Väntans tider o raka högar...

Äh, jag vet inte, tiden sniglar sig fram. Snart åker vi hem, eller bort. Till Sverige i alla fall. 8 dagar kvar.

Dagarna ser likadana ut, iaf fram till lunch

Upp o hoppa, kvart i åtta.

Gör mig en inte alltför stark kaffe (längtar efter en hederlig svennekaffe modell stark).



Väcka Cajs, mata barnet, skynda på det, o kamma ut tio tovor i dets hår. Se så, schas till simskola. Samma rättning av Cajs, varje dag. Det heter inte simskola, det är swim pratice. Ska du inte ha simglasögonen med dej? Jo just det. Skynda dej nu, det börjar om tre minuter.

Bädda sängar, ta upp smutstvätt. Tömma diskmaskin.

Väcka Lucas, som sover som en tonnis. Tio gånger får man säga till honom, sen puttar jag ur honom från sängen. Nu har du bråttom! Frulle till pojk, som sover vid matbord. Har du borstat tänderna, nä just det. Skynda dej nu LUCAS. Var är mina simmisar? Där vi brukar hänga simglasögonen älskling. Hej då mamma, ha det så bra. Ska du inte ha en handduk med dej? Jo just det.

Slammer från dörren.

Pust!

Upp för trappa, gör en check i barnens rum. Ok, dom har bäddat, men hur ser det ut? Pliktskyldigt lagt täcket PÅ sängen men inte rakt o fint. Rufsigt o snett o inte speciellt nogrannt. Kuddar ligger snett. Gosedjur i hög. Pläden på golvet, under säng. Cajsas alla (xxxxxa) prydnadskuddar i en härlig röra på sängen. Arrrrggg. Men dom HAR bäddat, det har dom. Men inte som jag vill.

Viker om Lucas kläder, jag vill ha raka högar, det vill inte han. Kan inte säga något till honom om det för han viker o lägger i låda, det är bra. Mamma smyger o viker om o rätt. Utan att han märker.

Inte undra på att jag får dagarna att gå va? Jag vet att jag inte borde lägga mej i, vill dom bädda rufsigt o trivs med att ha det så, så får dom ha det så. Men jag får STRESSMJÄLL. Jag som går omkring som husets osaliga ande, jag som rättar upp, ställer fint. Vänder böcker som står upponer i bokhyllan. Viker om handdukar i skåpet för att kanterna inte är snygga. Ingen märker något. O jag kan inget säga. Får skylla mej själv, eller acceptera att Basses vita T-shirtar ligger i en hög som är lite sne. (fy katten vad läskigt)

Cajsa kommer hem, håret stelt av bassängvatten, hon hänger upp handduk på tork. Jag rättar till så den hänger rakt. Hon slänger på ett par mys-shorts, ett linne o sätter sig vid datorn och lyssnar på Spotify, skriksjunger Justin Bieberlåtar.

Går till pool 10.30. Ligger på samma solstolar som alltid. Lyssnar på ett nytt arkiverat sommarpratsprogram. Gråter o skrattar högt, varje gång. Idag var det Amanda Jenssen. Stor respekt o beundran för henne o hennes program. Tänker en stund på det hon sagt. Går hem vid 12 o lagar mat. Solen går i däck vid fyra. Moln.

Just nu tror jag att jag behöver en förändring, något nytt. Dagarna känns bara som en nedräkning, en startsträcka, ett väntrum. 8 dagar kvar. Borde leva mycket mer i nuet. Ska bättra mej på det, o på att inte stressa upp mej för att t-shirtarna är vikta slarvigt. (o med det innebär det inte att vårt hem är pedantiskt skött o skinande rent, för nepp så är det inte)
Men t-shirtarna ligger helst i raka fina rader....

En styggelse till hög

Najs hög

På eftermiddagarna kommer alltid ( iaf denna vecka) regn o åska. O då är det inte lite åska utan mullerobång så fönsterrutor skallrar, golvet vibrerar och barn gråter. Förstår mej inte på vädret här. Regn hela kvällen, varmt regn dock, tittar på tv, o har vågat mej på ett par kanalbyten, o sett Wipeout på amerikanska. Bara för att jag kan. Vågligt va? Att ta steget rakt ut från den trygga välkända tvkanalen Food network till vilda kanaler som nbc eller vad den nu hette.

Läggdags, god natts sömn o så börjar det om igen. Låter inte alls bra detta, bara vanligt slöliv på nåt sätt. Det blir bättring, lovar!

Kram

Åsa - en rak högälskare och i samma hjulspår