Ströms testar njursten...

Så här är det, nästan helt utan undantag. Varje gång Basse är borta på långresa händer det något konstigt hemma. Alltifrån nedblåsta träd, skadade barn, vattenläckor, mobiler som strejkar, barn som blir inlåsta, tornados, orminvasioner o så. Nu är Basse i Tyskland o då testar jag njursten för första gången.
O tjolahopp vad ont det gjorde. Kom som ett brev på posten i morse, ett barn var ivägskickat till skolan, ett var på g att väckas. Fort gick det, som attan. Från noll till tio på kanske tre minuter. Tänkte först försöka mörka det för Lucas o skicka honom till skolan innan jag tog tag i det onda. Gick så där. Han den stackars lilla fick hämta grannen, leta upp försäkringspapper, ta hand om hundar, klappa mamman på huvvet, prata med pappan i telefon o låsa dörren. Duktiga pojk, tapper o modig, men inuti grät han sa riddare Lucas. Grannfrun körde mej till sjukhuset, jag trodde jag skulle stryka med o jag tror att jag tuppade av emellanåt för jag har minnesluckor. Väl på sjukhuset fick jag en go shot med något starkt o smärtan försvann på två röda. Vilken befrielse. Vad det var i den där shotten vet jag inte med den fick mej att skratta så tårarna sprutade där jag låg i nån lustig sjukhussärk ensam i ett beigefärgat rum. Jag fick någon slags röntgen som hette CAT scan o damen som skötte den där maskinen kallade mej hela tiden för baby doll o dollie o i mitt lustiga tillstånd trodde jag att jag var fåret Dolly ni vet, fast jag hade plattångat håret rakt. Fick inte ihop det....
Nancy, grannfrun, skällde ut mej till sin bil för att jag inte kunde gå, fixade o tricksade, ringde skolor o bibliotek som väntade på att jag skulle jobba. Pratade o fyllde i där jag tvärsur vägrade prata. (men kunde inte heller) Hon fixade mat till Lucas o var alldeles så där fantastiskt gullig som bara en Nancy kan vara. Efter ett tag fick jag o min kidneystone åka hem med en laddning starka tabletter o en hälsning om att jag var välkommen tillbaks om jag fick fler anfall. Tack men nej tack va? Skulle tro att jag inte vill ha mer av den varan.
Skönt o nypiarmen iallafall är att så många har erbjudit sej att hjälpa till ned matlådor, barnpassning, handling och alltmöjligt. Gulliga sms och böner bedda för lilla mej. Jag säger det igen, jag är rik, o så tacksam! O långtifrån ensam här i det stora landet.

Lärdom: njuris gör ont, så ont att man blir en väldigt simpel o basal figur. Nothing else matters liksom. Hämningslös, förmodligen pinsam, o det enda man fokuserar på är att överleva. På riktigt. Tabletter kan göra underverk, o skönt sus i huvvet.

Jag ger njursten 2 strömmings av 5.
Smärtan drar ned betyget men ändå. Jag klarade ut det i ett främmande land på ett språk i en situation jag inte behärskar. Lärde mej massvis. En ajjj viii tex, är en pryl man sätter in i blodådran. I have blood pressure, normal temp i farenheit är 98,6 och på frågan om jag är allergisk mot läkemedel är tomat fel svar.

Kidneystone, du är inte välkommen tillbaks men det är däremot Basse. O han är min njurstensförebild. Han har under sina anfall kört bil själv till akuten, gick sådär men kom fram tillslut. Han har vankat fram o tillbaks i en flygplansgång på väg till Japan, han har hållit möte för konsulter o han har krypit i bara kalsongerna o kräkt med öppen dörr i väntrummet på sjukhuset. Respekt Claes, respekt!

Åsa - i symbios med sin njure.