fredag 29 juni 2012

Spenatbadisarna säsong 2

Åh, era hejjarop o gulliga kommentarer gör mej prillig o stolt och sugen på bloggmaraton. Tack!

Föga förvånande har vi ett, som i inte två, barn i simlaget i år. Cajsa ville verkligen inte vara med, hon tyckte det var sååå jobbigt att vara simmare. Jag håller faktiskt med henne, det är jobbigt, slitsamt och kräver stor insats av simmarbarnen. Träning varje dag från mitten av maj till juli. Tävlingar två gånger i veckan. Disciplin, nöta längder, konstant jaga tiondelar och diskret snyta ut vatten ur näsan när ingen ser. Lägg dessutom till SPENATBADKLÄDER så förstår ju vem som helst att Cajsa inte kan vara med i år. Hon har andra intressen kan man säga.

Kläder tillexempel.
gärna shorts i tros-storlek...
Nåväl, Lucas är med och simmar i år igen, o baskemej om inte pojken känns betydligt stabilare i alla simsätt den här säsongen. Inga mer "simma som en svan på sitt saktaste bröstsimsätt". Han ser starkare ut, har bättre uthållighet och är galet med i gänget i år om man jämför med vårt något stappliga inträde i simklubben förra året. Uhumm, gör om gör rätt liksom.

Han kallas Sweden av sina kompisar, o lärare med för den delen. Tror han är ganska nöjd med det. Otroligt viktigt för honom att ha Sweden skrivet med obort-tvättbar spritpenna på ryggen o armar o ben när det är tävling och idag hade antalet i team Sweden i Northstone Swimteam utökats till 4 helt plötsligt. 1 svennebanan och 3 ur-amerikaner med Sweden skrivet på ryggen. Gulligt och konstigt. Han har träffat så många kompisar i simlaget och dom hejjar o pushar varann. Fint! 

Min Sweden

 Blandade resultat från Lucas sida, någon diskning har vi också hunnit med. Är inte någon stor sak att bli diskad egentligen, ganska många blir diskade faktiskt. Tusen regler att följa i varje simsätt, händerna måste vara i öronhöjd o benen måste vara si och rumpan så o glöm föralldel inte att sätta båda händerna i kaklet när du vänder eller går i mål. (Jag har inte riktigt koll på alla regler alls) Kräksel under fjärilssim är inte heller tillåtet, absolut inte två gånger i samma heat heller. Stackars Lucas, fjäril är apajobbigt och helst av allt ska man nog inte andas alls när man simmar fjäril. Han tog det bra, helt utmattad var han och hade inte ens kraft att bry sig om de diverse matbitar han lämnat i poolen som en välkomstgåva till nästa simmare i bana 5 på Wynfield simklubb. Ooops. Han har lyckats väl andra gånger, slagit personligt rekord flera gånger, dragit in poäng till klubben genom att komma trea i sin årsgrupp och varit grym i stafett. Kul! 


Papperslistor o mail till galenskap. 



Jag o Basse volontärar på simtävlingarna också, nähä? Idag var Basse tidtagare. Kul att vara delaktig, lärorikt och stressigt fast positiv stress ändå tycker jag. Idag var det dock tiotusen grader varmt, man samlas kl 5 och då är det som varmast på hela dagen känns det som. Få skuggiga platser vid en poolkant, simbarnen får rådet att kyla ner fötterna i vattnet för att inte  överhettas. Fräsch o glamsvett-tiden är passerad o förbi. Men skönt är det, njuter faktiskt ändå.

Amerikansk bröstsimning.

Hejjja, dom skriker örona av mej, o den som simmar den
hör inte ett smack. 

Rufs and do's and dont's

Paxade medbringade stolar. Vi har också såna fast
hundarna har visst gnagit sönder dom.

Motståndarlagets uppvärmning
Allt väl, dagens simtävling är över och förbi. Northstone Club, vårt lag, vann - igen. Än så länge har inget lag lyckats slå oss på fingrarna, varken detta år eller förra. Klart jag är stolt!
Bra kämpat alla kiddos, ungdomar och tonårspojkar med trekantiga kroppar o flickor med hårknorvsbulor under sim-mössorna och i spenatbadkläder. Ni är jätteduktiga! 


