Fredag igen, nytt tema. Musikanta har som dagens ämne valt Tiggeri av olika slag - hur påverkas du?
Intressant ämne, här blev jag tvungen att tänka till - igen. Klurigt på riktigt.
Det första jag tänker på är det uppenbara tiggeriet, den som man kan se på gator. Arma människor som tigger om pengar för att överleva. De som tittar på mej rakt i ögonen, vars blick säger hjääälp och de fjuttiga pengar jag ger betyder så mycket för. Den sortens tiggeri som jag har svårast att passera utan att agera. Jag vet också att jag är en naiv godtrogen person men det struntar jag i. De flesta jag har gett pengar till har säkert behovet.
![]() |
| Men en femhundring? Jaja, den är inte från mej.... |
Tiggeri i form av hundar som vill ha mat vid bordet, gillar jag inte. Stella o Vegas har lärt sig att nope, det funkar inte här men ååå vad hundars tiggande blickar hugger i hjärtat. Tiggeri från barnen som bönar o ber om något de vill ha. Så svårt att stå emot emellanåt och ALLTID när jag ger efter, ja då beror det på dåligt samvete. Att pappa är borta, att jag inte har hunnit med att lyssna riktigt. Att dom har kämpat extra mycket eller så. O det är inte alltid så att de tigger om prylar eller saker utan det kan vara en sådan enkel sak som att äta chips en tisdag eller snälla kan jag få en kaka i lunchboxen?
Men den tråkigaste formen av tiggeri är i mitt tycke den som handlar om bekräftelse. Människor som på ganska billiga och pinsamma sätt hävdar och skrävlar för att bli sedda o som tigger om bekräftelse. Sådana människor som bara ser sig själva som centrum, som gärna pratar skit om andra för att framhäva sig själva. Jag tycker så genuint illa om det, på riktigt. Jag skäms å deras vägnar om jag hamnar i en sådan situation. Jag menar nu inte den sortens bekräftelse människan i stort behöver för att må väl, den som de flesta av oss får bara genom att leva tillsammans med andra människor. Jag bekräftar mer än gärna människor och jag tar lika gärna emot. Att Basse väljer ett liv med mej är väl den största formen av bekräftelse jag kan få. Att ni kommenterar på min blogg är också en form av bekräftelse. Jag tackar er för det! Facebook är en annan form. Men de människor som lider av extremt dålig självkänsla i kombination med en egocentriskt storhetsvansinne, så dålig att de måste i var o varannan mening hävda sej och inte riktigt ser verkligheten och andras kvalitéer och kanske tillomed kryddar sanningen en smula och dumförklarar och pratar illa om andra. Oh nej, jag klarar inte sådant tiggeri. Självkänsla är svåra saker. Skulle gärna ägna en helt egen blogg åt det men just nu är det tiggeri det skulle handla om ju.
Så där ja! Svårt ämne men givande o nyttigt att reflektera över även om det i mitt fall blev en light version. Tiggeri, på gott o ont verkar det som, för o nackdelar med allt. Som alltid. O tur är väl det.
Fredag, dags att fara till bibblan som har tiggt om min tid, men jag går gladeligen dit, älskar att vara på bibblan, säga konstiga saker till ungdomar, fixa med böcker, prata med andra volontärer. Läsa på baksidan av en bok, räta upp några rader med böcker men mest av allt njuta av känslan att jag hjälper till. En härlig tiggeri-självkänsla-winwin-kombo.
Åsa - med håret i knut
Andra fredagstemabloggare:

































