Jag har det overkligt bra nu när sis är här på besök. Nyper mig i armen, tjyvkikar på henne emellanåt när hon är i action. Noggrann som få, i vissa avseenden pedant. Velig, nyfiken. Modig på ett nytt sätt o vacker. Allt frid o fröjd tills igår morse när Linda vaknade med en böld i ansiktet. Hallå? Vid kanten av ögonbrynet, böld de lux o svullen under ögat. Visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Hon såg helt.... hemsk ut faktiskt.
Vi for till Apoteket, personalen där hamnade i chock (nästan) o rådde oss till att besöka en ostrohomodettoligist eller vad det nu hette. Ok. Lade adress o namn på minnet, visst! Glömde så fort jag kommit ut till bilen. Tänkte att det löser sig. Men minnet svek mig, körde nästan vilse o spelade apacool inför böldsystern. Svängde världsvant in till ett doktorsliknande ställe jag sett från vägen. Här är det serrö, nu går vi in o ber doktorn titta på din lilla stora böld. In på familycenter som det hette. Där kunde man också gå o få drogtester gjorda på sina barn om man ville. Trots att Linda inte har försäkring här löste sig det hela bra. Allt går att lösa om man har en börs med pengar... Doktorn tittade på bölden, två systrar som bar likadana shorts. Svårighet att förklara på ett vettigt sätt. Åkommor o sånt har jag inte lärt mig prata om ännu. Linda börjar uttala orden på spanska. Doktorn hade åttiotalslugg. Hela situationen blev så bisarr att jag inte kunde hejda mej. Så fort spray-luggen lämnat rummet började fnisset som övergick i häs-skratt. Ni vet sånt där skratt som häser fram från magen. Tårarna sprutar! Underbar upplevelse mitt i böldtraumat.
Nu har hon fått medicin, o redan imorgon borde bölden ge sej av.
Av olika anledningar kan jag inte visa fotot på syster som jag tog men föreställ er en hasselnötsstor böld vid ögonbrynet o lägg till lite svullnad runt hela ögat. En halvögd syster liksom.
Att bölden förmodligen berodde på vilt systerhemmaspa med vaxning o färgning av ögonbryn. Plockning o scrubb o lite ansiktsmask på det berättade vi inte för doktor spraylugg.
Linda! Du är bäst, älskar dej så!
Åsa - hemmaspadrottning
tisdag 8 november 2011
söndag 6 november 2011
Ströms testar....
Vi är inga efterrättsmänniskor egentligen. Eller rättare sagt, vi gör sällan eftisar men om det finns då äter vi, som galna. I fredags fick jag akut Gino-sug och gjorde det enda rätta. Tillverkade en!
Till Gino behövs ju som bekant vit choklad, o den enda jag sett här i USA var den här:
Chop chop o skjuss in i ugnen. Så där långt gick allt bra, men hm..... Pluttrackarna smälte ju inte utan fortsatte bara vara pluttar trots att hela formen fräste o puttrade. Fanns inget att göra, acceptera faktum och äta Gino med pluttchoklad, o med Ben and Jerrys vaniljglass.
Till Gino behövs ju som bekant vit choklad, o den enda jag sett här i USA var den här:
| Vita chokladpluttar o märket kändes igen, bra! |
| Sådär tjusig o så där gott med pluttar.... |
Ja det funkade men ingen storsuccé faktiskt. O om det är pluttar, räknas det väl som godis va? O eftersom Basse har slagit vad med mig om en ansenlig summa pengar om att han inte ska äta godis mer detta året kanske han får anse sig besegrad? För tro mej, jag har med alla medel försökt att få honom att trilla dit. Urklippta reklambilder för Snickers i hans plånbok, Snickers under kudden, Snickers i portföljen. Snickers under kragen på tjock stickad tröja. Försök till påbrackning av fin presentlåda Snickers att ha på kontoret. Meh! Han är ståndaktig, riktigt duktig faktiskt.
