Ströms testar njursten...

Så här är det, nästan helt utan undantag. Varje gång Basse är borta på långresa händer det något konstigt hemma. Alltifrån nedblåsta träd, skadade barn, vattenläckor, mobiler som strejkar, barn som blir inlåsta, tornados, orminvasioner o så. Nu är Basse i Tyskland o då testar jag njursten för första gången.
O tjolahopp vad ont det gjorde. Kom som ett brev på posten i morse, ett barn var ivägskickat till skolan, ett var på g att väckas. Fort gick det, som attan. Från noll till tio på kanske tre minuter. Tänkte först försöka mörka det för Lucas o skicka honom till skolan innan jag tog tag i det onda. Gick så där. Han den stackars lilla fick hämta grannen, leta upp försäkringspapper, ta hand om hundar, klappa mamman på huvvet, prata med pappan i telefon o låsa dörren. Duktiga pojk, tapper o modig, men inuti grät han sa riddare Lucas. Grannfrun körde mej till sjukhuset, jag trodde jag skulle stryka med o jag tror att jag tuppade av emellanåt för jag har minnesluckor. Väl på sjukhuset fick jag en go shot med något starkt o smärtan försvann på två röda. Vilken befrielse. Vad det var i den där shotten vet jag inte med den fick mej att skratta så tårarna sprutade där jag låg i nån lustig sjukhussärk ensam i ett beigefärgat rum. Jag fick någon slags röntgen som hette CAT scan o damen som skötte den där maskinen kallade mej hela tiden för baby doll o dollie o i mitt lustiga tillstånd trodde jag att jag var fåret Dolly ni vet, fast jag hade plattångat håret rakt. Fick inte ihop det....
Nancy, grannfrun, skällde ut mej till sin bil för att jag inte kunde gå, fixade o tricksade, ringde skolor o bibliotek som väntade på att jag skulle jobba. Pratade o fyllde i där jag tvärsur vägrade prata. (men kunde inte heller) Hon fixade mat till Lucas o var alldeles så där fantastiskt gullig som bara en Nancy kan vara. Efter ett tag fick jag o min kidneystone åka hem med en laddning starka tabletter o en hälsning om att jag var välkommen tillbaks om jag fick fler anfall. Tack men nej tack va? Skulle tro att jag inte vill ha mer av den varan.
Skönt o nypiarmen iallafall är att så många har erbjudit sej att hjälpa till ned matlådor, barnpassning, handling och alltmöjligt. Gulliga sms och böner bedda för lilla mej. Jag säger det igen, jag är rik, o så tacksam! O långtifrån ensam här i det stora landet.

Lärdom: njuris gör ont, så ont att man blir en väldigt simpel o basal figur. Nothing else matters liksom. Hämningslös, förmodligen pinsam, o det enda man fokuserar på är att överleva. På riktigt. Tabletter kan göra underverk, o skönt sus i huvvet.

Jag ger njursten 2 strömmings av 5.
Smärtan drar ned betyget men ändå. Jag klarade ut det i ett främmande land på ett språk i en situation jag inte behärskar. Lärde mej massvis. En ajjj viii tex, är en pryl man sätter in i blodådran. I have blood pressure, normal temp i farenheit är 98,6 och på frågan om jag är allergisk mot läkemedel är tomat fel svar.

Kidneystone, du är inte välkommen tillbaks men det är däremot Basse. O han är min njurstensförebild. Han har under sina anfall kört bil själv till akuten, gick sådär men kom fram tillslut. Han har vankat fram o tillbaks i en flygplansgång på väg till Japan, han har hållit möte för konsulter o han har krypit i bara kalsongerna o kräkt med öppen dörr i väntrummet på sjukhuset. Respekt Claes, respekt!

Åsa - i symbios med sin njure.

Show and tell: inredningsdrömmar

I januari är det Erika som bestämt ämnena o dagens är som följer:

Om du helt plötsligt, mirakulöst, bara fick ett helt hus att inreda helt från grunden; hur skulle det då se ut? Om du inte behövde tänka på några begränsningar t.ex. pengar.

