Oooops I did it again?

Allt verkade så frid o fröjdigt, harmoni, barnen var vattenkammade. Kläderna strykta med veck på ärmarna. I ugnen puttrade himmelska gratänger o änglarna spelade. Mamman hade kontroll, julefrid och rimfrost. Paket inslagna så där fint utan knöliga sidvikningar och tejpen var slät utan bucklor. Inga världssamvetestårar, ingen stress och inga som helst panikinhandlingar och vidbrända köttbullar. Underbar tid, den bästa!

Men, för så klart kommer det ett MEN här, tillslut snurrar julkarusellen snabbare, tejpen buckar sig, upptäcker att ÅÅÅÅ det saknas ett paket till den eller den, o vi som ska dit om en timme. Håret är tovigt och ögonbrynen växer helt vilt i hela ansiktet. Jag träffar utsatta kvinnor o barn på härbärgen, jag tänker på dem som är ensamna. Basse är i Orangenburg, hela tiden o jämt. Jag är dubbelbokad, trippelbokad och jäklar vad kul jag har emellanåt, det har jag men uhu, tröttman kommer som ett basebollsträslag. Barnen längtar efter pappa, mamma längtar efter sin man. Vill inte vara ensam, varken utan man eller familjen i Sverige. Vill att alla ska få välja vad de ska äta till middag, vill att alla ska FÅ middag. Luciamorgon. Jag väcker Cajsa i min gräsligt fula skrikrosa/röd/grön/vit randiga morris, håret som en kvast, o ett tjockt blockljus i händerna. Falsksjunger på mitt finaste för den lilla varelsen som vaknar i chock. Men mamma, varför gråter du?

Cajsa Majsa som Nordskogens lucia
2010. 

Att jag sedan satte mig och snabbspolade igenom Luciaprogrammet på SVT play gjorde inte saken bättre. Hemlängtan, o snälla nån vad den satte klorna i mej. Var inte alls beredd på det. Jaja, med tanke på att längtan är ett tecken på att... ja ni vet vad jag menar vid det här laget, det är ok att längta. Men då, där o då fick jag nypa mej lite i armen, säga till mej på skarpen. Ta ett steg utanför mej själv o titta på vad jag gjorde och varför o hur kommer det sej o allt sånt. Jag var sliten, trött o orolig. Det vi har gjort på dessa 10 månader, vi har gjort massvis. Många besök, varje dag är en upptäcktsresa. Språk, skola, kultur, hundar, umgänge, volontärarbete och jag vet inte vad. I ett främmande land utan älskade vänner o familj.O mitt i detta hamnar Basse i företagets värsta kris nånsin. Aldrig nånsin har vi eller företaget varit med om något likande. Tanken var ju att vi skulle flytta hit och liksom skörda frukt av hans tidigare hundår o slit. O så händer det här? Jaja, vi är van vid hårt arbete, att Basse är borta mycket, att företaget kommer på tal ofta ofta, men nu, det här året har det varit för mycket ärligt talat. Han sa redan i April att jag tänker inte vara den första som lägger mej o ger upp. April....Basse är trött, sliten, glåmig, oförmögen att ta till sig vardag. Hans hår ser faktiskt dammigt ut.... 

Lite som Einstein faktiskt när jag tänker efter, så där grådammigt o glasögon på sne.

Inom mej finns det dock en lite optimistisk klämkäck hurtbulle som viskar i mitt öra; Åsa, ni har lärt er såååå mycket, o det kommer något gott ur allt ont. O yes, det tror jag på! Ser fram emot den dagen, mycket!

Inte konstigt att vi inte har maxade kraftdepåer att ta av. Det är ok, men nånstans var det något som fick försakas. Bloggen! Förlåt mej för det. Men ni förstår, så mycket partyn, kalas, fester och mingel jag har gått på de senaste 3 veckorna. Skojar ni vad kul! O gott, o trevligt. Eggnogg, knytkalas till galenskap. Party, huvudvärk. KLACKSKOR inomhus, glitterögonskugga och medhavda finurliga presenter. Så många paket jag slagit in till okända mottagare, så många turer till härbärget. Mat i konserver, snask o tandborstar. Många goda kramar har jag fått av rufsiga kvinnor med trasiga tänder. Fint, lärorikt och annorlunda . Jag lever i en amerikansk dröm, tacksam för det. Men jag har visst inte oanade krafter. Fick hushålla lite.

