lördag 17 mars 2012

Only in America? Upp o hoppa lilla loppa....

Jag tror jag har kommit på ett amerikanskt fenomen. För det måste vara nåt slags fenomen som gör att alla amrisar är morgonpigga och uppe med tuppen trots att det är helg o möjlighet till sovmorgon finns. Har det med temperatur att göra? Har det med att maxa lediga dagar att göra? Jag vet inte, men morgonpigga är de. Inte jag! I morse for vi iväg tidigt för att komma fram till Run to Overcome, en löpartävling, både 5K och 10K i kombination med fundraiser till förmån för handikappade. Den började 8. Åtta på morgonen! Hua vad tidigt kände jag.






Vilken härlig morgon jag fick ändå. En fin idrottplats på en high school. Solen gick upp, klarblå himmel. Massvis med människor, de flesta klädda i grönt för det är St Patricks day idag. Skolans olika rockband spelade så det ekade i hela nejden, skräningt fast kul. Massvis med skolmaskotar. Hejjarop o goddd jaaab skreks ut. Solen var varm, o många många gånger kom tårsvid, när jag såg små barn som kämpat sig igenom 5 km på egen hand, när jag såg pappor som sprang milen med barnvagn. O jaaa, jag grät på mitt fulaste när första milaren sprang i mål på 44 min, hade sprungit utan barnvagn såklart. Imponerande på mej. Barn som skuttar, amerikanska flaggan som vajar lite lojt. Skränmusiken. Solen i ansiktet. Cajsa majsan som är med sina kompisar i danslaget som strax ska uppträda. Ser hur hon skrattar. Vinkar lite till någon jag känner. Mmm, då känns det bra i mej. Trots att det så apatidigt.


Cajsas skolas maskot, Buddy.  
Lucas skolas maskot, den där hästen. Bronco.

Spagettibarnet o två kompisar

Öh? Dans helt enkelt, sisådär bra om ni frågar mej. Kanske
inte var meningen att det skulle vara bra?

Snart dags att uppträda

O jag kom av mej, vips var dansuppvisningen över. Gick bra!

Hej då Hough Highschool o Run to Overcome


Jättestor lastbil från en skräpmatskedja. Ska nog lämna
mat till de olika sporteventen vi såg på vägen lite längre bort.
Junk o sport, nej tack!

Fnissar lite när jag ser såna där railroad crossing skyltar
Tycker det är kul att dom verkligen sätter skyltarna
på det sättet. Som på film...


Hejohå, vägjobbarna jobbar på helgerna med!

Väldigt fina träd nu för tiden. Magiska nästan



Sisådärja, känns ju himlans bra att ha varit iväg på helgens första aktivitet o vara hemma och ge barnen sin andra frukost kl 10. Kanske är det därför amrisar är så tidigt uppe o tävlingar startar mitt i natten nästan. På det viset, mmm, man får ju en hel lång dag efteråt. Skönt. Tror ärligt talat inte att jag har varit med om det i Sverige, att en löpartävling startar 08, jo stora orienteringstävlingar o sånt så klart. Men en 5K o 10K ? Vetekatten.

Snart tar aktivitet två vid, hinner nog sitta med en kaffe i solen en stund, det tror jag. På ormsäkert ställe alltså.

Kramar till er!

Åsa - morgonpigg? Inte ett dugg!






fredag 16 mars 2012

Fredagstema - Tiggeri

Fredag igen, nytt tema. Musikanta har som dagens ämne valt Tiggeri av olika slag - hur påverkas du?

Intressant ämne, här blev jag tvungen att tänka till - igen. Klurigt på riktigt. 

Det första jag tänker på är det uppenbara tiggeriet, den som man kan se på gator. Arma människor som tigger om pengar för att överleva. De som tittar på mej rakt i ögonen, vars blick säger hjääälp och de fjuttiga pengar jag ger betyder så mycket för. Den sortens tiggeri som jag har svårast att passera utan att agera. Jag vet också att jag är en naiv godtrogen person men det struntar jag i. De flesta jag har gett pengar till har säkert behovet.