Och jag, för första gången i mitt liv, ser fram emot OS i sommar, framför allt simningen. Charlotte NC är en stor sim-stad har jag förstått och vissa uttagningar till OS har varit just här i krokarna. Faktiskt hade vår simklubb besök av 4 OS-simmare för ett tag sedan och de gav goda och lärorika råd. (inte kräkas i fjärilssim var kanske inte ett av råden) Jag säger bara Mr. Phelps.

Och för att knorra till detta inlägg ytterligare så kan jag berätta att just på vår gata bor 5, o gatan är inte lång, ungdomar i övre tonåren som är grymma på simning, alltså speciellt grymma. Skulle inte förvåna mej om någon av dessa kommer med i kommande OS en dag. Kom ihåg vart ni läste det först!!

Åsa - headcoach Team Sweden






3 kommentarer:

  1. Hej.

    Vad överraskad och glad jag blev över att du skriver igen! Har saknat dina inlägg. Det är spännande att följa hur en flytt utvecklar sig. Skulle gärna pröva på själv.

    SvaraRadera
  2. Hallå Åsa! Kul att se dig här igen! Grattis i efterskott! Supersnygg 40 åring! Kul med 70-talsfest!!

    Förstår att ni trivs... två år till låter perfekt! Vilken utveckling och livserfarenhet för dina barn. Som du säger, det tar ett tag att komma in i nya rutiner och kulturer! Skön känsla när det landar!

    Härligt med sommarlov! Hahaha... de där shortsen går flickorna i här i Norrköping Sverige också!

    Ha det bäst! KRAM Anna

    SvaraRadera
  3. Åååå ÅSA! NU blev jag HELT NOSTALGISK!!! Som den gamla simmare jag är. Shit! Ojojoj! Så många banor och längder jag nött i min dar herregud! Men du vad KUL att Lucas gillar det så mycket! och att de har en sådan fantastisk sammanhållning och gemenskap i hans klubb! DET är A och O! Jag hade också det och det var DENNA som gjorde att jag simmade så många år För som du säger är det SLITSAMT med all träning. Det tar mycket både tid och kraft. Men jag tror att det är en del till att man faktiskt får den där enorma gemenskapen också. För att man sliter så hårt tillsammans. men visst är det tufft. När jag var i 12-årsålder tränade jag typ 6 ggr i veckan och tävlade nästan varenda helg. Och som 14-åring tränade jag 8 ggr i veckan och var borta på tävlingar i stort sett varje helg så jag bodde inte hemma mer än kanske max 1 helg per månad...Så visst är det tufft. MEN som sagt, jag skulle aldrig i livet velat varit utan allt jag fick och allt jag lärde mig då!! Plus att jag än idag lever på min grundkondition och styrka jag byggde upp som simmare under de där åren hahaha! ;-) Å jag när jag tänker tillbaka så kan jag sakna det ibland. Och doften (obs inte lukten utan DOFTEN...) av klor kan än idag få mig att le inombords och för mig ofta tillbaka till min tidiga tonårstid. Och ja, innan den också.
    Fast fjäril var inte min starka gren heller! Jag var usel.... 100 fjäril tävlade jag bara i de tävlingar då vi var tvungna att ställa upp i allt. Fy! Jag trodde jag skulle kola av varenda gång haha! Och diskad blir man ibland. Men du kan trösta Lucas att det händer mer och mer sällan ju mer erfarenhet man får!
    Phelps ja! VILKEN HJÄLTE!!! Hoppas så att det ska gå bra för honom även detta OS. Minns förra sommar-OS så väl då vi följde hans framgångar här! :-)
    Stor KRAM Åsa!!!! Och hälsa Lucas från mig att jag tycker han gör ett storjobb som Mr Sweden! :-)

    SvaraRadera

Tack snälla för att du tar dig tid att kommentera, blir glad!