fredag 3 februari 2012

Show and tell.....

Fredag innebär fredagstema!

Månadens värdinna är Musikanta och ämnena i februari är:

3 februari:
En scenupplevelse – (Det kan vara en opera- eller
teaterföreställning, musikal, show, revy etc. som du sett, men också något som
du själv eller dina barn medverkat i.)

10 februari:
Att slänga bort – (Vad ska man slänga, när, var och hur? Något system att
hålla sig till?)

17 februari:
Kontraster- (Kommer att finnas lika många tolkningar av detta tema som fredagsbloggare tror
jag…)

24 februari:
Från A till Ö - (Skriv ett ord för varje bokstav i vårt alfabet som dukommer att tänka på direkt och varför du gör det eller som har någon anknytning till dig som person med en kort förklaring varför!)





Himlans kul ämnen! Idag är det scenupplevelser som gäller.


Helst av allt vill jag skriva om när Cajsa helt plötsligt och ganska oväntat bara bestämde sig för att vara med på någon slags Idoltävling i Thailand precis innan vi flyttade hit till USA. Från ingenstans kom det, hon övade, fick oss att känna gåshud, hon uppträdde, stelcool och självsäkert och sen, inte ett ord om den saken mer nånsin. Hoppas att hon får fler ryck, hon sjunger väldigt bra till skillnad från mej....


Jag väljer en annan scenupplevelse, en för mej ganska udda faktiskt. Jag är ingen konsert-tjej. Gillar inte Rolling Stones så värst mycket heller. Hur det nu kom sig vet jag inte men en varm kväll 1998 satt jag på en filt på ett jättefält i Nürnberg och fick spunk o upplevde min tårsvid och gav långnäsa till onskan. 




Oj, det var på den gamla goda D-markstiden ser jag....






Vi bodde där då, i Nürnberg i Bayern, hade det bra, böjde verb dagarna i ända, umgicks med Herrn und Frau blablabla. Åt Sauerkraut och Klöße. O av en händelse skulle Rolling Stones ha sin världspremiär just i Nürnberg. Vi blev bjudna av en Herr B och hans familj tillsammans med nån annan tysk samling människor. Jag var inte riktigt DU med dem, fast jag råkade nog vara det ändå av ren okunskap och nervositet emellanåt, dom förlät mej med all sannorlikhet. 




Av Frau B hade vi fått små söta tygväskor fyllda med snacks, ost o korvar o andra sådana saker. Med varsin filt under armen och med lite tysk stelhet vandrade vi i marschtakt till fältet där konserten skulle vara. Hade inga förväntningar eller förhoppningar, just bara en kväll utomhus med musik o goda korvar.


Oh, var inte alls beredd. Vilket ståhej, o vad många som var där, o vad varmt. O en scen som såg ut som NASA. O ölen flödade o folk vevade med stora jättestora munnar fast uppblåsbara. Korven var god, o min tyska gick bättre o bättre.


Padammmm, fyrverkerier och blixtar. Helt plötsligt började konserten och jag föll baklänges i ren chock. Vilken grej. 






Det var jag o nästan 98 000 andra där, en varm sommarkväll i juni, alla var glada och spralliga. Vänliga och förväntansfulla. På en plats, Zeppeliner Field i Nürnberg där mr AH höll många av sina tal till folket, där ett stort monument står fortfarande kvar, en ganska kuslig plats tycker jag egentligen. Fältet rymde på hans tid över 300 000 människor o där stod han, den lille mannen och skrävlade och betedde sej. Ofattbart egentligen. Men alla vi nästan 100 000 vände ryggen åt hans talartron i marmor och ägnade oss åt något roligare. Som att titta på medelålders, kanske äldre än så, gubbar som hoppar omkring och sjunger på sitt högsta. 


Stor talarstol för en mycket liten man...



Av konserten minns jag inte mycket, men känslan av att vända ryggen åt det onda, att så många människor samlas på en sådan plats i ett annat syfte. Det fick mej att känna tårsvid och ha tuppaskinn. Var det då det började kanske? Mitt tårsvidande.... Vet inte, jag var där, jag var en del av premiären av Bridges to Babylon. Jag tog mina små korvar, gnagde förstrött medans rockfarfar o hans band spelade sönder allt dom hade, sneglade över axeln bakåt monumenten och sa för mej själv, ha, där fick du gubbe!


Så var det med det, på den gamla goda tiden, min enda och min största konsert.


Önskar er en god helg o allt annat bra


Åsa - noll koll på musik men en räka på tyska verb





Andra som är med i fredagstemat:


6 kommentarer:

  1. Detta visste jag inte, vilken häftig upplevelse.
    Ska hälsa från er gamla klassföreståndare, skön gubbe. Han saknade er på 20-årsjubileet.

    SvaraRadera
  2. Ja, en sån grej glömmer man väl aldrig. Har aldrig varit på en så stor konsert - tror att jag skulle svimmat bland så mycket folk.

    Men du måste ju hört historiens vingslag mitt ibland all rockmusik. Även om jag inte är särskilt förtjust i sån musik är den ju att föredra för den musik som spelades vid den lille mannens scenframträdanden tidigare på platsen! Intressant också att se denna.
    En skön helg önskar Ingrid-Musikanta

    SvaraRadera
  3. Jadu Åsa jag förstår att det kändes lite speciellt. Och vad SKÖNT att ni alla vände ryggen till! :-)
    Hoppas du mår bättre nu också. Att den värsta akuta sorgen lagt sig lite.
    KRAAM!

    SvaraRadera
  4. Vilken känsla att befinna sig ju st där och kunna vända ryggen åt den där otrevliga lilla typen.
    Jag var också på deras konsert det året, men i Göteborg.

    Ha det gott.
    Kram

    SvaraRadera
  5. Bra att du vände ryggen till!

    RS gillar jag inte heller direkt men skulle varit och sett dem i Göteborg sommaren 2006 men då föll en viss Keith Richards från ett träd och de ställde in konserten i Sverige.... trist! Men jag kan tänka mig att den konserten du var på var kanon!
    Skön söndag!

    SvaraRadera
  6. Vilket speciellt minne ändå. Vad bra att man valt att göra något helt annat med platsen och just valt att sätta fokus åt andra hållet. Lite symboliskt ändå.

    SvaraRadera

Tack snälla för att du tar dig tid att kommentera, blir glad!