Spenatbadisarna säsong 2

Åh, era hejjarop o gulliga kommentarer gör mej prillig o stolt och sugen på bloggmaraton. Tack!

Föga förvånande har vi ett, som i inte två, barn i simlaget i år. Cajsa ville verkligen inte vara med, hon tyckte det var sååå jobbigt att vara simmare. Jag håller faktiskt med henne, det är jobbigt, slitsamt och kräver stor insats av simmarbarnen. Träning varje dag från mitten av maj till juli. Tävlingar två gånger i veckan. Disciplin, nöta längder, konstant jaga tiondelar och diskret snyta ut vatten ur näsan när ingen ser. Lägg dessutom till SPENATBADKLÄDER så förstår ju vem som helst att Cajsa inte kan vara med i år. Hon har andra intressen kan man säga.

Kläder tillexempel.
gärna shorts i tros-storlek...

Nåväl, Lucas är med och simmar i år igen, o baskemej om inte pojken känns betydligt stabilare i alla simsätt den här säsongen. Inga mer "simma som en svan på sitt saktaste bröstsimsätt". Han ser starkare ut, har bättre uthållighet och är galet med i gänget i år om man jämför med vårt något stappliga inträde i simklubben förra året. Uhumm, gör om gör rätt liksom.

Han kallas Sweden av sina kompisar, o lärare med för den delen. Tror han är ganska nöjd med det. Otroligt viktigt för honom att ha Sweden skrivet med obort-tvättbar spritpenna på ryggen o armar o ben när det är tävling och idag hade antalet i team Sweden i Northstone Swimteam utökats till 4 helt plötsligt. 1 svennebanan och 3 ur-amerikaner med Sweden skrivet på ryggen. Gulligt och konstigt. Han har träffat så många kompisar i simlaget och dom hejjar o pushar varann. Fint! 

Min Sweden

 Blandade resultat från Lucas sida, någon diskning har vi också hunnit med. Är inte någon stor sak att bli diskad egentligen, ganska många blir diskade faktiskt. Tusen regler att följa i varje simsätt, händerna måste vara i öronhöjd o benen måste vara si och rumpan så o glöm föralldel inte att sätta båda händerna i kaklet när du vänder eller går i mål. (Jag har inte riktigt koll på alla regler alls) Kräksel under fjärilssim är inte heller tillåtet, absolut inte två gånger i samma heat heller. Stackars Lucas, fjäril är apajobbigt och helst av allt ska man nog inte andas alls när man simmar fjäril. Han tog det bra, helt utmattad var han och hade inte ens kraft att bry sig om de diverse matbitar han lämnat i poolen som en välkomstgåva till nästa simmare i bana 5 på Wynfield simklubb. Ooops. Han har lyckats väl andra gånger, slagit personligt rekord flera gånger, dragit in poäng till klubben genom att komma trea i sin årsgrupp och varit grym i stafett. Kul! 

Papperslistor o mail till galenskap. 

Jag o Basse volontärar på simtävlingarna också, nähä? Idag var Basse tidtagare. Kul att vara delaktig, lärorikt och stressigt fast positiv stress ändå tycker jag. Idag var det dock tiotusen grader varmt, man samlas kl 5 och då är det som varmast på hela dagen känns det som. Få skuggiga platser vid en poolkant, simbarnen får rådet att kyla ner fötterna i vattnet för att inte  överhettas. Fräsch o glamsvett-tiden är passerad o förbi. Men skönt är det, njuter faktiskt ändå.

Amerikansk bröstsimning.

Hejjja, dom skriker örona av mej, o den som simmar den
hör inte ett smack. 

Rufs and do's and dont's

Paxade medbringade stolar. Vi har också såna fast
hundarna har visst gnagit sönder dom.

Motståndarlagets uppvärmning

Allt väl, dagens simtävling är över och förbi. Northstone Club, vårt lag, vann - igen. Än så länge har inget lag lyckats slå oss på fingrarna, varken detta år eller förra. Klart jag är stolt!

Bra kämpat alla kiddos, ungdomar och tonårspojkar med trekantiga kroppar o flickor med hårknorvsbulor under sim-mössorna och i spenatbadkläder. Ni är jätteduktiga! 

Och jag, för första gången i mitt liv, ser fram emot OS i sommar, framför allt simningen. Charlotte NC är en stor sim-stad har jag förstått och vissa uttagningar till OS har varit just här i krokarna. Faktiskt hade vår simklubb besök av 4 OS-simmare för ett tag sedan och de gav goda och lärorika råd. (inte kräkas i fjärilssim var kanske inte ett av råden) Jag säger bara Mr. Phelps.