Men en femhundring? Jaja, den är inte
från mej....
Tiggeri i annan form som jag upplevt här i USA är tiggeriet om min tid. Ny erfarenhet. Skolor, föreningar, kyrkor, härbärgen, idrottslag som tigger om att jag ska vara där och hjälpa till. Ge av min tid. Vilket jag gärna gör, jag vill ge tillbaka lite av allt det vi får av vårt nya land. O här är det så vanligt att man ger av sin tid, otroligt imponerade att så många människor ger av sin vardag på olika sätt till andra. Jag gillar det! En viktig handling, o samhället här är beroende av det. Skulle kännas väldigt fel att komma hit o bo och bara roffa åt sej av allt det goda vi upplever o ser, visst, vi betalar skatt och vi har inte bara klivit rakt in i landet utan ansökt om att få vara här. Men ändå, jag ger gärna lite av min tid, vore oförskämt och småaktigt annars. Jag vill inte var sådan. OCH den tacksamhet som visas går inte av för hackor den heller. Win win.


Tiggeri i form av hundar som vill ha mat vid bordet, gillar jag inte. Stella o Vegas har lärt sig att nope, det funkar inte här men ååå vad hundars tiggande blickar hugger i hjärtat. Tiggeri från barnen som bönar o ber om något de vill ha. Så svårt att stå emot emellanåt och ALLTID när jag ger efter, ja då beror det på dåligt samvete. Att pappa är borta, att jag inte har hunnit med att lyssna riktigt. Att dom har kämpat extra mycket eller så. O det är inte alltid så att de tigger om prylar eller saker utan det kan vara en sådan enkel sak som att äta chips en tisdag eller snälla kan jag få en kaka i lunchboxen?




Men den tråkigaste formen av tiggeri är i mitt tycke den som handlar om bekräftelse. Människor som på ganska billiga och pinsamma sätt hävdar och skrävlar för att bli sedda o som tigger om bekräftelse. Sådana människor som bara ser sig själva som centrum, som gärna pratar skit om andra för att framhäva sig själva. Jag tycker så genuint illa om det, på riktigt. Jag skäms å deras vägnar om jag hamnar i en sådan situation. Jag menar nu inte den sortens bekräftelse människan i stort behöver för att må väl, den som de flesta av oss får bara genom att leva tillsammans med andra människor. Jag bekräftar mer än gärna människor och jag tar lika gärna emot. Att Basse väljer ett liv med mej är väl den största formen av bekräftelse jag kan få. Att ni kommenterar på min blogg är också en form av bekräftelse. Jag tackar er för det! Facebook är en annan form. Men de människor som lider av extremt dålig självkänsla i kombination med en egocentriskt storhetsvansinne, så dålig att de måste i var o varannan mening hävda sej och inte riktigt ser verkligheten och andras kvalitéer och kanske tillomed kryddar sanningen en smula och dumförklarar och pratar illa om andra.  Oh nej, jag klarar inte sådant tiggeri. Självkänsla är svåra saker. Skulle gärna ägna en helt egen blogg åt det men just nu är det tiggeri det skulle handla om ju.




Så där ja! Svårt ämne men givande o nyttigt att reflektera över även om det i mitt fall blev en light version. Tiggeri, på gott o ont verkar det som, för o nackdelar med allt. Som alltid. O tur är väl det.

Fredag, dags att fara till bibblan som har tiggt om min tid, men jag går gladeligen dit, älskar att vara på bibblan, säga konstiga saker till ungdomar, fixa med böcker, prata med andra volontärer. Läsa på baksidan av en bok, räta upp några rader med böcker men mest av allt njuta av känslan att jag hjälper till. En härlig tiggeri-självkänsla-winwin-kombo.