Okejrå, det blir för mej att försöka förklara genom att bara tell, för show funkar sisådär från mobilen. Har hoppats att datorn skulle laga sej själv men ännu har det inte hänt....

Om jag fick alla medel i världen skulle jag inreda en stor gedigen hästgård med en galen blandning av nya o gamla, fina o mer personliga, dyra snygga, en del ärvda fulisar o möbler som får mej att känna tårsvid. Är en sucker för designernöbler. Stilrena klassiker. Älskar nåt konstigt skåp från farmor som Basse o jag fixade till för sisådär 20 år sedan.

På min önskelista står
Två gråa jättepaddor av Carl Malmsten
12 lilla Åland av den samme eller y-stolar av Wegner
Tre flowerbord från Swedese
En eller sju Arkastolar
Allt Arne Jacobsen gjort
Alvar Aalto funkar också
Två Howardsoffor i mörkrött
En eller två birdie ljuskrona av Maurer

Filtar o plädar o kuddar från världens alla hörn.

Sen önskar jag med 5 mörkgrå fårskinn
Två Kasthallmattor i vitt

Ett rum för bara böcker o mina jättepaddor. O ett brickbord med stora tekoppar från indiska.

Badrum till alla sovrum. Stora ljusa o glammiga. Bra belysning är ett plus. O bara kritvita fluffhanddukar. O bomullsbollar i en fin glasurna. Varmt vill jag ha det och en bra våg som visar till min fördel.

Kök som är större än hela huset nästan. Med walk in skafferi. O sockellådor o takfläkt. O dubbla diskmaskiner. Stenskivor och ädelträ. Lådinredning i putsad aluminium. O en köksö med vinkyl. En gasspis från Ilve, o en ång-ugn. Kanske en zink i porslin.
Franskt porslin i fina rader o högar
Kristallglas på tisdagar o silverbestick till falukorv.

Stor fluffig hög säng och manglade exklusiva lakan.
Gammal spegel från 1867

Inga sladdar som syns, OBS viktigt!

Jag önskar att jag i såna här fall hade kunnat sansa mej o välja tapeter som är något mer diskreta än vad jag brukar. Vad är det för fel på vitt Åsa? Ärligt? Superfint till alla fina möbler.

Tavlor, massvis. Stora o roliga o jajamän. Claes mormors brors tavla med som visar bakdelen på en ko, den sitter på hedersplats.

Kanske gardiner, o förmodligen men inte helt säkert, blommor överallt. Som doftar gott.

O mitt i allt detta fina skulle jag ha en stor dalahäst. O mina buddies, de tre aporna. Ganska stora, i svart trä. Ni vet dom va? Jag ser inget ont, jag hör inget ont... Jag gillar!

Utanför huset skulle jag ha 3 fina fålar i en hage med vitt staket. Barn som springer omkring. Jag står i köket och lagar himmelska grytor o har lärt mej att laga macroner. Basse tränar med våra hundar, han har shorts. Solen skiner o barnen är lyckliga och jag, jag har förkläde med vecklig kant och sån där vuxen platt frisyr och inga strumpor.

Men mest av allt önskar jag mej ett stort, overkligt stort, köksbord. Som rymmer minst 12 personer. Ett bord som hela vårt liv kretsar runt. Mat, samtal, pyssel, läxor, tedrickande, jobb, måla naglar, vinhäng med kloka o fina människor. Röda utanförstreck från något barn som gjort en teckning till bara mej o allt annat sådant livsviktigt. Det får gärna vara vitt och helst inte perfekt. Hjärtat i vårt hem, köksbordet.

Sådärja, några få fjösiga önskningar. Bara att skriva ut o spara inför min stora dag. 24 den 24 för 16 år sedan, i maj alltså.

Åsa - hagalen låter det som, men jag önskar mej bara ju.

Lärdomar o insikter....

Back on track från en världsdel till en annan, från snö till vår o fåglar som skriksjunger. Småbarnkramar till storbarnskramar. Ja ni hajjar va?

