Oooops I did it again?

Allt verkade så frid o fröjdigt, harmoni, barnen var vattenkammade. Kläderna strykta med veck på ärmarna. I ugnen puttrade himmelska gratänger o änglarna spelade. Mamman hade kontroll, julefrid och rimfrost. Paket inslagna så där fint utan knöliga sidvikningar och tejpen var slät utan bucklor. Inga världssamvetestårar, ingen stress och inga som helst panikinhandlingar och vidbrända köttbullar. Underbar tid, den bästa!

Men, för så klart kommer det ett MEN här, tillslut snurrar julkarusellen snabbare, tejpen buckar sig, upptäcker att ÅÅÅÅ det saknas ett paket till den eller den, o vi som ska dit om en timme. Håret är tovigt och ögonbrynen växer helt vilt i hela ansiktet. Jag träffar utsatta kvinnor o barn på härbärgen, jag tänker på dem som är ensamna. Basse är i Orangenburg, hela tiden o jämt. Jag är dubbelbokad, trippelbokad och jäklar vad kul jag har emellanåt, det har jag men uhu, tröttman kommer som ett basebollsträslag. Barnen längtar efter pappa, mamma längtar efter sin man. Vill inte vara ensam, varken utan man eller familjen i Sverige. Vill att alla ska få välja vad de ska äta till middag, vill att alla ska FÅ middag. Luciamorgon. Jag väcker Cajsa i min gräsligt fula skrikrosa/röd/grön/vit randiga morris, håret som en kvast, o ett tjockt blockljus i händerna. Falsksjunger på mitt finaste för den lilla varelsen som vaknar i chock. Men mamma, varför gråter du?

Cajsa Majsa som Nordskogens lucia
2010. 

Att jag sedan satte mig och snabbspolade igenom Luciaprogrammet på SVT play gjorde inte saken bättre. Hemlängtan, o snälla nån vad den satte klorna i mej. Var inte alls beredd på det. Jaja, med tanke på att längtan är ett tecken på att... ja ni vet vad jag menar vid det här laget, det är ok att längta. Men då, där o då fick jag nypa mej lite i armen, säga till mej på skarpen. Ta ett steg utanför mej själv o titta på vad jag gjorde och varför o hur kommer det sej o allt sånt. Jag var sliten, trött o orolig. Det vi har gjort på dessa 10 månader, vi har gjort massvis. Många besök, varje dag är en upptäcktsresa. Språk, skola, kultur, hundar, umgänge, volontärarbete och jag vet inte vad. I ett främmande land utan älskade vänner o familj.O mitt i detta hamnar Basse i företagets värsta kris nånsin. Aldrig nånsin har vi eller företaget varit med om något likande. Tanken var ju att vi skulle flytta hit och liksom skörda frukt av hans tidigare hundår o slit. O så händer det här? Jaja, vi är van vid hårt arbete, att Basse är borta mycket, att företaget kommer på tal ofta ofta, men nu, det här året har det varit för mycket ärligt talat. Han sa redan i April att jag tänker inte vara den första som lägger mej o ger upp. April....Basse är trött, sliten, glåmig, oförmögen att ta till sig vardag. Hans hår ser faktiskt dammigt ut.... 

Lite som Einstein faktiskt när jag tänker efter, så där grådammigt o glasögon på sne.

Inom mej finns det dock en lite optimistisk klämkäck hurtbulle som viskar i mitt öra; Åsa, ni har lärt er såååå mycket, o det kommer något gott ur allt ont. O yes, det tror jag på! Ser fram emot den dagen, mycket!

Inte konstigt att vi inte har maxade kraftdepåer att ta av. Det är ok, men nånstans var det något som fick försakas. Bloggen! Förlåt mej för det. Men ni förstår, så mycket partyn, kalas, fester och mingel jag har gått på de senaste 3 veckorna. Skojar ni vad kul! O gott, o trevligt. Eggnogg, knytkalas till galenskap. Party, huvudvärk. KLACKSKOR inomhus, glitterögonskugga och medhavda finurliga presenter. Så många paket jag slagit in till okända mottagare, så många turer till härbärget. Mat i konserver, snask o tandborstar. Många goda kramar har jag fått av rufsiga kvinnor med trasiga tänder. Fint, lärorikt och annorlunda . Jag lever i en amerikansk dröm, tacksam för det. Men jag har visst inte oanade krafter. Fick hushålla lite.

Det viktigaste för mej är ändå att ta hand om de jag älskar mest i hela världen, o se till att dom mår bra, se till att vi som familj mår bra och har det bra tillsammans. Vi reser bort nu, stänger dörren från insidan på en resort. Slickar våra sår, umgås, pratar, leker, läser en bok, tränar, solar, badar och limmar ihop oss igen. Längtar, vi behöver det så mycket. Även om Basse säkert kommer jobba litegrann så är vi iaf tillsammans. Härligt.

Jag trodde jag hade (för första gången i mitt liv) kontroll och julglädje. Den har tappat lite glam och stjärnglans. Det gör inget, det kommer fler jular. O då gäller: gör om gör rätt. Det är nog ok att tacka nej, att sålla, att ha knölig tejp på paketen o kanske tillomed ta med något färdigköpt på knytis. Det som jag är glad för och som gör att jag ändå gillar jul 2011 lite mer är att jag har haft förmånen att volontära, hjälpa o ge mycket mer än jag nånsin gjort. Det känns relevant för mej. Skönt i mitt hjärta. Tacksam att jag får o kan, önskar att jag kunde hjälpa alla.  Det är ändå med sorg i hjärtat jag måste skriva:

Julen vs Ströms 1-0. Jag som trodde jag hade det som i en lite ask. 

Jag kommer tillbaks efter jul men tills dess vill jag att ni lovar mej en sak, ok? 

Var rädda om varandra, stressa inte ihjäl er, ägna en tanke åt de som ensamma och strunta i om tejpen är knölig på baksidan av paketet. 

Önskar er en riktigt fröjdefull jul!

Många kramar

Er lilla kärleksfulla hoppetossa, grinch, ytligdjupa, syster, dotter, svärdotter och vän

Åsa

Pet resort med spa eller kommando camp för Vegas o Stella?

Only in america....

Doggisarna, eller puppies som alla envist kallar dem, behöver omsorg av någon annan än oss över jul och jag har tittat lite på olika alternativ. Tittat och skrattat och förfasats.

Häng med:

Bed and bisquits erbjuder hundbensformad pool med badvakt. Dog gym med gummimatta, naturligt ljus med webkamera så att matte o husse kan kika på sin doggie när den tränar i gymet. Mindre lekgrupper så att alla hundar får leka och inte bara titta på. Rise and shine kl 07 (lite tidigt tycker jag) och fryst god natt snaskesnusk innan lamporna släcks kl 22.

Pet Paradise resort har också pool men ingen livvakt. Dom satsar hårt på mjuka leksaksdjur och plyschfilt i rummet. Traditionella spa-bahandlingar men också en poolrelax på
luftmadrass. Bad o blåbärstvål i ansiktet var 5 dag.


Barking buddies satsar på spa och födelsedagskalas....