Pluttchokladen får av oss 2 strömmings av 5 möjliga. Frågar man Cajsa får den 5 av 5 för hon direkt ur påsen. Vit choklad är hennes favvo! Pluttarna funkar helt säkert till cookies o sånt, men till Gino? Nej tack
Åsa - direkt från provköket
Åsa - direkt från provköket
fredag 4 november 2011
En vecka som inte får ta slut
Men hur skönt är det att ha syster här tror ni? Så där övernaturligt, läskigt skönt. Måste nypa mej i armen, titta på henne i smyg när hon sliter o drar i saker hon vill köpa, känna tårsvid när hon håller om våra barn. Beundra henne för att hon står ut med min vardag o allt det innebär. Lyckopirret när vi flamsar o skrattar så tårarna sprutar. Tacksamhet för att jag har en sådan fin syrra. O den där sidan av mig som jag avskyr och försöker tränga bort, tanken som gnager. Om en vecka är hon borta. Hur går det med mitt projekt fånga dagen? Sisådär verkligen, skäms på mej.
Springtävling som gick bra häromdagen. Ja alltså, det var inte jag som sprang utan Lucas. Stor tävling, fler lag som tävlade o längre sträcka än vanligt. Lucas lag vann, Lucas slog personligt rekord, o den pojken som alltid springer sakta kom inte sist utan hade 5 efter sig i resultatlistan. Kul! Lucas var dock missnöjd med sin placering, det är inte jag.
| O hon gillar doggisarna med, ömsesidig löv! |
O mer då? Jag har instiftat en Award. Ett typiskt infall men lite roligt. Min första Award går till Lotta som har bloggen Charmiga Charlie. Lotta sprider härliga kommentarer på massvis av bloggar, inte minst på min egna. Hennes blogg är en sann njutning att läsa. Hon fotar fantastiskt bra med sin mobilkamera, galet bra. Hon njuter av vackra fina saker i vardagen o förmedlar det på ett skönt sätt. En härlig tjej med en härlig blogg helt enkelt!
I kväll blir det fredagsmys, raggsockar på och vin i fulglas. Ska bli skönt :-)
Trevlig helg o allt sånt önskar jag er!
Åsa - lite finurlig, tacksam och som stretar mot klockan
onsdag 2 november 2011
Jag glömde visst, o två till som borde skämmas!
bonusbilden på Lucas in the doghouse som jag tänkt lägga in i förra inlägget. Hoppsan!
Han hade hundkojan på sig i skolan, och bytte om till nåt läskigt fruktansvärt vidrigt på kvällen. Skolans halloweentema var Idioms som är talesätt eller så. Hittar nog inte rätt ord där men ni förstår va? Kojan o Lucas fick olalaaaaa tadaadamm: högsta betyg, ett A helt enkelt. Och blev uppvisat för skolans lärarkår, o är redan bortlovat till en annan elev som skulle ha ett likande projekt. Okej, fubbo!
Några andra som borde sitta in the doghouse både bildligt och på allvar är våra grytdjur. Vegas o Stella, tusenblandisarna. Så fort jag lämnar huset blir det hallaballooo här hemma. Looki looki:
| Faktiskt jättesmidigt med tusen hål i en tub. Kommer så att säga ut lite överallt när man trycker.... |
Så där kan det vara i Strömmings hus också, not så fräscht alltid. Blir galen men är ändå tokförälskad i våra små illbattingar.
Åsa - kvinnan som pratar med hundar
tisdag 1 november 2011
Halloweenchock, only in America?
Nog för att jag hört av andra och förstått men Halloween var såååå mycket större och galnare än jag nånsin kunde ana. Helt vilt, på gränsen till overkligt, men bara positivt och ett i sanning härligt minne.
När skolan slutat för dagen och barnen började droppa i sina hus på gatan då kände man förväntningarna dallra i de amerikanska små hemmen. Ska jag vara häxa eller spöke. Kan jag vara en spökhäxa. Eller ska jag...? Inte nog med att vi hade tusen köttbullar att steka (som jag absolut inte hunnit innan eftersom jag hade ett gästrum att ställa iordning....) utan Cajsabarnet kommer hem med 4 läxor dagen till ära. Min enda fråga är: Kunde dom inte fått vara lite läxfria på denna festliga dag? Vad spelar det för roll? Jaja. Bara för Cajs att sätta sig tillrätta och skriva så att pennan glöder medan köttbullar fräser o gottar sig i stekpannan. Godishinken framställd i hallen, vinet på köksbänken. Otålig väntan på vad som komma skall + mosters till lika min syster ankomst. Vilken pirrig eftermiddag!
O sen, som på en given signal. Pling ploooong. Första ringningen på dörren, o sen gick det i hundra åttio vill jag lova. Ett lämmeltåg värre än jag vet inte vad. Barn, vuxna, hundar, pratsugna grannar. Bäbisar, söta barn, lite buttra ungar fast kanske blyga säger vi, härliga fina kiddos och en del annat löst folk. Galet var det!
Hann med nöd o näppe ut till min postition på gatan, bredvid granne N som paxat en stol och satt sig tillrätta med vin i ena handen och timern på matlagningen i andra. O där satt vi, o delade ut snaskesnusk till hur många barn som helst. Jag hade över 200 påsar med postionsförpackat godis, gav en till varje barn o japp, alla gick åt.
O när saker o ting började köra ihop, sig strax efter att mörkret lagt sig och hela galaxen var på just vår gata då åkte kameran in i huset och det krävdes nästan två vuxna för att hantera alla snasksugna härliga o ohärliga ungar. Därför finns det inga mer foton. När saker o ting börjat lugna ner sig lite senare samlades vi på en garageinfart och åt en sån där härlig blandning av knytkalasmat igen. Gott som katten, önskar att jag kunde fulätit o vräkt i mej för jag var utsvulten. Nu kunde jag inte riktig med det, utan slängde långa blickar efter de som vågade vräka i sig. Mestadels män. O köttbullar gjorde storsucce´. Barnen lekte tjolahopp, vinet flödade och samtalen växlade. Helt plötsligt kom taxin jag väntat på i evigheter. Som ett spjut lämnade gjorde jag sorti i hundraåttio knop o lämnade festligheterna utan att varken tacka för mat eller sällskap, men jag vet att jag är förlåten. Linda kom fram tillslut, mörbultad men stolt över sin första ensamma transatlantiska flygning som passagerare. (hon som är gammal flygvärdinna!?) Bra gjort av dej Lilla. Mina tårar sprutade på både mej o barnen. Jag stängde dörren innefrån. Lämnade festligheterna och ägnade mej åt det bästa jag vet. Vara med min syster. Sann o helig lycka!
Så dröjer det mellan inlägg ni o dryg en vecka framöver så vet ni vad jag gör va? Umgås med världens finaste lillasyrra.
Åsa - snask ÄR snusk
PS: en bonusbild:
När skolan slutat för dagen och barnen började droppa i sina hus på gatan då kände man förväntningarna dallra i de amerikanska små hemmen. Ska jag vara häxa eller spöke. Kan jag vara en spökhäxa. Eller ska jag...? Inte nog med att vi hade tusen köttbullar att steka (som jag absolut inte hunnit innan eftersom jag hade ett gästrum att ställa iordning....) utan Cajsabarnet kommer hem med 4 läxor dagen till ära. Min enda fråga är: Kunde dom inte fått vara lite läxfria på denna festliga dag? Vad spelar det för roll? Jaja. Bara för Cajs att sätta sig tillrätta och skriva så att pennan glöder medan köttbullar fräser o gottar sig i stekpannan. Godishinken framställd i hallen, vinet på köksbänken. Otålig väntan på vad som komma skall + mosters till lika min syster ankomst. Vilken pirrig eftermiddag!
O sen, som på en given signal. Pling ploooong. Första ringningen på dörren, o sen gick det i hundra åttio vill jag lova. Ett lämmeltåg värre än jag vet inte vad. Barn, vuxna, hundar, pratsugna grannar. Bäbisar, söta barn, lite buttra ungar fast kanske blyga säger vi, härliga fina kiddos och en del annat löst folk. Galet var det!
Hann med nöd o näppe ut till min postition på gatan, bredvid granne N som paxat en stol och satt sig tillrätta med vin i ena handen och timern på matlagningen i andra. O där satt vi, o delade ut snaskesnusk till hur många barn som helst. Jag hade över 200 påsar med postionsförpackat godis, gav en till varje barn o japp, alla gick åt.
| Grannen har dukat upp godisbord. Dallret av förväntan ligger över hela gatan, snart snart. |
| Mitt flickebarn.... |
| Grannes hus, med massvis av belysning. Fint! |
| En av dessa är Lucas. Jag gillar inte bilden, o avskyr vapen över allt annat. Kräks! |
| Men ni ser våra grytdjur va? Jag var helt enkelt tvungen... |
| Dagens sötaste! Fred o en liten skraj Bambam som ville klappa hundar fast vågade inte riktigt. |
| Några andra barn, lite sötare o mindre läbbiga. |
| Stilg vuxen o söta barn |
| Älskar hennes hundben i håret |
Så dröjer det mellan inlägg ni o dryg en vecka framöver så vet ni vad jag gör va? Umgås med världens finaste lillasyrra.
Åsa - snask ÄR snusk
PS: en bonusbild:
måndag 31 oktober 2011
En hundkoja i papp, från ax till limpa
Nåja, helgen till ända o lite mer än att bygga ett hundhus i papp det har jag gjort tack o lov, men skriver kanske om det andra i ett annat inlägg snart.
Lucas har alltså valt att gestalta ordspråket/talesättet "in the doghouse" på skolans halloweenkalas. Uttrycket kan nog översättas till svenska som att få gå till snickerboa eller sitta på skämselpallen. Man har gjort något dumt alltså.
I lördags hade jag samlat nog med energi, tålamod, kreativt sinne och några stora pappersark variant tjockare, en rulle tejp o det var dags att gå lös. Åh så roligt och hm vad tejp det gick åt. Ett par timmar senare var hundkojan klar! Varsågoda, jag ger er hundkojan - från ax till limpa (Hej jonas!)
Lucas har alltså valt att gestalta ordspråket/talesättet "in the doghouse" på skolans halloweenkalas. Uttrycket kan nog översättas till svenska som att få gå till snickerboa eller sitta på skämselpallen. Man har gjort något dumt alltså.
I lördags hade jag samlat nog med energi, tålamod, kreativt sinne och några stora pappersark variant tjockare, en rulle tejp o det var dags att gå lös. Åh så roligt och hm vad tejp det gick åt. Ett par timmar senare var hundkojan klar! Varsågoda, jag ger er hundkojan - från ax till limpa (Hej jonas!)
![]() |
| Lucas huvve kommer sticka upp i hålet o armarna kommer sticka ut genom fönsterna. OBS! Kojan har fönsterluckor.... |
Sådärja, kojan färdig. Ett par tusen meter tejp, både fin konstnärsfärg o o fulfärg, bruna färgskvättningar i köket o diverse förstärkningar på kojan för den vissnade visst lite när vi målade på den. Men nu är den klar, återstår bara att se hur pojken kommer att hantera skapelsen imon. Jag kommer att köra honom till skolan, o försöka hjälpa honom att baxa in skolväskan i byggnaden. Under lektionerna får han helt enkelt komma ur kojan och sköta sina uppgifter. Vet bara inte vart han ska förvara lilla huset för in i skolskåpet kommer den inte att gå in i. Jaja, han verkar fast beslutad att även om han så är den enda som är utklädd till ett ordspråk så ska han ha kojan på sig. Jag tycker han är modig!
Dags att sova, imon är det halloween, vilket klimax det kommer bli nu efter två månaders förberedelser. O mitt i festandet på gatan imonkväll kommer världens bästa lillasyster hit, insladdande i en taxi, mörbultad efter en hellmutts resrutt medan jag bjuder grannar o annat fä på swedish meatballs och bälgar vin i pappmugg. Längtan efter lillasyster gör mej galen o för varje minut närmre hennes ankomst, desto ondare gör det i hjärtat. Undrar varför? Skulle inte stå ut med att hon kom en dag senare känns det som.
Ha en fin start på veckan och behöver ni nån gång låna tejp så får ni fråga nån annan liksom
Kram
Åsa - pyssel o papp
fredag 28 oktober 2011
Pojke på äventyr....
Igår direkt efter skolan hängde Lucas med ett gäng pojkar för att titta på en skolfotbollsmatch, den sista för säsongen. Det spelades precis utanför skolan, o de ville gå dit utan föräldrar. Eftersom det är skolan som ordnar så känns det lite tryggt, o det var intyg från föräldrar, stämpel på handen. Klara regler vad som gällde vid upphämtning, fulladdad mobil o pengar till mat i fickan. Men ändå hade jag fjärilar i magen, är inte ok med att lämna honom sådär på offentlig plats längre. Har jag blivit amerikaniserad? Är det omgivningen som skrämt mig? Det ÄR lite mer ruffigt här än vad det var hemma även om saker o ting hände hemma med såklart.
Här är det läskigare, två skolor i vår närhet har haft lockdown denna vecka, där man misstänkt allvarliga hot mot skolan o elevernas säkerhet. Misstänkt vapen på den ena o ett skriftligt hot till den andra. Vid lockdownlarm gömmer sig alla på bestämda platser, bakom hyllor, under bänkar. Lampor släcks, alla är tysta. Dörrar stängs. I Cajsa skola övas lockdown en gång i veckan, i då brukar hon passa på att göra lite på matteläxan där hon sitter under ett skrivbord. Usch, får ont i magen bara av att tänka på lockdown.
Lucas hade det väldans bra i alla fall, han o kompisarna hejade som tokar på Bailey middle school, o skolans lag vann också tillslut. Dom åt baby back ribs o drack läskeblask. Kollade på söta cheerleaders. O en tjej i SJUAN kom fram till Lucas o sa: I love you....
På kvällen var pojken vääääldigt risig i magen kan man säga, men det var värt det tyckte pojken men smeknamnet Sweden, han med vilt hår o glesa tänder. När han kom hem o min oro var borta, då höll jag om pojken länge, kände stor kärlek, ömhet o tårsvid. Min lilla pojke, han som för 8 månader sedan började i ny skola, i nytt land med nytt språk. Pojken som kämpat med skolan, o han som fyra veckor i rad kommit hem med 105% rätt på proven o som går i honorsclass i matte. Han som längtar hem till svenska kompisar o alla andra hemma. Pojken som leker med Lego i smyg, han som är så kär i sin svenska flickvän Sanna som är huvudet längre än honom, o supersnygg. Min lilla pojk som älskar revben och som knäckt alla sociala koder för länge sen. Han är den som blivit mest anpassad här i vårt nya land, den som är mest amerikaniserad. Jag är galet stolt över vad du har åstakommit Lucas, du har överträffat alla mina förhoppningar. Snälla, väx inte ifrån mig bara, var min lilla pojk så länge det går. Jag tänkte mej sisådär 20 år till eller så. Jag kan bo spartanskt, gör inget alls. Under trappan i ditt o Sannas hus.... O jag kliar ditt hår till o med på din lunchrast om du vill. O lagar morsans kebab varje dag. Men städa ditt rum Lucas, det gör jag inte. Det får du eller Sanna göra faktiskt. Ska vi säga så, lilla lurreburr? Det gör vi va?
Hälsningar
En skraj o stolt mamma
Här är det läskigare, två skolor i vår närhet har haft lockdown denna vecka, där man misstänkt allvarliga hot mot skolan o elevernas säkerhet. Misstänkt vapen på den ena o ett skriftligt hot till den andra. Vid lockdownlarm gömmer sig alla på bestämda platser, bakom hyllor, under bänkar. Lampor släcks, alla är tysta. Dörrar stängs. I Cajsa skola övas lockdown en gång i veckan, i då brukar hon passa på att göra lite på matteläxan där hon sitter under ett skrivbord. Usch, får ont i magen bara av att tänka på lockdown.
Lucas hade det väldans bra i alla fall, han o kompisarna hejade som tokar på Bailey middle school, o skolans lag vann också tillslut. Dom åt baby back ribs o drack läskeblask. Kollade på söta cheerleaders. O en tjej i SJUAN kom fram till Lucas o sa: I love you....
På kvällen var pojken vääääldigt risig i magen kan man säga, men det var värt det tyckte pojken men smeknamnet Sweden, han med vilt hår o glesa tänder. När han kom hem o min oro var borta, då höll jag om pojken länge, kände stor kärlek, ömhet o tårsvid. Min lilla pojke, han som för 8 månader sedan började i ny skola, i nytt land med nytt språk. Pojken som kämpat med skolan, o han som fyra veckor i rad kommit hem med 105% rätt på proven o som går i honorsclass i matte. Han som längtar hem till svenska kompisar o alla andra hemma. Pojken som leker med Lego i smyg, han som är så kär i sin svenska flickvän Sanna som är huvudet längre än honom, o supersnygg. Min lilla pojk som älskar revben och som knäckt alla sociala koder för länge sen. Han är den som blivit mest anpassad här i vårt nya land, den som är mest amerikaniserad. Jag är galet stolt över vad du har åstakommit Lucas, du har överträffat alla mina förhoppningar. Snälla, väx inte ifrån mig bara, var min lilla pojk så länge det går. Jag tänkte mej sisådär 20 år till eller så. Jag kan bo spartanskt, gör inget alls. Under trappan i ditt o Sannas hus.... O jag kliar ditt hår till o med på din lunchrast om du vill. O lagar morsans kebab varje dag. Men städa ditt rum Lucas, det gör jag inte. Det får du eller Sanna göra faktiskt. Ska vi säga så, lilla lurreburr? Det gör vi va?
Hälsningar
En skraj o stolt mamma
torsdag 27 oktober 2011
Sol i hjärta sol i sinne....
må du sitta på en pinne....
Kommer inte ihåg den där ramsan man skrev i poesiböckerna i trean...(men åh vad kul det skulle vara att titta i den nu) men attans vad jag njuter av värmen.
Barnen lediga imon, har fredagskänsla redan på torsdagen. Sånt gillar mamman!
Åsa- soldyrkaren
Kommer inte ihåg den där ramsan man skrev i poesiböckerna i trean...(men åh vad kul det skulle vara att titta i den nu) men attans vad jag njuter av värmen.
Barnen lediga imon, har fredagskänsla redan på torsdagen. Sånt gillar mamman!
Åsa- soldyrkaren
Men ett par skor piggar alltid upp....
Det är ett par Uggs, modellen heter Lynnea och kostar hälften här i USA av vad de skulle kosta i Sverige. Hjälp vad det skiljer i pris, galet dumt egentligen, men jag gillart. Såklart!
Kruxet med just dessa godingar är att de inte är mina, jag har fått dem till låns över kvällen. En tjej i Sverige har beställt dem här i USA och idag är det jag som skickar iväg dem hem till henne.
Men det var härligt att se dem, jag är glad för tjejens skull.
Åsa - gillar att andra människor blir glada. :-)
onsdag 26 oktober 2011
Grönsaker o frukt som jäklas med mej
Idag är jag lite ilsk, lessen, sur o tvär. Lilla Maiken, världens finaste lilltjej, fyller 6 idag o jag är inte hemma. Det gör så ont, så fruktansvärt ont. Hon hade fått sina första klackskor....
O när det är sådanahäringa dagar när allt känns lite mindre roligt att vara i Amerika, då ska naturligvis allt annat jäklas med, eller hur?
![]() |
| Finaste Maiken o finaste Bianca, mosters älsklingar! |
Hemmalängtan = pyttipannasugen. Fråga mej inte varför. Gjorde det enda rätta, planerade just pyttipanna till middag. Kokade potatis. Men vad i hellmutt? Att det ska vara så svårt att köpa potatis i ett annat land, va? Har testat flera sorter, utbudet varierar. Bakpotatis i folie, bakpotatis utan folie, sötpotatis, runda mandelpotatis. Röda o blåa potatisar. Bruna med jord, avsaknad av färskpotatis. Nåväl, har fått tag i min favvosort här nånstans, men den finns inte överallt. Nu köpte jag en säck annan potatis, får väl gå då. Men se det gick inte, var sån där mjölig luddig sort. Sån som farmor o mormor serverar till stek. Jag gillar sån potatis när det är hederlig onyttig gräddsås eller så. Men inte till pyttipanna, inte heller till att rosta.
| Går fetbort! |
Fick göra potatismos istället, det funkar det med. MEN INTE TILL PYTT I PANNA!!!
Tänkte ta mej en clementin till tröst. Som en sann svensk köpte jag tonvis av klemisar vid den här tiden på året. Behovet sitter i generna, köpte en säck guloranga godingar igår, på impuls. Det var inga klementiner kan jag lova, mandariner möjligen. Sura, med kärnor och skal så tunt som papper. Ett heltidsjobb att skala. Inte bra, inte gott. Fy!
Bananerna här däremot är goda, godare än hemma. Är färdiga att ätas redan i affären. Inte ljusgröna hårda. Att det sen inte är GI-toppers struntar jag i.
Äpplena är INTE svenska. Saknar svenska bonnaäpplen.
Så var det idag ja. Man kan aldrig veta riktigt hur saker o ting står till i det Strömska hemmet. Snart kommer Spagettibarnet hem, tonvis med läxor. Jipppiiii, not!. Men solen skiner, himlen är blå o tempen nånstans så där 23 + eller så. Borde inte klaga. Verkligen inte.
På´t igen bara!
Åsa - obstinat en gång i veckan......
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)