10 dagar i Svea rike innebär för mej en ren o skär egotripp. Kärlek boostas o fylls på. Om man är rik som ett troll (som jag känner mej) när det kommer till umgänge o vänner så innebär en Svennevecka goda middagar, goda samtal o goda kramar, goda saker enbart. Nog för att tiden är knapp o alla möten jag önskar inte hinns med även om tempot är högt så visst fasen är det galet underbart skönt att få vara med när o kär. O äta ost :-)

Fördomar om amerikaner o USA som påpekas av Svennebananer:

Alla amerikaner klär sig illa!
Nope, inte sämre än många svenskar faktiskt. Inte bland de jag känner o umgås med eller ser på skolor o jobb.
Onepieces på vuxna, bara grått o svart o noppriga formlösa plagg o sportjackor i kombo med handväska är lika illa som reklamtisha o mysbyxor eller träningskläder dygnet runt, eller lika fint...

Maten är flötig o onyttig o alla är överviktiga. Har du inte gått upp i vikt nånting?
Nähäserni, Människan här har, liksom i Sverige, ett val. Man måste inte dricka Coke till frukost eller hetsäta chips till middag o dränka allt i fettiga såser. Sen är det nog tyvärr så att chips är billigare än paprika o Coke finns överallt. Men ändå.... Jag tror att the Stroem family kommer behålla sina matvanor under hela expatvistelsen.

Alla är falska o tillgjorda!
Kanske är det så att amerikaner är tjipp tjipp darling lite för lätt men det skadar inte mej, snarare tvärtom. Positivt o bra för egot. Att, eller om, de sticker sticker knivar i ryggen när jag går rör mej inte mer än om en svensk gör det. För tro mej, svennar är ganska pigga på skitsnack också.

Amerikaner tror att de är bäst!
Mm, så är det nog. Väldigt stolta över sitt land helt klart. Patrioter o väldigt bra på att framhäva sig själva. Men är det bara av ondo undrar jag? Önskar att jag hade en liten gnutta mer av det o att svenskar skulle vara mer stolta över sitt lilla men fina land.

Lärdomar o insikter:

Vättern är för mej livsnödvändig! Vackraste sjön i hela världen, mäktigast o kallast. O bäst! Jag älskar sjöar o speciellt Vättern.

Kranvatten är godare än allt annat vatten som finns.

Snö är häftigt.

Osten i Sverige är tveklöst bäst.

Kantarellsås, dramejbaklänges vilken lyx.

Rent o prydligt o snyggt överallt.

Jönköping är en fin stad med många invånare som är de finaste människorna jag känner. Vackra, generösa (med sig själva alltså), moderna o medvetna, tappra o modiga. Kloka som böcker o visa som ugglor. Stora människor! Mina gurus o förebilder. Jag <3 er!


Allt är dyrare i Sverige


Jantelagen...


USA är fortfarande nypmejiarmenhäftigt, vädret, känslan av att kunna två språk utan att tänka på det. Att knäcka en eller ett par sociala koder emellanåt och ibland utmana mej själv att göra saker jag inte kan eller vågar. Här har jag möjligheten i alla fall. Osten här är inget bra alls.
Plastpåsarna i mataffären ett skämt.
Håret luktar svagt av klor.


Det bästa, eller sämsta, med att bo i ett annat land är saknaden. Jag förstår ju nu att varthän vi styr vår kos kommer vi alltid sakna o längta någonstans. Den största lärdomen av alla o den som både gör mej glad o lessen på samma gång.


Någonting fruktansvärt har hänt min dator, den som inte kan få virus. Skärmen är blå, o blablabla nåt med startskivan. Arrggghhh. Måste åtgärdas på något sätt. Basse är i Tyskland men när han kommer hem får han hjälpa mej. Tillsdess, knasinlägg via app o inte jätteroliga bilder. Sorry för det!


Men jag ger er... en blomma o lite lördagssnö från hemma, gillar båda! Idag är det vår i luften o jag önskar jag var 10 år för då skulle jag inviga mitt nya hopprep precis just nu.


Åsa - Svennebananamerikan

Snö o avsked

Vilken vecka, på alla möjliga sätt. Lika härligt som det är att få säga heeeeej lika jobbigt är det att säga hejdå. Avskyr avsked.
Sviiden idag innebär snö o långpromenad utmed en sjö i sälle med pappas hundar. Fint o skönt. O när jag skulle säga hejdå till Bossman o Elvis kände jag tårsvid. Hundarna fattade inget men jag förklarade så gott det gick att jag kommer längta efter dem o att jag tycker väldigt mycket om dom precis som dom är. Öh? Men jo, jag saknar o längtar faktiskt efter inte bara människor när jag är borta utan djur också. Kanske tillomed efter Kiwi som är en kanin, kanske.
O ju närmre min hemresa jag kommer desto mer avsked blir det. Medaljens baksida såklart. Dåligt samvete för alla jag inte hann träffa.
Veckans sista kvällsfestlighet blir ikväll hos finaste bästa väninnan. I morgon blir det fix o tricks o sen tacomiddag med Maiken o Bianca.
Samtidigt blir det förhoppningsvis skönt att komma hem, packa upp, krama egna barn o hundar. O Basse, som jag bara möter i dörren för han ska till tyskland. Jaja, har hela livet på mej att umgås med honom men hade varit trevligt att få ett par dagar tillsammans kanske.

Dagens bästa: snö o härliga hundar på promenad runt frusen sjö.

Dagens jobbigaste avsked: Jonte, min Jonas, fin fin vän. Gör ont.

Dagens glam: hetsåt Lindas macroner med violsmak.

Helgens häs-skratt: Igår med finaste Anna efter en libanesisk middag o en flaska gott vin. Skönt att få skratta så att man tappar andan o egentligen utan att någon sagt nånting.

Helgens spänning o väntan: tvillingförlossning som verkar ta tid. Stackars.

Sådärja, dags att snygga till mej.

Trevlig kväll o allt sånt!

Åsa - djurvänlig

Dagens ost och andra bra saker

Jag älskar ost, verkligen älskar. Det är nog det endaste jag tvärlängtar efter när jag är i USA. Där finns ingen god ost, inte som den svenska i alla fall. Jag är i himmelriket på alla sätt just nu bland ostar o sånt.

Dagens mysigaste stund: när Maiken kryper ner i min säng apatidigt på morgonen och håller om mej med sina varma små armar och viskar moooooster. (känner tårsvid)

Dagens snällaste: min optiker som gav mej ett par nya glasögonbågar gratis för att dom gamla var lite... off kan man säga. Ser det som ett tecken på att det verkligen var dags att byta nu. Har beställt idag.

Dagens ahaupplevelse: min syn som helt plötsligt blivit märkbart mycket bättre, eller kanske snarare märkbart mycket mindre dålig. Beror med all säkerhet på att jag tvärjagar antioxidanter i det vi äter. Yey!

Dagens beslutsångest: att välja nya glasisar. Vad? Ny sida hos mig själv, gillar inte!

Dagens bu: finns knappast inga parkeringsplatser att få tag på i Jönköping. Massor av husbyggen o annat mäck.

Dagens shopping: blodstoppningsvadd till Marie i USA. 5 chokladkakor, några påsar Ahlgrens bilar, lite pimpim till Lurreburr o Cajs. Två Kalles Kaviar till mamman. (ve Basse om du tar tjocka ränder på mackan nu)

Dagens duktigsson: styrt o mailat om kommande utgåva av Bulldogs news. Känns lite överkurs att min första utgåva av väldens största och mest kända tidning sker på distans. Men vad gör jag med infon om att Lowes Heat and Cooling har betalat sin faktura enligt mail från treasurern. Treasurer som i kassör, det hajjar jag men ska jag bokföra det som annonsintäkt i min privata kassabok? Hm....

Dagens härligaste kram: av finaste Maria på ett kebabhak mitt i lunchkaos. Tack, den lever jag länge på.