På Happy Paws boarding and kennel är det musikinriktning.... Norah Jones, det är grejjer det.
The dogs are allowed to move outdoors at will and perform their end of the day necessities, the lights are dimmed for a few hours and the upbeat daytime music (Michel Buble, Nora Jones, Dean Martin, Rosemary Clooney and Mr. Sinatra) is switched to more sedate classical music (Bach, Mozart, Benedictine chants) and finally the day is done.




K-9 camps för lite tuffare jyckar finns det gott om. Som värsta polishundslägret. Inga krusiduller, en bur, lite mat och hård träning. Tuffa tjejer o killar där antar jag, Vegas kissar ner sig bara jag skriver om det. Nej tack till K-9 camp för prinsessorna Gryta.




Vi hoppas att smågrytdjuren får plats på Kennelina. Dom har lite större sviter (!) och två syskon kan bo tillsammans. Där får de magarna kliade innan sovdags och kuddarna puffade (japp, så står det faktiskt). Resorten har fått höga och goda omdömen och de uppmanar att ta med en gosefilt som hunden känner igen doften på. OCH dom skickar bilder på hundarna  varje dag man är borta, via dator eller mobil.  Gulle gulle. Verkar sega på att svara på mailen bara, blir alldeles stressad och nervös. Seså seså, det löser sig, det gör det nog. 


Är man riktigt lyxig så väljer man in house pet-sitting. Helt enkelt en människa som flyttar in i vårt hus. Känns sisådär lattjo, eller lattjo för hunden kanske men inte för matte. O har man svårt att köra sin hund till resorten eller hotellet, ja då ringer man pet cab bara. Fniss vad roligt. 


Åsa - matte till kommandoVegas och stridsStella. NOT!


Och det ska jag säga er, alla bilder har jag lånat på nätet.

To lirn spaning?

Cajs har tagit med sej häften på spanska hem från skolan o jag får absolut inte slänga dem. Ingen av oss kan spanska så lite så där lustigt tyckte jag att det var, men ok, hon har idéer som alla andra barn. Men nu när jag plockade lite på hennes rum såg jag detta.... Hon har skrivit "to lirn spaning" på foldrarna. Hon menar to learn spanish... Gumman! Blir alldeles varm i magen. Jag vet att hon tycker det är lite jobbigt att inte kunna spanska i sin ESLgrupp (invandrarengelska) där de flesta har just spanska som modersmål. Eller alla faktiskt. Alla utom Cajsa. Så det är väl det hon gör på sitt rum på kvällarna, med stängd dörr. Läser o lär... Räcker väl med engelska kan jag känna o räcker inte det är en stavningskurs på svenska lite relevant. Jaja, gulltyppa.

Åsa - med spansktalande barn?

Huggsexa om en ren?

I helgen har vi shoppat. Ja inte shoppat som i det roligaste att shoppa utan "bara" såna där slingor med ljus man har utomhus. Glamshopping, den spar jag till en annan dag, eller månad.
Hörde rykten på gatan. ALLA vita ljusslingor är slut, CVS (apoteket) o Walgreens (apoteket) hade slut på sina. O jag tänkte... Nähä? Det var ju logiskt att inte apoteket hade några. För varför skulle de liksom. Men så är det här, apoteket säljer massvis av högtidsgrejjer, Halloweeen, då trängdes pumpasakerna med Advil, Alla hjärtans dag, då bågnade hyllorna av choklad o rosa fluff. Inte logiskt för mej iaf, men bra eftersom apoteket har öppet dygnet om. Ifall man får akut behov av påskpyssel kl 02 ju.

Vi gav oss ut i lördagshandeln, laddade med tålamod o börs. Här ska letas. Vi gick bet på de tre första ställena. Det enda som fanns kvar på de mååååånga o låååånga hyllorna var röda, gröna, blandade, lila eller blåa ljus och nähädu tack. Några blåa ljus kommer inte upp i våra träd. Vet inte varför egentligen. Blått är nog bara inte min favvojulfärg på något sätt.

På Target hittade vi som tur var slingor i vitt. YES! Inte så långa dock så vi fick koppla ihop tre tusen stycken. Det är ok, o det räknas. Men så hade lilla typpan pratat sig varm om en ren också. En ren med lampslingor i. Dom är fina, det tycker jag och i ett svagt ögonblick så sa jag jaaappp, klart vi ska ha en ren. O turligt nog såg vi renar på hyllan men huvudfokus var ju slingor så vi ägnade de första minuterna i den kaosliknande butiken till att plocka på oss de sista packarna som fanns. Cajsa stod o höll i renen för att vi skulle hämta den o lägga i vår vagn. Då kommer en man o rycker den ur händerna på Cajsa. Men skojar du? Hur fräck får man vara? O det är ju inte så att hon är liten längre, strax en o en halv meter hög. O kartongen är kanske hög som halva henne. O han stegade fram, ryckte den ur hennes grepp o gav sig av i rödaste rappet. Skurk!

Klart flickebarnet ska få en ren!

O nu är det så att renarna inte finns att få tag på, ingenstans. Slut på nätet, i alla butiker i hela världen verkar det som. O Cajsan, hon tycker inte det kommer bli en riktig jul nu när vi inte har en ren... Öh?

Köpte en annan ren till Cajsan, himla söt om jag får säga det själv. Jag gillar min patchworkren.

O julgransmatta med tofsar. Kunde inte låta bli...

O ja! Julgransfot, som i fot. Då förstår ni
hur lite julig jag har varit tidigare, när inte ens
barnen vet vad en julgransfot är egentligen.

Jag var inne hos granne N igårkväll, när jag hade pysslat med vår gran o pyntat med vårt pynt som låg i skokartongen i garaget. Jag var så nöjd o kände julkänsla. Julbelysningen utomhus var på plats o Basse var helt stissig o glad o Gläns över sjö o strand (som btw Viktor Rydberg skrev sittande i en eka ute på Vättern ett stenkast från vårt gamla hus) skrålade från Spotify o jag kände senapssug. Nöjd glad o tillfreds med allt vårt gick jag till fina N. O fick en chock! Vilken gran, en gran tagen ur en film, eller gran, dom hade två. En i nono-rummet, där barnen inte får vara o en i livingroomet. Helt galet underbart fascinerande. Tror säkert att det var 500 dekorationer i varje gran, o ljus o ljud o barn o snören med vantar o polkagriskäppar. Så fint, overkligt fint. Hon lovade att jag skulle få fota o visa er, men hon var inte riktigt klar ännu. Det kommer bilder! Hon gillade min gran, det sa hon. Men njae, lite spartansk tyckte hon nog att den var.....

Åsa - jul-bonanza helt plötsligt

Att ge i juletid... Christmas tipping?

Det känns bra att ge, det gillar jag. Ge till människor jag tycker om, o så där. Men här i mitt nya land, här ger man mycket, o hela tiden. Det är inte så att jag har något emot att ge min frisör dricks, inte alls. Men extra i jultider? HJÄLP!
Fick en lista på vilka som ska ha extra dricks i julgåva o här är de som berör oss....