Åsa - med håret i knut



Andra fredagstemabloggare:

torsdag 15 mars 2012

Veckans utmaning

Inga ormtrauman idag tackolov, hua. Satt uppflugen på ett staket som en cowboy eller nåt o staketpratade i solen med grannen, vågade inte riktigt trava omkring i gräset. Men jag jobbar på det, mental träning de lux. Grannarna tycker hur som helst att det är roligt att reta mej för mina ormproblem, får bjuda på det.
Underbart väder idag med, nyp i armenskönt, uppåt 28 grader. De bleka lånkorna visas i shorts. Blåbleka, inte snyggt men snart har de återfått normal hudfärg.
Varje vecka har Cajs ett gäng ord som ska övas på. De har en meny (eh?) att välja aktiviteter som ska göras med orden, 4 per vecka, rättstavningsprov på fredagen. Brukar gå ganska bra, vi kör hårdträning med skriva o läsa just nu. Den här veckan däremot, hoppsan Kerstin vilka ord. Inga lätta ord att uttala så man hör skillnad. Känn på den här tex. Scent, sent o cent. På min brittisk småländska amerikanska, sooo cute accent låter de exakt likadant. Eller air och heir. Lika som bär, som air....
Opp, vi kör vidare, måste bara väcka flickebarnet som visst somnat på golvet mitt i en solstråle. Söt!

// Åsa - utlänning

Muta en domare och face my fears

När katten är borta, ja då händer det allt möjligt, har alltid varit så. I söndags åkte Basse till Sverige för en två veckors vistelse, o yepp. Diskmaskinen gick sönder, jaha, det är väl inte hela världen direkt men lustigt på något sätt.





O sen är det ju det här med ormarna. Vete katten vad der är som har hänt men jag får nog bara ta och erkänna att japp, jag är skiträdd för ormar helt plötsligt och av någon anledning så dras såna till mej bara för det.
I måndags när jag hade varit iväg och svassade in mot ytterdörren, då hörde jag ett ormljud. Inget väsande utan ett ormprassel. Hellmutt så jag hoppade till och skavade mina fina skor på stentrappan. Attans! Idag kom handyman och fixade med några ogräsgrejjer. Följande samtal ägde rum.

Hej
Wazzup?
Can you pliis help me to take the IVYthing (murgröna) away. I think a snejk lives in it.
Yeah right.
But noo, I mean it, and the IVY needs to be taken away because it is ruin the brickwall. (som om jag brydde mej) I heard a snake there, in the IVY. And there is a kind of iron-thingy behind it, like a decoration thing, and I can't move it, it't so heavy. Are you strong?
Well, yea. Ok, I'll take it away.
Just be careful, there is a sneeejjjjk.


Järngrunka, murgröna och nånstans där,
en anakonda boa skallerorm. Eller
nåt sånt.

O han satte igång o rycka o veva i murgrönan. O böjde o fixade på järnmojängen. O jag påminde om att han skulle vara försiktig. Do you see the snejk sa jag på kaxigt avstånd.
Yea, viskade han på sin coolaste fast lite rädda röst. Actually, I am looking at it right now.

Ouussaaaaaaa, jag började skaka o gråta och flög, på riktigt, in i huset och smällde igen ytterdörren. Vi har två dörrar, en i glas o sen den riktiga dörren. Han ber mej stanna där jag är medans han ska hämta sina verktyg. Vad? Eh? Jag har en spade sa jag genom gluggen i dörren. Nää, I'll be back in a bit. Han drog som en avlöning, lämnade mej med ormen, inte första gången han gör det heller för den delen. Jag ringde grannen, hon kom med sin hackare och mosade sönder ormboet och alla ormar som förmodligen bodde där. Modig tjej det där. Jag grät o svettades och skakade. Det här måste få ett slut, jag måste ta tag i min rädsla. Har läst tusen artiklar i kväll.

Overcoming your fear of snakes:
 Bla bla bla, You weren't born fearing snakes, it takes years to build up a fear and it will take time to get rid of it as well. Nä, ni skojjar, sällan någon nyfödd dillar om mjiuu, mjiuu ojmen komej ojmen komej. Dummaste påståendet i världen.

Bla bla bla If you truly want to be free of your unnecessay (moget att skriva så) fear of snakes you can get there as long as you put in the effort. Men det fattar jag väl, vill bara vet HUR jag ska göra för att bli fri. Snälla?