Det viktigaste för mej är ändå att ta hand om de jag älskar mest i hela världen, o se till att dom mår bra, se till att vi som familj mår bra och har det bra tillsammans. Vi reser bort nu, stänger dörren från insidan på en resort. Slickar våra sår, umgås, pratar, leker, läser en bok, tränar, solar, badar och limmar ihop oss igen. Längtar, vi behöver det så mycket. Även om Basse säkert kommer jobba litegrann så är vi iaf tillsammans. Härligt.

Jag trodde jag hade (för första gången i mitt liv) kontroll och julglädje. Den har tappat lite glam och stjärnglans. Det gör inget, det kommer fler jular. O då gäller: gör om gör rätt. Det är nog ok att tacka nej, att sålla, att ha knölig tejp på paketen o kanske tillomed ta med något färdigköpt på knytis. Det som jag är glad för och som gör att jag ändå gillar jul 2011 lite mer är att jag har haft förmånen att volontära, hjälpa o ge mycket mer än jag nånsin gjort. Det känns relevant för mej. Skönt i mitt hjärta. Tacksam att jag får o kan, önskar att jag kunde hjälpa alla.  Det är ändå med sorg i hjärtat jag måste skriva:

Julen vs Ströms 1-0. Jag som trodde jag hade det som i en lite ask. 

Jag kommer tillbaks efter jul men tills dess vill jag att ni lovar mej en sak, ok? 

Var rädda om varandra, stressa inte ihjäl er, ägna en tanke åt de som ensamma och strunta i om tejpen är knölig på baksidan av paketet. 

Önskar er en riktigt fröjdefull jul!

Många kramar

Er lilla kärleksfulla hoppetossa, grinch, ytligdjupa, syster, dotter, svärdotter och vän

Åsa

Pet resort med spa eller kommando camp för Vegas o Stella?

Only in america....

Doggisarna, eller puppies som alla envist kallar dem, behöver omsorg av någon annan än oss över jul och jag har tittat lite på olika alternativ. Tittat och skrattat och förfasats.

Häng med:

Bed and bisquits erbjuder hundbensformad pool med badvakt. Dog gym med gummimatta, naturligt ljus med webkamera så att matte o husse kan kika på sin doggie när den tränar i gymet. Mindre lekgrupper så att alla hundar får leka och inte bara titta på. Rise and shine kl 07 (lite tidigt tycker jag) och fryst god natt snaskesnusk innan lamporna släcks kl 22.

Pet Paradise resort har också pool men ingen livvakt. Dom satsar hårt på mjuka leksaksdjur och plyschfilt i rummet. Traditionella spa-bahandlingar men också en poolrelax på
luftmadrass. Bad o blåbärstvål i ansiktet var 5 dag.


Barking buddies satsar på spa och födelsedagskalas....

På Happy Paws boarding and kennel är det musikinriktning.... Norah Jones, det är grejjer det.
The dogs are allowed to move outdoors at will and perform their end of the day necessities, the lights are dimmed for a few hours and the upbeat daytime music (Michel Buble, Nora Jones, Dean Martin, Rosemary Clooney and Mr. Sinatra) is switched to more sedate classical music (Bach, Mozart, Benedictine chants) and finally the day is done.




K-9 camps för lite tuffare jyckar finns det gott om. Som värsta polishundslägret. Inga krusiduller, en bur, lite mat och hård träning. Tuffa tjejer o killar där antar jag, Vegas kissar ner sig bara jag skriver om det. Nej tack till K-9 camp för prinsessorna Gryta.




Vi hoppas att smågrytdjuren får plats på Kennelina. Dom har lite större sviter (!) och två syskon kan bo tillsammans. Där får de magarna kliade innan sovdags och kuddarna puffade (japp, så står det faktiskt). Resorten har fått höga och goda omdömen och de uppmanar att ta med en gosefilt som hunden känner igen doften på. OCH dom skickar bilder på hundarna  varje dag man är borta, via dator eller mobil.  Gulle gulle. Verkar sega på att svara på mailen bara, blir alldeles stressad och nervös. Seså seså, det löser sig, det gör det nog. 


Är man riktigt lyxig så väljer man in house pet-sitting. Helt enkelt en människa som flyttar in i vårt hus. Känns sisådär lattjo, eller lattjo för hunden kanske men inte för matte. O har man svårt att köra sin hund till resorten eller hotellet, ja då ringer man pet cab bara. Fniss vad roligt. 


Åsa - matte till kommandoVegas och stridsStella. NOT!


Och det ska jag säga er, alla bilder har jag lånat på nätet.

To lirn spaning?

Cajs har tagit med sej häften på spanska hem från skolan o jag får absolut inte slänga dem. Ingen av oss kan spanska så lite så där lustigt tyckte jag att det var, men ok, hon har idéer som alla andra barn. Men nu när jag plockade lite på hennes rum såg jag detta.... Hon har skrivit "to lirn spaning" på foldrarna. Hon menar to learn spanish... Gumman! Blir alldeles varm i magen. Jag vet att hon tycker det är lite jobbigt att inte kunna spanska i sin ESLgrupp (invandrarengelska) där de flesta har just spanska som modersmål. Eller alla faktiskt. Alla utom Cajsa. Så det är väl det hon gör på sitt rum på kvällarna, med stängd dörr. Läser o lär... Räcker väl med engelska kan jag känna o räcker inte det är en stavningskurs på svenska lite relevant. Jaja, gulltyppa.

Åsa - med spansktalande barn?

Huggsexa om en ren?

I helgen har vi shoppat. Ja inte shoppat som i det roligaste att shoppa utan "bara" såna där slingor med ljus man har utomhus. Glamshopping, den spar jag till en annan dag, eller månad.
Hörde rykten på gatan. ALLA vita ljusslingor är slut, CVS (apoteket) o Walgreens (apoteket) hade slut på sina. O jag tänkte... Nähä? Det var ju logiskt att inte apoteket hade några. För varför skulle de liksom. Men så är det här, apoteket säljer massvis av högtidsgrejjer, Halloweeen, då trängdes pumpasakerna med Advil, Alla hjärtans dag, då bågnade hyllorna av choklad o rosa fluff. Inte logiskt för mej iaf, men bra eftersom apoteket har öppet dygnet om. Ifall man får akut behov av påskpyssel kl 02 ju.

Vi gav oss ut i lördagshandeln, laddade med tålamod o börs. Här ska letas. Vi gick bet på de tre första ställena. Det enda som fanns kvar på de mååååånga o låååånga hyllorna var röda, gröna, blandade, lila eller blåa ljus och nähädu tack. Några blåa ljus kommer inte upp i våra träd. Vet inte varför egentligen. Blått är nog bara inte min favvojulfärg på något sätt.

På Target hittade vi som tur var slingor i vitt. YES! Inte så långa dock så vi fick koppla ihop tre tusen stycken. Det är ok, o det räknas. Men så hade lilla typpan pratat sig varm om en ren också. En ren med lampslingor i. Dom är fina, det tycker jag och i ett svagt ögonblick så sa jag jaaappp, klart vi ska ha en ren. O turligt nog såg vi renar på hyllan men huvudfokus var ju slingor så vi ägnade de första minuterna i den kaosliknande butiken till att plocka på oss de sista packarna som fanns. Cajsa stod o höll i renen för att vi skulle hämta den o lägga i vår vagn. Då kommer en man o rycker den ur händerna på Cajsa. Men skojar du? Hur fräck får man vara? O det är ju inte så att hon är liten längre, strax en o en halv meter hög. O kartongen är kanske hög som halva henne. O han stegade fram, ryckte den ur hennes grepp o gav sig av i rödaste rappet. Skurk!

Klart flickebarnet ska få en ren!

O nu är det så att renarna inte finns att få tag på, ingenstans. Slut på nätet, i alla butiker i hela världen verkar det som. O Cajsan, hon tycker inte det kommer bli en riktig jul nu när vi inte har en ren... Öh?

Köpte en annan ren till Cajsan, himla söt om jag får säga det själv. Jag gillar min patchworkren.