Frisör, rekomenderas att ge tips motsvarande kostnaden för ett besök
Mailman, får ej ta emot rena pengar och inte vara värt mer än 20 dollar
Skolbusschaufförerna
Garbagemännen
Trädgårdsmannen
Tudor, mrs Queen. Henne vill jag ge hela världen, men en skål från Kosta Boda kanske räcker?
Barnens lärare, Cajsa har 3, Lucas har 5.
Kemtvättaren
Handyman
Pedikyrtanterna. Dom får inget av mej för dom är så tråkiga. Får vänta med att gå dit till januari kanske...
Biltvättarkillarna

O sen är det alla andra insamlingar till dem som inte så mycket har. På Lucas skola har de ett ängel-nätverk. Det innebär att skolan har kontakt med ett gäng familjer som inte är så lyckligt lottade och skolan samlar in o ger till dessa familjer. Fint tycker jag. O på vår lott stod det att köpa en vinterjacka eller ett par skor. Ja men visst, det går att köpa en vinterjacka för liten peng, det gör det. Tycker att det känns relevant att ge, o visa våra barn att vi har möjlighet att hjälpa andra. O låta dem förstå att alla inte har det lika bra som vi. Det är konservburks insamlingar titt som tätt, o på Cajsas skola får de ett home work pass när de lämnat in en burk. Skojjar du, skulle ge tusen konservburkar egentligen. Men det gör jag inte, här går vi den hårda tuffa vägen. Läxor ska göras, o burkar lämnas in ändå.
Leksaker samlas in, nya leksaker alltså
Tyg och utlåning av symaskin till syklubben som syr kuddfodral till Haiti
Bokinsamlingar

Puh, listan är lång, men också många bäckar små för den delen. Jag tycker det är fantastiskt att så många ger o arbetar ideelt i detta land, jag är så imponerad. Men någonstans tänker jag lite så här, vi har ju inte obegränsade medel tyvärr. Måste man ge hela tiden o vart går gränsen?

Hur gör ni andra svenskamerikaner, ger ni holiday tipping? Det svåraste är väl att hitta rätt nivå på lärarmas gåva, en del ger 30 dollar, en del 50 o vissa 100 dollar? Vad är rimligt?

Åsa - förvirrad

Ströms testar bankett...

Hjälp tänkte jag när inbjudan till Lucas Cross countrylags bankett kom. Banquett, som i bankett som i fiiin middag? Vi missade sommarens swim-banquett så därför hade jag ingen aning. Jomensåatt, lite fnissig har jag varit för den där banketten. Försökt föreställa mej hur det skulle bli. Bankett för mej är ärligt talat ganska stela tillställningar, med servetter i tyg och flera uppsättningar bestick o tal och så där högtidligt. O kläder som är snygga, inte bekväma, o kammat hår som ligger slätt hela kvällen. Det är bankett för mej i alla fall.
Som tur var, o vis av erfarenhet så kollade jag upp dresscoden innan. Puh, hade ju varit snyggt om the Stroem family kom uppklädda till tänderna och alla andra hade jeans o sneakers ju. Casual var koden, o casual fick det bli. Men det var inte alla som hade koll såg jag. Blandade klädstilar minst sagt. En del vääääldigt tjusiga i långklänning och håruppsättningar, en del i pösjeans, sneakers och reklamtisha.

Plats: Friendship Missionary Baptist Church i Charlotte nc. Stor kyrka, jättestor. Bankettsal enormus. Välkomnande, modern. O en automat där man kan dra sitt visa för att lägga kollekt. Modernt! Runda stora bord med vit duk. Så där amerikansk liksom.

Vilka: Föräldrar o syskon till Crosscountryungdomarna. Runt 500 personer i bankettsalen

Mat: Två bord med löpande band servering. Stora mattanter med prasseltygsmössa o plasthandskar delade ut mat. Lasagne, sallad, dressing, friterad kyckingfilé, frallor och två cookies var. Sweet tea eller vatten. Sweet tea är typiskt södern, o ja, det är som att dricka sån där sockerblandning man får på MVC när man är gravid när man testar om man drabbads av diabetes eller vad det nu var. Kö till matlöpandebandet i nästan en timme. God lasagne faktiskt, o russincookien får 5 strömmings. Sweet tea, nej tack, aldrig mer så att säga.

Underhållning: Tal, på tal på tal. På tal. En diger radda tal av programmets grundare, assistenter, tränare. FD elever i programet. Essä-vinnare x 5. Dom är fantastiska på att tala. Outstanding. O bra på att framhäva sina meriter. Jonemsåatt både en världsrankad top tio löpare, Reggie Mc Afee (störtskön grundare av Cross country, jag gillar honom på alla sätt, o älskar hans namn) En fd olympier som tränar en skola osv. Applåder som aldrig tar slut. En positiv anda ligger som en dimma i hela lokalen. Häftigt upplyftande och ganska långtråkigt emellanåt. Kyrkans präst ledde en bön också, mitt i allt. Diplomutdelning, foto och Reggie Mc Afee som minglade stolt som en tupp bland alla tusen bord.

Bäst: När jublet i salen ven och Lucas, min lilla goa springpojk o hans lag fick gå upp på scenen o ta emot pris. Både för tjej o killvinst. Roligt. O stolt som en tupp var jag såklart. Glad för att Lurreburr får vara en del av laget, uppleva känslan och lära sig såååå mycket om inte bara löpning utan karaktär och självkänsla och vikten av att vara ett team i laget. Fina grejjer det där!

Ni ser vilka som går i sexan va? O bakom talarstolen
står Raggie McAfee

Våra bordsgrannar var trevliga och pratade riktig sydstatsdialekt, skrattade mycket och busvisslade på rätt ställe. Cajsa spelade Temple run på min mobil och gick o tog om sallad med ranchdressing för det är det godaste hon vet. Basse gillade maten, Lucas älskar att hänga med sina lagkompisar.

Betyg: Banquett får 4 strömmings av 5 möjliga. Det står o faller på det felaktigt använda ordet bankett, antingen från Sveriges håll, eller från Amerikanares håll. Trevlig kväll, ibland tårsvid (vad annat är nytt under solen liksom), gåshud och en skön tacksamhetskänsla spred sig gottigt i kroppen. En femma, då hade klädsel varit chic och tallrikarna varit av porslin OCH sweet tea hade varit av ädlare sort. Sådär ja, bankett är gjord. Roligt!

Mycket bra foto! Förlåt

Åsa - tårsvidaren i casual clothings

Nu får vi för våra synder, o mitt samtal till Dr B

Vi har bott här i tio månader snart, eller vänta lite nu. Vi har ju bott här i exakt 10 månader o 1 dag! Värt att fira va? Tror att vi gått lite på adrenalin och helspänn för vi har inte varit så där värst sjuka sedan vi kom. Lite illamående, nån yrseldag o så där men de där goa kraftiga förkylningarna med hosta o feber har vi sluppit undan. Skönt såklart men nu har vi slappnat av tillräckligt för att dra på oss allt skräp som finns i hela världen. Hela paketet, för oss alla fyra. Basse ligger på ett hotellrum i ni-vet-var och feberflämtar o mår illa. Cajsa har urinvägsinflammation, eller heter det infektion? Fick hämtas på skolan igår. Livrädd o ont. Feber. I morse vaknade Lucas och var glödhet o simmig i ögonen, o jag, jag har fått retur på förkylningen jag hade förra veckan. Nu betalar vi tillbaks så att säga. Helt ok, gör inget men tycker synd om Basse o barnen så klart.