Bla bla bla o så slutklämmen. Fearing snakes is not natural (inte?) and it certanily isn't HEALTHY (mycket begåvat sagt, mr besserwisser o korkowitz) Getting over the fear can take long time but it is very doable. Pedagogiskt så det förslår.

Jag kommer göra vad jag kan iallafall, det här måste få ett slut. Mardrömmar, rädsla för att ormar kommer upp i duschen, att mina PWs blir begränsade för att jag undviker skogsstigar och sånt. Att jag använder hundarna som förtrupper innan jag går. Att jag inte vågar gå på gräsmattan. Att jag inte är stenlugn för att en orm förmodligen har krypit in i bilen o kryper över mina fötter när jag kör. Jag vill inte ha det så här längre. Wish me luck.

Just nu verkar allt handla om basket, March madness. Collegelag som spelar i nån slags liga. Vad vet jag, mer nu än för tre dagar sedan helt klart, för jag har gått på Bracketology skola hos Nancy. Lärt mej tyda en bracket. Som är en ett spelschema på något sätt. Allt handlar om brackets just nu. O på vår gata har vi en egen tävling. Alla fyller i en sån där bracket, i gissar vilka lag som går vidare o så. Priset är en gigantisk påskhare i choklad. Så när jag inte har jobbat eller ätit lunch eller fixat, då har jag pluggat collegelag o namn och seeds och allt vad det heter.


Men det spelar ingen roll hur bra laget är eller vilka spelare som är skadad eller så, jag kör ett stensäkert kort, satsar på lagens logos istället. Ser det som en tävling i snyggaste logga/symbol. Har dålig koll på basket, för mycket lag att hålla reda på. 

Mycket roligare! 66 olika lag, lika
många loggor. Jag ska göra
en egen bracket som handlar om
lagens symbol o så.
För att återgå till själva gatuturneringen med alla basketlag, inser min begränsning här. Gjorde det enda rätta i detta trängda läge. Vem fasen vill inte ha en jumbobauta kanin tillverkad av sisådäringa god choklad? 12 procen kakao. Trans o E till galenskap. Men söt innan man böjar gnaga o slabba med chokladkaninen. Jag mutar domaren så klart, mr Flynn. En härlig prick den där mr Flynn. Jag mutar honom med en påse Swedish fish och 11 svenska kr. Helt ok att försöka ändå va?

Ha en skön ormfri dag.

Åsa - ormtjusaren ;.)






torsdag 8 mars 2012

Fredagstema - Reklam

Fredag igen, Olgakatt har angett dagens ämne:

Reklam - Ser du den? Hur påverkas du?

Åhh, reklam, som i marknadsföring, jag älskart!  Marknadsförare som jag är. Går igång på smarta marknadsföringar, älskar att analysera o fundera. Kampanjer och nya grepp får mej pirrig och intresserad. Reklampauser på tv däremot. Tittar på den om den kommer i min väg, men ser den inte, med några undantag. Mer om det nedan. Handlar det däremot och dold marknadsföring och reklam o coola kampanjer. Jag blir som en illbatting och njuter o går igång.

Ett mycket aktuellt ämne denna veckan är filmen och kampanjen om gorillaledaren i Uganda. Kony, en skurk som tvingar barn till illdåd.


Om någon har missat filmen, här är en länk: Kony2012


Utan att lägga några andra större värderingar, inga för eller emotargument om kampanjen, om jag bortser från det ekonomiska och all kritik som den här kampanjen fört med sig. Tar bort politik, försöker se bortom alla hemskheter Kony har för sig och bortser från att det kommer vara barnsoldater som tvingas försvara Kony. Om man bara se till syftet och målet, kampanjen i stort. Ja då älskar jag det här, jag får fasen gåshud. Så här ska det se ut, nya grepp, smart användning av sociala media. Vilken film! Snyggaste jag sett. Ska bli kul att följa kampanjen, se vad det ger. Det här är ett praktexempel. Sanna mina ord!

Jag vill tro att killen som för 8 eller om det var 10 år sedan började kampen med att få Kony arresterad, att hans enda syfte var och är att livet ska bli bättre för barnen o människorna i Uganda. Jag väljer att se det så, det var så allt började.

