och kostar 80 dollar eller mer...
    Men, det är så roligt att titta i dem, det tycker tom JAG!!!!
    Precis, det ar aldrig problem i ES att byta fröken varje läsår, och sen blandas ju klasserna också. VILKET ÄR BRA!!!!
    Cajs är SKÖN!!!! Gillar hennes tänk.
    Stora kramar!!!

    SvaraRadera
  6. Jag gick på high school i USA mitt senior year och ÄLSKAR att titta igenom min yearbook! Dock var min skola ungefär den fattigaste av de fattiga så det blev ingen färg någonstans, men minnena är fina i svartvitt också ;)

    SvaraRadera
  7. Hahaha, som alltid lika underhållande läsning!

    Båda barnen är ju helt bedårande och fotogeniska. Du kan ju alltid få skriva autograf för att du är deras mamma...man behöver väl inte prestera så mycket själv, det är ju många som bara råkar hamna ihop med någon kändis och helt plötsligt skriver de också autografer.

    /karin

    SvaraRadera
  8. Hej Åsa, låter som ni har det bra overthere!!! Här hemma är det för en gångs skull oxå varmt o skönt, me like! Har läst ifatt en massa ikväll, inlägget om barnens simskola fick mig att gråta av skratt, du skriver som vanligt fantastiskt målande o underhållande:-) Min lilla dotter ska börja simskola i höst, hon är som med det mesta lite försiktig o hon vill inte förstöra frisyren = inte doppa huvudet alls...

    Synd med Claes fortkörning, han blev inte av med körkortet väl?

    Lät härligt med NYC-weekend, har varit där en gång o jag älskar den stan!!! Vilka var du där med?

    Ha det bäst Åsa!!! Kramar S.

    SvaraRadera
  9. GILLAR yearbooks.....det började med att jag tittade många gånger i min mammas yearbook fr -59 när hon var HS student. Och tyckte så mycket om det!

    Dem får hänga med genom åren :)

    Kram!

    SvaraRadera
  10. Malin: Visst är det kul. Ojsan, antar att ni fick variant finare då, inbunden o fin. En sån som jag sett på film...

    Anna: Jag tycker också att det verkar bra att byta klass varje år. Barnen lär känna många andra, man har chans att "börja om" ifall man haft en viss roll i förra klassen. Ja, jag tror det är bara på gott.

    Malina: Cajsa spagetti får vara precis som hon önskar, lesbisk eller singel. Inte så noga, bara hon är glad och låter mej titta i hennes årsbok.

    Taina: fniss! Ibland har hon dålig koll, lilla tjejen.Mmm, kan tänka mej att det klottras i böckerna. Så länge det är goda saker som skrivs. Vad fin hon var på promen, din lilla fast stora snygga tjej!

    Annika, Aha! Är det där man får dom fina inbundna. Som jag sett på film. Här bläddras och visas och letas i årsböckerna. Av mamman, o barnen. Himla kul, o som du säger, ett minne för livet.

    Kram till er härliga!

    SvaraRadera
  11. Alexandra, tänk vad annorlunda saker är här, som att man får svartvita årsböcker om skolan inte är så stadd i kassan. En sak som är bra är att man ser lite bättre ut i SV, iaf jag.... Iofs, dom färgglada grälla böckerna är kanske lite roligare att titta på. O i sverige hade vi svartvita har jag för mej, skolkatalogerna alltså.

    Karin! Vad söt o snäll du är, tack!
    Ja visst verkar det vara så, det krävs inte mycket för att man ska få kallas kändis nu för tiden? Det kryllar av C-kändisar.

    Fina S: Jag är så glad för er skull, att ni fått värme o sol äntligen. Ni är så värda det!
    Allt är bra, vi har roligt, o varmt. Vardagen funkar o tiden går fortare än fort.
    Simskolan, ja herregud, det var och är fortfarande roligt, jag skrattar högt ibland. Hoppas inte barnen hör mig....
    Å stora loppan, hon kommer lära sig doppa huvvet, o tills dess kommer hon vara helt klart glammig med frisyren i behåll. Fast... Varför ska man hålla på o doppa huvvet hela tiden kom jag på nu, jag har slutat med det, när ger man upp sånt? Fattar inget. Hoppas E får det bra och att hon gillar simskolan.
    Alla körkort i behåll, böter o prick bara.
    NYC var topp! Några fina flickor som jag egentligen inte känner så bra skulle dit, o jag kände nog att, japp, jag åker upp o möter upp. Bara så där. Sen var det, turligt nog, en bloggträff där samma helg så jag hade massvis med tur. Fina härliga glada tjejer det med.
    Ha det så bra fina S, hörs snart!

    Lotta:Kan tänka mej att din mors yearbook har ett romantiskt skimmer över sig, nästan som filmstjärnor. Vad fina alla var förr, svåra kluriga frisyrer och massvis med kajal.
    Vi kommer absolut spara våra böcker.

    Kram till er fina härliga!

    SvaraRadera

Tack snälla för att du tar dig tid att kommentera, blir glad!