O julgransmatta med tofsar. Kunde inte låta bli...

O ja! Julgransfot, som i fot. Då förstår ni
hur lite julig jag har varit tidigare, när inte ens
barnen vet vad en julgransfot är egentligen.

Jag var inne hos granne N igårkväll, när jag hade pysslat med vår gran o pyntat med vårt pynt som låg i skokartongen i garaget. Jag var så nöjd o kände julkänsla. Julbelysningen utomhus var på plats o Basse var helt stissig o glad o Gläns över sjö o strand (som btw Viktor Rydberg skrev sittande i en eka ute på Vättern ett stenkast från vårt gamla hus) skrålade från Spotify o jag kände senapssug. Nöjd glad o tillfreds med allt vårt gick jag till fina N. O fick en chock! Vilken gran, en gran tagen ur en film, eller gran, dom hade två. En i nono-rummet, där barnen inte får vara o en i livingroomet. Helt galet underbart fascinerande. Tror säkert att det var 500 dekorationer i varje gran, o ljus o ljud o barn o snören med vantar o polkagriskäppar. Så fint, overkligt fint. Hon lovade att jag skulle få fota o visa er, men hon var inte riktigt klar ännu. Det kommer bilder! Hon gillade min gran, det sa hon. Men njae, lite spartansk tyckte hon nog att den var.....

Åsa - jul-bonanza helt plötsligt

Att ge i juletid... Christmas tipping?

Det känns bra att ge, det gillar jag. Ge till människor jag tycker om, o så där. Men här i mitt nya land, här ger man mycket, o hela tiden. Det är inte så att jag har något emot att ge min frisör dricks, inte alls. Men extra i jultider? HJÄLP!
Fick en lista på vilka som ska ha extra dricks i julgåva o här är de som berör oss....

Frisör, rekomenderas att ge tips motsvarande kostnaden för ett besök
Mailman, får ej ta emot rena pengar och inte vara värt mer än 20 dollar
Skolbusschaufförerna
Garbagemännen
Trädgårdsmannen
Tudor, mrs Queen. Henne vill jag ge hela världen, men en skål från Kosta Boda kanske räcker?
Barnens lärare, Cajsa har 3, Lucas har 5.
Kemtvättaren
Handyman
Pedikyrtanterna. Dom får inget av mej för dom är så tråkiga. Får vänta med att gå dit till januari kanske...
Biltvättarkillarna

O sen är det alla andra insamlingar till dem som inte så mycket har. På Lucas skola har de ett ängel-nätverk. Det innebär att skolan har kontakt med ett gäng familjer som inte är så lyckligt lottade och skolan samlar in o ger till dessa familjer. Fint tycker jag. O på vår lott stod det att köpa en vinterjacka eller ett par skor. Ja men visst, det går att köpa en vinterjacka för liten peng, det gör det. Tycker att det känns relevant att ge, o visa våra barn att vi har möjlighet att hjälpa andra. O låta dem förstå att alla inte har det lika bra som vi. Det är konservburks insamlingar titt som tätt, o på Cajsas skola får de ett home work pass när de lämnat in en burk. Skojjar du, skulle ge tusen konservburkar egentligen. Men det gör jag inte, här går vi den hårda tuffa vägen. Läxor ska göras, o burkar lämnas in ändå.
Leksaker samlas in, nya leksaker alltså
Tyg och utlåning av symaskin till syklubben som syr kuddfodral till Haiti
Bokinsamlingar

Puh, listan är lång, men också många bäckar små för den delen. Jag tycker det är fantastiskt att så många ger o arbetar ideelt i detta land, jag är så imponerad. Men någonstans tänker jag lite så här, vi har ju inte obegränsade medel tyvärr. Måste man ge hela tiden o vart går gränsen?

Hur gör ni andra svenskamerikaner, ger ni holiday tipping? Det svåraste är väl att hitta rätt nivå på lärarmas gåva, en del ger 30 dollar, en del 50 o vissa 100 dollar? Vad är rimligt?

Åsa - förvirrad

Ströms testar bankett...

Hjälp tänkte jag när inbjudan till Lucas Cross countrylags bankett kom. Banquett, som i bankett som i fiiin middag? Vi missade sommarens swim-banquett så därför hade jag ingen aning. Jomensåatt, lite fnissig har jag varit för den där banketten. Försökt föreställa mej hur det skulle bli. Bankett för mej är ärligt talat ganska stela tillställningar, med servetter i tyg och flera uppsättningar bestick o tal och så där högtidligt. O kläder som är snygga, inte bekväma, o kammat hår som ligger slätt hela kvällen. Det är bankett för mej i alla fall.
Som tur var, o vis av erfarenhet så kollade jag upp dresscoden innan. Puh, hade ju varit snyggt om the Stroem family kom uppklädda till tänderna och alla andra hade jeans o sneakers ju. Casual var koden, o casual fick det bli. Men det var inte alla som hade koll såg jag. Blandade klädstilar minst sagt. En del vääääldigt tjusiga i långklänning och håruppsättningar, en del i pösjeans, sneakers och reklamtisha.

Plats: Friendship Missionary Baptist Church i Charlotte nc. Stor kyrka, jättestor. Bankettsal enormus. Välkomnande, modern. O en automat där man kan dra sitt visa för att lägga kollekt. Modernt! Runda stora bord med vit duk. Så där amerikansk liksom.

Vilka: Föräldrar o syskon till Crosscountryungdomarna. Runt 500 personer i bankettsalen

Mat: Två bord med löpande band servering. Stora mattanter med prasseltygsmössa o plasthandskar delade ut mat. Lasagne, sallad, dressing, friterad kyckingfilé, frallor och två cookies var. Sweet tea eller vatten. Sweet tea är typiskt södern, o ja, det är som att dricka sån där sockerblandning man får på MVC när man är gravid när man testar om man drabbads av diabetes eller vad det nu var. Kö till matlöpandebandet i nästan en timme. God lasagne faktiskt, o russincookien får 5 strömmings. Sweet tea, nej tack, aldrig mer så att säga.

Underhållning: Tal, på tal på tal. På tal. En diger radda tal av programmets grundare, assistenter, tränare. FD elever i programet. Essä-vinnare x 5. Dom är fantastiska på att tala. Outstanding. O bra på att framhäva sina meriter. Jonemsåatt både en världsrankad top tio löpare, Reggie Mc Afee (störtskön grundare av Cross country, jag gillar honom på alla sätt, o älskar hans namn) En fd olympier som tränar en skola osv. Applåder som aldrig tar slut. En positiv anda ligger som en dimma i hela lokalen. Häftigt upplyftande och ganska långtråkigt emellanåt. Kyrkans präst ledde en bön också, mitt i allt. Diplomutdelning, foto och Reggie Mc Afee som minglade stolt som en tupp bland alla tusen bord.

Bäst: När jublet i salen ven och Lucas, min lilla goa springpojk o hans lag fick gå upp på scenen o ta emot pris. Både för tjej o killvinst. Roligt. O stolt som en tupp var jag såklart. Glad för att Lurreburr får vara en del av laget, uppleva känslan och lära sig såååå mycket om inte bara löpning utan karaktär och självkänsla och vikten av att vara ett team i laget. Fina grejjer det där!

Ni ser vilka som går i sexan va? O bakom talarstolen
står Raggie McAfee

Våra bordsgrannar var trevliga och pratade riktig sydstatsdialekt, skrattade mycket och busvisslade på rätt ställe. Cajsa spelade Temple run på min mobil och gick o tog om sallad med ranchdressing för det är det godaste hon vet. Basse gillade maten, Lucas älskar att hänga med sina lagkompisar.

Betyg: Banquett får 4 strömmings av 5 möjliga. Det står o faller på det felaktigt använda ordet bankett, antingen från Sveriges håll, eller från Amerikanares håll. Trevlig kväll, ibland tårsvid (vad annat är nytt under solen liksom), gåshud och en skön tacksamhetskänsla spred sig gottigt i kroppen. En femma, då hade klädsel varit chic och tallrikarna varit av porslin OCH sweet tea hade varit av ädlare sort. Sådär ja, bankett är gjord. Roligt!

Mycket bra foto! Förlåt

Åsa - tårsvidaren i casual clothings