Dagens studiebesök: på Prolympiaskolan. Fick flashbacks o lite ångest av alla fleecetröjjor, termobyxor, slängda blöta vantar med grus på som ligger huller om buller, teckningar nedknölade i reservkläderslådan, för små gummistövlar och alldeles för få hängare. Saknar inte den tiden, inte alls faktiskt.

Veckans skräckupplevelse: ett äggskal som låg på Annas köksbord. O det är bara jag i hela världen som råkar ut för sånt.
Dagens ost: mellanlagrad Grevé. Hysteriskt god. Kommer få skörbjugg, struntar i det. Jag är kääääär!

Nu är den slut....

O ja just det, Lillasyster bakar ju hela tiden o jämt, det vet ni va? Mm, o det innebär att hela hennes kylskåp är fyllt av macroner i tusen olika färger, blandat med cupcakes, minst trettio olika tryfflar och mina två Kalles Kaviar. Hur många macroner jag har ätit? Noll, inga, zippo, skvatski, blir så mätt på ost.

Jorå

Sisådärja, nu är jag på gång igen. Känns bra. Riktigt bra faktiskt. Tack snälla söta ni för gulliga kommentarer och mail o meddelanden. Känns som att jag har fått en helt ny värld med cybervänner. Bara så bäst!

Åsa- som gillar tisdagslördagar

Jag är på vift o saker som är bäst med Sverige

Jag är vid liv, i allra högsta grad faktiskt. Gulliga ni som hört av er o undrat, blir varm o tårsvidig. Tack!

Resortsemestern var toppers, precis vad vi behövde. En del badade hela tiden, någon sov ohämmat o nästan hela tiden vart han än satte eller lade sig. Jag fyllde i korsord i en korsordstidning farmor lämnat kvar hos oss, åt sanslösa mängder grön paprika o papaya. Red i vild galopp tillsammans med Cajs på en strand i solnedgången. Ont i rumpan i två dagar efteråt. Pojkarna åkte på segwaysafari o kiddosarna simmade med delfiner. Njöt till max, bara vi, pratade bara på svenska i en hel vecka. Ignorerade fattigdomen på ön, åt skaldjur så det löddrade ur örona på julafton och drack det godaste kaffet jag smakat på länge. Sol på näsan o vackra stränder. Så var det med den resan, easy come easy go. Vips var det vardag, gillar det också!

Hundarna var smala som vandrande pinnar när de kom hem från sin resort. Hoppsan, Basse tror inte att de fått sin mat. Jag vägrar tro att det var så. Nu har dom ätit upp sig igen, o ser pigga o snabba ut. Blir nog inte återbesök på just den där resorten trots att Vegas o Stella fick den finaste utmärkelsen en hund kan få. Dogs of the week. Känn på den, men jag är inte förvånad så att säga. Top of the top gatukorsning med grytdjursinstinkt och behov att tväräta på allt som är mjukt, fluffigt o lurvigt.


Nu är jag i moderslandet, fick akut längtan efter syskonbarn, syster o väninnor. Oh yes, gillar att vara här, känner mej hög på upplevelser o känslor. Alla är så fina o snälla o bra, maten är god. Bregott o greveost, o idag hetsåt vi snaskesnusk, smågodis alltså. Hade visst saknat det med. Druckit iskallt Vätternvatten från kökskranen. Sett en söndagsfilm som var textad på svenska. Fått Maiken o Bianca megakärleksdos, så många kramar o gulliga överaskningar o tagit igen lite av all förlorad tid. Mosters finaste fina. Träffat världens bästa Anna, mitt löv!
Sett o känt på snö. Fnissat åt människor som på fullaste allvar går ute bland folk i onepieces. Skulle gärna ha en själv att skrota omkring i hemma, HEMMA. Varit på 40års kalas. Dansat som om det inte fanns en morgondag. Fått håret lockat av syster.
Det bästa med allt är jag har en hel vecka kvar här, massvis att uppleva o många fina människor kvar att träffa. Lyllosa mej ju.

Ville bara höra av mej och lämna delrapport. Jag kommer tillbaks när ni minst anar det!

//Åsa - euforisk