Nytt år, nya tag

Jorå, så att....

Vi har varit på en INTERCULTURAL training i huvudstaden, väldigt intressant och fruktansvärt läskigt på samma gång. Kvinnan som vi träffade, Anna-Karin, var en alldeles underbar tjej/kvinna som trollband både mej o Basse. Hon berättade bland annat om vilka faser vi kommer att gå igenom, både vuxna o barn. Klart att jag har förstått att det kommer bli tufft för barnen emellanåt, men aj aj, i värsta fall kan dom bli fast i depp. Tack vare vår dag med Anna-Karin så har vi fått lite nycklar o verktyg för att underlätta för de små fast stora liven.

Vi fick också lära oss lite om de EVENTUELLA kulturkrockar vi kan stöta på, haha. Vi lär ju göra alla generalfel som finns, men nja, ska försöka att inte gräva ner mej för det. Bara se det som lärdom.

Vi har också lärt oss att vi just nu är i nån stress-fas. Nähä? Jag känner inte igen mej själv längre, har dålig koll på saker och ting och är mer än lovligt förvirrad och känslosam. Hårvax bor väl i kylskåp, Brun utan sol ska väl smörjas in fläckvis, hemtelefonen funkar väl som mobil? Jag tröstar mej med att jag är som jag ska vara just nu, jag är i en fas!


Bra saker:
Träffar (eller får tillsänt) bara extremt trevliga, härliga, fina och vackra människor. Ni anar inte vilken energi jag får av alla jag möter, kända som okända. Stort tack!

Snart slipper jag 50 cm snö

Nu är det ingen idé att städa hemma, eller vattna blommor

Mindre bra saker:
Jag kommer att gå sönder av längtar efter Bianca o Maiken, mina syskonbarn.

Kommer att sakna min syster o mina vänner, o övrig familj.

Jag får inte vara med om Malin o Philips efterlängtade bäbbes födelse. (här skulle man vilja skriva lite svärord nästan. Jag är ju så glad för bäbben o blir liksom snuvad. Åh! )

Nu är det snart bäddtid, godnatt världen!