Först köpte jag en hatt o nu sticker jag ut hakan litegrann.

I den vilda jakten på den perfekta födlispresenten till vår älskade Cajsa majsa spagettiben, som fyller 10 i morgon, råkade jag också springa på en hatt. En fin o rolig hatt, rund och härlig. Den skrek bara efter mej, ta mej ta meeej. Jag vill gärna ha en hatt, tycker det ser coolt ut till vissa kläder. (o neeeej, hatt innebär att sneakers får vika hädan till förmån för snyggare skor) så jag slog till och helt enkelt köpte den eftersom den skriade så väldigt efter mej. Hatten alltså.
Kostade nästan gratis, så där en 15 dollar, men den gjorde mej glad. O den gjorde tanten som satt i bilen utanför affären glad. En liten mörkhyad dam, säkert 80 år, med grånat hår och tvådelad dräkt o händerna i knät. En fin mörk bil med tonade rutor. När jag passerade for rutan ner och damen väste Maaam, maaam. Jag tittade mej omkring, vem är mam här? Det var uppenbarligen jag för jag var ensam på gatan. Hon gillade min hatt som jag bar i handen. Frågade om det fanns flera. Hennes hatt hade gått sönder och hon behövde en ny till kyrkan på söndag. Men söta lilla damen, jag borde ha gett henne min ju. Kom jag på nu. Attans, hade varit dagens goda gärning. Jaja. Men hatten har redan gett mej glädje i form av ett trevligt samtal med en fin liten dam. Tack för det hatten.

O nu sticker jag ut hakan lite. En skurk är funnen och dödad. Den politiska aspekten och värderingar om vad han gjort lämnar jag därhän men folks reaktioner om denne mans död vill jag kommentera. Jag blir tusan rädd för allt hat människan känner, o gladeligen visar på ett eller annat sätt. Det "firas" på gator o torg. Vet ni, det gör mej illamående och kräkfärdig. Hur ska vi nånsin få en god värld då? Jag är helt övertygad om att flertalet av dessa hatiska människor som idag har fått ge utlopp för sin avsky inte har någon som helst direkt anknytning till någon som drabbats av skurkens illdåd. Tror att många använder sig av detta för att få hata i ren allmänhet. Jag blir trött o jag känner mej maktlös. Hat föder hat. Det tror jag!

Jag är glad för min hatt iaf. Ytlig och djup på samma gång. Det är jag det, min styrka. O min svaghet.

Åsa - wherever I lay my hat, that´s my home