Och för att knorra till detta inlägg ytterligare så kan jag berätta att just på vår gata bor 5, o gatan är inte lång, ungdomar i övre tonåren som är grymma på simning, alltså speciellt grymma. Skulle inte förvåna mej om någon av dessa kommer med i kommande OS en dag. Kom ihåg vart ni läste det först!!

Åsa - headcoach Team Sweden

Nyper mej i armen, igen...

Sådär ja, nu har det gått alldeles för lång tid sedan jag uppdaterade. Saken med min blogg är ju att det är min alldeles egna dagbok där jag skriver saker för att komma ihåg. Något att läsa när jag är vuxen, barnen utflugna, lessen, glömsk eller bara av ren nostalgi. Att härliga människor som läser bloggen är en bonus. Ett stort tack och många kramar till er som hört av er på olika sätt under tiden bloggen legat i vila. Jag uppskattar era tilltag väldigt mycket! Rörd!

Oj, vet inte ens hur jag ska summera tiden sedan sist. Vilt, totalt vilt, är nog ordet. Vilt som i roligt för det mesta, vilt som i mycket att stå i, vilt som i galet. Härligt. Kul! Ett som är säkert i alla fall är att nää, vi flyttar inte hem i Januari då kontraktet går ut. Två år var ju tanken. Det tar baskemej ett helt år innan man är på säker mark, innan man har etablerat rutiner i ett nytt land. Nu vet jag vart jag ska hitta soltorkade tomater, jag vet vart jag ska köpa frimärken. Jag har lärt mej namnen på de flesta grannarna. Jag har lärt mej knepen, jag har fått många amerikanska vänner och barnen är trygga. Jag är inte längre livrädd för att ringa ett samtal till någon instans. Jag är hemma här nu.  Ett år utomlands är ett äventyr, man skrapar på ytan och upplever massvis. Om man vill leva i ett annat land, verkligen leva, då är två år ett minimum. Att börja tänka på hemflytt nu skulle vara ändå vara tungt. Vi blir kvar, vi stortrivs ju, ni får stå ut med mina upplevelser i den amerikanska vardagen ett tag till. Två år till, minst!

Överaskningsparty med 70 tals-tema i min ära. Evigt
tacksam!

40 årsdagen.... Vilt. Festen, vild. Basse reser vilt, o mest hela tiden. Barnens hår växer vilt, deras kroppar också. Hjälp. Just nu är Cajs nästan jämnlång med Lucas. Hennes ben är kilometerlånga. Skolan är avslutad, End of Grade tester klarade med bravur. Vilt stolt mamma. Jag har tagit på mej (kanske lite för mycket) fler skolprojekt förutom tidningen. Jobbat hårt, känt mej nyttig. Tillfört något. Vilt kul! Tror dock att se till att jobba hårt och mycket är knepet för mej för att undvika koma och onyttighetskänslan.

Sedan skolan slutade 8 juni har finaste syster med familj varit på besök. De åkte igår. Det gör så ont att säga hejdå. Svider som katten. Saknar dem hur mycket som helst. Huset ekar.

Inte alla väskor! Jag fick köra efter taxin med
ytterligare ett lass. Linda gillar att shoppa.

Vill inte att ni ska åka!

Uaaäck! Har sett till att planera de närmsta dagarna till bristningsgränsen. Kollegor på besök, simtävling, sommarskola, barn på översovning, hemflyttningsfest (inte vi som flyttar dock) frisörbesök, utbilda en annan mamma i Publisher,  och sist men inte minst 4th of July fest innan, japp just det, innan bästa finaste Anna o Lars kommer på besök på måndag. Som jag längtar! Overkligt! Vi är lyckligt lottade att fina människor använder sina semesterveckor och insamlade medel för att komma och besöka oss! Har också haft en mycket kär fd kollega till mej på besök häromdagen. Maria med familj var i krokarna och kom förbi på en sockerchocksfika. Underbart trevligt och overkligt det med.

I övrigt då? Mmm, massvis! Måste konsolidera lite med mej själv när jag ligger vid poolen och lyssnar på ett sommarprogram från P1. Har så mycket att skriva om, så mycket att det skulle kunna bli en bok, måste memorera lite. Tant börjar bli gammal, minnet sviker mej. Skojar bara!

All kärlek,

Åsa Maria Ström - full i fasen verkar det som