Min vecka so far och en pistol

Basse kom i söndags o var förvånande pigg tack o lov. Vi firade ett år i USA, hur fort kan ett år gå? Om jag tänker tillbaks, vilket jag faktiskt gjorde, inser jag vilken resa vi har gjort. Massvis av lärdomar och erfarenheter, många nyp i armen o lite tårar, fast i sammanhanget inte alls så mycket ledsamheter. Inser o förstår att vi inte längre är samma familj som på stapplande steg tog oss in i den amerikanska vardagen med januaribleka ansikten och för tjocka jackor. Åh vad pirrigt det var, o faktiskt fortfarande är. Vi har lärt oss massvis, hur mycket som helst. Både om landet, folket, skolor och språk men förmodligen har vi lärt oss mest om oss själva. Jag tror vi alla har blivit lite större som människor o det är ju helt enligt planen om jag får välja.

Planerar ett inlägg om vårt år o lärdomar så fort min dator lagat sej själv, för det är jag säker på att den kommer göra. Mitt första amerikanska inlägg är här

Har varit på styrelsemöte i skolan också, jag är ju specialist på att snärja in mej i kniviga situationer verkar det som o i ett svagt ögonblick som följde med mitt nya uppdrag som utgivare av skolans tidning Bulldog news så råkade jag också hamna i styrelsen för PTSA (parents teacher student association) som kortfattat har hand om allt som rör skolan förutom lokaler o lärare. Varje år samlar PTSA in fantastiska o ofattbara summor genom olika aktiviteter som sedan oavkortat går till skola, lärare i elever. Utan PTSA ingen skola.
O där är jag, på board meeting, o med board meeting minutes o beslut o bla bla bla. O fru rektor är där, hon som man inte är du med. Hon som kallas ers höghet av eleverna. Hon vars hand man får skaka om man får en fin utmärkelse. Hon styr med järnhand, lite läskig är hon faktiskt. Hon har frisyr, sån där fluffig sockervaddshår och alltid alltid fina kläder o rött läppstift.
Hilfe, hon gör mej nervös och jag trodde hon skulle snörpa på munnen och fnysa åt mej o min uppenbarelse men se det gjorde hon inte. En varm benig hand på min axel som nöp till, jag kissade nästan ner mej, hon väste najs to siii jooo her mrs strooom. Puh!
Sen frasade hon förbi med sin italienska dräkt i siden och sjönk ner vid ett bord o kickade av sej skorna. Hon är människa också tydligen.
Mötet gick bra, lärde mej massvis, fick applåd och high fives. Fniss, jag är ju för härlig när jag gör sånt

Hade date med Basse igår, lunchdate. Har inte träffat honom så värst mycket i år på grund av alla resor. Trevligt o välbehövligt att ses över en sallad på en deli då men mest av tiden satt jag i skräck o fasa för en man med pistol satt vid bordet bredvid. Sluta håll på, kan han inte ha pickan i fickan i alla fall? Avskyr vapen, får skrämselhicka, ont i magen och känner obehag. Dummo! En annan sida av vårt nya land.

Veckans sorg: älskade fina tant Brita har lämnat jordelivet. Tuffaste damen i världen, den mest omtänksamma. Piffig o fin, stenkoll på allt. Hon som ogillade att jag kallade henne tant för det fick henne att känna sej gammal. Min idol! Hon firade sin 90 årsdag på ett slott förra lördagen, en fest hon sett fram emot mycket. Ett fint avslut på ett långt liv, lite typiskt Brita tror jag allt.
Det är ofattbart tråkigt och ledsamt allihopa, kommer sakna henne för resten av mitt liv o minnas med glädje allt det Brita var o gjorde. Jag önskar att jag blir som henne när jag blir stor! Mina varma tankar går till er, Kicki, Anders o Ninna <3

Kvinnan som ger mig mest energi av alla, Brita! 

Dagens övning är att fara till tryckeriet och hämta upp alla 840 ex av världens bästa tidning Bulldog news, min första utgåva. Sjukt spännande och lite läskigt!

Åsa - spretig o lätt bergodalbanig

OCH, ser man på, datorn har lagat sej själv, på riktigt. Välkommen tillbaks till mamma sötis, har saknat dej.