Ont ska med ont fördrivas 

Husmorsknep vid urinvägsinf (förkortar så där så att ingen ska se att jag inte vet vad det heter, ok?), har jag hört och testat själv, är tranbärsjuice och citron. O här fick det drickas, lilla barnet. Surt som attan, klöksel och tårar. Men seså, drick nu kära barn. Det är bra för dej förstår du.
Vet inte om det är en skröna egentligen men värt att testa kände jag. Hon har ju så ont. Tänkte nog att det skulle gå över av sej själv eller att husmorskuren skulle göra sitt. Slängde ur mej frågan på Facebook om man behövde gå till dok. Svaret var entydligt. Ja, jepp, yes o gjört!

Okidoki, tog mej samman och ringde Dr B.

- Hellou, maj nejm is Åsa Stroem.
- Hello, excuse me, what was your name again?
- Aj miin Aursa. My göl has a sickness. she has urinflammation.
- Oh, mrs Stroem. Is your daughter sick?
- Yes, her nejm is ci aj jiii ess aj.
- Did you say Cagea?
- Noo. Her birtday is in may.
- How is she?
- She has päjn when she... (här kom jag på att jag inte kunde säga vad som helst trodde jag, pryda amerikaner)  KISSES.
- Oh!
- I mean, when she is in the restroom. She has pain.
- Problem with her stomach?
- No, I think she has juuurrriiiinnnn sickness.
- You mean urine infectioninflammation?
- Yes yes yes, thank you! Glad som ett barn på tre år för att mitt barn har urinis, öh?

O så fick vi en tid klockan 4 idag. En evighet tills dess men det är ok. Puh! Att jag ska ha så svårt att prata med doktorer och myndigheter. Blir ju skiträdd. Stakar mej, säger fel så det skriker om det. Gör bort mej, dom skrattar nog åt mej i fikarummet. Gör inget, bjuder på det.
Men hos frisören kan jag prata hål i huvvet på vem som helst, eller för den delen i skolan eller hos amerikanska väninnor. Varför?

Håll tummarna för att jag inte gör bort mej totalt hos doktor B i eftermiddag. Knepet för att känna sej säker är:
Acceptabla underkläder (inte dom där trosorna med gummitrådar som sticker ut på sidan)
Något stryket plagg, inga myskläder alltså.
Torka bort hundbajs på dojjan
Foundation i ansiktet. O fyll i ögonbryn.
Tvätta OCH TORKA håret. Skräm igång plattången
Läppglans.
Plocka ur den bruna bananen och de tusen kvittona o andra lappar ur handväskan
Checka alla viktiga försäkringskort, ID, kolla så att jag har pengar på kortet.
TANKA bilen innan
Åk i god tid, överdrivet god tid
Se till att jag inte är hungrig och får sockerfall hos doktorn. Jättepinsamt.
Se lugn ut och le, le som fasen hela tiden. Nicka och gestikulera. Använd tuffa amerikanska uttryck som Have a good one, is this for y'all?  See ya, och she has kinda... O plugga några relevanta doktorsord. Blood pressure, Urine, Pain, shot och painkiller.

Sedär ja, dagen räddad. Cajsa springer på toa tusen gånger o kvider, Lurreburr ligger i sängen och svettas ur sin feber,  jag stryker blus och övar på att säga antibajoticks. Hundarna äter på ett gosedjur. Hemmafrulivet på Framfield CT är inte lätt det ska ni veta (obs! Ironi)

Åsa - klok som en uggla, nervös som en ekorre och tacksam som en hittehund

o bilden på citronen, den har jag resolut lånat på internet

Ströms testar Thanksgiving

Jag är back on track, tillbaks i arenan, på banan och i business. Sedvanling "lämna oss inte ensamna i detta stora land" koma infann sig när svärisarna for. Tiden stannar och all lust försvinner. Avsked är jobbigt, värsta jag vet.
Men nu så, ordning på torpet igen, fredagstemat Advent får jag lämna därhän tyvärr och presenterar istället stolt Ströms testar Thanksgiving.

Vilket ståhej det är runt denna dag i detta land. Allt handlar om Thanksgiving under några veckor i november. För er som inte vet så firas Thanksgiving mycket kortfattat om en uppföljning till den tacksägelsefest invandrade pilgrimer i USA höll för indianerna som hjälpt dem med skördarna.

Fyra, och för skolbarnen 5 dagars ledighet. En möjlighet för amerikaner att resa till när o kär och äta sig proppmätta och ta igen förlorat umgänge med familj eller vän. Toppers! Men middagen då? Vad är det som får amerikaner att få något varmt i rösten och vilt i blicken. Jag fattar inget!

Kalkon. Ett stycke fryst klump vars tillagning diskuteras och nöts o blöts. Bakad i ugn? Friterad? Grillad eller kokt? Med stuffing inuti? Smör under skinn? Tusen olika varianter. Vems är godast?





Efter att ha sett denna lilla snutt, kändes det lite lättare. Vi kör in den i ugnen, gör ett sjuhelsikes gott potatismos och dricker vin. Sagt o gjort.

Basse! Inte leka med maten!

Fyll kalkonen med blandade grönisar. Man kan
också fylla med den berömda stuffingen. Vi avstod
eftersom vi inte hade riktig koll på tillagning och bakterier...

Trippel i termometer. Bara utifallatt.

Well done Stroems

Ja, så där såg det ut tillslut.

Pumpa och sötpotatispaj till efterrätt

Kalkonen var nästan 4 timmar i ugnen, det doftade faktiskt gott och det gjorde det även över hela området redan kl 9 på morgonen då vi var ute på den Turkey Trot country cluben anordnade, Lucas o Basse sprang 5 km och vi andra strosade omkring o sniffade kalkon i vart hus o njöt i solen. En parantes va?

Vi gjorde stuffingen vid sidan om så att säga, vi stuffade inte kalkonen. Stuffing i vårt fall bestod i olika brödsmulor som är smaksatta med kryddor. Lite brynt lök o selleri blandas i o sen en svätt buljong eller annan vätska över det. Sväll sväll o sen är det klart. Smaksatt bröd helt enkelt. 

Vi gjorde sås på kalkonspad och grädde, potatismos med smör o grädde. Cranberrysauce är ett måste hade vi läst. Köpte på konservburk.... Grönsaker o vin. Thats it. Blek middag på något sätt. God för all del men lite omständigt o mycket arbete för liten succé tycker jag nog. Lång tid i ugnen och ståhej. Hade funkat lika bra med kycklingfilé. 

Till dessert hade vi två sorters pajer, bara för att vi kunde och borde. Pumpapaj o sötpotatispaj med grädde, mycket grädde i allt verkar det som. Pumpapaj smakade gott av pepparkakskryddor, sötpotatispaj smakade inget vidare faktiskt. Så illa att farmor rös av obehag och jag hade svårt att svälja. Finns nog godare varianter av sådan paj hoppas jag. 

Jag ger Ströms Thanksgiving 3 strömming av 5 möjliga. Välsmakande absolut, men eftersom hela Amerika verkar stimma så dant för denna middag hade jag skyhöga förväntningar. Potatismos på kalas? Med sås? O paj som inte var så där värst god. Men en upplevelse helt klart, o roligt att få dela den med svärisarna. Vinet var topp!