Filmen i kampanjen är lång, men trycker på alla mänskliga samvetesknappar som finns, framkallar en känsla av gemenskap, får massvis av igenkänningspoäng. Jag vill vara med i det nya, vill skapa fred, vi kan! Finns det någon som inte vill vara med och stödja sekunderna efter att den sett filmen? Jag köpte armband på studs. Såklart. Rätt eller fel? Vet ej. Hoppas att syftet med filmen och kampanjen uppnås, att världen blir varse om vem skurken är och att han arresteras o får leva på vatten o mögligt bröd resten av sitt liv. I skrivande stund (hihi, det är torsdag och jag struntar i att städa..) har filmen visats 27 miljoner gånger på Youtube, 13 miljoner visningar på Vimeo, lägg därtill massvis av delningar på Facebook. Det är många det, vilken kraft!

En annan bra sak som kampanjen för med sig... Jag visade filmen för barnen igår, o såklart tyckte dom den var hemsk och att Kony är en skurk o allt sånt. Fast jag kände en annan sak också. Att barnen såg att en från början ensam kille ville göra något stort och bra och nu är det många som vill vara med och hjälpa honom, dom insåg världen går att förändra även om det känns omöjligt. Att möjligheten finns och att det goda är större än det onda. Det tyckte jag kändes skönt.

Det finns en annan slags reklam som jag också gillar, o det är den meningslösa som ändå får mej att skratta. Som den här, o nu bjuder jag Svenska spel på en gratis reklamplats:




Men hallå, gubben som skrattar så där lustigt? Min favvo, helt meningslös, men ganska träffsäker reklam. Ivrig svärson. Jag avskyr också såna där utdragna paketöppningar. Gubbens skratt är galet o så fel o det roligaste jag vet. Hela reklamfilmen är bara så spot on. Sådärja, varsågoda Svenska spel!

Det var fredagens tema det, ha en underbar helg alla!

Åsa - eftertänksam, stolt och engagerad. Noll Jante heller för den delen.


Andra fredagstemabloggare:


Ströms testar amerikanska sporter, o lite annat från veckan som gått...

Veckan går fort, alldeles för fort. Tiden rusar fram men okejrå, det är väl ett tecken på att jag har roligt? Ehum, klämkäckt o hurtigt så det förslår men jag har det ganska roligt och härligt trots allt.

Eftersom Lucas trackrunning i skollaget inte blev av pga åldersdiskriminering så fick han välja en annan sport att syssla med till hösten, jag tänkte tennis, han tänkte football. Som i den där vilda sporten där dom tacklas och springer med avlång boll och kastar bollen genom en superstor gaffel. Som i Super bowl, som i den mest fysiska sporten som verkar finnas i hela världen förutom brottning. Som i, med mammans ögon, FARLIG sport. Men han ville, jag hindrar inte. Förklarade för honom att jag tror att han kommer få ont, att han kommer bli ledsen om han slår sig mycket, att det inte är någon lekskola och att om han ger sig in i laget, får han hänga i till slutet. Vi ger inte upp liksom. Men också att jag kommer plåstra om och ta hand om, ha en plåster i fickan och en ispåse i bilen och att jag kommer heja på honom oavsett hur det går. Taget sa pojken, jag vill!







Lite turligt då att det finns ett lag i en liga här, där Lucas fick en plats, o att Cajsa majsa spagettiben fick en plats i footballslagets cheerleaderteam. Vad ska man säga, försöker vara så öppen o klok jag bara kan, inte döma eller se ner på sporten men i mina ögon, när jag yngre i alla fall, då var cheerleader lite fööör mycket, lite plastigt, blonderat. Våpigt nästan. Idag är det en sport, o man tävlar i den, o det är inte synonymt med att bara vifta med en pompom och se billig ut längre. Det krävs lite mer. TACKOLOV. Cajsa har fysiken och gymnastikerfarenhet, vig som en jag vet inte vad. Hon är överlycklig.