Cajsa somnade i hundkorgen av allt
Thanksgivingståhej

O nu när Thanksgiving är ett minne blott, då tar amerikanerna nya tag och storsatsar på jul. Färgglada dekorationer, ljusslingor i var o varanna buske eller träd. Uppblåsbara stora tomtar i grälla färger och fina kransar med röda rosetter i fönstrena. Redan nu, hur ska detta sluta? Jag får väl gå ut i garaget och ta fram mitt julpyssel som ligger nerpackat i en skokartong.... Inser att jag får bege mej ut till affären och storshoppa julsaker om vi ska ha en chans. Chans att smälta in och inte sticka ut ännumer än vi gör på gatan. Livet i amerika är hårt :-)

Har så svårt att få det där med jul att gå in i huvvet, igår hade jag shorts. Folk spelar golf och jag har fortfarande inte tagit fram mina tusen par stövlar. Vi är bjudna på julkalas, julmiddagar, glöggfester, banketter, nötknäckarbalett, luciatåg på IKEA o volontärjullunch så jag antar att julkänslan kommer med allt det där. 

God jul!

Åsa - hon som letar i garaget 

Min röst blir inte hörd och lite andra frågor....

Jorå, veckan går så bra så bra men också alldeles för fort. Jag väljer att se det som ett tecken på att vi har det roligt, snarare än att vi har för lite tid kvar. Barnen har från o med idag skolledigt, väl unnat dem. Trötta som små björnungar på väg in i vinteride, små i sinnet i farmen o faffens omsorger, också det välunnt. Deras vardag är annars så väldans vuxen och krävande. Måste vara skönt att få vara barn på riktigt en vecka eller så.
Många skratt och knasigheter, sköna samtal och farmors köttfärssås som är barnens favvo. O förmodligen har jag pratat hål i huvvet på våra gäster för idag har jag ingen röst. Låter som en kraxande kråka som väser ut vokalerna jag saknat i ett av mina Word feudspel. Får vila min stämma idag, till allas lättnad tror jag.
Igår firades Lucas födis lite i förväg av farmor o farfar. Han fyller i december. O glad blev han, o överraskad till max. Ett xbox 360 i någon ny version. Jag fattar inget, jag orkar inte engagera mej i spel visst. Men det jag däremot berörs av är pojkens otroliga tacksamhet. Känner stolthet över pojken som har förstått att tacksamhet också är en gåva att kunna känna. Kramp i hjärtat när tårarna rinner på björnungens kinder, när han frågar: är det sant? Får jag denna? Då är jag en stolt mor, trots att det rinner krokotårar ner för Lurreburrs kinder. Jag är glad för att han är tacksam och inte bortskämd snorunge som knappt säger tack. Han är fin min pojk, det är han allt.

Det som var lite knasigt men också lite roligt var att i all uppståndelse även Cajsas födlis firades trots att hon fyller i maj först. Hon var snabb i huvvet och sa, mmm, vi firar i efterskott va? Väldigt glad för sin present hon med, en karaokemaskin och en stativ till mikrofonen. Nu attans har vi teknikfrossa igen i det Strömska hemmet. O Cajsa står i sitt rum, framför spegeln o sjunger pophits så väggarna skakar. Lucas spelar spel (o då är det INTE smurfspel eller Tomas tågetspel...) med sina sladdlösa fjärrisar o är lycklig o tacksam.

Frågorna denna Thanksgivingvecka är som följer:

Kalkonen, ska den kryddas med något förutom stuffingen? Salt o peppar eller vad?
Är pumpapaj verkligen gott?
Passar merlotvin till potatismos?
Vad gör man med resterna?

Imon smäller det, kalkon ska tillagas, vi kommer hamna i matkoma. Gör inget, upplevelsen o sällskapet är det viktiga. O jag antar att det är jag själv som styr hur mycket jag stoppar i mej va?
O sen på fredag, då är det black friday. Verkar som att ett helt samhälle avvaktar denna galna reans dag som startar då. USAs svar på gammaldags mellandagsrea fast innan jul. Affärerna öppnar vid midnatt. Verkar vara ett spektakel utan dess like. Är det sevärt, ska vi gå ut o titta på detta?
O när Thanksgiving är över o passerat då sätter julförberedelserna igång. Har ni hört på maken va? Grannar har tjyvstartat med julbelysning i grälla färger med kransar o röda rosetter i varje fönster. O vi promenerar förbi på kvällen o shorts o kortärmat. 22 grader varmt o jag känner noll julstämning. OCH, vi är ju inte ens där, först ska vi Thanksgiva ju. O sen på lördag, då laddar jag om så gott det går. Inleder vårt julfirande med ett gäng svenska familjer o barn i vårt hus med taco-frossa på papperstallrikar o udda stolar. Är det inte juligt så säg?

Alla förutom jag o Cajs är på golfbanan just nu, det enda som hörs är Cajsas vrölande i karaokemaskinen på ovanvåningen. Solen skiner, Åsa kraxar, Basse är ledig och kalkonen är stor. Precis som det ska vara en vecka i november antar jag.

Åsa - tala är silver, tiga är GULD!

Att ha svärisar på besök...

Men så himla härligt! Lucas o Cajsa förminskade sig själva med sisådär 2 år var, o älskar farmor o farfars omsorger. O det förstår jag.
Resan över Atlanten gick bra o väl framme i vårt hus höll vi dem vakna så länge vi hade hjärta o tills farmors ögon gick i kors. Ett eller två glas champagne piggade inte upp utan snarare bidrog till akut sovbehov.
Gårdagen ägnades åt promenad, shopping (nähä?), revbensbonanza modell rann ur örona o kvällsmys med vin o läxbomb.
Att ha svärisar på besök innebär också härliga skratt o flams o lustiga saker.
Farfar satt sönder toasitsen, pang. O det beror inte på kraftig övervikt utan att det helt enkelt var dags för den att gå sönder.
Farmor smiter ganska ogenerat förbi en kö på sisådär 15 personer för att betala en kräm. Kassadamen säger: gör om gör rätt.
Knivar hålls upponer o familjen näsor har fått sig en ordentlig analys. O hej, veckan har bara börjat.

Ha en bäst vecka, jag dyker upp när ni minst anar det

Åsa - svärislovern

Show and tell...

Fredag igen och det innebär fredagstema!

 Karin har angett dessa teman:

11 november : Tankar om trender

18 november: Min konstnärliga ådra (alla har en)

25 november: Advent


Helt säkert är att idag är det den 18 november, tiden rusar fram. Mitt bidrag till Min konstnärliga ådra blir som följer:


Idag var jag tvungen att tänka till lite grann, vad är konstnärligt? Vem är konstnär? Vad krävs för att få kalla sig så? Jag är kreativ, så det stänker om det, älskar att fixa o trixa. Måla och skriva o pyssla med saker. Gör det mej till konstnär då? Är jag konstnärlig?


Jag vet inte, men i mitt fall handlar mina konstverk om att jag till hundra har gått in för något, skapat något som jag har tyckt var roligt. Alltifrån en tavla målad i akryl, eller en stickad sjal eller för den delen, en lyckad manikyr med mönster eller så. Konstnärlig ådra eller ej, jag älskar att pyssla omkring. O ju mer jag pysslar omkring med ett projekt desto bättre blir resultatet. Lite som Stenmark sa: Jag vet ingenting om tur, bara att ju mer jag tränar desto mer tur har jag. För så är det, mina första alster är bedrövliga, jag skäms när jag tittar på dem, många tavlor har förpassats till papperskorgen, många heminredningspyssel har gömts undan. Nagellacksremover i litervis har gått åt. Kläder jag har sytt blev aldrig riktigt använda. Men det är inte hela sanningen för jäklar anackas vad jag har sytt kläder. Under högstadiet o gymnasiet sydde jag nya kläder inför varje helg. Min kompisar la tid på att sminka sig, o jag sydde ett par byxor istället. Kände mej fin! O Basse fick kavajer med gräsands-foder o boxershorts i gulliga mönster. Ja ni förstår va?


Varje höst, när sommaren o värmen försvunnit har jag drabbats av någon slags projekt-iver. Bestämde mej för kanske 15 år sedan att varje höst skaffa mej en ny hobby, eller lära mej något som jag inte kan. Okej, låter lite så där överpretto ordentligt och snusförnuftigt... Började med smyckestillverkning. Gick all in, köpte pärlor o ringar, berlocker o allt som behövdes. Pysslade o tillverkade hej vilt. Inget blev bra, allt blev fult. Men jag pysslade en höst, det var roligt under tiden iaf. 
En annan höst stickade jag. Trendigt (apråpå förra veckans trendtema) Köpte garn till galenskap, fluffiga härliga fina garn o stickpinnar. Stickade som en galen, kom ingenstans. Tror till o med jag hade nån slags stickjunta med flickvänner. Jag stickade, tappade maskor, köpte finare garn. Repade upp o stoppade allt i hop i en tygkasse o la på vinden. Inget bra, men roligt hade jag. 

En höst hade jag Amigurumi-virkning som
projekt. Gick sisådär

Sen började jag måla, kunde inte ens måla enfärgat från början. Föll pladask, hur roligt som helst. Bästa jag har börjat med. Älskar att sitta i timmar o blanda o justera o måla, måla om. Stjäl ideer från andra, hävdar inget annat, men gör min tolkning av snygga bilder. Blir Åsliga. Den enda hobbyn jag har hållt fast vid i flera år, o ju mer jag målar desto bättre blir jag. Som Ingemar. Vi är som ler o långhalm han o jag, vi övar o tränar. 

Tjotta-konst hemma hos oss, av konstnären Åsa

Kontentan av detta inlägg blir väl så här, jag är väldigt kreativ, vem annars skulle sätta sig och tillverka tiotusen snögubbar i cernitlera som hållare till placeringskorten på vårt bröllop? Alla hade olika huvudbonader. En del var talibaner. Fattar inte hur jag tänkte. Men den hösten hade jag väl ett Cernitleraprojekt o det fick ange temat till vårt bröllop.... Ok, jag är kreativ, kan öva mej till att bli bra o duktig men konstnärlig, det vete katten.

Ha nu en kreativ helg allihopa, jag ska ta emot världens bästa farmor o farfar, pyssla omkring lite grann o baske mej om jag inte skulle ge mej på att laga den där tröjan.... Hoppsan

Åsa - the artist, NOT!

Andra tjejer som är med i fredagstemat är:

Nilla

Desiree

Annika

Erica

Saltis

Musikanta

Inga-britt

Helena

Olgakatt

Bejla

Pettas

Lotta

Ewa

Victoria

Malin

Magdalena

Cecilia

Utmaning

Klockan är halv åtta på morgonen snart, jag har skickat ett barn till skolan, varit ute med hundarna, bäddat sängen och tömt en diskmaskin. Sitter o väntar på att få väcka pojken med rufsigt hår o glest mellan tänderna. Hmmm. Funderar, blir lite full i fasen. Hittar på att jag jag har fått en bloggutmaning - av mej själv. Öh?

Vad gör du just nu? Sitter i soffan och bloggar

Vad har du på dej? Gröna shorts i en storlek för stor. Stickad tröja med polo (nähä?) Vit keps och inga strumpor

Vad ska du göra idag? Laga min favvotröja o rolla den med en klädvårdsrulle. Verkar som att en svart tröja mådde sämst av att tvättas med en marinblå handduk (Linda, nu vet jag!) Den har fått två mystiska hål i sig. Jättetråkigt så även om jag kan laga kan den aldrig bli sig själv. Besudlad!
Frisörbesök också, skönt!!

När grät du senast? I förrgår kväll när vi såg Extreme home make over. Gråter oftast av lycka.

Vem pratade du med senast? Basse, som är bortrest.

Vad ångrar du? Jag försöker att inte känna ånger. Önskar att jag levt här o nu lite mer i mitt liv bara.

Vad är du rädd för? Jag är egentligen inte rädd för någonting. Tycker inte om ormar o stora spindlar. Lite rädd för mördare...

Vem beundrar du? Jag ser upp till människor som ger mycket av sig själva, som trots egen familj o full fart har kraft o tid att hjälpa andra. Jag beundrar människor som är "stora".

Vad är det värsta du vet? Avundsjuka, missunnsamhet, jante. Barn som far illa.

Vad gör du om 5 år? Svår fråga.... Om jag inte bor här i USA så hoppas jag att vi har tagit oss över alla Atlanter o Oceaner och bott ett tag i Asien. En dröm för mej.

Favoritfärg? Blå o turkos

Bästa köp? Hundarna och ett par stövlar för ett par år sedan

Hur vill du fira din 40 års dag? På en kryssning i Västindien med min fina familj

Vad önskar du dig? Fortsatt inre frid och frisk familj (o tusen paket med breda snören o silkespapper o glansiga omslagspapper. I lådor, doft av glamour)

Vad skulle du ta med till en öde ö? En parmesanost, en låda med Amaronevin och en nagelfil

Vad är viktigt för dig? Självkänsla, inre frid och att få skratta.

Bästa bok du läst? Tusen små bitar av James Frey (o uppföljarna till den). Andrees Luftfärd och Papillon (o jag ser ett samband, böcker som slutar olyckligt)

Bästa råd du har fått? Lägg inte energi på sådant du inte kan påverka, av mamma <3
(mamma har lärt mej såååå mycket, hon jobbade som coach i mental träning, positivt tänkande och tankens kraft. O yes, det fungerar!!)

Favoritmat? Gratinerade musslor (men vill egentligen skriva tacos för det älskar jag!)

Starkaste barndomsminne? När jag bröt ihop på en campingsplats för att jag inte ville åka ifrån min låtsashäst som jag hade där. Eller mitt sämsta minne: när jag i trean tillsammans med två andra tjejer mobbade en pojke i vår klass. Usch vad taskig, tänker på det ofta. Lärde mej en del av det dock. Förlåt!

Mat jag inte tycker så mycket om: inälvsmat. O jag tror inte jag skulle gilla kokta grisöron med hår på eller isterkorv. Basse har blivit bjuden på båda.


Hilfe, måste väcka Lucas. I´ll be back!

Sådärja, pojk är iväg, fick köra honom till busshållsplatsen för det regnar visst.

Here we go...

Vad tycker du är roligast? Att skratta helt klart, såklart. Men också äta god mat, prata om ytliga och djupa saker, lära mej nytt, måla tavlor och läsa. Jag tycker också det är roligt att jobba o ha projekt och träffa nya människor.

Vad lever du efter för regler? Köp bara kläder du vill dansa i, släng alla kontoutdrag, ingenting är lika dåligt eller bra som det verkar, nyckeln till framgång är att komma igen efter motgång. Det kommer alltid något gott ur allt ont. Tala väl om andra. O nåra till....

Favoritdjur? Späckhuggare o giraff

Hallå, så här kan jag ju hålla på hela dagen, o jag vet nog varför jag fortsätter o skriver. Tröjan. Låter inte så värst spännande att ta tag i den faktiskt. Men jag ska!

Nu har jag outtat mej lite till, o ni vet ännu mer om mej än innan. Frågor på detta?

Åsa - en helt vanlig tjej i shorts i ett bautastort främmande land

Kunden har alltid rätt, only in America?

Skrev ju lite om den pajjade kaffemaskinen i förra inlägget. Katastrofdåligt att den gick sönder, skulle innebära grinig mamma nästa morgon. Jag är verkligen fånigt petig med mitt kaffe, noga, gillar apastarkt. Dricker i favvomugg som jag fått av Nina. Med trasig maskin är morgonen lite mindre rolig så att säga. Basse kom hem vid lunchtid för att hämta resväska, kom med superiden att fara tillbaks till köpestället med maskinen istället för att börja leta ny. Vi hade alla kvitton o kartonger o frigolitskal kvar. Duktigsson va? Garanti kanske finns i detta landet med?
Sagt o gjort, for till affären där maskinen är köpt. Utan något som helst problem och utan att ens plocka upp maskinen ur kartongen fick vi lämna tillbaks den. Pengar tillbaks eller vill ni leta efter något annat? Ohj, ehum, aaaa. Vi tittar gärna efter en ny kaffemaskin. Vänta vänta säger Anna i kundtjänst som enligt sin namnskylt jobbat i två år. Jag ska titta vad priset i dagsläget är för den trasiga maskinen. Ojsan, den har gått upp till från 150 till 190 dollar, då kan ni handla för 190 istället. Ohoo, vi smög iväg snabbt som ögat, o fnissade lite. Kan det stämma. Inga astronomiska summor men ändå. Kändes generöst.
Hittade en ny lite finare maskin, o lite nytt starkt kaffe i kapsel. Kul!

Ny fräsch maskin. O japp, det rosa som syns
är spegelbild av Cajs som gör läxor....

Götte-kaffe, allt med Sumatran är starkt o gott

Gick för att göra oss skuldfria till damen i servicedisken. Betala mellanskillnaden, lägg på kostnaden för kaffe. Har ni medlemskort? Näää. Men det kanske ni vill ha i framtiden, här är ansökningshandlingarna, fyll i när ni kommer hem. Jag ger er 20 % rabatt direkt. Öh, tack! O sen är det så här, om man handlar för 150 dollar får man 30 dollar tillbaks på ett presentkort, o nu när ni köpte den här maskinen så får ni 20 dollar tillbaks av leverantören..... Ok, hänger inte med, men ler o ser oskyldigt tacksam o glad ut. Rassel i maskinen, varsågod. Kvittot. Ha en bra dag!

Kattsching, rakt ner på glamkontot, bäst att fara dit redan imon.

Ja jag vet, svårt att se på snedden, men ändå...Fyll i o skicka in, sen
kommer 20 dollar på posten. 

Anna i servicedisken gav oss helt sonika 124 dollar i rabatt o sen utöver detta 50 dollar i presentkort att handla för. Vi fick en mycket finare kaffemaskin + lite starkt gott kaffe. Hallå? Inte ett ord om rätt eller fel, behövde inte argumentera eller förklara oss. Basse hade medvetet behållt snyggskjortan för att se lite mer pondusaktig ut. Helt i onödan. Vi fick lämna tillbaks, inga problem. Inget snack, ingen känsla av att JAG har lurat affären utan tvärtom. Här har kunden rätt! Kul upplevelse, o jaha, 50  dollar i presentkort kan jag göra handla något kul för i den affären. Tack Anna, tack!

I en landskamp blir det USA - Sverige 1-0

Åsa - har tjänat 50 bucks på att kaffeskrället gick sönder, o fick en finare splajdans ny kaffemaskin med sig hem. Det kallar jag service. O jag lärde mej något. Var inte rädd för att gå tillbaks med trasiga saker :-)

Lärdomar o saker vi måste bli bättre på

Helgen, en tre dagars ledighet på grund av en Veterans Day i fredags, har varit hur skön som helst. Fredagsmys, springtävling, umgänge o skratt, Barn på äventyr o lite vila. Tredagarshelg jämt borde det vara jämt, tack tack!

Sadlar om, bäddar gästrum, skriver inköpslistor. Svärisarna kommer hit i helgen och Lena o jag ska ha årets projekt på Thanksgivning och laga en kalkon bara för att vi kan och det hör till. Återstår att se hur det slutar, förmodligen bra.

På en vecka har alla träden blivit illgula eller röda o vips, över en dag eller två tappades sju miljarder löv på vår framsida. Ganska härligt att pulsa omkring i, o hundarna hade väldigt kul. Kruxet: vi har en trädgårdskille som ska sköta allt trädgårdspyssel, vi betalar honom varje månad. Skönt att slippa klippa gräs o så. Men igår skämdes jag så. Tyckte det var jobbigt att se honom o hans medhjälpare ta hand om alla sju miljarder löv medans jag o Basse skrotade omkring inomhus utan att göra något vettigt alls. Kändes som att vi borde hjälpt till, eller erbjudit oss eller för den delen krattat upp alltihopa innan han ens kommit hit. Sjukt mycket löv faktiskt. Jag kröp förbi fönstrena och höll mej mer eller mindre i sovrummet med persiennerna igenslagna. Hoppades att han inte skulle se oss.

Här är det så, iaf på vårt område, inga löv nånstans. Så fort löven trillar av, då går tomtägaren ut o tar sin lövsug o snyggar till. Rent o snyggt är det här, jämt o hela tiden. Men inte på Ströms tomt, saknar lövsug och kratta, har trädis som kommer o vet inte hur jag ska bete mej. Dåliga ursäkter med känner jag. Skäms på mej!

Lärdomar:
Amerikanska barn älskar svenska kanelisar o köttbullar. Jag vill gärna vara den mamman som har frysen full med bullar o alla barn äter köttbullar hemma hos oss så det löddrar ur örona på dem.

Kalkoner är sjukt stora, får inte plats i kylen.

Äppelkaka o svensk vaniljsås smakar godare än gott just nu

Om man sprejar trämöbler med Pledge för att dom ska vara blanka o fina, då blir golvet runtomkring apahalt, Livsfarligt.

Kollektiv bestraffning i skolan, gillar det inte! Varför ska alla barn straffas när EN buspojke eller flicka gör dumheter. Den som busar så mycket, den bryr sig ju inte om ifall alla andra blir straffade. Jag hade skämts ihjäl dock.

Julpysslet i affärerna är redan galet, pråligt, stort och mycket. Inte helt oväntat kanske men chockartat. Hur ska detta sluta?

Kaffemaskinen, min räddare i nöden, min bästa vän har stannat, slocknat och gått tvärsönder. Vad falls, jag vill ha kaffe nuuuuuu!

Det fulaste som finns är kala träd utan löv. Ser fattigt ut.