Träning 3 gånger i veckan, två timmar per gång, tusen attiraljer behövs till Lucas. Cajsa behöver inget, dom får små dräkter o strumpor..... Och ID-kort. Mamman får magsår. Pappan ser vild ut, gör han jämt så fort det är bollar inblandat. Och om vi frågar farmor, vilket vi inte ha gjort ännu, så säger hon nog: "Lucas, du kan väl stå en bit bakom?"

Dom springer med fallskärmar....

Taktiksnackar....


Springer omkring, o ser ni tjejen i grönt bakom?

Spagettibarnet, som dom jonglerar
omkring med.

O föräldrarna, en del, satt i bilen o tittade på. O rastar hunden på
samma gång.

Förra träningen var på kanske årets kallaste dag, svinkallt, som in i skelettet kallt. Rått liksom, o problemet är väl inte att det är kallt, utan att man inte har vett att klä sig ordentligt. Hänger inte med i svängarna här, vissa dagar kan fortfarande tydligen vara lite kalla, men de allra flesta är varma o goda. Japp, jag har visat mina bleka lånkor i shorts. Hua!

So far, om vi frågar barnen. Amerikanska sporter får 5 strömmings av 5. Vi kör en röstning igen efter säsongen är slut tycker jag.

Andra saker:

Nu känns Basses födlis avlägsen, men det var ett par riktigt härliga dagar. Glad för Basses skull, kul att han kände sig så firad. Trots att han inte är på Facebook.... Ett stort tack till er som kom ihåg datumet och gjorde Basses födlis till en så bra dag!

Här är några bilder:


Oh nooo, Cosmopolitans på golvet...

Jag vet inte, grannens specialglas kom fram.

Vårt garage, fina skyltar som gatans barn hade gjort.


Jättesmidigt och fiffigt av oss att tejpa upp skyltar på träd.
Regn o storm under natten gjorde sitt kan man säga.
Ett par skyltar låg i blöta små högar när vi vaknade. Tur att jag
fotade skyltarna så Basse fick se.
Detta kvartalets skolfokus har för Cajsa varit att läsa böcker, nu jäklar anackas ska litteraturbetyget upp. O se där ja, resultatet har visat sig redan. Bra där Cajsa, vad duktigt du är, o bra där mamman som hejjar på o stretar o tjatar o hetsar och bär böcker. Cajs har uppnått sitt läsemål tre veckor innan deadline. Hoho, men vi nöjer oss inte med 100% Cajsan o jag. Haha, vi satsar på 200!

Världens bästa Basse har gett mig världens finaste drömväska, tack älskling. En Mulberry Alexa är hemklickad, kommer nästa vecka. Åhhh. Gissar att det kan bero på att Basse har lite dåligt samvete och vill ge lite plåster på såren liksom. Han lämnar oss i två veckor, åker till Europa på söndag. Tacksam för dessa tre sköna veckor som han fått vara här hos oss och faktiskt kommit hem efter jobbet i rimlig tid nästan alla av dagarna. 

Tack tusen älskling! Aaaaah, vad ytlig o lycklig jag känner mej :-)


Lucas har klippt sig, äntligen. O läst böcker friviligt, o tjusat tjejer med pappas AFparfym. Han är härlig, min lilla skrutt.

Hundarna är som vanligt, himla roliga faktiskt. En av dem, Stella, är grymt duktig på allt, den andra, Vegas, hon är hjärtligt och älskvärd. Tillsammans är de oslagbara! O jag tror att dom kan vara bra på att schasa iväg ormar i trädgården.

Hipp hipp hurra husse <3


Nåväl, o här erkänner jag: just nu kan detta inlägg bli kilometerlångt, o det verkar som att jag drar ut på avslutningen så långt jag kan. Efter det här ska jag nämligen torsdagsstäda. Verkar inte som att jag är så sugen på det va? Vill ni se en bild på mina nya röda byxor kanske? Eller att jag skriver ner ett recept på tacos? 

Men uppstramning fru Ström. Ge dej nu!! Okejrå, snälla, skäll inte på mej själv. 

Ha en härlig fortsättning på torsdagen. Tänk på mej som svär över dammsugaren från NASA. Tack!