Löv från två träd ryms i 27 plastsäckar, packade av nån annan.

Insikt! Vi båda fyller 40 nästa vår, o många många av våra kompisar hemma i Sverige gör det också. Tänk vad kalas vi kunde fått gå på... Våra egna 40 års fester blir nog inte riktigt lika stora o välfyllda som om vi hade bott hemma. Kommer sakna många nära o kära. Lite sorgligt faktiskt. O förlåt alla som kommer bjuda in oss på kalas... Kan vi mötas på halva vägen? Island i maj någon?

Att ha hund är roligt, hur kul som helst.

Cajsa har fått nog av high-heels ridskolan. Förra gången fick hon bara rida 15 minuter av 30 för en av hästarna var lite förkyld. Hon vill rida på en vanlig, riktig o ordenlig ridskola där man blir smutsig och hästbajs inte luktar jordgubb. Bra där Cajsa, bra! Nu får vi bara hänga i fyra gånger till eftersom prettomamman betalat i förväg med en check!

Antalet tjejer som bjöd ut Lucas förra veckan = 4 men han är trogen sin Sanna i Sverige.

Genomsnittlig förlust av blyertspennor i veckan = 10. Snart har vi gjort åt två årsransoner.

Borde gå till frisören



Sådär ja, det var lärdomar o lite annat.

Dags att vika tvätt o planera middag o leka med hundar, utomhus 19 grader o sol. Jag har det bra jag!

Åsa - en helt vanlig tjej med 40 års kris?

Show and tell...

Mitt i all "res inte ifrån mej lillasyster" lessenhet tar jag mej ett nytt grepp och ansluter mej o bloggen till en sällsam skara bloggare som har ett fredagstema istället för att gråta mer. Hur spännande är inte det då? Linda åkte igår eftermiddags, kvällen gick till att försöka hitta meningen med att bo lång bort och torka tårar på både barn och mej själv. Linda hade lämnat små spår efter sig i form av lappar o meddelanden, godis under täcket och annat bus. Jag saknar henne oerhört!!

En bloggare ,som i denna månad heter Karin, anger sisådär fyra ämnen att blogga om på fredagar och sen skrivs det för fullt i kamrar o vrår bland de bloggare som är med. Jag blir sprallig och får prestationsångest men kattsningen, klart jag vill vara med! Fnissar lite, o känner att hollahopp, jag är ju en riktig bloggare nästan, en sån som är med i tema-grupper o skickar ut awards och får kommentarer av gulliga läsare, o presenter. Jag är ju för härlig när jag håller på så där o blir nästan som en riktig bloggare ju.

Temat för det som är kvar av november är:

11 november : Tankar om trender

18 november: Min konstnärliga ådra (alla har en)

25 november: Advent


Mitt bidrag till "Tankar om trender" kommer här:

Coolast i stan va?

I ur o skur

Vita höga krukor med knubbiga växter. Trendigt som tusan.

Supertrend (o väldigt fint också) Orkide i vit kruka. 

Jag har tänkt en del på det där, trender o Sverige. Har både haft tid och möjlighet sedan vi flyttade hit och här i USA är det absolut inte lika trendkänsligt har jag kommit fram till. Att gå på stan hemma i Sverige innebär att du möter tusen människor som kommer klädda i trenduniform, alla ser lika dana ut. Iaf nästan. Svart skinnjacka, stor halsduk/krage, tighta jeans. LV väskor i kopievariant. Håret i knorv. Alternativt lacktajts, höga klackar och jag vet inte vad. Huntergummistövlar även om det inte regnar. Blanka täckjackor, pälsväst. Alla hus har ett antal (ett jämt antal oftast) vita höga krukor i fönstrena, o till jul kommer den bågformade adventljusstaken i vitt, vitt, vitt, fram. 

Jorå, den Strömska flickan har 4 stycken

Varje bostad med aktning har minst en (kopia) vit Barcelonafotölj. I hallen står conversepjux, vita... Jag vet inte, jag har varit en del av det där med såklart, men nu när vi bor här har jag ingen koll på svenska trender längre. Jag har blivit min egna trend på något sätt. Eller så har jag alltid varit det kanske. Vårt hus hemma i Sverige, jag lovar, väggarna är INTE vita. Vi har spräckliga tapeter i galna färger hemma i vårt Dallashus. Jag trivs med färg, det gör mej glad men trendigt är det inte. Men här verkar människan vara mer individuell på något sätt. Du vågar ta på dig vad du vill, du har håret som du vill. Märkeskläder är inte viktigt (säger jag som har tusen o åter tusen AF plagg till min pojk). Ingen bryr sig vad du har på dig eller vad du har för krukor. Bruka Design slår inget vidare väl ut här, eller ASA vasar eller Matteusporslin heller av förklarliga skäl. Jag är inte tillräckligt insatt i amerikanska trender ännu men vet ni, jag trivs med att vara otrendig. Jag tar på mej vad jag vill nuförtiden, något som inte hände för ett år sedan vill jag lova. O det där med att amerikaner klär sig illa? Nänämensan. Måste säga att jag ser fler välklädda amerikaner om dagarna än jag trodde jag skulle göra. Klart att det finns människor med olika stil o prios, såklart. Men de flesta jag känner o vet, de klär sig väl. Snyggt o uppklätt. Möjligt inte enligt masstrendiga Sverige men snyggt ändå. En parentes i ämnet trend kanske.


Trender i mode o inredning är en sak, men det går trender i livsstil, i mat, i värderingar också.
Jag gillar trenden att handla ekologiskt, närproducerat, Svanenmärkt eller organiskt som det heter här. Jag hoppas också att många många fler fortsätter att vara miljömedvetna och måna om vad de stoppar i sig även när trenden vänder o istället gör det till sin livsstil. 


Trender jag minns 
Mitt första trendminne var när jag bönade o bad, tjatade och mutade mamma att jag skulle få en BALL-tröja. Fick ingen....

Takano fick jag inte heller för mammas
kompis sa att Takano betydde billig hora, jaha?

Fick inte heller den övertrendiga
Salomonryggan utan en kopia med ett runt S på
o inte sådär kantigt som på originalet.

Näbbisar, fick inte. Det skulle bli vattenfläckar o
dom var ju inte praktiska ju

Det jag däremot fick var massa hemsydda kläder, hembakt bröd, konserverade päron med after eight på och väldigt mycket kärlek, lärdomar o klokheter OCH en vändbar Musse pigg tröja från HM. Lyckliga jag!

Så där ja, det gick ju bra, mina tankar om trender eller hur? 

Andra tjejer som är med i fredagstemat är:

Nilla

Desiree

Annika

Erica

Saltis

Musikanta

Inga-britt

Helena

Olgakatt

Bejla

Pettas

Lotta

Ewa

Victoria

Malin

Magdalena

Cecilia

åsså jag :-)

Nu tar jag på mej mina otrendiga paltor, njuter av ledig dag (Veterans day). Pussar på barnen som fått galet bra kvartalsbetyg. Kliar vovvsingarna under hakan, sänder styrka o omtanke till den som behöver, njuter av ondskön saknad efter syster, o sadlar om till nästa besök som anländer nästa lördag! Jag är glad o tacksam över att ha så många som VILL komma o vara hos oss. Lyckliga vi! 

Åsa - som inte tycker att alla klär i lack-tights