Åsa - som funderar på RUT avdraget. Finns det kvar?










lördag 3 mars 2012

Over the hill? Basse blir vuxen



Idag sjunger vi, hurrar och firar med pompa och står för Basse, Claes Gustav Daniel som fyller stort, vuxet, halvvägs och på god väg till medelålders. Min tonårskärlek, min dagliga dos av feelgood, min själsfrände, halva jag och den mest lojala människan i världen, den som hållt mej stadigt på jorden i  22 år. Basse, världens bästa. 40 idag! Hooo, det kan man inte fatta riktigt. Ganska cool att se en människa utvecklas från moped till det han är idag,  o han blir bara bättre. 


Många minnen, turer, resor och erfarenheter senare. Basse, du förvånar mej fortfarnade, jag hyser stor respekt för det du är idag. Jag beundrar dej, och jag älskar att du fortfarande ballar ut tillsammans med mej.  Tårar som sprutar, magkramp av sansläst garv. Fåniga hyss och allt vad vi nu håller på med. Jag tycker du är bäst av dom bästa!

En kväll fylld av roligheter. en överaskningsfest till din ära på vår gata i stan. Får nog blogga om den en annan gång....

Jag nyper mej i armen, tack snälla bästa Basse för att du ger oss i vår familj möjligheten att uppleva allt detta som vi är mitt uppe i. Tack tusen!

Hipp hipp hurra o stort grattis! 

Pussar från din alldeles egna familj.



Sincerely,

Åsa - om the pickalurv....

fredag 2 mars 2012

Fredagstema - det brinner!

I mars är det Olgakatt som håller i temat o dagens ämne är:

Det brinner!
Vad vill du rädda av dina tillhörigheter - när alla levande varelser först är i säkerhet?



Klurt, får fundera en stund på det där, passar på att berätta att i julas när jag var med i julklappsutbytet mellan bloggare så var det just Olgakatt jag fick en julis av. O inte vilken julis som helst. Ett av Olgakatt handgjort silversmycke. Hallå vad glad jag blev, tårsvid såklart och nu är det smycket ett av mina favoriter. Jag har den hängande i en lång kedja, o går omkring o känner mej apafin! Tack snälla igen!











Om det skulle börja brinna här, Gud förbjude, så skulle jag rädda.... Åh vad svårt. Inga kläder o inga handväskor, det täcker försäkringen bra.  Tror att det får bli så många av alla brev o minnesaker jag bara kunde bära med mej. Fotoalbum vi fick av vänner när vi flyttade, fina brev, handgjorda saker. Pärlplattor av Bianca o Maiken, o barnens pysselsaker som fått oss att skratta, som den här:

Mm, Cajsas julklapp till pappan. Hemmagjord, nähä?
Ja det finns nog en del sådana saker som är helt oersättliga. O sen skulle jag försöka rädda alla hårddiskar o Basses kameror för de vet jag är så viktiga för honom.

Vilken skräck o fasa om ens hem står i lågor. Fruktansvärt, obegripligt. Vi har brandvarnare, ska nog titta efter just om de fungerar bara. Varför är brandisar så där inte värst snygga kan man undra? Runda plastprylar i taket, gärna i lite gulnad plast eller så. Men se då vet jag att det finns snygga att köpa, looki looki

Hur fin brandis?

Nu hoppas jag att ni o vi slipper bränder, o jag lovar att jag ska bättra mej på att dra ur plattången när jag går hemmifrån. Skämmes Åsa, skämmes! 

Ha en goehelg ni alla! Vi ska fira Basse som fyller stort imorgon, hua. Det känns faktiskt lite jobbigt att vara hemmifrån vid sådana här dagar, 40 är ju en stor födlis och hade vi varit hemma hade vi firat med pompa o ståt tillsammans med kära vänner o familj. Nu blir det på ett annat sätt, vi har valt det att bo utomlands och japp, födlisfirande på distans får väl räknas till medaljens baksida. Dagen blir nog bra ändå hoppas jag, så bra det kan.

Åsa - fnissig och lite busig och sänder samtidigt många tankar till behövande just nu 

Andra fredagstemabloggare: