Loppan flyttar västerut

Over the hill? Basse blir vuxen

2012-03-03T01:43:00.000-05:00

Idag sjunger vi, hurrar och firar med pompa och står för Basse, Claes Gustav Daniel som fyller stort, vuxet, halvvägs och på god väg till medelålders. Min tonårskärlek, min dagliga dos av feelgood, min själsfrände, halva jag och den mest lojala människan i världen, den som hållt mej stadigt på jorden i 22 år. Basse, världens bästa. 40 idag! Hooo, det kan man inte fatta riktigt. Ganska cool att se en människa utvecklas från moped till det han är idag, o han blir bara bättre.

Många minnen, turer, resor och erfarenheter senare. Basse, du förvånar mej fortfarnade, jag hyser stor respekt för det du är idag. Jag beundrar dej, och jag älskar att du fortfarande ballar ut tillsammans med mej. Tårar som sprutar, magkramp av sansläst garv. Fåniga hyss och allt vad vi nu håller på med. Jag tycker du är bäst av dom bästa!

En kväll fylld av roligheter. en överaskningsfest till din ära på vår gata i stan. Får nog blogga om den en annan gång....

Jag nyper mej i armen, tack snälla bästa Basse för att du ger oss i vår familj möjligheten att uppleva allt detta som vi är mitt uppe i. Tack tusen!

Hipp hipp hurra o stort grattis!

Pussar från din alldeles egna familj.

Sincerely,

Åsa - om the pickalurv....

Fredagstema - det brinner!

2012-03-02T08:53:00.000-05:00

I mars är det Olgakatt som håller i temat o dagens ämne är:

Det brinner!
Vad vill du rädda av dina tillhörigheter - när alla levande varelser först är i säkerhet?

Klurt, får fundera en stund på det där, passar på att berätta att i julas när jag var med i julklappsutbytet mellan bloggare så var det just Olgakatt jag fick en julis av. O inte vilken julis som helst. Ett av Olgakatt handgjort silversmycke. Hallå vad glad jag blev, tårsvid såklart och nu är det smycket ett av mina favoriter. Jag har den hängande i en lång kedja, o går omkring o känner mej apafin! Tack snälla igen!

Om det skulle börja brinna här, Gud förbjude, så skulle jag rädda.... Åh vad svårt. Inga kläder o inga handväskor, det täcker försäkringen bra. Tror att det får bli så många av alla brev o minnesaker jag bara kunde bära med mej. Fotoalbum vi fick av vänner när vi flyttade, fina brev, handgjorda saker. Pärlplattor av Bianca o Maiken, o barnens pysselsaker som fått oss att skratta, som den här:

Mm, Cajsas julklapp till pappan. Hemmagjord, nähä?

Ja det finns nog en del sådana saker som är helt oersättliga. O sen skulle jag försöka rädda alla hårddiskar o Basses kameror för de vet jag är så viktiga för honom.

Vilken skräck o fasa om ens hem står i lågor. Fruktansvärt, obegripligt. Vi har brandvarnare, ska nog titta efter just om de fungerar bara. Varför är brandisar så där inte värst snygga kan man undra? Runda plastprylar i taket, gärna i lite gulnad plast eller så. Men se då vet jag att det finns snygga att köpa, looki looki

Hur fin brandis?

Nu hoppas jag att ni o vi slipper bränder, o jag lovar att jag ska bättra mej på att dra ur plattången när jag går hemmifrån. Skämmes Åsa, skämmes!

Ha en goehelg ni alla! Vi ska fira Basse som fyller stort imorgon, hua. Det känns faktiskt lite jobbigt att vara hemmifrån vid sådana här dagar, 40 är ju en stor födlis och hade vi varit hemma hade vi firat med pompa o ståt tillsammans med kära vänner o familj. Nu blir det på ett annat sätt, vi har valt det att bo utomlands och japp, födlisfirande på distans får väl räknas till medaljens baksida. Dagen blir nog bra ändå hoppas jag, så bra det kan.

Åsa - fnissig och lite busig och sänder samtidigt många tankar till behövande just nu

Andra fredagstemabloggare:

Frågestund om styrelsemötet på skolan, Åsas way of doin' it

2012-02-28T12:25:00.001-05:00

Sista måndagen i varje månad är det styrelsemöte i skolan o då sitter jag med på en stol. Hollahopp!

Väldigt många har mailat o frågat hur jag klarar mej ur dessa möten med hedern i behåll, söta ni är. O ja, det kan man ju undra, hur klarar jag ut det, o hur går det till egentligen.

Frågelådan...

Bengt, 54 år från Olofström skriver:
Kära Loppan, jag har nyligen startat ett frimärksklubb här på orten. Vi är fem medlemmar. Det är jag som är ordförande i klubben, min fru Solan är sekreterare. Konny på Posten är medlem o Solans syster Evolynn är kassör. Vi ska ha vårt första styrelsemöte i New Orleans tänkte vi, i USA alltså. Vad rekommenderar du för rekvisita till mötet?

Hej Bengt. Kul med frimärksklubb, verkligen! Jag brukar ha med mej en penna o ett block. Oftast får deltagarna en dagordning utskriven, eventuellt en balansräkning också. Någon ska föra protokoll och styrelsen ska gärna bjudas på vindruvor, i alla fall på årsmötet. Lycka till!

Maja från Örkelljunga undrar:
Hej Loppan! Vad roligt du skriver, men varför skriver du så långa inlägg? Jag hinner inte äta min lunch. Varför sitter du i styrelsen på Cajsas skola?

Hej Maja. Ojdå, stackare som inte hinner äta. Kanske ska du försöka läsa o tugga på samma gång. Kan funka för vissa. Jag skriver så långt för att jag kan. O om jag inte skriver så ofta så blir det naturligt att de inlägg jag skriver blir längre. O jag skriver snabbt och rakt från hjärtat. Det är viktigt för mej. Har alltid skrivit mycket, älskar att skriva. Jag fick automatiskt (tror jag eller så svarade jag helt enkelt bara ja på en fråga jag inte förstod) en plats i styrelsen när jag tackade ja till att ansvara för skolans tidning. Jag gillar att engagera mej i saker, o hjälp vad jag lär mej saker hela tiden.

Nina, ordförande i Aktiv Ungdom FGHK skriver:
Härliga Åsa, vi saknar dej sååå i styrelsen för Aktiv Ungdom. Ingenting är sig likt, kanske lite lugnare och kontrollerat dock. Vilket team vi var du och jag, fantastiskt. Bästa åren i mitt liv tänker jag.
Vi undrar, Magnus o jag, om du verkligen beter dig på samma sätt i din nya styrelse som du gjorde i ditt gamla styrelseliv? Jag skulle ge mycket för att se dig nu gumman.
Puss o kram från Nina
PS: I löv det orangea OPI lacket du skickade hem. Du har öga för sånt.

Nina, fina härliga Nina. Saknar dej! Mm, det var härligt i Aktiv ungdom, förutom varje december ;-)
Haha, näää, jag är inte samma Åsa. Tusen skäl till det. Först o främst språket. Drar mej för att säga för mycket mer än det jag måste. O då har jag övat innan. Hellauuu, maj nejm issss Aurssa, ja du fattar. Sen, o det är nog den största skillnaden, jag behöver inte engagera mej i annat än det som rör tidningen o när mötena hålls så har jag redan skickat allt till tryck. Förhandsinfo de lux. O det innebär att allt som diskuteras på mötena har jag koll på. Jag lyssnar o lär, o skrattar när de andra skrattar fast igår skrattade jag visst först, o lite för högt o rektorn vände sig om o tittade på mej. Jag kissade nästan ner mej. Hon har pondus så det blir över. Fast hon hade en jätteful lunchbox, o det tyckte jag var lite kul att se.
Pussegull kastrull goding. Hörs snart!

Mai på Djungeldyrets fashion.nett frågar:

Govd daug jente minn.
Hvordan klaedsel aer det som giller pa möderna i amerikatt? O vad foer slaegs snacks faer ni under moederna?
Hej Mai!
Vet inte om du är från Norge eller Danmark så jag svarar på svenska. Hoppas du förstår.
Klädseln är sååå olika från person till person. Igår hade rektorn en soffklädsel chanel kopia dräkt. Alldeles väldigt stora örhängen som såg ut som åttor. Bruna skor o beige väska. FÖNFRISYR!!
En del har jeans, en del kommer från tennisträningen o bär tenniskjol. Många har ballerinaskor eller sneakers. Jag hade jeans och en turkos tröja med scarfs och håret uppsatt. En tjej hade ett väldigt snyggt gult linne o capribyxor med wedges till. Vårligt. Vi får inget att äta. Gör inget.

Magnus, singel, 46, från Härryda säger.

Du är underbar och verkar härlig o ganska snygg för din ålder. Hur bär du dej åt? Varför så positiv o glad hela tiden? Kan du inte åtminstone tycka att mötet var tråkigt? Lite?
Själv är jag jäklig less på att gå på möten. Tycker det är segt.

Magnus, tack! Ganska snygg tillomed, glad jag blir. Men för min ÅLDER? Hur menar du? Jag har planerat att ha min peak vid 47-48 års åldern och hålla mej där ett tag. O vet du, det brukar allt som oftast bli som jag önskar. :-)
Jag tycker inte allt är kul. verkligen inte. Men min inställning är nog öppen o nyfiken, jag slösar (försöker inte) energi på sådant som inget ger. O nää, möten är roligt, lär mej massvis.
Jag lovar att det är jobbigare att tänka på hur jobbigt saker är än att verkligen ta tag i det, eller engagera sig. Tack för fotot på dig själv vid poolen. Du ser solbränd o stark ut.

Sista frågan jag hinner med kommer från Anonym.

Vad tänkte du på när du satt där på mötet? Har du några styrelseknep? Hur kommer du ihåg namn på alla som är med?
Förresten, jag känner en som har gått i din systers danskola i Halmstad. Är det sant att du höll en balettlektion när din syster var skadad?

Hej Anonym. Så vi känner varandra? Spännande. Skriv gärna ditt namn nästa gång :-)
Vad jag tänkte på? Satt mest o lyssnade o lärde. Antecknade lite. Funderade på snygga skor, o på en väldigt snygg frisyr som tjejen satt bredvid mej hade. Kontrollräknade lite siffror och gjorde lite överslagsräkning. Försökte förstå tjejen med den galet djupa sydstadsdialekten. Yaaall i Yaaalll, that just dudden add up? Y'all, haaaeve a co'cola? I donnt nao, vadden made up my maand yet. Klurt kan jag säga, väldigt klurt. Y'all!
Gjorde små anteckningar på så många jag kunde från dagordningen för att komma ihåg namn. Typ Shana är hon med trollhår, o så. Smurt va?
Balett, lever i total förnekelse, för alltid o i evighet. Min tondu o releve sitter inte som en smäck so to speak.

Tack snälla för att ni inte tar allt jag skriver på fullaste allvar, o till dem som använder Google translate: förlåt, det här kommer aldrig att funka få översatt.

Åsa - fullifasen på namnsdagen

En lyxhustrus bekännelser, o lite fredagstema

2012-02-26T13:55:00.000-05:00

Lyxhustru, dra mej baklänges!

Finn ett fel! Blir galen, skogstokig o irro. Går
inte öppna dom där trägrejjerna på fönstret.
Kranen sitter ivägen = apasmutsigt bakom.

Kanske är min vardag lite mer annorlunda än den var i Sverige, men inte fasen är livet här glammigt. Jag bär inte högklackat inomhus, jag glider inte omkring i strykna kläder. Jag bryter inte ihop för att trädgårdskillen ringer återbud. Vinluncher? Jo ibland.... Går mest omkring i träningskläder o far som en tätting och sliter mitt hår som förövrigt är supertorrt o risigt för vädret är lynnigt. Jag är ensam vuxen i familjen ofta ofta och näää, ibland äter vi mackor till middag.

Jag gör bort mej, o jag skrattar åt det efteråt. Avskyr att inte behärska språket fullt ut. Säger konstiga saker i brist på bättre vetande. Hellouuu, maj nejm i Aursaaaaaa....

Tandisbesök, hahaha. Gick som en dans, men orden? Do I have any holes? Fniss, nu hade jag iofs övat på kluriga tandläkarord innan jag gick så jag visste att hål hette cavity. Men hur förklarar man att det känns lustigt bakom bakersta tanden när man tar tandtråd för att det är som ett gupp mellan tänderna. It fiiils lajk aj have a bumb bitviin my back tiiiiiths and maj tiiiith threddd fastens? Ja, det gick ju bra, inga hål o goodie bag med mej hem. Dental floss, we lajki!

Har en amerikansk väninna vars son har fått cancer. Väldigt väldigt tråkigt, men prognosen är god tackolov. Han kommer förhoppningsvis bli helt frisk igen. Det är såååå svårt att vara med o stötta o bry sig när man inte har lärt sig alla ord. Min utmaning, både språkmässigt och känslomässigt. Vi har suttit här i mitt kök, tårar rinner och ingen av oss har haft förmågan att säga något, av olika anledningar. Jag önskar så klart att allt varit annorlunda, att vi kunnat prata om annat men nu är det så här och jag får försöka göra så gott jag kan.

Skoltidningen är lämnad till tryck, men resan dit? Ingen lek kan jag lova, svettiga dagar o långa nätter. Svårt att veta alla regler i det engleksa språket. Tack du store för internet igen, o all heder till tjejen som korrekturläser. Gahhh, men nu vet jag hur man skriver SUPERSCRIPT, det ni! Som i my birthday is on May, 24^th. Ni ser det däringa lilla upphoppade th väl? Jag har också lärt mej att man alltid använder . efter titlar som Mrs. och att rektorn alltid lämnar in sin artikel sent.

Dagen kontor typ. Alltid samma. O japp, jag skriver tidningen
på PC. Styggelse till svårt.

Mer då? Vi har hårdtränat löpning, Lucas hade siktet inställt på att vara med i skolans lag i track running o för att få vara med, om man får vara, med så är det uttagningstest. Räcker inte med att vara halvbra då alltså. Hej o hå, duktig han har varit på att springa i ur o skur. Han höll på att ta död på pappan när de tränade intervall. Ojsan.

Allt bra tills jag skulle nästla mej in i pappersarbetet o anmälningarna. Se på fasen och nooooo. Sjättteklassare får inte vara med i skollaget. Men åhhh, vad dumt! Det detaljen hade jag missat. Han har sprungit med ett mål i sikte o det målet får vi skjuta på ett år eller så. Förlåt Lucas.

Cajsa har varit på tusen sova-över-kalas. Tjejer med ljusa pipiga röster o rosa sovsäckar o nagellack och dans som övas in. Samma visa varje gång, o lycklig är hon o trött efteråt. Fasar för hennes födlis i maj....

Livet rusar på, nu ska det väl vara lite lugnare ett par veckor tills nästa utgåva av tidningen ska fixas. Ser fram emot det hur som helst. Det är sååå roligt!

Innan dess är det någon som fyller år i familjen, 40 den tredje, inte jag för jag fyller i maj.

Bevis på att han är tokig i hundarna. Fast han har svårt
att erkänna...

O så var det det här med fredagstema, roliga teman i februari. Fredagens tema var A till Ö.

Here it comes, jag skriver det första jag kommer att tänka på för varje bokstav. Okej.

A som i Anna. Min fina bästa vackra duktiga väninna. BFFL som Cajsa säger, stor kärlek

B som i Bianca. Mosters tjej, prinsessan. Duktig o älskvärd.

C som i Cajsa majsa Spagettiben. Familjens tokmaja. Som ger så mycket.

D som i Daniel, Basses bror. Skrattar mycket. Snäll

E som i Erik, världens bästa Erik, svåger. Grym!

F som i fredag, älskar våra Fun Fridays på gatan

G som i groda. Vet inte varför

H som i hemma. Vart är det nuförtiden?

I som i iPhone

J som i Jante, gillar inte så mycket

K som i Kalmar, dit jag sänder mycket kärlek just nu

L som i Linda, syster, cool katt. Bakar jämt, saknas hela tiden OCH LUCAS såklart

M som i mosters Maiken. Coolaste tjejen, hon som får mej att känna tårsvid av kärlek

N som i nära fast långt bort.

O som i Olga, cajsas fiolfröken. Som hela tiden sa slappna. Du måste slappna...

P som i pannkaka, Lucas äter 6 varje morgon

Q som i Quintus, han som ägde stallet Cajsa red på innan

R som i Rebecka. Söt bäbis

S som i sova. Något jag har stort behov av just nu

T som i Thorman, mitt flickefternamn

U som i underbart. Ett av orden jag använder mycket o ofta

V som i vår. Think spring.

X som i xtra allt. Pluskund, all inclusive.

Y som i syster yster

Z som i tveklöst Zebra, bra ord i WF o coola djur

Å som i Åh

Ä som i älskar, jag älskar så många

Ö som i ödla. När jag skulle bokstavera en ort i Afrika nånstans som innehöll ö. Kunde inte komma på något annat, Ö like in Ödla. På engelska. Bra gjort!

I övrigt så tänker jag från A till Ö på Helge som jag var lite rädd för när jag var liten...

Trevlig söndag till er o massvis med K som i Love!

Åsa - hoppetossa med lite sporadisk bloggdiciplin

Show and tell, fredagstema om kontraster

2012-02-17T09:43:00.001-05:00

O så dyker jag upp igen som gubben i lådan när man minst anar det. Mina dagar är fyllda med jobb just nu, o det har varit Valentines Day och frisör o allt vad det nu är. På pluskontot: Basse är hemma. Skönt att dela vardagen.

Dagens ämne i Show and tell är kontraster. Hmm. Musikanta som angett ämnena för februari skrev så här: Kontraster- (Kommer att finnas lika många tolkningar av detta tema som fredagsbloggare tror jag…) Jag läser aldrig de andras inlägg i show and tell förrens jag har publicerat mitt, blir kul att se hur de andra har tolkat ämnet.

Okidoki. Off we go.

Kontraster för mej är:

Svart o vitt! Yin-yang, en beskrivning om mej själv. Jag är svart eller vit. Glad eller lessen. Pigg eller apatrött. Finns nog inga mellanlägen hos mej. O det är kanske inte är så där vidare positivt egentligen. Jag skulle aldrig kunna lära mej spela golf. Går för sakta. Springgolf möjligtvis. Eller ligga i en solstol o läsa i 7 timmar. Jogga är inte min grej. Gå eller galenspringa. Antingen gör jag mej iordning på morgonen o då är det all in som gäller. Eller så struntar jag i det helt o hållet. Gala eller trash. Ni förstår va? Jag är alltså en kontrast-människa. Kanske inte helt en rätt beskrivning av Yin yang, mer bildligt. Okej?

Men kontraster är annat också, såkart

Att flytta från ett land till ett annat har lärt oss kontrasterna mellan Sverige o USA. För det finns många kontraster. Ganska olika länder o människorna är på ett annat sätt än vad vi var vana vid. Otroliga lärdomar, hejdå fördomar o insnöad Svennebanan. Den här resan vi gör just nu leder till Cultural awareness som det så fint heter. Jag kommer nog förhoppningsvis aldrig mer vara korkad i den frågan eller kategorisk. Fördelar o nackdelar finns i båda länderna. Oftast väljer människan att fokusera på det negativa, o har fördomar pga okunskap o rädsla. Jag är inte rädd, jag har fått mer förståelse, jag ser fördelar med båda länderna. (jag väljer att se det positiva här, världspolitik o styre o tågstrul o väder o fattigdom o överlägsen syn på sig själv lämnar jag därhän)

Kontraster mer då?

Frågar man Basse så handlar det om upplösning på datorskärmar eller i kameran, frågar ni mej om det säger jag att jag inte förstår något av det. Han är för härlig med sin teknik på något sätt.

Kontraster i vädret fascinerar mej lite, ena dagen är det apakallt med våra mått mätt, o nästa dag kan det vara 15c varmare. Hänger inte med riktigt.

Dagens tänkvärda får nog ändå bli kontrast mellan välfärd o fattigdom.

En kontrast som inte är angenäm för mej. Jobbigt att se. Förmodligen inte ens njutbart att vara på detta hotell, jag hade haft en klump i magen i allafall.

Sådär jag, mina tankar om kontraster. Ska bli kul att läsa om vad de andra bloggflickorna skriver.

Ha en god helg,

Åsa - no matter if you´re black and white....

Andra som är med i fredagstemat:

Alla bilder har jag lånat på nätet

Football, onyttigheter o en 53åring....

2012-02-06T00:17:00.001-05:00

Men så där ja, Super Bowl är över, passerat och förbi. Kanske inte ett minne för livet men en upplevelse och något man kanske bör försöka uppleva och förstå för att få ytterligare en dimension på sin tid i USA. Dagen då det mesta handlar om football, chickenwings och reklam. O vad fasen, jag går all in. Vad har jag att förlora, vad förlorar jag på att vara (försöka vara) en anhängare till ett lag i en sport jag inte förstår? Ingenting nämligen, jag går trots allt rikare ifrån festen, känner viss glädje över att laget jag valde att hejja på (av den enda anledningen att det var lättast att uttala) vann. Jag vet varför dom målar streck under ögonen, jag förstår vad 7 yards 3 betyder. Jag inser att jag själv hade blivit mosad om jag spelat och om jag får välja blir Lucas eller Cajs en kicker, inget annat.
Jag fick vara en del av det amerikanska livet. Förpackar minnet och erkänner inte för någon att vi kvinnor på kalaset sammantaget såg endast 14 minuter snällt räknat av själva matchen.
Det tar nog sin tid att lära sig förstå spelet, det gör det nog. Mer än 14 minuter. Men jag förstår hypen, jag förstår det ekonomiska värdet, jag älskar konceptet att umgås med amerikanska vänner o äta tusen olika sorters förrätter, jag beundrar spelarnas mod och jag letade länge i Basses låda efter en footballströja. Hittade ingen, spelar på min rookie-het. Försvann in i en Husqvarna hockeytröja, Cajsa fick ha Sveriges fottbollslandslagströja från 2008 o Lucas hade en Georgia Bulldogströja. Tror att åtminstone det var i rätt sport för pojken kvällen till ära. Öh? Det gick fint, go Huskies go Huskies sa amrisarna. Vet inte vad som menas. Kan vara förkortning på Husqvarna eller ett namn på ett lag i Canada. Spelar ingen roll. Kul iallafall.

Mat i mängd, rusdryck i kubik och sockerchock. Madonna i pausen, oj! Önskar att jag är och ser ut lite som hon gör när jag är 53. Femtitre! Jag får spunk! Tjusigt Madonna, bra gjort.

Jag nyper mej i armen, lever i en dröm.

Jag lövar super bowl!

Dagens stackars går till basse som sitter ombord på ett plan över Atlanten. Sverige nästa. Synd att han missade super bowl, verkligen trist. Nästa år älskling, nästa år...

Yours truly,

Åsa - lite på sniskan kanske men sportig på sitt sätt

Show and tell.....

2012-02-03T15:30:00.001-05:00

Fredag innebär fredagstema!

Månadens värdinna är Musikanta och ämnena i februari är:

3 februari:
En scenupplevelse – (Det kan vara en opera- eller
teaterföreställning, musikal, show, revy etc. som du sett, men också något som
du själv eller dina barn medverkat i.)

10 februari:
Att slänga bort – (Vad ska man slänga, när, var och hur? Något system att
hålla sig till?)

17 februari:
Kontraster- (Kommer att finnas lika många tolkningar av detta tema som fredagsbloggare tror
jag…)

24 februari:
Från A till Ö - (Skriv ett ord för varje bokstav i vårt alfabet som dukommer att tänka på direkt och varför du gör det eller som har någon anknytning till dig som person med en kort förklaring varför!)

Himlans kul ämnen! Idag är det scenupplevelser som gäller.

Helst av allt vill jag skriva om när Cajsa helt plötsligt och ganska oväntat bara bestämde sig för att vara med på någon slags Idoltävling i Thailand precis innan vi flyttade hit till USA. Från ingenstans kom det, hon övade, fick oss att känna gåshud, hon uppträdde, stelcool och självsäkert och sen, inte ett ord om den saken mer nånsin. Hoppas att hon får fler ryck, hon sjunger väldigt bra till skillnad från mej....

Jag väljer en annan scenupplevelse, en för mej ganska udda faktiskt. Jag är ingen konsert-tjej. Gillar inte Rolling Stones så värst mycket heller. Hur det nu kom sig vet jag inte men en varm kväll 1998 satt jag på en filt på ett jättefält i Nürnberg och fick spunk o upplevde min tårsvid och gav långnäsa till onskan.

Oj, det var på den gamla goda D-markstiden ser jag....

Vi bodde där då, i Nürnberg i Bayern, hade det bra, böjde verb dagarna i ända, umgicks med Herrn und Frau blablabla. Åt Sauerkraut och Klöße. O av en händelse skulle Rolling Stones ha sin världspremiär just i Nürnberg. Vi blev bjudna av en Herr B och hans familj tillsammans med nån annan tysk samling människor. Jag var inte riktigt DU med dem, fast jag råkade nog vara det ändå av ren okunskap och nervositet emellanåt, dom förlät mej med all sannorlikhet.

Av Frau B hade vi fått små söta tygväskor fyllda med snacks, ost o korvar o andra sådana saker. Med varsin filt under armen och med lite tysk stelhet vandrade vi i marschtakt till fältet där konserten skulle vara. Hade inga förväntningar eller förhoppningar, just bara en kväll utomhus med musik o goda korvar.

Oh, var inte alls beredd. Vilket ståhej, o vad många som var där, o vad varmt. O en scen som såg ut som NASA. O ölen flödade o folk vevade med stora jättestora munnar fast uppblåsbara. Korven var god, o min tyska gick bättre o bättre.

Padammmm, fyrverkerier och blixtar. Helt plötsligt började konserten och jag föll baklänges i ren chock. Vilken grej.

Det var jag o nästan 98 000 andra där, en varm sommarkväll i juni, alla var glada och spralliga. Vänliga och förväntansfulla. På en plats, Zeppeliner Field i Nürnberg där mr AH höll många av sina tal till folket, där ett stort monument står fortfarande kvar, en ganska kuslig plats tycker jag egentligen. Fältet rymde på hans tid över 300 000 människor o där stod han, den lille mannen och skrävlade och betedde sej. Ofattbart egentligen. Men alla vi nästan 100 000 vände ryggen åt hans talartron i marmor och ägnade oss åt något roligare. Som att titta på medelålders, kanske äldre än så, gubbar som hoppar omkring och sjunger på sitt högsta.

Stor talarstol för en mycket liten man...

Av konserten minns jag inte mycket, men känslan av att vända ryggen åt det onda, att så många människor samlas på en sådan plats i ett annat syfte. Det fick mej att känna tårsvid och ha tuppaskinn. Var det då det började kanske? Mitt tårsvidande.... Vet inte, jag var där, jag var en del av premiären av Bridges to Babylon. Jag tog mina små korvar, gnagde förstrött medans rockfarfar o hans band spelade sönder allt dom hade, sneglade över axeln bakåt monumenten och sa för mej själv, ha, där fick du gubbe!

Så var det med det, på den gamla goda tiden, min enda och min största konsert.

Önskar er en god helg o allt annat bra

Åsa - noll koll på musik men en räka på tyska verb

Andra som är med i fredagstemat:

Min vecka so far och en pistol

2012-02-01T09:08:00.000-05:00

Basse kom i söndags o var förvånande pigg tack o lov. Vi firade ett år i USA, hur fort kan ett år gå? Om jag tänker tillbaks, vilket jag faktiskt gjorde, inser jag vilken resa vi har gjort. Massvis av lärdomar och erfarenheter, många nyp i armen o lite tårar, fast i sammanhanget inte alls så mycket ledsamheter. Inser o förstår att vi inte längre är samma familj som på stapplande steg tog oss in i den amerikanska vardagen med januaribleka ansikten och för tjocka jackor. Åh vad pirrigt det var, o faktiskt fortfarande är. Vi har lärt oss massvis, hur mycket som helst. Både om landet, folket, skolor och språk men förmodligen har vi lärt oss mest om oss själva. Jag tror vi alla har blivit lite större som människor o det är ju helt enligt planen om jag får välja.

Planerar ett inlägg om vårt år o lärdomar så fort min dator lagat sej själv, för det är jag säker på att den kommer göra. Mitt första amerikanska inlägg är här

Har varit på styrelsemöte i skolan också, jag är ju specialist på att snärja in mej i kniviga situationer verkar det som o i ett svagt ögonblick som följde med mitt nya uppdrag som utgivare av skolans tidning Bulldog news så råkade jag också hamna i styrelsen för PTSA (parents teacher student association) som kortfattat har hand om allt som rör skolan förutom lokaler o lärare. Varje år samlar PTSA in fantastiska o ofattbara summor genom olika aktiviteter som sedan oavkortat går till skola, lärare i elever. Utan PTSA ingen skola.
O där är jag, på board meeting, o med board meeting minutes o beslut o bla bla bla. O fru rektor är där, hon som man inte är du med. Hon som kallas ers höghet av eleverna. Hon vars hand man får skaka om man får en fin utmärkelse. Hon styr med järnhand, lite läskig är hon faktiskt. Hon har frisyr, sån där fluffig sockervaddshår och alltid alltid fina kläder o rött läppstift.
Hilfe, hon gör mej nervös och jag trodde hon skulle snörpa på munnen och fnysa åt mej o min uppenbarelse men se det gjorde hon inte. En varm benig hand på min axel som nöp till, jag kissade nästan ner mej, hon väste najs to siii jooo her mrs strooom. Puh!
Sen frasade hon förbi med sin italienska dräkt i siden och sjönk ner vid ett bord o kickade av sej skorna. Hon är människa också tydligen.
Mötet gick bra, lärde mej massvis, fick applåd och high fives. Fniss, jag är ju för härlig när jag gör sånt

Hade date med Basse igår, lunchdate. Har inte träffat honom så värst mycket i år på grund av alla resor. Trevligt o välbehövligt att ses över en sallad på en deli då men mest av tiden satt jag i skräck o fasa för en man med pistol satt vid bordet bredvid. Sluta håll på, kan han inte ha pickan i fickan i alla fall? Avskyr vapen, får skrämselhicka, ont i magen och känner obehag. Dummo! En annan sida av vårt nya land.

Veckans sorg: älskade fina tant Brita har lämnat jordelivet. Tuffaste damen i världen, den mest omtänksamma. Piffig o fin, stenkoll på allt. Hon som ogillade att jag kallade henne tant för det fick henne att känna sej gammal. Min idol! Hon firade sin 90 årsdag på ett slott förra lördagen, en fest hon sett fram emot mycket. Ett fint avslut på ett långt liv, lite typiskt Brita tror jag allt.
Det är ofattbart tråkigt och ledsamt allihopa, kommer sakna henne för resten av mitt liv o minnas med glädje allt det Brita var o gjorde. Jag önskar att jag blir som henne när jag blir stor! Mina varma tankar går till er, Kicki, Anders o Ninna <3

Kvinnan som ger mig mest energi av alla, Brita!

Dagens övning är att fara till tryckeriet och hämta upp alla 840 ex av världens bästa tidning Bulldog news, min första utgåva. Sjukt spännande och lite läskigt!

Åsa - spretig o lätt bergodalbanig

OCH, ser man på, datorn har lagat sej själv, på riktigt. Välkommen tillbaks till mamma sötis, har saknat dej.

Ströms testar njursten...

2012-01-27T23:12:00.001-05:00

Så här är det, nästan helt utan undantag. Varje gång Basse är borta på långresa händer det något konstigt hemma. Alltifrån nedblåsta träd, skadade barn, vattenläckor, mobiler som strejkar, barn som blir inlåsta, tornados, orminvasioner o så. Nu är Basse i Tyskland o då testar jag njursten för första gången.
O tjolahopp vad ont det gjorde. Kom som ett brev på posten i morse, ett barn var ivägskickat till skolan, ett var på g att väckas. Fort gick det, som attan. Från noll till tio på kanske tre minuter. Tänkte först försöka mörka det för Lucas o skicka honom till skolan innan jag tog tag i det onda. Gick så där. Han den stackars lilla fick hämta grannen, leta upp försäkringspapper, ta hand om hundar, klappa mamman på huvvet, prata med pappan i telefon o låsa dörren. Duktiga pojk, tapper o modig, men inuti grät han sa riddare Lucas. Grannfrun körde mej till sjukhuset, jag trodde jag skulle stryka med o jag tror att jag tuppade av emellanåt för jag har minnesluckor. Väl på sjukhuset fick jag en go shot med något starkt o smärtan försvann på två röda. Vilken befrielse. Vad det var i den där shotten vet jag inte med den fick mej att skratta så tårarna sprutade där jag låg i nån lustig sjukhussärk ensam i ett beigefärgat rum. Jag fick någon slags röntgen som hette CAT scan o damen som skötte den där maskinen kallade mej hela tiden för baby doll o dollie o i mitt lustiga tillstånd trodde jag att jag var fåret Dolly ni vet, fast jag hade plattångat håret rakt. Fick inte ihop det....
Nancy, grannfrun, skällde ut mej till sin bil för att jag inte kunde gå, fixade o tricksade, ringde skolor o bibliotek som väntade på att jag skulle jobba. Pratade o fyllde i där jag tvärsur vägrade prata. (men kunde inte heller) Hon fixade mat till Lucas o var alldeles så där fantastiskt gullig som bara en Nancy kan vara. Efter ett tag fick jag o min kidneystone åka hem med en laddning starka tabletter o en hälsning om att jag var välkommen tillbaks om jag fick fler anfall. Tack men nej tack va? Skulle tro att jag inte vill ha mer av den varan.
Skönt o nypiarmen iallafall är att så många har erbjudit sej att hjälpa till ned matlådor, barnpassning, handling och alltmöjligt. Gulliga sms och böner bedda för lilla mej. Jag säger det igen, jag är rik, o så tacksam! O långtifrån ensam här i det stora landet.

Lärdom: njuris gör ont, så ont att man blir en väldigt simpel o basal figur. Nothing else matters liksom. Hämningslös, förmodligen pinsam, o det enda man fokuserar på är att överleva. På riktigt. Tabletter kan göra underverk, o skönt sus i huvvet.

Jag ger njursten 2 strömmings av 5.
Smärtan drar ned betyget men ändå. Jag klarade ut det i ett främmande land på ett språk i en situation jag inte behärskar. Lärde mej massvis. En ajjj viii tex, är en pryl man sätter in i blodådran. I have blood pressure, normal temp i farenheit är 98,6 och på frågan om jag är allergisk mot läkemedel är tomat fel svar.

Kidneystone, du är inte välkommen tillbaks men det är däremot Basse. O han är min njurstensförebild. Han har under sina anfall kört bil själv till akuten, gick sådär men kom fram tillslut. Han har vankat fram o tillbaks i en flygplansgång på väg till Japan, han har hållit möte för konsulter o han har krypit i bara kalsongerna o kräkt med öppen dörr i väntrummet på sjukhuset. Respekt Claes, respekt!

Åsa - i symbios med sin njure.

Show and tell: inredningsdrömmar

2012-01-26T22:44:00.001-05:00

I januari är det Erika som bestämt ämnena o dagens är som följer:

Om du helt plötsligt, mirakulöst, bara fick ett helt hus att inreda helt från grunden; hur skulle det då se ut? Om du inte behövde tänka på några begränsningar t.ex. pengar.

Okejrå, det blir för mej att försöka förklara genom att bara tell, för show funkar sisådär från mobilen. Har hoppats att datorn skulle laga sej själv men ännu har det inte hänt....

Om jag fick alla medel i världen skulle jag inreda en stor gedigen hästgård med en galen blandning av nya o gamla, fina o mer personliga, dyra snygga, en del ärvda fulisar o möbler som får mej att känna tårsvid. Är en sucker för designernöbler. Stilrena klassiker. Älskar nåt konstigt skåp från farmor som Basse o jag fixade till för sisådär 20 år sedan.

På min önskelista står
Två gråa jättepaddor av Carl Malmsten
12 lilla Åland av den samme eller y-stolar av Wegner
Tre flowerbord från Swedese
En eller sju Arkastolar
Allt Arne Jacobsen gjort
Alvar Aalto funkar också
Två Howardsoffor i mörkrött
En eller två birdie ljuskrona av Maurer

Filtar o plädar o kuddar från världens alla hörn.

Sen önskar jag med 5 mörkgrå fårskinn
Två Kasthallmattor i vitt

Ett rum för bara böcker o mina jättepaddor. O ett brickbord med stora tekoppar från indiska.

Badrum till alla sovrum. Stora ljusa o glammiga. Bra belysning är ett plus. O bara kritvita fluffhanddukar. O bomullsbollar i en fin glasurna. Varmt vill jag ha det och en bra våg som visar till min fördel.

Kök som är större än hela huset nästan. Med walk in skafferi. O sockellådor o takfläkt. O dubbla diskmaskiner. Stenskivor och ädelträ. Lådinredning i putsad aluminium. O en köksö med vinkyl. En gasspis från Ilve, o en ång-ugn. Kanske en zink i porslin.
Franskt porslin i fina rader o högar
Kristallglas på tisdagar o silverbestick till falukorv.

Stor fluffig hög säng och manglade exklusiva lakan.
Gammal spegel från 1867

Inga sladdar som syns, OBS viktigt!

Jag önskar att jag i såna här fall hade kunnat sansa mej o välja tapeter som är något mer diskreta än vad jag brukar. Vad är det för fel på vitt Åsa? Ärligt? Superfint till alla fina möbler.

Tavlor, massvis. Stora o roliga o jajamän. Claes mormors brors tavla med som visar bakdelen på en ko, den sitter på hedersplats.

Kanske gardiner, o förmodligen men inte helt säkert, blommor överallt. Som doftar gott.

O mitt i allt detta fina skulle jag ha en stor dalahäst. O mina buddies, de tre aporna. Ganska stora, i svart trä. Ni vet dom va? Jag ser inget ont, jag hör inget ont... Jag gillar!

Utanför huset skulle jag ha 3 fina fålar i en hage med vitt staket. Barn som springer omkring. Jag står i köket och lagar himmelska grytor o har lärt mej att laga macroner. Basse tränar med våra hundar, han har shorts. Solen skiner o barnen är lyckliga och jag, jag har förkläde med vecklig kant och sån där vuxen platt frisyr och inga strumpor.

Men mest av allt önskar jag mej ett stort, overkligt stort, köksbord. Som rymmer minst 12 personer. Ett bord som hela vårt liv kretsar runt. Mat, samtal, pyssel, läxor, tedrickande, jobb, måla naglar, vinhäng med kloka o fina människor. Röda utanförstreck från något barn som gjort en teckning till bara mej o allt annat sådant livsviktigt. Det får gärna vara vitt och helst inte perfekt. Hjärtat i vårt hem, köksbordet.

Sådärja, några få fjösiga önskningar. Bara att skriva ut o spara inför min stora dag. 24 den 24 för 16 år sedan, i maj alltså.

Åsa - hagalen låter det som, men jag önskar mej bara ju.

Andra som är med i fredagstemat:

Lärdomar o insikter....

2012-01-26T15:23:00.001-05:00

Back on track från en världsdel till en annan, från snö till vår o fåglar som skriksjunger. Småbarnkramar till storbarnskramar. Ja ni hajjar va?

10 dagar i Svea rike innebär för mej en ren o skär egotripp. Kärlek boostas o fylls på. Om man är rik som ett troll (som jag känner mej) när det kommer till umgänge o vänner så innebär en Svennevecka goda middagar, goda samtal o goda kramar, goda saker enbart. Nog för att tiden är knapp o alla möten jag önskar inte hinns med även om tempot är högt så visst fasen är det galet underbart skönt att få vara med när o kär. O äta ost :-)

Fördomar om amerikaner o USA som påpekas av Svennebananer:

Alla amerikaner klär sig illa!
Nope, inte sämre än många svenskar faktiskt. Inte bland de jag känner o umgås med eller ser på skolor o jobb.
Onepieces på vuxna, bara grått o svart o noppriga formlösa plagg o sportjackor i kombo med handväska är lika illa som reklamtisha o mysbyxor eller träningskläder dygnet runt, eller lika fint...

Maten är flötig o onyttig o alla är överviktiga. Har du inte gått upp i vikt nånting?
Nähäserni, Människan här har, liksom i Sverige, ett val. Man måste inte dricka Coke till frukost eller hetsäta chips till middag o dränka allt i fettiga såser. Sen är det nog tyvärr så att chips är billigare än paprika o Coke finns överallt. Men ändå.... Jag tror att the Stroem family kommer behålla sina matvanor under hela expatvistelsen.

Alla är falska o tillgjorda!
Kanske är det så att amerikaner är tjipp tjipp darling lite för lätt men det skadar inte mej, snarare tvärtom. Positivt o bra för egot. Att, eller om, de sticker sticker knivar i ryggen när jag går rör mej inte mer än om en svensk gör det. För tro mej, svennar är ganska pigga på skitsnack också.

Amerikaner tror att de är bäst!
Mm, så är det nog. Väldigt stolta över sitt land helt klart. Patrioter o väldigt bra på att framhäva sig själva. Men är det bara av ondo undrar jag? Önskar att jag hade en liten gnutta mer av det o att svenskar skulle vara mer stolta över sitt lilla men fina land.

Lärdomar o insikter:

Vättern är för mej livsnödvändig! Vackraste sjön i hela världen, mäktigast o kallast. O bäst! Jag älskar sjöar o speciellt Vättern.

Kranvatten är godare än allt annat vatten som finns.

Snö är häftigt.

Osten i Sverige är tveklöst bäst.

Kantarellsås, dramejbaklänges vilken lyx.

Rent o prydligt o snyggt överallt.

Jönköping är en fin stad med många invånare som är de finaste människorna jag känner. Vackra, generösa (med sig själva alltså), moderna o medvetna, tappra o modiga. Kloka som böcker o visa som ugglor. Stora människor! Mina gurus o förebilder. Jag <3 er!

Allt är dyrare i Sverige

Jantelagen...

USA är fortfarande nypmejiarmenhäftigt, vädret, känslan av att kunna två språk utan att tänka på det. Att knäcka en eller ett par sociala koder emellanåt och ibland utmana mej själv att göra saker jag inte kan eller vågar. Här har jag möjligheten i alla fall. Osten här är inget bra alls.
Plastpåsarna i mataffären ett skämt.
Håret luktar svagt av klor.

Det bästa, eller sämsta, med att bo i ett annat land är saknaden. Jag förstår ju nu att varthän vi styr vår kos kommer vi alltid sakna o längta någonstans. Den största lärdomen av alla o den som både gör mej glad o lessen på samma gång.

Någonting fruktansvärt har hänt min dator, den som inte kan få virus. Skärmen är blå, o blablabla nåt med startskivan. Arrggghhh. Måste åtgärdas på något sätt. Basse är i Tyskland men när han kommer hem får han hjälpa mej. Tillsdess, knasinlägg via app o inte jätteroliga bilder. Sorry för det!

Men jag ger er... en blomma o lite lördagssnö från hemma, gillar båda! Idag är det vår i luften o jag önskar jag var 10 år för då skulle jag inviga mitt nya hopprep precis just nu.

Åsa - Svennebananamerikan

Snö o avsked

2012-01-21T11:04:00.001-05:00

Vilken vecka, på alla möjliga sätt. Lika härligt som det är att få säga heeeeej lika jobbigt är det att säga hejdå. Avskyr avsked.
Sviiden idag innebär snö o långpromenad utmed en sjö i sälle med pappas hundar. Fint o skönt. O när jag skulle säga hejdå till Bossman o Elvis kände jag tårsvid. Hundarna fattade inget men jag förklarade så gott det gick att jag kommer längta efter dem o att jag tycker väldigt mycket om dom precis som dom är. Öh? Men jo, jag saknar o längtar faktiskt efter inte bara människor när jag är borta utan djur också. Kanske tillomed efter Kiwi som är en kanin, kanske.
O ju närmre min hemresa jag kommer desto mer avsked blir det. Medaljens baksida såklart. Dåligt samvete för alla jag inte hann träffa.
Veckans sista kvällsfestlighet blir ikväll hos finaste bästa väninnan. I morgon blir det fix o tricks o sen tacomiddag med Maiken o Bianca.
Samtidigt blir det förhoppningsvis skönt att komma hem, packa upp, krama egna barn o hundar. O Basse, som jag bara möter i dörren för han ska till tyskland. Jaja, har hela livet på mej att umgås med honom men hade varit trevligt att få ett par dagar tillsammans kanske.

Dagens bästa: snö o härliga hundar på promenad runt frusen sjö.

Dagens jobbigaste avsked: Jonte, min Jonas, fin fin vän. Gör ont.

Dagens glam: hetsåt Lindas macroner med violsmak.

Helgens häs-skratt: Igår med finaste Anna efter en libanesisk middag o en flaska gott vin. Skönt att få skratta så att man tappar andan o egentligen utan att någon sagt nånting.

Helgens spänning o väntan: tvillingförlossning som verkar ta tid. Stackars.

Sådärja, dags att snygga till mej.

Trevlig kväll o allt sånt!

Åsa - djurvänlig

Dagens ost och andra bra saker

2012-01-17T15:47:00.002-05:00

Jag älskar ost, verkligen älskar. Det är nog det endaste jag tvärlängtar efter när jag är i USA. Där finns ingen god ost, inte som den svenska i alla fall. Jag är i himmelriket på alla sätt just nu bland ostar o sånt.

Dagens mysigaste stund: när Maiken kryper ner i min säng apatidigt på morgonen och håller om mej med sina varma små armar och viskar moooooster. (känner tårsvid)

Dagens snällaste: min optiker som gav mej ett par nya glasögonbågar gratis för att dom gamla var lite... off kan man säga. Ser det som ett tecken på att det verkligen var dags att byta nu. Har beställt idag.

Dagens ahaupplevelse: min syn som helt plötsligt blivit märkbart mycket bättre, eller kanske snarare märkbart mycket mindre dålig. Beror med all säkerhet på att jag tvärjagar antioxidanter i det vi äter. Yey!

Dagens beslutsångest: att välja nya glasisar. Vad? Ny sida hos mig själv, gillar inte!

Dagens bu: finns knappast inga parkeringsplatser att få tag på i Jönköping. Massor av husbyggen o annat mäck.

Dagens shopping: blodstoppningsvadd till Marie i USA. 5 chokladkakor, några påsar Ahlgrens bilar, lite pimpim till Lurreburr o Cajs. Två Kalles Kaviar till mamman. (ve Basse om du tar tjocka ränder på mackan nu)

Dagens duktigsson: styrt o mailat om kommande utgåva av Bulldogs news. Känns lite överkurs att min första utgåva av väldens största och mest kända tidning sker på distans. Men vad gör jag med infon om att Lowes Heat and Cooling har betalat sin faktura enligt mail från treasurern. Treasurer som i kassör, det hajjar jag men ska jag bokföra det som annonsintäkt i min privata kassabok? Hm....

Dagens härligaste kram: av finaste Maria på ett kebabhak mitt i lunchkaos. Tack, den lever jag länge på.

Dagens studiebesök: på Prolympiaskolan. Fick flashbacks o lite ångest av alla fleecetröjjor, termobyxor, slängda blöta vantar med grus på som ligger huller om buller, teckningar nedknölade i reservkläderslådan, för små gummistövlar och alldeles för få hängare. Saknar inte den tiden, inte alls faktiskt.

Veckans skräckupplevelse: ett äggskal som låg på Annas köksbord. O det är bara jag i hela världen som råkar ut för sånt.
Dagens ost: mellanlagrad Grevé. Hysteriskt god. Kommer få skörbjugg, struntar i det. Jag är kääääär!

Nu är den slut....

O ja just det, Lillasyster bakar ju hela tiden o jämt, det vet ni va? Mm, o det innebär att hela hennes kylskåp är fyllt av macroner i tusen olika färger, blandat med cupcakes, minst trettio olika tryfflar och mina två Kalles Kaviar. Hur många macroner jag har ätit? Noll, inga, zippo, skvatski, blir så mätt på ost.

Jorå

Sisådärja, nu är jag på gång igen. Känns bra. Riktigt bra faktiskt. Tack snälla söta ni för gulliga kommentarer och mail o meddelanden. Känns som att jag har fått en helt ny värld med cybervänner. Bara så bäst!

Åsa- som gillar tisdagslördagar

Jag är på vift o saker som är bäst med Sverige

2012-01-15T17:31:00.000-05:00

Jag är vid liv, i allra högsta grad faktiskt. Gulliga ni som hört av er o undrat, blir varm o tårsvidig. Tack!

Resortsemestern var toppers, precis vad vi behövde. En del badade hela tiden, någon sov ohämmat o nästan hela tiden vart han än satte eller lade sig. Jag fyllde i korsord i en korsordstidning farmor lämnat kvar hos oss, åt sanslösa mängder grön paprika o papaya. Red i vild galopp tillsammans med Cajs på en strand i solnedgången. Ont i rumpan i två dagar efteråt. Pojkarna åkte på segwaysafari o kiddosarna simmade med delfiner. Njöt till max, bara vi, pratade bara på svenska i en hel vecka. Ignorerade fattigdomen på ön, åt skaldjur så det löddrade ur örona på julafton och drack det godaste kaffet jag smakat på länge. Sol på näsan o vackra stränder. Så var det med den resan, easy come easy go. Vips var det vardag, gillar det också!

Hundarna var smala som vandrande pinnar när de kom hem från sin resort. Hoppsan, Basse tror inte att de fått sin mat. Jag vägrar tro att det var så. Nu har dom ätit upp sig igen, o ser pigga o snabba ut. Blir nog inte återbesök på just den där resorten trots att Vegas o Stella fick den finaste utmärkelsen en hund kan få. Dogs of the week. Känn på den, men jag är inte förvånad så att säga. Top of the top gatukorsning med grytdjursinstinkt och behov att tväräta på allt som är mjukt, fluffigt o lurvigt.

Nu är jag i moderslandet, fick akut längtan efter syskonbarn, syster o väninnor. Oh yes, gillar att vara här, känner mej hög på upplevelser o känslor. Alla är så fina o snälla o bra, maten är god. Bregott o greveost, o idag hetsåt vi snaskesnusk, smågodis alltså. Hade visst saknat det med. Druckit iskallt Vätternvatten från kökskranen. Sett en söndagsfilm som var textad på svenska. Fått Maiken o Bianca megakärleksdos, så många kramar o gulliga överaskningar o tagit igen lite av all förlorad tid. Mosters finaste fina. Träffat världens bästa Anna, mitt löv!
Sett o känt på snö. Fnissat åt människor som på fullaste allvar går ute bland folk i onepieces. Skulle gärna ha en själv att skrota omkring i hemma, HEMMA. Varit på 40års kalas. Dansat som om det inte fanns en morgondag. Fått håret lockat av syster.
Det bästa med allt är jag har en hel vecka kvar här, massvis att uppleva o många fina människor kvar att träffa. Lyllosa mej ju.

Ville bara höra av mej och lämna delrapport. Jag kommer tillbaks när ni minst anar det!

//Åsa - euforisk

Oooops I did it again?

2011-12-18T20:54:00.000-05:00

Allt verkade så frid o fröjdigt, harmoni, barnen var vattenkammade. Kläderna strykta med veck på ärmarna. I ugnen puttrade himmelska gratänger o änglarna spelade. Mamman hade kontroll, julefrid och rimfrost. Paket inslagna så där fint utan knöliga sidvikningar och tejpen var slät utan bucklor. Inga världssamvetestårar, ingen stress och inga som helst panikinhandlingar och vidbrända köttbullar. Underbar tid, den bästa!

Men, för så klart kommer det ett MEN här, tillslut snurrar julkarusellen snabbare, tejpen buckar sig, upptäcker att ÅÅÅÅ det saknas ett paket till den eller den, o vi som ska dit om en timme. Håret är tovigt och ögonbrynen växer helt vilt i hela ansiktet. Jag träffar utsatta kvinnor o barn på härbärgen, jag tänker på dem som är ensamna. Basse är i Orangenburg, hela tiden o jämt. Jag är dubbelbokad, trippelbokad och jäklar vad kul jag har emellanåt, det har jag men uhu, tröttman kommer som ett basebollsträslag. Barnen längtar efter pappa, mamma längtar efter sin man. Vill inte vara ensam, varken utan man eller familjen i Sverige. Vill att alla ska få välja vad de ska äta till middag, vill att alla ska FÅ middag. Luciamorgon. Jag väcker Cajsa i min gräsligt fula skrikrosa/röd/grön/vit randiga morris, håret som en kvast, o ett tjockt blockljus i händerna. Falsksjunger på mitt finaste för den lilla varelsen som vaknar i chock. Men mamma, varför gråter du?

Cajsa Majsa som Nordskogens lucia
2010.

Att jag sedan satte mig och snabbspolade igenom Luciaprogrammet på SVT play gjorde inte saken bättre. Hemlängtan, o snälla nån vad den satte klorna i mej. Var inte alls beredd på det. Jaja, med tanke på att längtan är ett tecken på att... ja ni vet vad jag menar vid det här laget, det är ok att längta. Men då, där o då fick jag nypa mej lite i armen, säga till mej på skarpen. Ta ett steg utanför mej själv o titta på vad jag gjorde och varför o hur kommer det sej o allt sånt. Jag var sliten, trött o orolig. Det vi har gjort på dessa 10 månader, vi har gjort massvis. Många besök, varje dag är en upptäcktsresa. Språk, skola, kultur, hundar, umgänge, volontärarbete och jag vet inte vad. I ett främmande land utan älskade vänner o familj.O mitt i detta hamnar Basse i företagets värsta kris nånsin. Aldrig nånsin har vi eller företaget varit med om något likande. Tanken var ju att vi skulle flytta hit och liksom skörda frukt av hans tidigare hundår o slit. O så händer det här? Jaja, vi är van vid hårt arbete, att Basse är borta mycket, att företaget kommer på tal ofta ofta, men nu, det här året har det varit för mycket ärligt talat. Han sa redan i April att jag tänker inte vara den första som lägger mej o ger upp. April....Basse är trött, sliten, glåmig, oförmögen att ta till sig vardag. Hans hår ser faktiskt dammigt ut....

Lite som Einstein faktiskt när jag tänker efter, så där grådammigt o glasögon på sne.

Inom mej finns det dock en lite optimistisk klämkäck hurtbulle som viskar i mitt öra; Åsa, ni har lärt er såååå mycket, o det kommer något gott ur allt ont. O yes, det tror jag på! Ser fram emot den dagen, mycket!

Inte konstigt att vi inte har maxade kraftdepåer att ta av. Det är ok, men nånstans var det något som fick försakas. Bloggen! Förlåt mej för det. Men ni förstår, så mycket partyn, kalas, fester och mingel jag har gått på de senaste 3 veckorna. Skojar ni vad kul! O gott, o trevligt. Eggnogg, knytkalas till galenskap. Party, huvudvärk. KLACKSKOR inomhus, glitterögonskugga och medhavda finurliga presenter. Så många paket jag slagit in till okända mottagare, så många turer till härbärget. Mat i konserver, snask o tandborstar. Många goda kramar har jag fått av rufsiga kvinnor med trasiga tänder. Fint, lärorikt och annorlunda . Jag lever i en amerikansk dröm, tacksam för det. Men jag har visst inte oanade krafter. Fick hushålla lite.

Det viktigaste för mej är ändå att ta hand om de jag älskar mest i hela världen, o se till att dom mår bra, se till att vi som familj mår bra och har det bra tillsammans. Vi reser bort nu, stänger dörren från insidan på en resort. Slickar våra sår, umgås, pratar, leker, läser en bok, tränar, solar, badar och limmar ihop oss igen. Längtar, vi behöver det så mycket. Även om Basse säkert kommer jobba litegrann så är vi iaf tillsammans. Härligt.

Jag trodde jag hade (för första gången i mitt liv) kontroll och julglädje. Den har tappat lite glam och stjärnglans. Det gör inget, det kommer fler jular. O då gäller: gör om gör rätt. Det är nog ok att tacka nej, att sålla, att ha knölig tejp på paketen o kanske tillomed ta med något färdigköpt på knytis. Det som jag är glad för och som gör att jag ändå gillar jul 2011 lite mer är att jag har haft förmånen att volontära, hjälpa o ge mycket mer än jag nånsin gjort. Det känns relevant för mej. Skönt i mitt hjärta. Tacksam att jag får o kan, önskar att jag kunde hjälpa alla. Det är ändå med sorg i hjärtat jag måste skriva:

Julen vs Ströms 1-0. Jag som trodde jag hade det som i en lite ask.

Jag kommer tillbaks efter jul men tills dess vill jag att ni lovar mej en sak, ok?

Var rädda om varandra, stressa inte ihjäl er, ägna en tanke åt de som ensamma och strunta i om tejpen är knölig på baksidan av paketet.

Önskar er en riktigt fröjdefull jul!

Många kramar

Er lilla kärleksfulla hoppetossa, grinch, ytligdjupa, syster, dotter, svärdotter och vän

Åsa

Pet resort med spa eller kommando camp för Vegas o Stella?

2011-12-08T16:27:00.000-05:00

Only in america....

Doggisarna, eller puppies som alla envist kallar dem, behöver omsorg av någon annan än oss över jul och jag har tittat lite på olika alternativ. Tittat och skrattat och förfasats.

Häng med:

Bed and bisquits erbjuder hundbensformad pool med badvakt. Dog gym med gummimatta, naturligt ljus med webkamera så att matte o husse kan kika på sin doggie när den tränar i gymet. Mindre lekgrupper så att alla hundar får leka och inte bara titta på. Rise and shine kl 07 (lite tidigt tycker jag) och fryst god natt snaskesnusk innan lamporna släcks kl 22.

Pet Paradise resort har också pool men ingen livvakt. Dom satsar hårt på mjuka leksaksdjur och plyschfilt i rummet. Traditionella spa-bahandlingar men också en poolrelax på
luftmadrass. Bad o blåbärstvål i ansiktet var 5 dag.

Barking buddies satsar på spa och födelsedagskalas....

På Happy Paws boarding and kennel är det musikinriktning.... Norah Jones, det är grejjer det.
The dogs are allowed to move outdoors at will and perform their end of the day necessities, the lights are dimmed for a few hours and the upbeat daytime music (Michel Buble, Nora Jones, Dean Martin, Rosemary Clooney and Mr. Sinatra) is switched to more sedate classical music (Bach, Mozart, Benedictine chants) and finally the day is done.

K-9 camps för lite tuffare jyckar finns det gott om. Som värsta polishundslägret. Inga krusiduller, en bur, lite mat och hård träning. Tuffa tjejer o killar där antar jag, Vegas kissar ner sig bara jag skriver om det. Nej tack till K-9 camp för prinsessorna Gryta.

Vi hoppas att smågrytdjuren får plats på Kennelina. Dom har lite större sviter (!) och två syskon kan bo tillsammans. Där får de magarna kliade innan sovdags och kuddarna puffade (japp, så står det faktiskt). Resorten har fått höga och goda omdömen och de uppmanar att ta med en gosefilt som hunden känner igen doften på. OCH dom skickar bilder på hundarna varje dag man är borta, via dator eller mobil. Gulle gulle. Verkar sega på att svara på mailen bara, blir alldeles stressad och nervös. Seså seså, det löser sig, det gör det nog.

Är man riktigt lyxig så väljer man in house pet-sitting. Helt enkelt en människa som flyttar in i vårt hus. Känns sisådär lattjo, eller lattjo för hunden kanske men inte för matte. O har man svårt att köra sin hund till resorten eller hotellet, ja då ringer man pet cab bara. Fniss vad roligt.

Åsa - matte till kommandoVegas och stridsStella. NOT!

Och det ska jag säga er, alla bilder har jag lånat på nätet.

To lirn spaning?

2011-12-07T12:53:00.001-05:00

Cajs har tagit med sej häften på spanska hem från skolan o jag får absolut inte slänga dem. Ingen av oss kan spanska så lite så där lustigt tyckte jag att det var, men ok, hon har idéer som alla andra barn. Men nu när jag plockade lite på hennes rum såg jag detta.... Hon har skrivit "to lirn spaning" på foldrarna. Hon menar to learn spanish... Gumman! Blir alldeles varm i magen. Jag vet att hon tycker det är lite jobbigt att inte kunna spanska i sin ESLgrupp (invandrarengelska) där de flesta har just spanska som modersmål. Eller alla faktiskt. Alla utom Cajsa. Så det är väl det hon gör på sitt rum på kvällarna, med stängd dörr. Läser o lär... Räcker väl med engelska kan jag känna o räcker inte det är en stavningskurs på svenska lite relevant. Jaja, gulltyppa.

Åsa - med spansktalande barn?

Huggsexa om en ren?

2011-12-06T15:00:00.000-05:00

I helgen har vi shoppat. Ja inte shoppat som i det roligaste att shoppa utan "bara" såna där slingor med ljus man har utomhus. Glamshopping, den spar jag till en annan dag, eller månad.
Hörde rykten på gatan. ALLA vita ljusslingor är slut, CVS (apoteket) o Walgreens (apoteket) hade slut på sina. O jag tänkte... Nähä? Det var ju logiskt att inte apoteket hade några. För varför skulle de liksom. Men så är det här, apoteket säljer massvis av högtidsgrejjer, Halloweeen, då trängdes pumpasakerna med Advil, Alla hjärtans dag, då bågnade hyllorna av choklad o rosa fluff. Inte logiskt för mej iaf, men bra eftersom apoteket har öppet dygnet om. Ifall man får akut behov av påskpyssel kl 02 ju.

Vi gav oss ut i lördagshandeln, laddade med tålamod o börs. Här ska letas. Vi gick bet på de tre första ställena. Det enda som fanns kvar på de mååååånga o låååånga hyllorna var röda, gröna, blandade, lila eller blåa ljus och nähädu tack. Några blåa ljus kommer inte upp i våra träd. Vet inte varför egentligen. Blått är nog bara inte min favvojulfärg på något sätt.

På Target hittade vi som tur var slingor i vitt. YES! Inte så långa dock så vi fick koppla ihop tre tusen stycken. Det är ok, o det räknas. Men så hade lilla typpan pratat sig varm om en ren också. En ren med lampslingor i. Dom är fina, det tycker jag och i ett svagt ögonblick så sa jag jaaappp, klart vi ska ha en ren. O turligt nog såg vi renar på hyllan men huvudfokus var ju slingor så vi ägnade de första minuterna i den kaosliknande butiken till att plocka på oss de sista packarna som fanns. Cajsa stod o höll i renen för att vi skulle hämta den o lägga i vår vagn. Då kommer en man o rycker den ur händerna på Cajsa. Men skojar du? Hur fräck får man vara? O det är ju inte så att hon är liten längre, strax en o en halv meter hög. O kartongen är kanske hög som halva henne. O han stegade fram, ryckte den ur hennes grepp o gav sig av i rödaste rappet. Skurk!

Klart flickebarnet ska få en ren!

O nu är det så att renarna inte finns att få tag på, ingenstans. Slut på nätet, i alla butiker i hela världen verkar det som. O Cajsan, hon tycker inte det kommer bli en riktig jul nu när vi inte har en ren... Öh?

Köpte en annan ren till Cajsan, himla söt om jag får säga det själv. Jag gillar min patchworkren.

O julgransmatta med tofsar. Kunde inte låta bli...

O ja! Julgransfot, som i fot. Då förstår ni
hur lite julig jag har varit tidigare, när inte ens
barnen vet vad en julgransfot är egentligen.

Jag var inne hos granne N igårkväll, när jag hade pysslat med vår gran o pyntat med vårt pynt som låg i skokartongen i garaget. Jag var så nöjd o kände julkänsla. Julbelysningen utomhus var på plats o Basse var helt stissig o glad o Gläns över sjö o strand (som btw Viktor Rydberg skrev sittande i en eka ute på Vättern ett stenkast från vårt gamla hus) skrålade från Spotify o jag kände senapssug. Nöjd glad o tillfreds med allt vårt gick jag till fina N. O fick en chock! Vilken gran, en gran tagen ur en film, eller gran, dom hade två. En i nono-rummet, där barnen inte får vara o en i livingroomet. Helt galet underbart fascinerande. Tror säkert att det var 500 dekorationer i varje gran, o ljus o ljud o barn o snören med vantar o polkagriskäppar. Så fint, overkligt fint. Hon lovade att jag skulle få fota o visa er, men hon var inte riktigt klar ännu. Det kommer bilder! Hon gillade min gran, det sa hon. Men njae, lite spartansk tyckte hon nog att den var.....

Åsa - jul-bonanza helt plötsligt

Att ge i juletid... Christmas tipping?

2011-12-05T13:11:00.001-05:00

Det känns bra att ge, det gillar jag. Ge till människor jag tycker om, o så där. Men här i mitt nya land, här ger man mycket, o hela tiden. Det är inte så att jag har något emot att ge min frisör dricks, inte alls. Men extra i jultider? HJÄLP!
Fick en lista på vilka som ska ha extra dricks i julgåva o här är de som berör oss....

Frisör, rekomenderas att ge tips motsvarande kostnaden för ett besök
Mailman, får ej ta emot rena pengar och inte vara värt mer än 20 dollar
Skolbusschaufförerna
Garbagemännen
Trädgårdsmannen
Tudor, mrs Queen. Henne vill jag ge hela världen, men en skål från Kosta Boda kanske räcker?
Barnens lärare, Cajsa har 3, Lucas har 5.
Kemtvättaren
Handyman
Pedikyrtanterna. Dom får inget av mej för dom är så tråkiga. Får vänta med att gå dit till januari kanske...
Biltvättarkillarna

O sen är det alla andra insamlingar till dem som inte så mycket har. På Lucas skola har de ett ängel-nätverk. Det innebär att skolan har kontakt med ett gäng familjer som inte är så lyckligt lottade och skolan samlar in o ger till dessa familjer. Fint tycker jag. O på vår lott stod det att köpa en vinterjacka eller ett par skor. Ja men visst, det går att köpa en vinterjacka för liten peng, det gör det. Tycker att det känns relevant att ge, o visa våra barn att vi har möjlighet att hjälpa andra. O låta dem förstå att alla inte har det lika bra som vi. Det är konservburks insamlingar titt som tätt, o på Cajsas skola får de ett home work pass när de lämnat in en burk. Skojjar du, skulle ge tusen konservburkar egentligen. Men det gör jag inte, här går vi den hårda tuffa vägen. Läxor ska göras, o burkar lämnas in ändå.
Leksaker samlas in, nya leksaker alltså
Tyg och utlåning av symaskin till syklubben som syr kuddfodral till Haiti
Bokinsamlingar

Puh, listan är lång, men också många bäckar små för den delen. Jag tycker det är fantastiskt att så många ger o arbetar ideelt i detta land, jag är så imponerad. Men någonstans tänker jag lite så här, vi har ju inte obegränsade medel tyvärr. Måste man ge hela tiden o vart går gränsen?

Hur gör ni andra svenskamerikaner, ger ni holiday tipping? Det svåraste är väl att hitta rätt nivå på lärarmas gåva, en del ger 30 dollar, en del 50 o vissa 100 dollar? Vad är rimligt?

Åsa - förvirrad

Ströms testar bankett...

2011-12-05T11:24:00.000-05:00

Hjälp tänkte jag när inbjudan till Lucas Cross countrylags bankett kom. Banquett, som i bankett som i fiiin middag? Vi missade sommarens swim-banquett så därför hade jag ingen aning. Jomensåatt, lite fnissig har jag varit för den där banketten. Försökt föreställa mej hur det skulle bli. Bankett för mej är ärligt talat ganska stela tillställningar, med servetter i tyg och flera uppsättningar bestick o tal och så där högtidligt. O kläder som är snygga, inte bekväma, o kammat hår som ligger slätt hela kvällen. Det är bankett för mej i alla fall.
Som tur var, o vis av erfarenhet så kollade jag upp dresscoden innan. Puh, hade ju varit snyggt om the Stroem family kom uppklädda till tänderna och alla andra hade jeans o sneakers ju. Casual var koden, o casual fick det bli. Men det var inte alla som hade koll såg jag. Blandade klädstilar minst sagt. En del vääääldigt tjusiga i långklänning och håruppsättningar, en del i pösjeans, sneakers och reklamtisha.

Plats: Friendship Missionary Baptist Church i Charlotte nc. Stor kyrka, jättestor. Bankettsal enormus. Välkomnande, modern. O en automat där man kan dra sitt visa för att lägga kollekt. Modernt! Runda stora bord med vit duk. Så där amerikansk liksom.

Vilka: Föräldrar o syskon till Crosscountryungdomarna. Runt 500 personer i bankettsalen

Mat: Två bord med löpande band servering. Stora mattanter med prasseltygsmössa o plasthandskar delade ut mat. Lasagne, sallad, dressing, friterad kyckingfilé, frallor och två cookies var. Sweet tea eller vatten. Sweet tea är typiskt södern, o ja, det är som att dricka sån där sockerblandning man får på MVC när man är gravid när man testar om man drabbads av diabetes eller vad det nu var. Kö till matlöpandebandet i nästan en timme. God lasagne faktiskt, o russincookien får 5 strömmings. Sweet tea, nej tack, aldrig mer så att säga.

Underhållning: Tal, på tal på tal. På tal. En diger radda tal av programmets grundare, assistenter, tränare. FD elever i programet. Essä-vinnare x 5. Dom är fantastiska på att tala. Outstanding. O bra på att framhäva sina meriter. Jonemsåatt både en världsrankad top tio löpare, Reggie Mc Afee (störtskön grundare av Cross country, jag gillar honom på alla sätt, o älskar hans namn) En fd olympier som tränar en skola osv. Applåder som aldrig tar slut. En positiv anda ligger som en dimma i hela lokalen. Häftigt upplyftande och ganska långtråkigt emellanåt. Kyrkans präst ledde en bön också, mitt i allt. Diplomutdelning, foto och Reggie Mc Afee som minglade stolt som en tupp bland alla tusen bord.

Bäst: När jublet i salen ven och Lucas, min lilla goa springpojk o hans lag fick gå upp på scenen o ta emot pris. Både för tjej o killvinst. Roligt. O stolt som en tupp var jag såklart. Glad för att Lurreburr får vara en del av laget, uppleva känslan och lära sig såååå mycket om inte bara löpning utan karaktär och självkänsla och vikten av att vara ett team i laget. Fina grejjer det där!

Ni ser vilka som går i sexan va? O bakom talarstolen
står Raggie McAfee

Våra bordsgrannar var trevliga och pratade riktig sydstatsdialekt, skrattade mycket och busvisslade på rätt ställe. Cajsa spelade Temple run på min mobil och gick o tog om sallad med ranchdressing för det är det godaste hon vet. Basse gillade maten, Lucas älskar att hänga med sina lagkompisar.

Betyg: Banquett får 4 strömmings av 5 möjliga. Det står o faller på det felaktigt använda ordet bankett, antingen från Sveriges håll, eller från Amerikanares håll. Trevlig kväll, ibland tårsvid (vad annat är nytt under solen liksom), gåshud och en skön tacksamhetskänsla spred sig gottigt i kroppen. En femma, då hade klädsel varit chic och tallrikarna varit av porslin OCH sweet tea hade varit av ädlare sort. Sådär ja, bankett är gjord. Roligt!

Mycket bra foto! Förlåt

Åsa - tårsvidaren i casual clothings

Nu får vi för våra synder, o mitt samtal till Dr B

2011-11-30T09:43:00.000-05:00

Vi har bott här i tio månader snart, eller vänta lite nu. Vi har ju bott här i exakt 10 månader o 1 dag! Värt att fira va? Tror att vi gått lite på adrenalin och helspänn för vi har inte varit så där värst sjuka sedan vi kom. Lite illamående, nån yrseldag o så där men de där goa kraftiga förkylningarna med hosta o feber har vi sluppit undan. Skönt såklart men nu har vi slappnat av tillräckligt för att dra på oss allt skräp som finns i hela världen. Hela paketet, för oss alla fyra. Basse ligger på ett hotellrum i ni-vet-var och feberflämtar o mår illa. Cajsa har urinvägsinflammation, eller heter det infektion? Fick hämtas på skolan igår. Livrädd o ont. Feber. I morse vaknade Lucas och var glödhet o simmig i ögonen, o jag, jag har fått retur på förkylningen jag hade förra veckan. Nu betalar vi tillbaks så att säga. Helt ok, gör inget men tycker synd om Basse o barnen så klart.

Ont ska med ont fördrivas

Husmorsknep vid urinvägsinf (förkortar så där så att ingen ska se att jag inte vet vad det heter, ok?), har jag hört och testat själv, är tranbärsjuice och citron. O här fick det drickas, lilla barnet. Surt som attan, klöksel och tårar. Men seså, drick nu kära barn. Det är bra för dej förstår du.
Vet inte om det är en skröna egentligen men värt att testa kände jag. Hon har ju så ont. Tänkte nog att det skulle gå över av sej själv eller att husmorskuren skulle göra sitt. Slängde ur mej frågan på Facebook om man behövde gå till dok. Svaret var entydligt. Ja, jepp, yes o gjört!

Okidoki, tog mej samman och ringde Dr B.

- Hellou, maj nejm is Åsa Stroem.
- Hello, excuse me, what was your name again?
- Aj miin Aursa. My göl has a sickness. she has urinflammation.
- Oh, mrs Stroem. Is your daughter sick?
- Yes, her nejm is ci aj jiii ess aj.
- Did you say Cagea?
- Noo. Her birtday is in may.
- How is she?
- She has päjn when she... (här kom jag på att jag inte kunde säga vad som helst trodde jag, pryda amerikaner) KISSES.
- Oh!
- I mean, when she is in the restroom. She has pain.
- Problem with her stomach?
- No, I think she has juuurrriiiinnnn sickness.
- You mean urine infectioninflammation?
- Yes yes yes, thank you! Glad som ett barn på tre år för att mitt barn har urinis, öh?

O så fick vi en tid klockan 4 idag. En evighet tills dess men det är ok. Puh! Att jag ska ha så svårt att prata med doktorer och myndigheter. Blir ju skiträdd. Stakar mej, säger fel så det skriker om det. Gör bort mej, dom skrattar nog åt mej i fikarummet. Gör inget, bjuder på det.
Men hos frisören kan jag prata hål i huvvet på vem som helst, eller för den delen i skolan eller hos amerikanska väninnor. Varför?

Håll tummarna för att jag inte gör bort mej totalt hos doktor B i eftermiddag. Knepet för att känna sej säker är:
Acceptabla underkläder (inte dom där trosorna med gummitrådar som sticker ut på sidan)
Något stryket plagg, inga myskläder alltså.
Torka bort hundbajs på dojjan
Foundation i ansiktet. O fyll i ögonbryn.
Tvätta OCH TORKA håret. Skräm igång plattången
Läppglans.
Plocka ur den bruna bananen och de tusen kvittona o andra lappar ur handväskan
Checka alla viktiga försäkringskort, ID, kolla så att jag har pengar på kortet.
TANKA bilen innan
Åk i god tid, överdrivet god tid
Se till att jag inte är hungrig och får sockerfall hos doktorn. Jättepinsamt.
Se lugn ut och le, le som fasen hela tiden. Nicka och gestikulera. Använd tuffa amerikanska uttryck som Have a good one, is this for y'all? See ya, och she has kinda... O plugga några relevanta doktorsord. Blood pressure, Urine, Pain, shot och painkiller.

Sedär ja, dagen räddad. Cajsa springer på toa tusen gånger o kvider, Lurreburr ligger i sängen och svettas ur sin feber, jag stryker blus och övar på att säga antibajoticks. Hundarna äter på ett gosedjur. Hemmafrulivet på Framfield CT är inte lätt det ska ni veta (obs! Ironi)

Åsa - klok som en uggla, nervös som en ekorre och tacksam som en hittehund

o bilden på citronen, den har jag resolut lånat på internet

Ströms testar Thanksgiving

2011-11-29T10:01:00.000-05:00

Jag är back on track, tillbaks i arenan, på banan och i business. Sedvanling "lämna oss inte ensamna i detta stora land" koma infann sig när svärisarna for. Tiden stannar och all lust försvinner. Avsked är jobbigt, värsta jag vet.
Men nu så, ordning på torpet igen, fredagstemat Advent får jag lämna därhän tyvärr och presenterar istället stolt Ströms testar Thanksgiving.

Vilket ståhej det är runt denna dag i detta land. Allt handlar om Thanksgiving under några veckor i november. För er som inte vet så firas Thanksgiving mycket kortfattat om en uppföljning till den tacksägelsefest invandrade pilgrimer i USA höll för indianerna som hjälpt dem med skördarna.

Fyra, och för skolbarnen 5 dagars ledighet. En möjlighet för amerikaner att resa till när o kär och äta sig proppmätta och ta igen förlorat umgänge med familj eller vän. Toppers! Men middagen då? Vad är det som får amerikaner att få något varmt i rösten och vilt i blicken. Jag fattar inget!

Kalkon. Ett stycke fryst klump vars tillagning diskuteras och nöts o blöts. Bakad i ugn? Friterad? Grillad eller kokt? Med stuffing inuti? Smör under skinn? Tusen olika varianter. Vems är godast?

Efter att ha sett denna lilla snutt, kändes det lite lättare. Vi kör in den i ugnen, gör ett sjuhelsikes gott potatismos och dricker vin. Sagt o gjort.

Basse! Inte leka med maten!

Fyll kalkonen med blandade grönisar. Man kan
också fylla med den berömda stuffingen. Vi avstod
eftersom vi inte hade riktig koll på tillagning och bakterier...

Trippel i termometer. Bara utifallatt.

Well done Stroems

Ja, så där såg det ut tillslut.

Pumpa och sötpotatispaj till efterrätt

Kalkonen var nästan 4 timmar i ugnen, det doftade faktiskt gott och det gjorde det även över hela området redan kl 9 på morgonen då vi var ute på den Turkey Trot country cluben anordnade, Lucas o Basse sprang 5 km och vi andra strosade omkring o sniffade kalkon i vart hus o njöt i solen. En parantes va?

Vi gjorde stuffingen vid sidan om så att säga, vi stuffade inte kalkonen. Stuffing i vårt fall bestod i olika brödsmulor som är smaksatta med kryddor. Lite brynt lök o selleri blandas i o sen en svätt buljong eller annan vätska över det. Sväll sväll o sen är det klart. Smaksatt bröd helt enkelt.

Vi gjorde sås på kalkonspad och grädde, potatismos med smör o grädde. Cranberrysauce är ett måste hade vi läst. Köpte på konservburk.... Grönsaker o vin. Thats it. Blek middag på något sätt. God för all del men lite omständigt o mycket arbete för liten succé tycker jag nog. Lång tid i ugnen och ståhej. Hade funkat lika bra med kycklingfilé.

Till dessert hade vi två sorters pajer, bara för att vi kunde och borde. Pumpapaj o sötpotatispaj med grädde, mycket grädde i allt verkar det som. Pumpapaj smakade gott av pepparkakskryddor, sötpotatispaj smakade inget vidare faktiskt. Så illa att farmor rös av obehag och jag hade svårt att svälja. Finns nog godare varianter av sådan paj hoppas jag.

Jag ger Ströms Thanksgiving 3 strömming av 5 möjliga. Välsmakande absolut, men eftersom hela Amerika verkar stimma så dant för denna middag hade jag skyhöga förväntningar. Potatismos på kalas? Med sås? O paj som inte var så där värst god. Men en upplevelse helt klart, o roligt att få dela den med svärisarna. Vinet var topp!

Cajsa somnade i hundkorgen av allt
Thanksgivingståhej

O nu när Thanksgiving är ett minne blott, då tar amerikanerna nya tag och storsatsar på jul. Färgglada dekorationer, ljusslingor i var o varanna buske eller träd. Uppblåsbara stora tomtar i grälla färger och fina kransar med röda rosetter i fönstrena. Redan nu, hur ska detta sluta? Jag får väl gå ut i garaget och ta fram mitt julpyssel som ligger nerpackat i en skokartong.... Inser att jag får bege mej ut till affären och storshoppa julsaker om vi ska ha en chans. Chans att smälta in och inte sticka ut ännumer än vi gör på gatan. Livet i amerika är hårt :-)

Har så svårt att få det där med jul att gå in i huvvet, igår hade jag shorts. Folk spelar golf och jag har fortfarande inte tagit fram mina tusen par stövlar. Vi är bjudna på julkalas, julmiddagar, glöggfester, banketter, nötknäckarbalett, luciatåg på IKEA o volontärjullunch så jag antar att julkänslan kommer med allt det där.

God jul!

Åsa - hon som letar i garaget

Min röst blir inte hörd och lite andra frågor....

2011-11-23T09:54:00.000-05:00

Jorå, veckan går så bra så bra men också alldeles för fort. Jag väljer att se det som ett tecken på att vi har det roligt, snarare än att vi har för lite tid kvar. Barnen har från o med idag skolledigt, väl unnat dem. Trötta som små björnungar på väg in i vinteride, små i sinnet i farmen o faffens omsorger, också det välunnt. Deras vardag är annars så väldans vuxen och krävande. Måste vara skönt att få vara barn på riktigt en vecka eller så.
Många skratt och knasigheter, sköna samtal och farmors köttfärssås som är barnens favvo. O förmodligen har jag pratat hål i huvvet på våra gäster för idag har jag ingen röst. Låter som en kraxande kråka som väser ut vokalerna jag saknat i ett av mina Word feudspel. Får vila min stämma idag, till allas lättnad tror jag.
Igår firades Lucas födis lite i förväg av farmor o farfar. Han fyller i december. O glad blev han, o överraskad till max. Ett xbox 360 i någon ny version. Jag fattar inget, jag orkar inte engagera mej i spel visst. Men det jag däremot berörs av är pojkens otroliga tacksamhet. Känner stolthet över pojken som har förstått att tacksamhet också är en gåva att kunna känna. Kramp i hjärtat när tårarna rinner på björnungens kinder, när han frågar: är det sant? Får jag denna? Då är jag en stolt mor, trots att det rinner krokotårar ner för Lurreburrs kinder. Jag är glad för att han är tacksam och inte bortskämd snorunge som knappt säger tack. Han är fin min pojk, det är han allt.

Det som var lite knasigt men också lite roligt var att i all uppståndelse även Cajsas födlis firades trots att hon fyller i maj först. Hon var snabb i huvvet och sa, mmm, vi firar i efterskott va? Väldigt glad för sin present hon med, en karaokemaskin och en stativ till mikrofonen. Nu attans har vi teknikfrossa igen i det Strömska hemmet. O Cajsa står i sitt rum, framför spegeln o sjunger pophits så väggarna skakar. Lucas spelar spel (o då är det INTE smurfspel eller Tomas tågetspel...) med sina sladdlösa fjärrisar o är lycklig o tacksam.

Frågorna denna Thanksgivingvecka är som följer:

Kalkonen, ska den kryddas med något förutom stuffingen? Salt o peppar eller vad?
Är pumpapaj verkligen gott?
Passar merlotvin till potatismos?
Vad gör man med resterna?

Imon smäller det, kalkon ska tillagas, vi kommer hamna i matkoma. Gör inget, upplevelsen o sällskapet är det viktiga. O jag antar att det är jag själv som styr hur mycket jag stoppar i mej va?
O sen på fredag, då är det black friday. Verkar som att ett helt samhälle avvaktar denna galna reans dag som startar då. USAs svar på gammaldags mellandagsrea fast innan jul. Affärerna öppnar vid midnatt. Verkar vara ett spektakel utan dess like. Är det sevärt, ska vi gå ut o titta på detta?
O när Thanksgiving är över o passerat då sätter julförberedelserna igång. Har ni hört på maken va? Grannar har tjyvstartat med julbelysning i grälla färger med kransar o röda rosetter i varje fönster. O vi promenerar förbi på kvällen o shorts o kortärmat. 22 grader varmt o jag känner noll julstämning. OCH, vi är ju inte ens där, först ska vi Thanksgiva ju. O sen på lördag, då laddar jag om så gott det går. Inleder vårt julfirande med ett gäng svenska familjer o barn i vårt hus med taco-frossa på papperstallrikar o udda stolar. Är det inte juligt så säg?

Alla förutom jag o Cajs är på golfbanan just nu, det enda som hörs är Cajsas vrölande i karaokemaskinen på ovanvåningen. Solen skiner, Åsa kraxar, Basse är ledig och kalkonen är stor. Precis som det ska vara en vecka i november antar jag.

Åsa - tala är silver, tiga är GULD!

Att ha svärisar på besök...

2011-11-21T08:14:00.001-05:00

Men så himla härligt! Lucas o Cajsa förminskade sig själva med sisådär 2 år var, o älskar farmor o farfars omsorger. O det förstår jag.
Resan över Atlanten gick bra o väl framme i vårt hus höll vi dem vakna så länge vi hade hjärta o tills farmors ögon gick i kors. Ett eller två glas champagne piggade inte upp utan snarare bidrog till akut sovbehov.
Gårdagen ägnades åt promenad, shopping (nähä?), revbensbonanza modell rann ur örona o kvällsmys med vin o läxbomb.
Att ha svärisar på besök innebär också härliga skratt o flams o lustiga saker.
Farfar satt sönder toasitsen, pang. O det beror inte på kraftig övervikt utan att det helt enkelt var dags för den att gå sönder.
Farmor smiter ganska ogenerat förbi en kö på sisådär 15 personer för att betala en kräm. Kassadamen säger: gör om gör rätt.
Knivar hålls upponer o familjen näsor har fått sig en ordentlig analys. O hej, veckan har bara börjat.

Ha en bäst vecka, jag dyker upp när ni minst anar det

Åsa - svärislovern

Show and tell...

2011-11-18T09:56:00.000-05:00

Fredag igen och det innebär fredagstema!

Karin har angett dessa teman:

11 november : Tankar om trender

18 november: Min konstnärliga ådra (alla har en)

25 november: Advent

Helt säkert är att idag är det den 18 november, tiden rusar fram. Mitt bidrag till Min konstnärliga ådra blir som följer:

Idag var jag tvungen att tänka till lite grann, vad är konstnärligt? Vem är konstnär? Vad krävs för att få kalla sig så? Jag är kreativ, så det stänker om det, älskar att fixa o trixa. Måla och skriva o pyssla med saker. Gör det mej till konstnär då? Är jag konstnärlig?

Jag vet inte, men i mitt fall handlar mina konstverk om att jag till hundra har gått in för något, skapat något som jag har tyckt var roligt. Alltifrån en tavla målad i akryl, eller en stickad sjal eller för den delen, en lyckad manikyr med mönster eller så. Konstnärlig ådra eller ej, jag älskar att pyssla omkring. O ju mer jag pysslar omkring med ett projekt desto bättre blir resultatet. Lite som Stenmark sa: Jag vet ingenting om tur, bara att ju mer jag tränar desto mer tur har jag. För så är det, mina första alster är bedrövliga, jag skäms när jag tittar på dem, många tavlor har förpassats till papperskorgen, många heminredningspyssel har gömts undan. Nagellacksremover i litervis har gått åt. Kläder jag har sytt blev aldrig riktigt använda. Men det är inte hela sanningen för jäklar anackas vad jag har sytt kläder. Under högstadiet o gymnasiet sydde jag nya kläder inför varje helg. Min kompisar la tid på att sminka sig, o jag sydde ett par byxor istället. Kände mej fin! O Basse fick kavajer med gräsands-foder o boxershorts i gulliga mönster. Ja ni förstår va?

Varje höst, när sommaren o värmen försvunnit har jag drabbats av någon slags projekt-iver. Bestämde mej för kanske 15 år sedan att varje höst skaffa mej en ny hobby, eller lära mej något som jag inte kan. Okej, låter lite så där överpretto ordentligt och snusförnuftigt... Började med smyckestillverkning. Gick all in, köpte pärlor o ringar, berlocker o allt som behövdes. Pysslade o tillverkade hej vilt. Inget blev bra, allt blev fult. Men jag pysslade en höst, det var roligt under tiden iaf.
En annan höst stickade jag. Trendigt (apråpå förra veckans trendtema) Köpte garn till galenskap, fluffiga härliga fina garn o stickpinnar. Stickade som en galen, kom ingenstans. Tror till o med jag hade nån slags stickjunta med flickvänner. Jag stickade, tappade maskor, köpte finare garn. Repade upp o stoppade allt i hop i en tygkasse o la på vinden. Inget bra, men roligt hade jag.

En höst hade jag Amigurumi-virkning som
projekt. Gick sisådär

Sen började jag måla, kunde inte ens måla enfärgat från början. Föll pladask, hur roligt som helst. Bästa jag har börjat med. Älskar att sitta i timmar o blanda o justera o måla, måla om. Stjäl ideer från andra, hävdar inget annat, men gör min tolkning av snygga bilder. Blir Åsliga. Den enda hobbyn jag har hållt fast vid i flera år, o ju mer jag målar desto bättre blir jag. Som Ingemar. Vi är som ler o långhalm han o jag, vi övar o tränar.

Tjotta-konst hemma hos oss, av konstnären Åsa

Kontentan av detta inlägg blir väl så här, jag är väldigt kreativ, vem annars skulle sätta sig och tillverka tiotusen snögubbar i cernitlera som hållare till placeringskorten på vårt bröllop? Alla hade olika huvudbonader. En del var talibaner. Fattar inte hur jag tänkte. Men den hösten hade jag väl ett Cernitleraprojekt o det fick ange temat till vårt bröllop.... Ok, jag är kreativ, kan öva mej till att bli bra o duktig men konstnärlig, det vete katten.

Ha nu en kreativ helg allihopa, jag ska ta emot världens bästa farmor o farfar, pyssla omkring lite grann o baske mej om jag inte skulle ge mej på att laga den där tröjan.... Hoppsan

Åsa - the artist, NOT!

Andra tjejer som är med i fredagstemat är:

Utmaning

2011-11-16T08:57:00.000-05:00

Klockan är halv åtta på morgonen snart, jag har skickat ett barn till skolan, varit ute med hundarna, bäddat sängen och tömt en diskmaskin. Sitter o väntar på att få väcka pojken med rufsigt hår o glest mellan tänderna. Hmmm. Funderar, blir lite full i fasen. Hittar på att jag jag har fått en bloggutmaning - av mej själv. Öh?

Vad gör du just nu? Sitter i soffan och bloggar

Vad har du på dej? Gröna shorts i en storlek för stor. Stickad tröja med polo (nähä?) Vit keps och inga strumpor

Vad ska du göra idag? Laga min favvotröja o rolla den med en klädvårdsrulle. Verkar som att en svart tröja mådde sämst av att tvättas med en marinblå handduk (Linda, nu vet jag!) Den har fått två mystiska hål i sig. Jättetråkigt så även om jag kan laga kan den aldrig bli sig själv. Besudlad!
Frisörbesök också, skönt!!

När grät du senast? I förrgår kväll när vi såg Extreme home make over. Gråter oftast av lycka.

Vem pratade du med senast? Basse, som är bortrest.

Vad ångrar du? Jag försöker att inte känna ånger. Önskar att jag levt här o nu lite mer i mitt liv bara.

Vad är du rädd för? Jag är egentligen inte rädd för någonting. Tycker inte om ormar o stora spindlar. Lite rädd för mördare...

Vem beundrar du? Jag ser upp till människor som ger mycket av sig själva, som trots egen familj o full fart har kraft o tid att hjälpa andra. Jag beundrar människor som är "stora".

Vad är det värsta du vet? Avundsjuka, missunnsamhet, jante. Barn som far illa.

Vad gör du om 5 år? Svår fråga.... Om jag inte bor här i USA så hoppas jag att vi har tagit oss över alla Atlanter o Oceaner och bott ett tag i Asien. En dröm för mej.

Favoritfärg? Blå o turkos

Bästa köp? Hundarna och ett par stövlar för ett par år sedan

Hur vill du fira din 40 års dag? På en kryssning i Västindien med min fina familj

Vad önskar du dig? Fortsatt inre frid och frisk familj (o tusen paket med breda snören o silkespapper o glansiga omslagspapper. I lådor, doft av glamour)

Vad skulle du ta med till en öde ö? En parmesanost, en låda med Amaronevin och en nagelfil

Vad är viktigt för dig? Självkänsla, inre frid och att få skratta.

Bästa bok du läst? Tusen små bitar av James Frey (o uppföljarna till den). Andrees Luftfärd och Papillon (o jag ser ett samband, böcker som slutar olyckligt)

Bästa råd du har fått? Lägg inte energi på sådant du inte kan påverka, av mamma <3
(mamma har lärt mej såååå mycket, hon jobbade som coach i mental träning, positivt tänkande och tankens kraft. O yes, det fungerar!!)

Favoritmat? Gratinerade musslor (men vill egentligen skriva tacos för det älskar jag!)

Starkaste barndomsminne? När jag bröt ihop på en campingsplats för att jag inte ville åka ifrån min låtsashäst som jag hade där. Eller mitt sämsta minne: när jag i trean tillsammans med två andra tjejer mobbade en pojke i vår klass. Usch vad taskig, tänker på det ofta. Lärde mej en del av det dock. Förlåt!

Mat jag inte tycker så mycket om: inälvsmat. O jag tror inte jag skulle gilla kokta grisöron med hår på eller isterkorv. Basse har blivit bjuden på båda.

Hilfe, måste väcka Lucas. I´ll be back!

Sådärja, pojk är iväg, fick köra honom till busshållsplatsen för det regnar visst.

Here we go...

Vad tycker du är roligast? Att skratta helt klart, såklart. Men också äta god mat, prata om ytliga och djupa saker, lära mej nytt, måla tavlor och läsa. Jag tycker också det är roligt att jobba o ha projekt och träffa nya människor.

Vad lever du efter för regler? Köp bara kläder du vill dansa i, släng alla kontoutdrag, ingenting är lika dåligt eller bra som det verkar, nyckeln till framgång är att komma igen efter motgång. Det kommer alltid något gott ur allt ont. Tala väl om andra. O nåra till....

Favoritdjur? Späckhuggare o giraff

Hallå, så här kan jag ju hålla på hela dagen, o jag vet nog varför jag fortsätter o skriver. Tröjan. Låter inte så värst spännande att ta tag i den faktiskt. Men jag ska!

Nu har jag outtat mej lite till, o ni vet ännu mer om mej än innan. Frågor på detta?

Åsa - en helt vanlig tjej i shorts i ett bautastort främmande land

Kunden har alltid rätt, only in America?

2011-11-14T22:33:00.000-05:00

Skrev ju lite om den pajjade kaffemaskinen i förra inlägget. Katastrofdåligt att den gick sönder, skulle innebära grinig mamma nästa morgon. Jag är verkligen fånigt petig med mitt kaffe, noga, gillar apastarkt. Dricker i favvomugg som jag fått av Nina. Med trasig maskin är morgonen lite mindre rolig så att säga. Basse kom hem vid lunchtid för att hämta resväska, kom med superiden att fara tillbaks till köpestället med maskinen istället för att börja leta ny. Vi hade alla kvitton o kartonger o frigolitskal kvar. Duktigsson va? Garanti kanske finns i detta landet med?
Sagt o gjort, for till affären där maskinen är köpt. Utan något som helst problem och utan att ens plocka upp maskinen ur kartongen fick vi lämna tillbaks den. Pengar tillbaks eller vill ni leta efter något annat? Ohj, ehum, aaaa. Vi tittar gärna efter en ny kaffemaskin. Vänta vänta säger Anna i kundtjänst som enligt sin namnskylt jobbat i två år. Jag ska titta vad priset i dagsläget är för den trasiga maskinen. Ojsan, den har gått upp till från 150 till 190 dollar, då kan ni handla för 190 istället. Ohoo, vi smög iväg snabbt som ögat, o fnissade lite. Kan det stämma. Inga astronomiska summor men ändå. Kändes generöst.
Hittade en ny lite finare maskin, o lite nytt starkt kaffe i kapsel. Kul!

Ny fräsch maskin. O japp, det rosa som syns
är spegelbild av Cajs som gör läxor....

Götte-kaffe, allt med Sumatran är starkt o gott

Gick för att göra oss skuldfria till damen i servicedisken. Betala mellanskillnaden, lägg på kostnaden för kaffe. Har ni medlemskort? Näää. Men det kanske ni vill ha i framtiden, här är ansökningshandlingarna, fyll i när ni kommer hem. Jag ger er 20 % rabatt direkt. Öh, tack! O sen är det så här, om man handlar för 150 dollar får man 30 dollar tillbaks på ett presentkort, o nu när ni köpte den här maskinen så får ni 20 dollar tillbaks av leverantören..... Ok, hänger inte med, men ler o ser oskyldigt tacksam o glad ut. Rassel i maskinen, varsågod. Kvittot. Ha en bra dag!

Kattsching, rakt ner på glamkontot, bäst att fara dit redan imon.

Ja jag vet, svårt att se på snedden, men ändå...Fyll i o skicka in, sen
kommer 20 dollar på posten.

Anna i servicedisken gav oss helt sonika 124 dollar i rabatt o sen utöver detta 50 dollar i presentkort att handla för. Vi fick en mycket finare kaffemaskin + lite starkt gott kaffe. Hallå? Inte ett ord om rätt eller fel, behövde inte argumentera eller förklara oss. Basse hade medvetet behållt snyggskjortan för att se lite mer pondusaktig ut. Helt i onödan. Vi fick lämna tillbaks, inga problem. Inget snack, ingen känsla av att JAG har lurat affären utan tvärtom. Här har kunden rätt! Kul upplevelse, o jaha, 50 dollar i presentkort kan jag göra handla något kul för i den affären. Tack Anna, tack!

I en landskamp blir det USA - Sverige 1-0

Åsa - har tjänat 50 bucks på att kaffeskrället gick sönder, o fick en finare splajdans ny kaffemaskin med sig hem. Det kallar jag service. O jag lärde mej något. Var inte rädd för att gå tillbaks med trasiga saker :-)

Lärdomar o saker vi måste bli bättre på

2011-11-14T11:17:00.000-05:00

Helgen, en tre dagars ledighet på grund av en Veterans Day i fredags, har varit hur skön som helst. Fredagsmys, springtävling, umgänge o skratt, Barn på äventyr o lite vila. Tredagarshelg jämt borde det vara jämt, tack tack!

Sadlar om, bäddar gästrum, skriver inköpslistor. Svärisarna kommer hit i helgen och Lena o jag ska ha årets projekt på Thanksgivning och laga en kalkon bara för att vi kan och det hör till. Återstår att se hur det slutar, förmodligen bra.

På en vecka har alla träden blivit illgula eller röda o vips, över en dag eller två tappades sju miljarder löv på vår framsida. Ganska härligt att pulsa omkring i, o hundarna hade väldigt kul. Kruxet: vi har en trädgårdskille som ska sköta allt trädgårdspyssel, vi betalar honom varje månad. Skönt att slippa klippa gräs o så. Men igår skämdes jag så. Tyckte det var jobbigt att se honom o hans medhjälpare ta hand om alla sju miljarder löv medans jag o Basse skrotade omkring inomhus utan att göra något vettigt alls. Kändes som att vi borde hjälpt till, eller erbjudit oss eller för den delen krattat upp alltihopa innan han ens kommit hit. Sjukt mycket löv faktiskt. Jag kröp förbi fönstrena och höll mej mer eller mindre i sovrummet med persiennerna igenslagna. Hoppades att han inte skulle se oss.

Här är det så, iaf på vårt område, inga löv nånstans. Så fort löven trillar av, då går tomtägaren ut o tar sin lövsug o snyggar till. Rent o snyggt är det här, jämt o hela tiden. Men inte på Ströms tomt, saknar lövsug och kratta, har trädis som kommer o vet inte hur jag ska bete mej. Dåliga ursäkter med känner jag. Skäms på mej!

Lärdomar:
Amerikanska barn älskar svenska kanelisar o köttbullar. Jag vill gärna vara den mamman som har frysen full med bullar o alla barn äter köttbullar hemma hos oss så det löddrar ur örona på dem.

Kalkoner är sjukt stora, får inte plats i kylen.

Äppelkaka o svensk vaniljsås smakar godare än gott just nu

Om man sprejar trämöbler med Pledge för att dom ska vara blanka o fina, då blir golvet runtomkring apahalt, Livsfarligt.

Kollektiv bestraffning i skolan, gillar det inte! Varför ska alla barn straffas när EN buspojke eller flicka gör dumheter. Den som busar så mycket, den bryr sig ju inte om ifall alla andra blir straffade. Jag hade skämts ihjäl dock.

Julpysslet i affärerna är redan galet, pråligt, stort och mycket. Inte helt oväntat kanske men chockartat. Hur ska detta sluta?

Kaffemaskinen, min räddare i nöden, min bästa vän har stannat, slocknat och gått tvärsönder. Vad falls, jag vill ha kaffe nuuuuuu!

Det fulaste som finns är kala träd utan löv. Ser fattigt ut.

Löv från två träd ryms i 27 plastsäckar, packade av nån annan.

Insikt! Vi båda fyller 40 nästa vår, o många många av våra kompisar hemma i Sverige gör det också. Tänk vad kalas vi kunde fått gå på... Våra egna 40 års fester blir nog inte riktigt lika stora o välfyllda som om vi hade bott hemma. Kommer sakna många nära o kära. Lite sorgligt faktiskt. O förlåt alla som kommer bjuda in oss på kalas... Kan vi mötas på halva vägen? Island i maj någon?

Att ha hund är roligt, hur kul som helst.

Cajsa har fått nog av high-heels ridskolan. Förra gången fick hon bara rida 15 minuter av 30 för en av hästarna var lite förkyld. Hon vill rida på en vanlig, riktig o ordenlig ridskola där man blir smutsig och hästbajs inte luktar jordgubb. Bra där Cajsa, bra! Nu får vi bara hänga i fyra gånger till eftersom prettomamman betalat i förväg med en check!

Antalet tjejer som bjöd ut Lucas förra veckan = 4 men han är trogen sin Sanna i Sverige.

Genomsnittlig förlust av blyertspennor i veckan = 10. Snart har vi gjort åt två årsransoner.

Borde gå till frisören

Sådär ja, det var lärdomar o lite annat.

Dags att vika tvätt o planera middag o leka med hundar, utomhus 19 grader o sol. Jag har det bra jag!

Åsa - en helt vanlig tjej med 40 års kris?

Show and tell...

2011-11-11T11:59:00.002-05:00

Mitt i all "res inte ifrån mej lillasyster" lessenhet tar jag mej ett nytt grepp och ansluter mej o bloggen till en sällsam skara bloggare som har ett fredagstema istället för att gråta mer. Hur spännande är inte det då? Linda åkte igår eftermiddags, kvällen gick till att försöka hitta meningen med att bo lång bort och torka tårar på både barn och mej själv. Linda hade lämnat små spår efter sig i form av lappar o meddelanden, godis under täcket och annat bus. Jag saknar henne oerhört!!

En bloggare ,som i denna månad heter Karin, anger sisådär fyra ämnen att blogga om på fredagar och sen skrivs det för fullt i kamrar o vrår bland de bloggare som är med. Jag blir sprallig och får prestationsångest men kattsningen, klart jag vill vara med! Fnissar lite, o känner att hollahopp, jag är ju en riktig bloggare nästan, en sån som är med i tema-grupper o skickar ut awards och får kommentarer av gulliga läsare, o presenter. Jag är ju för härlig när jag håller på så där o blir nästan som en riktig bloggare ju.

Temat för det som är kvar av november är:

11 november : Tankar om trender

18 november: Min konstnärliga ådra (alla har en)

25 november: Advent

Mitt bidrag till "Tankar om trender" kommer här:

Coolast i stan va?

I ur o skur

Vita höga krukor med knubbiga växter. Trendigt som tusan.

Supertrend (o väldigt fint också) Orkide i vit kruka.

Jag har tänkt en del på det där, trender o Sverige. Har både haft tid och möjlighet sedan vi flyttade hit och här i USA är det absolut inte lika trendkänsligt har jag kommit fram till. Att gå på stan hemma i Sverige innebär att du möter tusen människor som kommer klädda i trenduniform, alla ser lika dana ut. Iaf nästan. Svart skinnjacka, stor halsduk/krage, tighta jeans. LV väskor i kopievariant. Håret i knorv. Alternativt lacktajts, höga klackar och jag vet inte vad. Huntergummistövlar även om det inte regnar. Blanka täckjackor, pälsväst. Alla hus har ett antal (ett jämt antal oftast) vita höga krukor i fönstrena, o till jul kommer den bågformade adventljusstaken i vitt, vitt, vitt, fram.

Jorå, den Strömska flickan har 4 stycken

Varje bostad med aktning har minst en (kopia) vit Barcelonafotölj. I hallen står conversepjux, vita... Jag vet inte, jag har varit en del av det där med såklart, men nu när vi bor här har jag ingen koll på svenska trender längre. Jag har blivit min egna trend på något sätt. Eller så har jag alltid varit det kanske. Vårt hus hemma i Sverige, jag lovar, väggarna är INTE vita. Vi har spräckliga tapeter i galna färger hemma i vårt Dallashus. Jag trivs med färg, det gör mej glad men trendigt är det inte. Men här verkar människan vara mer individuell på något sätt. Du vågar ta på dig vad du vill, du har håret som du vill. Märkeskläder är inte viktigt (säger jag som har tusen o åter tusen AF plagg till min pojk). Ingen bryr sig vad du har på dig eller vad du har för krukor. Bruka Design slår inget vidare väl ut här, eller ASA vasar eller Matteusporslin heller av förklarliga skäl. Jag är inte tillräckligt insatt i amerikanska trender ännu men vet ni, jag trivs med att vara otrendig. Jag tar på mej vad jag vill nuförtiden, något som inte hände för ett år sedan vill jag lova. O det där med att amerikaner klär sig illa? Nänämensan. Måste säga att jag ser fler välklädda amerikaner om dagarna än jag trodde jag skulle göra. Klart att det finns människor med olika stil o prios, såklart. Men de flesta jag känner o vet, de klär sig väl. Snyggt o uppklätt. Möjligt inte enligt masstrendiga Sverige men snyggt ändå. En parentes i ämnet trend kanske.

Trender i mode o inredning är en sak, men det går trender i livsstil, i mat, i värderingar också.
Jag gillar trenden att handla ekologiskt, närproducerat, Svanenmärkt eller organiskt som det heter här. Jag hoppas också att många många fler fortsätter att vara miljömedvetna och måna om vad de stoppar i sig även när trenden vänder o istället gör det till sin livsstil.

Trender jag minns
Mitt första trendminne var när jag bönade o bad, tjatade och mutade mamma att jag skulle få en BALL-tröja. Fick ingen....

Takano fick jag inte heller för mammas
kompis sa att Takano betydde billig hora, jaha?

Fick inte heller den övertrendiga
Salomonryggan utan en kopia med ett runt S på
o inte sådär kantigt som på originalet.

Näbbisar, fick inte. Det skulle bli vattenfläckar o
dom var ju inte praktiska ju

Det jag däremot fick var massa hemsydda kläder, hembakt bröd, konserverade päron med after eight på och väldigt mycket kärlek, lärdomar o klokheter OCH en vändbar Musse pigg tröja från HM. Lyckliga jag!

Så där ja, det gick ju bra, mina tankar om trender eller hur?

Andra tjejer som är med i fredagstemat är:

åsså jag :-)

Nu tar jag på mej mina otrendiga paltor, njuter av ledig dag (Veterans day). Pussar på barnen som fått galet bra kvartalsbetyg. Kliar vovvsingarna under hakan, sänder styrka o omtanke till den som behöver, njuter av ondskön saknad efter syster, o sadlar om till nästa besök som anländer nästa lördag! Jag är glad o tacksam över att ha så många som VILL komma o vara hos oss. Lyckliga vi!

Åsa - som inte tycker att alla klär i lack-tights

Böld, eller the thing, på ovälkommet besök

2011-11-08T08:03:00.000-05:00

Jag har det overkligt bra nu när sis är här på besök. Nyper mig i armen, tjyvkikar på henne emellanåt när hon är i action. Noggrann som få, i vissa avseenden pedant. Velig, nyfiken. Modig på ett nytt sätt o vacker. Allt frid o fröjd tills igår morse när Linda vaknade med en böld i ansiktet. Hallå? Vid kanten av ögonbrynet, böld de lux o svullen under ögat. Visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Hon såg helt.... hemsk ut faktiskt.
Vi for till Apoteket, personalen där hamnade i chock (nästan) o rådde oss till att besöka en ostrohomodettoligist eller vad det nu hette. Ok. Lade adress o namn på minnet, visst! Glömde så fort jag kommit ut till bilen. Tänkte att det löser sig. Men minnet svek mig, körde nästan vilse o spelade apacool inför böldsystern. Svängde världsvant in till ett doktorsliknande ställe jag sett från vägen. Här är det serrö, nu går vi in o ber doktorn titta på din lilla stora böld. In på familycenter som det hette. Där kunde man också gå o få drogtester gjorda på sina barn om man ville. Trots att Linda inte har försäkring här löste sig det hela bra. Allt går att lösa om man har en börs med pengar... Doktorn tittade på bölden, två systrar som bar likadana shorts. Svårighet att förklara på ett vettigt sätt. Åkommor o sånt har jag inte lärt mig prata om ännu. Linda börjar uttala orden på spanska. Doktorn hade åttiotalslugg. Hela situationen blev så bisarr att jag inte kunde hejda mej. Så fort spray-luggen lämnat rummet började fnisset som övergick i häs-skratt. Ni vet sånt där skratt som häser fram från magen. Tårarna sprutar! Underbar upplevelse mitt i böldtraumat.

Nu har hon fått medicin, o redan imorgon borde bölden ge sej av.
Av olika anledningar kan jag inte visa fotot på syster som jag tog men föreställ er en hasselnötsstor böld vid ögonbrynet o lägg till lite svullnad runt hela ögat. En halvögd syster liksom.

Att bölden förmodligen berodde på vilt systerhemmaspa med vaxning o färgning av ögonbryn. Plockning o scrubb o lite ansiktsmask på det berättade vi inte för doktor spraylugg.

Linda! Du är bäst, älskar dej så!

Åsa - hemmaspadrottning

Ströms testar....

2011-11-06T11:13:00.000-05:00

Vi är inga efterrättsmänniskor egentligen. Eller rättare sagt, vi gör sällan eftisar men om det finns då äter vi, som galna. I fredags fick jag akut Gino-sug och gjorde det enda rätta. Tillverkade en!

Till Gino behövs ju som bekant vit choklad, o den enda jag sett här i USA var den här:

Vita chokladpluttar o märket kändes igen, bra!

Chop chop o skjuss in i ugnen. Så där långt gick allt bra, men hm..... Pluttrackarna smälte ju inte utan fortsatte bara vara pluttar trots att hela formen fräste o puttrade. Fanns inget att göra, acceptera faktum och äta Gino med pluttchoklad, o med Ben and Jerrys vaniljglass.

Sådär tjusig o så där gott med pluttar....

Ja det funkade men ingen storsuccé faktiskt. O om det är pluttar, räknas det väl som godis va? O eftersom Basse har slagit vad med mig om en ansenlig summa pengar om att han inte ska äta godis mer detta året kanske han får anse sig besegrad? För tro mej, jag har med alla medel försökt att få honom att trilla dit. Urklippta reklambilder för Snickers i hans plånbok, Snickers under kudden, Snickers i portföljen. Snickers under kragen på tjock stickad tröja. Försök till påbrackning av fin presentlåda Snickers att ha på kontoret. Meh! Han är ståndaktig, riktigt duktig faktiskt.

Pluttchokladen får av oss 2 strömmings av 5 möjliga. Frågar man Cajsa får den 5 av 5 för hon direkt ur påsen. Vit choklad är hennes favvo! Pluttarna funkar helt säkert till cookies o sånt, men till Gino? Nej tack

Åsa - direkt från provköket

En vecka som inte får ta slut

2011-11-04T08:44:00.000-04:00

Men hur skönt är det att ha syster här tror ni? Så där övernaturligt, läskigt skönt. Måste nypa mej i armen, titta på henne i smyg när hon sliter o drar i saker hon vill köpa, känna tårsvid när hon håller om våra barn. Beundra henne för att hon står ut med min vardag o allt det innebär. Lyckopirret när vi flamsar o skrattar så tårarna sprutar. Tacksamhet för att jag har en sådan fin syrra. O den där sidan av mig som jag avskyr och försöker tränga bort, tanken som gnager. Om en vecka är hon borta. Hur går det med mitt projekt fånga dagen? Sisådär verkligen, skäms på mej.

O hon gillar doggisarna med, ömsesidig löv!

Springtävling som gick bra häromdagen. Ja alltså, det var inte jag som sprang utan Lucas. Stor tävling, fler lag som tävlade o längre sträcka än vanligt. Lucas lag vann, Lucas slog personligt rekord, o den pojken som alltid springer sakta kom inte sist utan hade 5 efter sig i resultatlistan. Kul! Lucas var dock missnöjd med sin placering, det är inte jag.

Stolt mamma, hon som hejjar mest av alla och hetsar barn
till stordåd (låt mej leva i den tron iaf)

Fina Cajsamajsa

Shopping, vi, eller Linda, har shoppat en del så klart. Det är kul, o ger faktiskt viss tillfredställelse att shoppa med andra utan att köpa något själv. Men bara viss....

O mer då? Jag har instiftat en Award. Ett typiskt infall men lite roligt. Min första Award går till Lotta som har bloggen Charmiga Charlie. Lotta sprider härliga kommentarer på massvis av bloggar, inte minst på min egna. Hennes blogg är en sann njutning att läsa. Hon fotar fantastiskt bra med sin mobilkamera, galet bra. Hon njuter av vackra fina saker i vardagen o förmedlar det på ett skönt sätt. En härlig tjej med en härlig blogg helt enkelt!

I kväll blir det fredagsmys, raggsockar på och vin i fulglas. Ska bli skönt :-)

Trevlig helg o allt sånt önskar jag er!

Åsa - lite finurlig, tacksam och som stretar mot klockan

Jag glömde visst, o två till som borde skämmas!

2011-11-02T07:46:00.000-04:00

bonusbilden på Lucas in the doghouse som jag tänkt lägga in i förra inlägget. Hoppsan!

Han hade hundkojan på sig i skolan, och bytte om till nåt läskigt fruktansvärt vidrigt på kvällen. Skolans halloweentema var Idioms som är talesätt eller så. Hittar nog inte rätt ord där men ni förstår va? Kojan o Lucas fick olalaaaaa tadaadamm: högsta betyg, ett A helt enkelt. Och blev uppvisat för skolans lärarkår, o är redan bortlovat till en annan elev som skulle ha ett likande projekt. Okej, fubbo!

Några andra som borde sitta in the doghouse både bildligt och på allvar är våra grytdjur. Vegas o Stella, tusenblandisarna. Så fort jag lämnar huset blir det hallaballooo här hemma. Looki looki:

Faktiskt jättesmidigt med tusen hål i en tub. Kommer så
att säga ut lite överallt när man trycker....

Så där kan det vara i Strömmings hus också, not så fräscht alltid. Blir galen men är ändå tokförälskad i våra små illbattingar.

Åsa - kvinnan som pratar med hundar

Halloweenchock, only in America?

2011-11-01T23:51:00.000-04:00

Nog för att jag hört av andra och förstått men Halloween var såååå mycket större och galnare än jag nånsin kunde ana. Helt vilt, på gränsen till overkligt, men bara positivt och ett i sanning härligt minne.

När skolan slutat för dagen och barnen började droppa i sina hus på gatan då kände man förväntningarna dallra i de amerikanska små hemmen. Ska jag vara häxa eller spöke. Kan jag vara en spökhäxa. Eller ska jag...? Inte nog med att vi hade tusen köttbullar att steka (som jag absolut inte hunnit innan eftersom jag hade ett gästrum att ställa iordning....) utan Cajsabarnet kommer hem med 4 läxor dagen till ära. Min enda fråga är: Kunde dom inte fått vara lite läxfria på denna festliga dag? Vad spelar det för roll? Jaja. Bara för Cajs att sätta sig tillrätta och skriva så att pennan glöder medan köttbullar fräser o gottar sig i stekpannan. Godishinken framställd i hallen, vinet på köksbänken. Otålig väntan på vad som komma skall + mosters till lika min syster ankomst. Vilken pirrig eftermiddag!

O sen, som på en given signal. Pling ploooong. Första ringningen på dörren, o sen gick det i hundra åttio vill jag lova. Ett lämmeltåg värre än jag vet inte vad. Barn, vuxna, hundar, pratsugna grannar. Bäbisar, söta barn, lite buttra ungar fast kanske blyga säger vi, härliga fina kiddos och en del annat löst folk. Galet var det!

Hann med nöd o näppe ut till min postition på gatan, bredvid granne N som paxat en stol och satt sig tillrätta med vin i ena handen och timern på matlagningen i andra. O där satt vi, o delade ut snaskesnusk till hur många barn som helst. Jag hade över 200 påsar med postionsförpackat godis, gav en till varje barn o japp, alla gick åt.

Grannen har dukat upp godisbord. Dallret av
förväntan ligger över hela gatan, snart snart.

Mitt flickebarn....

Grannes hus, med massvis av belysning. Fint!

En av dessa är Lucas. Jag gillar inte bilden, o avskyr vapen
över allt annat. Kräks!

Men ni ser våra grytdjur va? Jag var helt enkelt tvungen...

Dagens sötaste! Fred o en liten skraj Bambam som ville
klappa hundar fast vågade inte riktigt.

Några andra barn, lite sötare o mindre läbbiga.

Stilg vuxen o söta barn

Älskar hennes hundben i håret

O när saker o ting började köra ihop, sig strax efter att mörkret lagt sig och hela galaxen var på just vår gata då åkte kameran in i huset och det krävdes nästan två vuxna för att hantera alla snasksugna härliga o ohärliga ungar. Därför finns det inga mer foton. När saker o ting börjat lugna ner sig lite senare samlades vi på en garageinfart och åt en sån där härlig blandning av knytkalasmat igen. Gott som katten, önskar att jag kunde fulätit o vräkt i mej för jag var utsvulten. Nu kunde jag inte riktig med det, utan slängde långa blickar efter de som vågade vräka i sig. Mestadels män. O köttbullar gjorde storsucce´. Barnen lekte tjolahopp, vinet flödade och samtalen växlade. Helt plötsligt kom taxin jag väntat på i evigheter. Som ett spjut lämnade gjorde jag sorti i hundraåttio knop o lämnade festligheterna utan att varken tacka för mat eller sällskap, men jag vet att jag är förlåten. Linda kom fram tillslut, mörbultad men stolt över sin första ensamma transatlantiska flygning som passagerare. (hon som är gammal flygvärdinna!?) Bra gjort av dej Lilla. Mina tårar sprutade på både mej o barnen. Jag stängde dörren innefrån. Lämnade festligheterna och ägnade mej åt det bästa jag vet. Vara med min syster. Sann o helig lycka!

Så dröjer det mellan inlägg ni o dryg en vecka framöver så vet ni vad jag gör va? Umgås med världens finaste lillasyrra.

Åsa - snask ÄR snusk

PS: en bonusbild:

En hundkoja i papp, från ax till limpa

2011-10-31T00:21:00.000-04:00

Nåja, helgen till ända o lite mer än att bygga ett hundhus i papp det har jag gjort tack o lov, men skriver kanske om det andra i ett annat inlägg snart.
Lucas har alltså valt att gestalta ordspråket/talesättet "in the doghouse" på skolans halloweenkalas. Uttrycket kan nog översättas till svenska som att få gå till snickerboa eller sitta på skämselpallen. Man har gjort något dumt alltså.
I lördags hade jag samlat nog med energi, tålamod, kreativt sinne och några stora pappersark variant tjockare, en rulle tejp o det var dags att gå lös. Åh så roligt och hm vad tejp det gick åt. Ett par timmar senare var hundkojan klar! Varsågoda, jag ger er hundkojan - från ax till limpa (Hej jonas!)

Lucas huvve kommer sticka upp i hålet o armarna
kommer sticka ut genom fönsterna. OBS! Kojan har
fönsterluckor....

Sådärja, kojan färdig. Ett par tusen meter tejp, både fin konstnärsfärg o o fulfärg, bruna färgskvättningar i köket o diverse förstärkningar på kojan för den vissnade visst lite när vi målade på den. Men nu är den klar, återstår bara att se hur pojken kommer att hantera skapelsen imon. Jag kommer att köra honom till skolan, o försöka hjälpa honom att baxa in skolväskan i byggnaden. Under lektionerna får han helt enkelt komma ur kojan och sköta sina uppgifter. Vet bara inte vart han ska förvara lilla huset för in i skolskåpet kommer den inte att gå in i. Jaja, han verkar fast beslutad att även om han så är den enda som är utklädd till ett ordspråk så ska han ha kojan på sig. Jag tycker han är modig!

Dags att sova, imon är det halloween, vilket klimax det kommer bli nu efter två månaders förberedelser. O mitt i festandet på gatan imonkväll kommer världens bästa lillasyster hit, insladdande i en taxi, mörbultad efter en hellmutts resrutt medan jag bjuder grannar o annat fä på swedish meatballs och bälgar vin i pappmugg. Längtan efter lillasyster gör mej galen o för varje minut närmre hennes ankomst, desto ondare gör det i hjärtat. Undrar varför? Skulle inte stå ut med att hon kom en dag senare känns det som.

Ha en fin start på veckan och behöver ni nån gång låna tejp så får ni fråga nån annan liksom

Kram

Åsa - pyssel o papp

Pojke på äventyr....

2011-10-28T11:50:00.001-04:00

Igår direkt efter skolan hängde Lucas med ett gäng pojkar för att titta på en skolfotbollsmatch, den sista för säsongen. Det spelades precis utanför skolan, o de ville gå dit utan föräldrar. Eftersom det är skolan som ordnar så känns det lite tryggt, o det var intyg från föräldrar, stämpel på handen. Klara regler vad som gällde vid upphämtning, fulladdad mobil o pengar till mat i fickan. Men ändå hade jag fjärilar i magen, är inte ok med att lämna honom sådär på offentlig plats längre. Har jag blivit amerikaniserad? Är det omgivningen som skrämt mig? Det ÄR lite mer ruffigt här än vad det var hemma även om saker o ting hände hemma med såklart.
Här är det läskigare, två skolor i vår närhet har haft lockdown denna vecka, där man misstänkt allvarliga hot mot skolan o elevernas säkerhet. Misstänkt vapen på den ena o ett skriftligt hot till den andra. Vid lockdownlarm gömmer sig alla på bestämda platser, bakom hyllor, under bänkar. Lampor släcks, alla är tysta. Dörrar stängs. I Cajsa skola övas lockdown en gång i veckan, i då brukar hon passa på att göra lite på matteläxan där hon sitter under ett skrivbord. Usch, får ont i magen bara av att tänka på lockdown.
Lucas hade det väldans bra i alla fall, han o kompisarna hejade som tokar på Bailey middle school, o skolans lag vann också tillslut. Dom åt baby back ribs o drack läskeblask. Kollade på söta cheerleaders. O en tjej i SJUAN kom fram till Lucas o sa: I love you....
På kvällen var pojken vääääldigt risig i magen kan man säga, men det var värt det tyckte pojken men smeknamnet Sweden, han med vilt hår o glesa tänder. När han kom hem o min oro var borta, då höll jag om pojken länge, kände stor kärlek, ömhet o tårsvid. Min lilla pojke, han som för 8 månader sedan började i ny skola, i nytt land med nytt språk. Pojken som kämpat med skolan, o han som fyra veckor i rad kommit hem med 105% rätt på proven o som går i honorsclass i matte. Han som längtar hem till svenska kompisar o alla andra hemma. Pojken som leker med Lego i smyg, han som är så kär i sin svenska flickvän Sanna som är huvudet längre än honom, o supersnygg. Min lilla pojk som älskar revben och som knäckt alla sociala koder för länge sen. Han är den som blivit mest anpassad här i vårt nya land, den som är mest amerikaniserad. Jag är galet stolt över vad du har åstakommit Lucas, du har överträffat alla mina förhoppningar. Snälla, väx inte ifrån mig bara, var min lilla pojk så länge det går. Jag tänkte mej sisådär 20 år till eller så. Jag kan bo spartanskt, gör inget alls. Under trappan i ditt o Sannas hus.... O jag kliar ditt hår till o med på din lunchrast om du vill. O lagar morsans kebab varje dag. Men städa ditt rum Lucas, det gör jag inte. Det får du eller Sanna göra faktiskt. Ska vi säga så, lilla lurreburr? Det gör vi va?

Hälsningar

En skraj o stolt mamma

Sol i hjärta sol i sinne....

2011-10-27T16:06:00.001-04:00

må du sitta på en pinne....
Kommer inte ihåg den där ramsan man skrev i poesiböckerna i trean...(men åh vad kul det skulle vara att titta i den nu) men attans vad jag njuter av värmen.
Barnen lediga imon, har fredagskänsla redan på torsdagen. Sånt gillar mamman!

Åsa- soldyrkaren

Men ett par skor piggar alltid upp....

2011-10-27T12:42:00.000-04:00

Åhhh, vilka goshiga skor som kom med bud hem till mig igår. Ni ser va? Man vill bara höra snålblåsten utanför huset, se gula o röda löv fara omkring. Svepa en tjock halsduk om sig och köra ner fossingarna i dessa o ge sig ut till brevlådan o hämta tidningen. Eller så....

Det är ett par Uggs, modellen heter Lynnea och kostar hälften här i USA av vad de skulle kosta i Sverige. Hjälp vad det skiljer i pris, galet dumt egentligen, men jag gillart. Såklart!

Kruxet med just dessa godingar är att de inte är mina, jag har fått dem till låns över kvällen. En tjej i Sverige har beställt dem här i USA och idag är det jag som skickar iväg dem hem till henne.

Men det var härligt att se dem, jag är glad för tjejens skull.

Åsa - gillar att andra människor blir glada. :-)

Grönsaker o frukt som jäklas med mej

2011-10-26T15:09:00.001-04:00

Idag är jag lite ilsk, lessen, sur o tvär. Lilla Maiken, världens finaste lilltjej, fyller 6 idag o jag är inte hemma. Det gör så ont, så fruktansvärt ont. Hon hade fått sina första klackskor....

Finaste Maiken o finaste Bianca, mosters älsklingar!

O när det är sådanahäringa dagar när allt känns lite mindre roligt att vara i Amerika, då ska naturligvis allt annat jäklas med, eller hur?

Hemmalängtan = pyttipannasugen. Fråga mej inte varför. Gjorde det enda rätta, planerade just pyttipanna till middag. Kokade potatis. Men vad i hellmutt? Att det ska vara så svårt att köpa potatis i ett annat land, va? Har testat flera sorter, utbudet varierar. Bakpotatis i folie, bakpotatis utan folie, sötpotatis, runda mandelpotatis. Röda o blåa potatisar. Bruna med jord, avsaknad av färskpotatis. Nåväl, har fått tag i min favvosort här nånstans, men den finns inte överallt. Nu köpte jag en säck annan potatis, får väl gå då. Men se det gick inte, var sån där mjölig luddig sort. Sån som farmor o mormor serverar till stek. Jag gillar sån potatis när det är hederlig onyttig gräddsås eller så. Men inte till pyttipanna, inte heller till att rosta.

Går fetbort!

Fick göra potatismos istället, det funkar det med. MEN INTE TILL PYTT I PANNA!!!

Tänkte ta mej en clementin till tröst. Som en sann svensk köpte jag tonvis av klemisar vid den här tiden på året. Behovet sitter i generna, köpte en säck guloranga godingar igår, på impuls. Det var inga klementiner kan jag lova, mandariner möjligen. Sura, med kärnor och skal så tunt som papper. Ett heltidsjobb att skala. Inte bra, inte gott. Fy!

Bananerna här däremot är goda, godare än hemma. Är färdiga att ätas redan i affären. Inte ljusgröna hårda. Att det sen inte är GI-toppers struntar jag i.

Äpplena är INTE svenska. Saknar svenska bonnaäpplen.

Så var det idag ja. Man kan aldrig veta riktigt hur saker o ting står till i det Strömska hemmet. Snart kommer Spagettibarnet hem, tonvis med läxor. Jipppiiii, not!. Men solen skiner, himlen är blå o tempen nånstans så där 23 + eller så. Borde inte klaga. Verkligen inte.

På´t igen bara!

Åsa - obstinat en gång i veckan......

Howdy y´all och en ihopfällbar hundkoja

2011-10-25T20:04:00.001-04:00

Säga vad man vill men amerikanare tar varje tillfälle de kan för att skoja till vardagen verkar det som eller rättare sagt. Amerikanare älskar teman! Är det Veterans day, då fixar vi en konsert. Är det St patricksday, då klär vi oss grönt. Mardi Gras... Är det superbowl, ja då äter vi mat o umgås med fotbollstema. Inte en enda människa firade kanelbullens dag, det kan jag dock säga. Fel land visst. Överallt skyltas om så snart en högtid, speciell dag eller vad det nu kan vara, passerat o det skyltas om med råge. Ho, undrar vad som händer här när Thanksgiving har passerat och julen närmare sig. Vojne. O jag som inte ens gillar jul.
Nu i dagarna firas förutom Halloween (som firats i en månad känns det som) även Homecoming, vad det är vet jag ej, det har med high school att göra o man kröner en kung o drottning o klär ut sig under en vecka. O dans har det varit med. Jag har hur som helst fullt sjå med att hålla styr på Elementary och middle school så jag har inte riktigt koll.

Cajsas skola har pumpa tema.... O i Lucas skola har de det här:

Men det är väl inga problem att lösa, vi har styr o koll. Igår hade han Sverigetröja och Jönköpings tennisklubbsjacka. Han ville ha J-södras halsduk också med jag klarade inte av alla färgkombinationer. J-södras färg skogsgrön, blev sisådär med Sverigegult om jag ska vara ärlig. Schaasss bort hemska färgkombo. Han var fin, o stolt.

Idag var det cowboy-dag. Hejja vad kul, o det tyckte Lucas med. Raffs raffs, rota i lådor efter tuffa vilda västernattiraljer. Jeans, skjorta, sidenscarf, morsans cowboyhatt, Basses offrade bälte och Cajsas scrapbooking klistermärke. Done!

O här galopperar han bort i skymningen...

Så långt är allt väl o kontrollerat. Ströms har koll, vi är med i matchen. Rosa tröja imon på pojken, pink ribbon day.

Men, det kommer ju ett stort MEN här förstås. På måndag är det Halloween, då ska de också klä ut sig i skolan, inte till vad som helst utan till ett talesätt. Klur klur. Lucas tänker kul, mamman tänker praktiskt. Pojken valde "in the doghouse" Bra där Lucas bra, men hur? Jag tänkte ta en kartong liksom och klippa till den lite o sen ha det som en badring o huvvet sticker upp. Ja du vet? Nää, Lucas jag vet inte riktigt. Men! Jag tar en kartong i garaget bara. Lucas, handyman har varit o hämtat alla tomkartonger ju. O sen då, hur hade du tänkt att du skulle åka med hundkojjan på dej på bussen? (o jag ser detta framför mej, skolväska, för stora skor, glesa tänder, håret på svaj, kommer gående med en hundkojja över sig o bara huvvet sticker upp o så kommer han inte in i bussen för kojan är för stor. Hmmm. Då säger Lucas "Foldable mamma, den ska vara foldable".... Ahhh. Tänk om jag låtit honom gå på Origami-kursen i skolan. Det hade varit användbart nu.

Ja vi får se, förmodligen är det jag som sitter o flurlar med ett foldable doghouse i helgen, mest troligt faktiskt. Jag tyckte annars att "skelett i garderoben" var en lätt grej att fixa. För barnsligt mamma!! Okejrå.

Om, OM, jag får fixat ett foldable hundhus, då lovar jag att visa det för er!

Åsa- pyssel o papp

PS: Det som gör mej extra fnissig idag på cowboydagen är det det kanske, nästan mest troligt faktiskt, finns en ÄKTA cowboy på Lucas skola. Det finns en cowgirl i Cajsas skola i alla fall, hon har alltid cowboykläder på sej o har massvis med hästar o kor hemma (säger Cajsa...) Helt galet roligt ju, undrar vad "the real thing cowboyen" tänker när han ser Lucas skärp med scrapbooking klistermärken?

Trailer homes

2011-10-24T20:02:00.003-04:00

Cajsas high-heelsridskola ligger på landet, såklart. När vi kör dit passerar vi ett område med trailerhomes. Jag funderar lite på det där. Vad är det för några som bor där, egentligen? Utanför en del av husvagnarna står det fina bilar, eller iafl bilar som ser ganska nya ut. Det är planteringar, fina uteplatser och ordning o reda. En del andra vagnar har värsta brädgården utanför, skräpigt o fult. Ett tredje brann upp häromnatten. En del husvagnar är tillbyggda och som nästan inbyggda i ett annat skal. Verandor, uteplatser och garage. En del har trasiga fönster och persienner som sticker ut genom den trasiga rutan. Här o var sitter ljusslingor från i julas kvar och på ett ställe står en båt. Flertalet är inhägnade med tjocka nät och rejäla grindar. En del helt utan. Skyltar, beware of dogs. Keep out, private property. Hm...

Jag är lite rädd, ärligt talat, när jag kör igenom trailerparken. Lite rädd att någon ska komma med ett vapen och attackera mej. Rädd att jag ska se något som jag inte vill se. Men när Basse var med i lördags, då vågade jag fota lite. Förlåt om bilderna är under allt kritik dåliga fotomässigt, men jag fotade under press, i en utsatt situation kan man säga. Handsvett och flackande blick. Nåt sånt. O de allra ruffigaste vågade jag inte fota, ifall någon skulle se o bli arg.

Denna bilden är nog den bästa....

Hur är det egentligen? Vilka bor här? Hur har de hamnat här? Hur är det att bo i en husvagn?

Jag förstår så mycket som att en del av dessa människor har hamnat här på grund av tråkiga omständigheter. Sjukdom, arbetslöshet, otur. Antar att det är de som har finaste runt sin lilla boning, dom pysslar så gott dom kan. Men hur är det att bo granne med en skummis då? En skummis på riktigt för så mycket kan jag förstå när det gäller det här, alla som bor här har inte helt rent mjöl i påsen. Kalla mej dömande om ni vill. Men man ser det, jag ser det. Hur som helst, jag skulle så gärna vilka veta hur dom har det inuti sina skal av plåt. Är de lessna, mår dom dåligt. Har dom fredagsmys? Är dom rädda? Förstå hur trångt dom måste ha det i sin lilla vagn. Hoppas att dom har det bra.

När jag ser sådana här ställen, då känner jag mej så rik. Jag har det så bra, ett rejält hus, en glänsande bil, barn som har fina kompisar med sunda värderingar. Vi väljer själva vad vi äter till middag. Jag är lyckligt lottad!

Åsa - smygande reporter

Mastodontmaskinen gör mamman lycklig...

2011-10-24T09:40:00.000-04:00

Vilken bäst helg! O att den blev så bra beror nog på att vår fd vita hatkärleksheltäckningsmatta blev vit igen. Tänk vad en sådan sak kan göra underverk, öh?
Den har sett lite solkig ut, mattan, det har den allt. Basse säger att det hände när flyttfirman var här med våra möbler för sisådär 7 månader sen. Hur har jag stått ut så länge? Fattar inget i så fall. Den var inte fläckig utan grådassig liksom men efter att hundarna har dykt upp i våra liv så var mattan inte bara solkig om man säger så.... O då har jag skurat fläckar till galenskap. Köpt tonvis med rengöringsmedel. Skumtvätt, pulver, spray och allt som finns i hela världen. Fläckar (guuula) är svåra att få bort på vit matta. Så är det!

Vi hyrde en mastondont vattendammsugare, poff poff, Basse körde omkring. Bytte vatten ett par gånger, tvärbrunt. Äckligt. Ofräscht. Resultat? Mattan över alla under fräsch igen. Doftar ny, ser nästan bara ut som att den har 10 år på nacken nu. Vilken den har. Men fläckfri, ganska vit. Världens bästa uppfinning med sladd. Finns att hyra på olika ställen för en liten summa. Jag är så glaaaad!

Men ni ser, jag tror jag kräks vad äckligt

Can you feeeeeel the difference?

Men nu är den ju så fin o goshig mattan. Vill nästan bara sitta i lotusställning mitt på golvet o njuta. Ska köpa små blåa plastpåsetofflor o ha i en korg innanför dörren som besökare han låna. Köpa små gummistövlar till hundarna. Lägga plastfolie över hela mattan och kanske främst köpa blöjjor i doggysize. Tack o lov har de börjat bli ganska, GANSKA, rumsrena nu. En bit kvar tills vi kan slappna av när det gäller det dock. Alternativt är att jag planerar in den matstodontmaskinstvätt varannan vecka, får se!

Världens bästa maskin o världens bästa Basse

Jag funderar också lite på det där med heltäckningsmatta.... Varför? Vi la in en sådan i vårt Dallas-hus hemma i Sverige. I det svenska master bedroomet (förlåt). En vit, långhårig sak. Underbart fräsch o fin. O i ett sovrum funkar det ju lite bättre, ett tag. Men det gäller att dammsuga om man säger så. Jag gillade den tvärmycket ändå. Passade stilen i huset och var skönt under fötterna på vintern. Men här, i ett land där folk o fä går in med skor mest hela tiden, är det så smart att lägga in en vit matta då? I alla rum? O har inte sådana mattor någon slags bäst före datum? Tio år är lång tid. Vad ligger i mattan, 10 års samlande.... Allergier, damm? O hur miljövänligt är det med alla medel man måste underhålla mattan med? Vår mastodontmaskin hade milljövänligt rengöringsmedel men vad säger det egentligen? Tror knappast moder jord tjuter av lycka.

Jajaja, mattan fräsch, mamman glad, allt gott

Åsa - carpetcleanerwife

Dagens "höjden av" och en förmiddag i bilder

2011-10-21T10:04:00.000-04:00

Var i Cajs skola igår o hjälpte fröken med uppdrag, bra så men när Mrs P började rya och uttala sin besvikelse till barnen i klassen, när hon förklarade att hon var generad över att ha en sådan klass, att hon inte längre visste hur hon skulle straffa dem för att de pratar för mycket o busar under bildlektionen som hålls av en annan fröken, då visste jag inte riktigt vart jag skulle ta vägen. Usch. O till råga på allt drar hon in mej i det hela genom att fråga vad jag tycker när jag hör sådant här, om jag skäms som förälder och om jag nånsin hört något sådär hemskt.
Ohuu. Jag kom mej inte för att säga något mer än Yes, yes, no och med det lite tuffa frivilliga tillägget Shame on you och behave yourself! Sen sprang ut. Urk vad jobbigt, jag vet ju inte vad de har gjort, o jag kan ju inte stå där o säga inför klassen att jag tycker att hon är för tuff o hård. VIlken fälla va?

För att släta över mitt tillkortakommande i klassen (det kändes lite så iaf) så tog jag bilen till biltvätten. Å vad jag kände mej duktig som gjorde det, bilen var lortig och tiden har inte räckt till tidigare. Den duktigkänslan höll i sig tre minuter till jag började tänka på vad jag gjorde egentligen och vad det var som fick mej att känna mej så duktig. Halllåå? Vad är det för duktigt med att lämna nyckel till en söt pojk, betala med sitt kort, sätta sig i vänthallen och sedan lämna kvittot till ytterligare en pojk, hämta bilen och köra iväg. Är det något att känna sig duktig över? Måste vara höjden av bekvämlighet eller nåt. Jag var lite osams med mig själv hela dagen sen.

För att kompensera den osämjan så bestämde jag mig för att vardagsfota lite o visa på bloggen för det säger Linda att jag ska göra.

Så, håll tillgodo. Jag ger er VARDAG!

Glänsande, wild cherrydoftande och relativt rakt
parkerad....

Middagsmatsinköp, duktig va?

Funderar lite på vad Snobben o pumpor har gemensamt...

Tittar på infoskylt, läser o lär. NOT!

Passerar en riktigt ful bensinmack på vägen hem

Passerar tusentals valkampanjskyltar, funderar på
vad för slags val det är och vem jag skulle rösta på
om jag fick. Jag valde JULIAN eftersom jag
känner en fin o duktig kille i tolvårsåldern som heter så. Heja Julian! Och hej Julian om du
läser detta, eller mamman kanske gör?

Hem, ut med dogs. Ser att några fler höst-
o halloween pyntat sitt hus. Tjusigt!

Gigantus spindelvävus på handyman Tods hus, fränt!

Fler valskyltar, men denna står i en trädgård.
Tänker: hm... Mayor C kanske bor här? Vet han om
att jag kommer kalla honom Blomkålis? Vilket namn...

Nära hemma, blir alltid lite full i fasen av Longstocking. Vet inte
varför.

Så där ja, vardagsförmiddag.

Nu är det fredag, skolfest står på schemat, bibblanjobb om en stund och vanligt härligt pysselopapp antar jag.

Trevlig helg till er!

Åsa - vardagshjälte

Att pyssla om sin pool...

2011-10-19T20:05:00.017-04:00

ja, eller lilla hot tuben som står utanför master bedroomet..... Det har stått på onsdagens agenda, bland annat pyssel o lunchdatande o djursjukhusbesökande. Vi fick allt vatten utbytt idag för det som tidigare fyllde poolen (vägrar skriva hot tub tydligen) var lite sunkigt o grumligt. Poolkillen kom o fixade, hade hoppats på en ung muskulös 27 åring med bar överkropp o med isblå ögon o flipflops som samtidigt kunde servera mig margaritas o selleri på fat medans jag låg i solstolen o lyssnade på.... sommarprat anno 2009 men tyvärr blev det inte så utan en vanlig amerikan i pappas ålder o med pösjeans o reklamtisha. Dock väldans trevlig o härlig på alla sätt. Ja han kom o grejjade o fixade med vatten o filter o allt vad det nu var, i ösregn.
Efteråt fyllde Basse o jag the bägare o for till poolaffären för att få vattnet testat. En övning som enligt lag ska ske 1 gång i månaden. Ni som känner mej vid det här laget o vet att jag dagligen balanserar på olaglighetsgränsen förstår hur många gånger vi varit o kollat vattnet va? Inte 8 gånger iaf. Hällt i diverse kemikalier, rengöring, PH-prylar och chock de luxe medel har vi dock gjort enligt plan, duktigt va?

The vattentest

Poolbutik med min egna poolguy framme vid disken <3

Miljövänligt? Mmm, tveksamt... Kanske vore något att satsa på annars.

Analys, testsvar. Recept på vad poolen vill ha. Kul!

Tänkte också köpa doftolja som man kan hälla i spaet, men det fanns bara chokladdoft kvar o det kändes inget vidare. O säkert därför den stod kvar på hyllan också.... Kan tänka mej att köpa tvåldoft, citron eller fresh laundry om det finns nånstans. Eller varför inte MARGARITAS o POOLGUYS-doft?

Ja vi får se.

Besöket hos djursjukhuset gick fint, lunchen var god, sällskapet mycket trevligt. Regnet har upphört och Basse ska hjälpa mej med tekniska datorsaker. Jag får spunk, tuppjuck och panik på datorer och externa minnen och överföringar. Tack älskling, tack.

Vill också förtydliga att det INTE var jag som kommit med iden om filmen om Jönköping i förra inlägget, jag har inget med saken att göra alls för den delen. Det var därför jag ville att ni skulle läsa det med glimten i ögat liksom..... Jag driver med mej själv senni, och er också tydligen. Förlåt, bli inte ledsna, lova!

Åsa - som tillhör den ironiska generationen

PS: små engelska ord smyger in i Cajsas svenska mer o mer. Just nu undrade hon om "ska jag underline-a denna?"

Hit eller miss? Ambassadören talar ut.....

2011-10-19T09:53:00.003-04:00

Jag tar min uppgift som ambassadör för Sverige o för min hemstad på allra största allvar verkar det som. Bokbål, skryt, bilder av varierande kvalite.... Till min hjälp har jag nu tagit en mediabyrå som i samarbete med Destination Jönköping knåpat ihop en reklamsnutt om Jönkan aka Jönköping. (obs! Läs med glimten i ögat snälla)

Looki looki:

Fin film, bra gjort! Men hur känner ni, hit eller miss? Kommer ni besöka min fina hemstad nu, har vi sålt in den tillräckligt? Jag menar, blir ni lockade av POLKAGRISAR? Men vyerna är fabolösa, min stad är så snygg!

Idag är det regn, hundarna ska till veterinären, jag o Basse till Applestore. Hemmamys och hårdkörning med läxor. Misstänker att Lucas löpträning blir inställd på grund av regn. Dom kan ju bli blöta, eller halka... Istället kör dom karaktärsträning. Det gillar mamman också. På dom tiger, lär dom självkänsla!

När jag ändå är i ambassadörsfarten postar jag några fina The Queen City, aka Charlotte, in North Carolina bilder. Håll tillgodo raringar.

Jag tror att Jönköping har en slogan också, men den kan jag inte. Gissar på The match-town.
Men att grannstaden, eller orten snarare, Nässjö har "Nä, Nä Närmare Nässjö" det vet jag och att Vaggeryd har "Där hjulen alltid snurrar" Vad säger man om Nässjös förresten? Hur tänkte dom där?

Over and out from your utsända, någonstans i North Carolina.

Åsa - F-skattsedel

Springtävling och mat som är urk....

2011-10-18T11:01:00.001-04:00

Springtävling i stadens finaste park. Väder enligt önskemål av åskådare, inte av löparna. 28 grader, noll bris och klarblå himmel. Gör inte ont någonstans på mamman som tvärnjuter av värme. Misstänker nästan att jag har levt ett tidigare liv i en stekhet öken eller något sådant, o det stämmer ju väl överens med min bucket-list dröm om att bo i en bajshydda i Tanzania, med en stor hög böcker och en trädgårdsland fullt med morötter. Det är min dröm, låter lite torftigt för vissa kanske men nångång kanske jag sitter där på en trasig handduk, med håret i knorv, knaprande på en morot och läser tusen böcker i skenet av min lilla spritlampa. Får se....
Varma dagar o varma kvällar får hela min kropp att trivas som fisken i vattnet hur som helst.

Att ta sig ner till centrala delarna av Charlotte mitt i rusning är en utmaning, ett spännande moment i vardagen kan man säga. Bilar överallt. Köer o krockar på motorvägen, rödljus i evighet, 5 filer och enkelriktat. Folk som kör rufsigt och en hund som kräks i skuffen. Kul o nervkittlande!

Löpningen gick bra, o storyn upprepade sig. Alla i laget anslöt när saktakillen dök upp i horizonten. Vilda applåder och vet ni, han var inte sist! Efter honomn lufsade/gick/kröp två tjejer i ett av motståndarlagen o de hade uppenbarligen problem med takten/konditionen/viljan. Jag är glad för det innebar att Chistopher fick känna glädje över att inte vara sist. Javisst. Jag grät!

Ni ser superspurtaren va?

Älgen vann, igen. Han har dubbelt så långa ben som jag, heter Calvin och går i åttan. Förstår mig inte på hur snabbt han kan springa, han skrikspringer på sitt snabbaste från start till mål. Imponerande och läskigt. Lucas pinnade på med sina ben, kämpade och var nöjd. Han spurtar som en raket i alla fall. Det är positivt, o han tvåa av kidsen från 6th grade. Bra bubben, bra. (men han var lessen för alla(!?) hade skrattat åt hans hår för nu är det klippt, han tog det hårt. Lesson learned)

Idag är vi bjuda eller tvingade att gå på skräpmatsställe igen. Men mej lurar dom inte, den lätta går jag inte på. Flera gånger i månaden har Cajsas skola ett samarbete med en restaurang dit elever, päron o siblings får gå och äta till något rabatterat pris och för varje köpt måltid får skolan en peng. Tanken är god, många ansluter men inte Strömmings inte! Valet av matställen faller inte i god jord så att säga. Mackidonk, snabbpizzabuffeställen, friterade kyckling i massor stället, o en vanlig lite skräpig diner. Idag har vi äran att äta på en yoghurtglassbar. Tack men nej tack. Orkar inte med mer onyttigt, prefabricerat, halvdant. Dålig kvalite och färgsatt till galenskap. Allt smakar samma sak o jag blir illamående. Gillar inte maten här längre, är trött på sockerchock o flöt. Så där ja, där kom den. Det tog 8 månader innan jag satte ner klacken på riktigt. Dessutom....Skolmaten får av mej 1 strömming av 5 möjliga. Skräp är vad det är, den enda som är bra är att dom faktiskt serverar vatten eller mjölk till maten. Ett steg på vägen men nej tack till resten.
Så jag håller mej o mina kiddos hemma idag, vi struntar i glassbaren. Vi kommer gärna den dagen de har skol-kväll på det här stället:

Men det kan jag titta mig i stjärnorna efter....

Ser man på, idag var tant lite grinig och motvalls. Skönt. Ibland står jag inte ut med att vara glättig, positiv och käck. Idag får den amerikanska maten sig en känga, skämmes på dej skräpmat!

Åsa - OBSTINAT idag, men charmig och hemtrevlig på något sätt

Svensk frigjordhet och en bön i bibblan

2011-10-17T10:34:00.000-04:00

När jag var o volontärade i biblioteket i fredags blev det lite hejkon bejkon och lite aha-upplevelser, himlans roligt hur som helst.

Jag smygfotad lite, kände mej som en spion och näst intill olaglig med eftersom jag hela tiden verkar balansera på den fina linjen mellan lag o ordning och kriminell (syftar på körkort o såna saker, o lämna barn i bil, signera slippar i Basses namn und so weiter till evighet) så hivade jag resolut upp mobilen och brände av ett par högkvalitativa bilder. Jomantackar ja

Usikt från min bibblandisk

Lite mörk bild kanske men visar
blandade amerikanska skolbarn

Hittade också ett par faktaböcker om Sverige. Kul tänkte jag, o satte mig tillrätta i bibblandisken. Kände mig galet proffsig, en sån där höjdardag när jag redan efter halva tiden hade sorterat in alla tillbakalämnade böcker på rätt hylla, lånat ut, förnyat och kasserat in skulder. Jag hade knut i håret och struken blus (nästan), sminkat mej på riktigt bibloteksenligt sätt eftersom det nu inte längre är tusen grader varmt ute och ögonskuggan sitter kvar på ögonlocket nästan hela dagen. Känt att engelskan satt som en smäck och med barska pekfingrar gått fram till en finnig 7 klassare och schyyychat honom. Vilken höjdare va?

Men vad i hela friden? Vilka vansinnigt dåliga faktaböcker om vårt lilla fina land Sverige. Är det så här vi ska sälja in oss? Jag skämdes faktiskt. Kolla här!

Säljande omslag på alla sätt

Den här var fräsch, anno 2004

Av alla maträtter i Sverige valde de att
framhäva FRUKTSOPPA som enda recept i boken.
The nationalrätt fruktsoppa....

Finn fem fel....

God ost från ost-tanten någon? Hon är jättesöt, men bilden andas
medeltid på något sätt.

O här har de ändrat namn på ett flygbolag.
Transwede hette det!

Men vi spinner lite på den svenska frigjordheten va?
Snälla, jag har aldrig firat midsommar så här, har ni det?

Så där fortsatte det, böckerna med skämselstrut minst sagt. Jag ska klaga, jag ska skriva egen bok om Sverige och jag ska åka runt i världens skolor och låna dessa fruktansvärda böcker med avsikt att aldrig nånsin lämna tillbaks dem. Kosta vad det kosta vill. Så här kan vi inte ha det, pinsamt för mej ju. Tänk om våra grannar har lånat böcker om Sverige för att finna på mer om oss svennar, vad får de för bild då? Usch. Känns inget vidare faktiskt.

Dagens ännumer pinsamma:

En svart amazon kom fram till mig i disken, med sånt där härligt snyggt goshigt hår och sa:

Keeen wii preee?

(tänk tänk, har chefsbiblioteksdamen sagt något om det? Får man be här inne?)

Yes, I guess you can.

Go ahead flickebarnet, sätt er o be. Fint tyckte jag och kände att flickorna verkligen var artiga som frågade.

Rassel rassel o massutskrift i skrivaren. O ett illtjut från bibblandamen, Mrs Skipper. I vilt sken mot min disk med håret fladdrande, avbruten i en lektion hon höll o med barsk blick:

VEM HAR PRINTAT? VEM?

Oh noooo, oh ehhh I thought they said pray. Not print.

Måste dom prata med så klurig dialekt här? Pinsamt för mej iaf. Men mrs Skipper klappade mej på armen o sa dear, you are doing a great job. Visst!

Dagens lärdom, Pray means print. And dom ber inte i bibblan.

Övrig helg innebar i korthet:

Cajsa på sleep over

Mys med Lucas o Basse

Utflykt till en dogpark där man kan släppa vilddjuren fria. Vegas, den ibland så dominanta, hon satt mest uppe på en bänk o skakade. Livrädd för de stora hundarna.

Häng i solstol, Basse snarkade illhögt

Bjudna på ankmiddag, gott

Trädgårdsfix o sol. 26 grader, shorts på, kratta kratta och frisera buskar. Jag har blivit grym på det.

Besök av handyman som bjuder oss på sjöutflykt. Tackobocko!

Torktumlaren lagad

Plugga till prov

Svenska Hollywood fruar på 3play. Otäckt, på gränsen till vansinne. Sjuk människa. Usch!

Idag är det springtävling, spännande.

Åsa - tillbaks på jorden

ESL = english as second language = glasspartaj!

2011-10-14T09:43:00.001-04:00

Vad gulliga o rara ni är som läser det jag skriver, blir glad o stolt över att så många vill ta del av min vardag i ett annat land. Blir absolut apaglad över kommentarer, känns som att det blir lite mer tvåvägskommunikation på något sätt. Hejja er, o hejja mej!

Kollade lagtext igår för att få reda på om jag förutom oansvarig o pinsam dessutom kanske var olaglig. Puh, nope! Hade delstatsflax. I vissa delstater är det strängeligen förbjudet att lämna barn i bil, eller hemma ensamna för den delen. I vår delstat, North Carolina, säger lagen så här:
"Under North Carolina law it is illegal to leave a child under eight years old alone in a car or a home for any amount of time. If your child is under eight and in the car it is illegal to leave the immediate area. This includes stepping into a building for any reason."

Puh, där hade jag flax! Tack Cajs att du är 10 år.

Gårdagskvällen bjöd på Icecream Social på Lucas skola. Gillar man snaskesnusk o glass kanske man på stört åker dit bara för glassens skull men vi for dit av en annan anledning.
Det var skolans lärare i ESL (som betyder på omskriven ren svenska: engelska för invandrare) som bjöd in alla ESL-barn, föräldrar och syskon till mingel och möte. Läraren heter Jose Rios, en härlig man som fullkomligt brinner för att lära barnen engelska. Han är galet entusiastisk, o efter en timme med Mr Rios känner man att, japp, javisst. ESL läxor och 10 akademiska kluriga nya ord om dagen är det viktigaste i livet. Enormt vältalig! Det är 20 talet barn på skolan som är nya invandrare. Det är Lucas och en annan svensk tjej som tillhör den "udda" konstellationen långtbortistanbarn från Europa. Resten av barnen är spansktalande från sydamerika. På skolan finns dessutom 20 elever till som inte behöver sådan akut (om man nu får säga så?) hjälp med språk men ändå visst stöd.

Till sin hjälp, o här kommer dagens fina, hade han två damer/tjejer från en kyrka som på helt ideell basis kommer till skolan och hjälper dessa barn. Kvällen till ära hade de två dukat upp en glassbuffé de lux och ordnat halloweenfix o trix till alla barnen som var där. Pysselpåsar, småprylar, klistermärken, nagellack, block o pennor. Lysrörsarmband och bingo. Pyntat matsalen med pumpasaker o ljusslingor, bakat brownies. Handlat grädde, kolasås, glass o muggar. Lagt godis i skålar, fixat överaskningar till alla barn. Så medan vi vuxna var på möte tog dessa fina kvinnor hand om barnen och med sig hem fick alla barn en goodiebag sprängfylld med saker. Utan anledning, bara av ren snällhet, helt utan vinning (kanske inte...) men ändå.

Svennebarn, mr Rios, glassfrossa, sockerchock
o frivilliga damer

Kyrkan de respresenterar har skänkt 400 dollar till ESL-barnen så att de kan hitta på något tillsammans för att öka sitt ordförråd. Dessutom erbjuder dessa två damer tudoring (hjälpundervisning) två dagar i veckan innan skolan, och om man vill och det passar med deras körväg kan de hämta upp barnen o köra dem dit. Vad ska man säga, detta känns helt fantastiskt. Jag blir så imponerad av alla dessa volontärer som ger sin tid och sitt helhjärtade engagemang till olika saker. Det har jag svårt att se hända hemma i Sverige faktiskt.

(nu när jag skriver detta inser jag en sak, hittar en röd tråd i engagemanget i sammanhang med utlänningar, Det lämnar jag därhän, låtsas som inget. Klart det finns en hake/tanke/förhoppning. Jag väljer att se det goda, mitt liv blir lättare att leva så)

Det lustiga i det hela var att det inte var speciellt många barn/föräldrar där. Först var det bara svennebarnen + tre föräldrar. Då hade jag en klump i magen. Tyckte så synd om damerna o mr Rios som lagt ner så mycket tid o kraft på glass o allt. Sedan kom ett par föräldrar till, tack o lov, tack. Dålig uppslutning dock, mycket dålig tycker jag.

Jaja, så var det med det, dagens hyllning till alla volontärer i detta land. Ni är fantasktiska, o gör ett grymmebra jobb! En stjärna i kanten till er. Men vänta lite, jag är ju också en sån där volontär, jag är med i gänget.... Härligt Åsa, bra där!

Önskar er en god helg!

Åsa - volontär, imponerad och förfasad på samma gång

Att skämmas öronen av sig och ett fint team

2011-10-12T23:39:00.000-04:00

Häromdagen, en sån där stressig och hur mäckig måndag som helst, så fick jag ett akut trängande behov av en röd paprika på vägen hem från high-heelsridskolan. I bilen satt Cajsan och Piff o Puff eller Piggly o Wiggly eller Vegas o Stella eller kort o gott GRYTDJUREN (o näää, jag menar inte gryta som man kokar i utan gryt som det bor grävlingar i)
Vad gör man? Stannar snabbt på Foodlion, en butik som inte toppar min favvolista men som dock säljer röd paprika fiffigt nog på vägen som leder hem. Jag stannar till, frågar Cajs om hon vill följa med in, men nää, hon o hundarna sitter kvar i bilen. Jag låser bilen, trippar med lätta steg in i butiken, grabbar en paprika á 3 dollar, en påse hundben, färdigskuren sallad o undrar just om jag borde ha en packe plastpåsar eller nåt. I ärlighetens namn förvandlades paprikainköpet till en halvfull kundvagn men fort gick det, tyckte jag.... Vrål i knasterhögtalarna. Knaster mummel, mrs Stroem till informationen, mrs Stroeeeeem. Fasen! Hjärtat i halsgropen, springer fram till, oh noooo.... polismannen som står där o väntar. Tusen tankar i huvvet, han lägger sin polishand på min axel och ber mig komma med här. Skojar ni vad jag hade tusen jobbiga tankar. Det visade sig att Cajs hade blivit rädd för knarkarna (?!) som gick utanför bilen.... Öpnnat dörren av någon anledning, som var larmad tydligen. Stängt dörren igen och blivit hysteriskt rädd o gallskrikit. Så pass högt o panikartart att polisen hade kommit fram till henne i bilen, bett henne öppna och fått förklarat för sig vad som hände. Undrar just hur hon förklarade det där med knarkarna? Usch, fy vilken ångest, vilken jobbig grej. Jag gillar inte att lämna barn i bil, jag gillar inte att mina barn blir så rädda och jag gillar inte att polisen eftersöker mig. Ja, där här ni en cofession, sådan mor är jag tydligen. Fy på mej, jag skäms. Det bästa med mej är ändå att jag står för det och skriver detta här, vilket nu kommer läsas av massvis av människor. Skammen blir ännu större, o det är inte mer än rätt åt mej. Nu är det färdiglämnat i bilen så att säga.

Team som i cross country team. Lucas träning två dagar i veckan efter skolan, 30 barn, de flesta i 7an o 8an. Idag var det springtävlingspremiär. Joråsåatt.... På´t igen fru Ström, hejja, packa matlåda, extrastrumpor. Skriv ut listor, ladda kameran och se till att komma i tid. Övertyga, peppa och stoppa en servett i fickan.

Bailey Middle School X-country team 2011-2011. O jag har en
pojk med i laget. Den blonde, ni ser va? Han har klipptid på
lördag, nu står jag inte ut längre.

The son of the speaker-man

Käck hejjarramsa som jag redan glömt

Succéspurt av Lucas, grym. Nu ska vi vässa kondis, styrka o
uthållighet också. Bra gjort Lurreburr, duktigt!

Men så var det där med fint team ju. En pojk i Lucas lag, han är inte så snabb, inte alls snabb egentligen. Han var verkligen hur sist som helst, men han kämpade, slet och sprang fast i knappt styrfart, men han sprang. När alla andra var i mål, då såg man pojken komma stretande i horisonten. Som på signal sprang alla hans lagkamrater, inkl Lucas, trots att de redan sprungit häcken av sig, mot pojken, ivrigt visslande och ropande och så följde de honom hela vägen in i mål. Stort jubel av alla som var där och där o då kunde jag inte hålla tårarna borta - igen! Så fint gjort av alla, en fin gest, o vad det betyder för den killen, det har jag nog inte förmåga att tänka ut ens. Ovärderligt! Säga vad man vill om amerikanare och deras skrävlarförmåga och sätt att framhäva de duktiga. Vetekatten om jag inte tycker att de är ännubättre på att peppa och supporta de som är sämst. I alla fall när det gäller vissa saker....

Här kommer de och hejjar fram eftersläntraren.

Ni ser va? Vad han sliter och vad alla andra nästan föser fram
honom med tillrop och applåder. Dagens finaste!

Efteråt fick de tilltugg, bagel o banan. Vatten och energidryck. Najs

Jag har fått så många mail från läsare som vill se bilder på både mej, hundarna och tränaren i X-countrylaget. Här kommer några som ni gärna får skriva o klippa ut, ni kan ha i plånboken eller till o med rama in om ni vill. Tänk då på att jag gärna blir inramad i guld. O nej, Robin 18 från Trollhättan, lättklädda bilde blir det inget med serrö. Köp en Elloskatalog eller nåt sånt. Ok? Ni andra, vassegoa, njut och förundras. Jag vet, jag är för härlig när jag är på det här humöret :-)

Sådär ja, nu är jag helt slut efter min confession och min fulgråtsattack som kom när jag såg bilden av eftersläntraren. Det här med att blogga ska jag berätta för er, det är superjobbigt och svårt emellanåt, o nu tar jag mej för pannan också, sådär 60-tals teatraliskt.

Åsa - som tycker det är apasvårt att komma ihåg filmcitat men ett kan jag! Run Forrest, run och det får avsluta inlägget onsdagen den 12 october. Korv också, inser nu att min otursdag är i antågande. 16 oktober.

Message to tandfen

2011-10-06T07:31:00.000-04:00

Han är fin Lucas, det är han allt.

Dagens djur: våra egna fina små multiblandisar. Våra grytdjur, Vegas o Stella. Idag är dom hos veterinären och snörps. Dom ska sövas. Jobbigt tycker jag.

Dagens äntligen: Tomas Tranströmer. Oväntat men himla skoj.

Dagens jobbiga: Steve Jobs bortgång. Påverkar mig och min sinnesstämning oroväckande mycket. Tårsvid på både mej o maken. iSad!

Dagens övning: skoljobb, möbelleverans (igen!), fint besök av kusin Mattis, o upphämtning av nyopererade småsöta taxtokar.

Kvalitetsmys enligt spagettibarnet

Okejrå, dags att rusa!

Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag

och någonting alldeles oväntat sker

Världen förändrar sig varje dag

men ibland blir den aldrig densamma mer....

A Henrikson

Åsa - eftertänksam, tacksam o orolig

Att ha en ny kille och en veckas bravader....

2011-10-05T11:27:00.000-04:00

Tiden rusar, måste bero på att jag har det bra o roligt hela tiden antar jag. Men tiden får gärna sakta ner lite så jag, hela jag både på insidan och utsidan (ve ålderstecken) hinna med. Ska försöka ha lite tråkigt emellanåt kanske. Eller inte.

Idag blir det en bildbomb, stulet uttryck från Annika (jag har inte lika skarpa o fina bilder som henne dock) och en resumé i punktform från den gångna veckan.

Glamridskola med Bassesälle:

I vild galopp i ridhuset/stallet, NOT!

Lycklig Cajs o Lennart, fast han heter
egentligen Lenny

Basses älsklingstjejer

Oh no, åsnan käkar upp oss.

Ok, det var det. Mysigt, varmt och hunden kräktes i bilen.

Hundtjejdate o lunch med härlig hund och härlig matte. Mysigt och roligt, även om mina doggisar var helt slut efter min timmes promenad på morgonen o var måttligt intresserade av lek med annan hund. Taxben och dålig kondis är sisådär lyckad kombo.

Kinesrestaurangdate med annan fin flicka, och en god espresso från Starbucks.

PW med amerikanskan

I fredags: ett skolevent. Back to school festival på Lucas skola. Pojken stannade kvar efter utringning för att hjälpa till att pynta o fixa inför massinvasion av föräldrar o siblings (älskar det ordet). Han skickade tusen sms.... Var är ni? Hur långt kvar till ni kommer? Nu då? Vi rensar ogräs... Jobbigt, varmt. Kommer ni nu? Han gillade visst inte att rensa, så han åt en korv istället. Öh? Fundraiser till skolan, här ska pengar samlas in. Bra, ok. Trevligt och väldigt amerikanskt iaf. Foolball-killar, cheerleaders, klättervägg, lemonad. Kasta bollar på lärare. Snyggrektor höll tal. Korv med bröd, CHIPS. Hoppborg och annat.

O jag ger er: min Skämseldålig kortfilm om livet på en skolfest i amerikatt. Fruktansvärt pinsamt dålig men ändå. Kolla in hur spontant folk står o gör en dans mitt i allt ihop.... Ok, låt filmen rulla. NJUT!!!

Kräftskiva med härliga familjen S på kvällen. Gott, har saknat det där salta slabbet. Fick tag i fina ostar också. Jamms.

Lördagen bjöd på utflykt med matsäck modell stor tillsammans med familjen D. Fint ställe vi var till, Kings mountain. Walking trails, grillar, barn, lek och sköna samtal. Höstfint väder. Och en hund som kräktes. Åksjuka?

Allt handlar om Halloween just nu, och visst, jag har införskaffat en del pyssel till denna, som det verkar, galet pyntade helg. Vågade inte riktigt köpa så där läskiga saker som skelett och döskallar, känns bra med söta spöken o pumpor o spindlar. Fånigt jag är säkert. Skyller på att jag är Rookie forfarande, det går väl bra Lotta?

Men lite så där lagom läskigt va?

Men se där, jag har blivit överkörd, förd bakom ljuset, förnedrad, hånad och allmänt bortgjord.

Basse, den lilla filuren kom en dag och sa på sitt lite barska: Kom med här, jag vill att du tittar på något. (fasen hann jag tänka, har jag gjort något dåligt, som låtit hundarna äta på hans dyra bälte eller nåt, hilfe)

In i master bedroom (älskart fortfarande) o där låg han, min nya kille.... Med gravsten o allt.

Bye bye gulliga stilen på halloween

Skelettet har dansat, testat kepor, suttit vid matbordet, haft peruk. Fått en egen strålkastare köpt till sig. Druckit cola. Hängt i ett fönster och blivit fotat. Från platsförpackning till stjärna på en sekund. Det jag också vet att Basse dessutom köpte en döskalle i frigolit, som han har fotat och planerat vart den ska ställas. På sitt nya skrivbord. Han är så glad för sina nya skräcksaker, o jag, jag drar in svansen mellan benen, gömmer undan mina söta, rara o charmiga spöken och sätter ut dem i ett litet avskilt hörn i backyarden. Terrorn på Framfield CT, det är här det tydligen. Och! Ögona på gravstenen, de kan lysa om man trycker på en knapp. Bra va? Nämligen inte.

Vad säger man?

Förmodligen världens största spindel.... Den lever inte längre, tyvärr!

Ja, så där har jag haft det. På dagens agenda står nada, zippo, skvatski. Har en återhämtardag, eller egentligen, en förberedardag för imon kommer fina kusin hit. Mattis. Så kul o härligt att ha honom här ett par dagar. Dubbel lycka om fina Pernilla varit med

men det får bli nästa gång. Jag ska fixa lite hotell a la Ströms nu, bädda i rum 407. Handla frulle. Vad tror ni att Mattis äter? Hmm, det får jag lura lite på.

O sen då, känn på den här: jag hade planerat att fara hem till Sverige i mitten av oktober, bara jag, o vara med mina fina tjejer. Det blev dock inte praktiskt görbart. Attans. Med se då trollade vi hit lillasyster istället, hon kommer den 31, på kvällen. Mitt i allt trick or treatande. Tur! Måste nog hålla någon i handen känns det som. Sann lycka!

Åsa - livet på en pinne, sol ute, sol inne. Hallå? Jag kan rimma som jag vet inte vem tydligen. Jag är för härlig helt enkelt, en vanlig onsdag.

Dagens uppdrag och en hjulbent hund

2011-09-27T20:13:00.010-04:00

Jag vet inte, jag har en glammig tillvaro, det har jag allt.

PW med väninna, kaffe med densamma. Åh, lite pedikyr sitter inte fel idag va? Vi åker på studs. Snackilisnack medans fotfolket (erkänn roligt ord i sammanhanget...) fixar o donar. Åh, lite stros i affär, o noooo, hungersnöd. Måste äta på salladstället. Där dyker ytterligare en väninna upp. Pratiliprat. Vaaaad ska man bjuda på till middag hemma då? Klur klur. Ska vi handla tillsammans? Jaaaa, vad roligt. Har du testat denna tomatpurén? Den är apabra.... Solen skiner, sällskap skrattar. Häpp, in i bilen som är tusen grader varm, full med matvaror som ska slängas ihop till Ströms middag.

Sen börjar det, det andra livet. Det inte lika glammiga men ändå så underbara. Barn 1 kommer hem, genomsvettig efter att ha dragit den astunga väskan hem uppför backen, klädd i höstkläder. Söt o helt plötsligt så vuxen...

Halv hund på köpet

15.15 Hur har din dag varit, spagettisvettis? Bra. Prat o snabb mellis, banet är stressat. Har du mycket läxor gumman? Ja, 6 stycken.... OK! Bäst att köra igång. Hon klarar inte läxorna utan mitt stöd. Svåra ord, kluriga instruktioner. Hundar som vill ut, telefon som ringer. Splittrad mamma, stressad flicka. Anackas också, snart kommer barn två hem, skynda skynda! Vi har inte ens avklarat en av de sex.

16.50 Pojke kommer hem. Lika svettig han. Lucas dag varit bra men vill ha ett samtal med mej "lite så där privat". Öh? Ok, Cajsa, gör det du kan så kommer jag snart. Vi låser in oss, svettpojken o jag. Med en pruttlera han fått som belöning i skolan. PRuuuttttt, fis, skrikfis samtidigt som han med gråten i halsen förklarar att jorden kommer gå under om exakt 100 dagar eftersom en meteorit kommer träffa oss. Större är tellus. Hur vet du? Prruttttt. Fröken sa.... Jag tänker samtidigt, ohhh, han måste börja med läxorna. Hade han tre att göra? Prutttt. Men det sa dom på nyheterna mamma! Ok, vi får se hur det blir gubben, säkert bara ett rykte. Hur var det med läxorna? Puh. Cajsa skriker JAG FATTAR INTE, buhuuuuuu. Det ringer på dörren. Fokus nu Åsa.

Jag vässar morgondagens pennor...

Barnen sätts vid var sitt bord igen. Lucas trycker i sig lite mellis, mamman stressad. Dåligt samvete. Tyda.se går varm. Förklarar varje ord. O mamma, idag vann jag spelling. Fick godis till pris, bra gubben. Grattis. Men du ska ta roten ur.... Mamma! Jag fattar inte, var är proudly? Proddeli. Jobba barnen, jobba!

18.55 Lucas måste på toa

Hm... Matte på toa?

18.45 Cajsa klar!

19.30 Lucas klar, middagen med. Sen som fasen. Barnen svett-torra. HUNDARNA! Ut en snabbis, stroganoff bränns vid.

Pappa kommer hem.

Puh. O då ska man veta att tisdagar är dagen vi inte har varken dans, ridning, löpträning eller tutoring. O Basse kom faktiskt hem.

Men jag klagar inte, det gör jag verkligen inte. Men ni som tror att jag glassar omkring HELA tiden och inte gör annat än filar naglarna och dricker Chablis, här är en annan del av min verklighet. O vet ni, jag städar också, jobbar volontärt i båda barnens skolor. Jag sköter alla papper, jag samlar pengar till fattiga barn, jag skurar heltäckningsmattor och jag sköter kontakter med Sverige. Ibland, men inte ofta, då shoppar jag också. Myrmedel, toapapper o tops.

Men! Livet är fasen bra härligt, lever i en dröm hur som helst, jag/vi ville det här. O nu har vi vovvarna med, extra bonus men också extra jobb såklart. Självförvållat. Jag ägnar många tankar åt alla ensamstående föräldrar. Ni är hjältar!

Åsa - pluskund på livet

Ah, justde. En hjulbent hund kan inte få ner benet på golvet när den sover.

Pumpafält o någon är kär!

2011-09-26T09:20:00.000-04:00

Jag tog min pojk, han med för stora fötter o glesa tänder o håret på flaj, han som fick ett A i matte, han som gör mej galen emellanåt, både av goda o sämre anledningar, min pojk, den stora o lilla på samma gång, han o jag for till scouternas pumpaförsäljning. Pumpainköp på G, o ville samtidigt göra en god gärning och gynna scouterna. Kändes bra, tanken är fin.
Där på ett fält låg tusen och åter tusen pumpor på rad, i lervälling på grund av monster-regnandet de senaste dagarna. Flipflop o lera, goshit för fötterna. NOT!

Vi valde med omsorg, tre bauta o två små. Priset 36 dollar. Kändes fint, har inget att jämföra med. Scouthälsningar, yes maaaam. O en pojkscout som kör pumporna i en liten kärra till bilen medans jag kletar av leran mellan tårna. Uäk! Note to self: två bautapumpor för 10 dollar på mataffären. Tips till nästa år.

Blir så glad av orange att det spritter i hela kroppen!

På vägen hem stannade vi på den så påpassligt uppsmackade butiken där Lucas fick köpa sig en halloweendräkt. Kändes lite tveksamt, vet inte upp till vilken ålder barnnen klär ut sig på halloween men vad katten, vill han så får han. Däremot var vi föga överens om vad han fick köpa för dräkt.

Ratade dräkter av mamman: ninjakrigare med pinnar, skelett med blod som rinner, ultimate warrior med vapen, vålnad, lieman och gorilla med döskalleansikte i vuxenstorlek.

Ratade dräkter av Lucas: Jack Sparrow, sjöman, Teletubbies (öh?) SWAT-team. joddlargubbe o cowboy.

Hade trumfet, visakortet alltså. Jag blir skrämd av läbbiga dräkter, vill inte se eller vara i närheten av skräck. Fick ge med mej, pojken är ju så söt o charmig. O duktig. Kompromiss. Zombie med ljusgrått hår. Läbbig men ändå hanterbar. Inget vapen, men en lång pinne. Äsch!

Lite lättare att komma överens med Cajsamajsa antar jag. Bara utstyrseln har långt hår, glitter och är cool o inte för barnslig om jag känner spagetti rätt. Det besöket tar vi en annan dag, fick nog av skräck o vålnader. Blod och gravstenar. Hur ska det här sluta?

Hundar! Charmiga och glada. Ganska lättlärda så fort godis är inblandat. Sover gott o ganska mycket. PINKAR fasen överallt, blir galen. Har gjort åt 4 flaskor skumtvätt till heltäckningsmattan, två flaskor supermegaextrastark sprej och en halv flarre mirakelmedel för en förmögenhet från djuraffären. Resultat: mediokert. Gillar inte. Varken hundarnas beteende eller vit heltäckningsmatta.

HusägarJeff på besök. Trevlig, mycket trevlig. Charmig och karismatisk. Älskade hundarna!

Trevligt middagsbesök i lördagskväll med mycket vin och taxi som dröjde. Längesen familjen Ström hängde uppe till 4 på morgonen.....

Basse är kär! Förutom i mej alltså. Direkt efter löprundan: Åsa, jag hoppar in i duschen. Visst Majbritt. Efter 20 minuter kikar jag in i master bedroom (älskar fortfarande det ordet) o vad ser jag? Joråsåatt....

O man ser också att han sprungit så att hälarna glödde....

Yours truly

Åsa - hundkissfläcksförintaren

Det lackar mot....HALLOWEEN

2011-09-22T08:03:00.000-04:00

Har varit lite utanför verkligheten sedan vovvsingarna kom, men igår när hundburen var fixad for jag ut på uppdrag. Skulle köpa rengöringsmedel till heltäckningsmattan.... Gissa varför?

Hur som helst, på ett par dagar har butikerna fullkomligt exploderat i en orangesprakande halloweenfyrverkeri. Jag har aldrig nånsin sett något liknande. Rad på rad i butiken fyllda med konstigheter. Plastpumpor, spöken, skelett, tallrikar med höstmotiv, handdukar med spindlar, tandkräm med ödsliga träd avbildade och hundutklädningskläder. Tusen ton huvudkuddar med snask, maskeradsmink och allsköns krafs. Underbart!

Kolla korvibröd-dräkten!

Mest av allt önskar jag mej denna....

Jag köpte lite spökpyssel, det känns som ett måste liksom. Ett stort spöke, 20 småspöken, en godishink, en hatt, en spindel till brevlådan, fönsterfigurer i sånt där slajmigt gummi och en stor huvudkuddepåse med snask. Kommer med all säkerhet bli fler o mer inköp!

Tills dess räknar jag ner, både till nästa besök om två veckor och till halloween. Härligt jag har det ändå!

Åsa - all in

Fyra är sex nu, o trasiga pyjamasbyxor...

2011-09-21T11:08:00.000-04:00

I helgen, lite så där helt plötsligt men inte helt oplanerat fick vi tag på två hundar, äntligen!
Vi hade en annan på gång men tyvärr fick Elliot flytta in till en annan familj. Kul för dem men jag grät över en hund som vi aldrig haft dock, o barnen med. Hm.

Hur som helst så kom Vegas o Stella in i våra liv i lördags. Blandraser så det skriker om det. Tax/Beagle/terrier. Minst. Den ena ser ut som en labrador i taxformat, den andra ser ut som en, jag vet inte vad... Systrar, 11 månader. Vaccinerade och genomgångna. Charmiga o glada.

Papper fylls i på hundshelteret

Barnen överlyckliga, tårar.

Våra tjejer, livrädda.

Direkt från shelter till Groomingstället. Bubbelbad, örontvätt och klovård. 22 dollar per jycke, o då ingick goodiebag. Hundarna doftade gott igen, som lavendel o vanlij, fanns på flaska för 23 dolares. Avstod nagellack, eller klo-lack snarare. Cajsa besviken för det....

Petstylist. Jojagatackarja.

Hundarna är roliga, charmiga o så. En av dem är lättlärd, den andra lite svår. På natten och när de är ensamna har vi dem i en hundhage kan man säga. Som en bäbisresesäng utan botten. Dom gillar sin hage, o kryper in där när de vill vara ifred o vila. Igår var vi iväg en stund, hundarna stängdes in i sin hage. Krafs o bit tydligen, för när vi kom hem stod de vid ytterdörren o viftade på svansen. Ahaaa....

Lagom stort för taxblandis att ta sig igenom...

Men mer då? Katastrof för Lucas. Hans pyamasbyxor som han haft sedan 7 årsåldern, stl 122, alldeles för korta, har vikt hädan. Hans absoluta favvisar och de enda han nånsin gillat. När han har dem på sig, då är det mys. Han kan inte sova utan dem nästan. Men nu så, dags att slänga. Gubben!

Basse hemma igen, välbehållen men sliten.

Saknad efter när o kär i Sverige är påtaglig emellanåt. Har beslutat att INTE fara hem i oktober som tanken var förut. Får inte ihop vårt liv riktigt. KATTEN också :(

Skolmöte, skolsaker, läxor.

Och, ang Lucas väska. Rullväska är inte tillåtet på hans skola, due security reasons. Men flipflop är....

Fortfarande samma UV-lampa nagellack. Håller katten för evigt verkar det som. Är det fyra veckor nu?

Värmen tillbaks, tack!

Pumpainköp på G.

Av o på förkylning. Försvinn eller ge mig vad du tål, bacillusk!

Kläderna på Target, Missoni. Utplockat, skorna fel modell. Mellanrummet mellan tårna syntes, har lite svårt för det. Men barnkläderna var söta. Köpte kappa, kjol, tröja o strumpor til l Spagetti. Stl 7-8 år, borde gått med tanke på kroppsform. Men för korta. O hundarna åt upp strumporna. Okej, nice try.

Det jag är mest sugen på från Sverige är just nu KANTARELLER o trattisar. Skulle ge mycket för en näve eller så.

Jag älskar Wordfreud! Hur kul som helst. Asastroem heter jag om nån vill scrabbla med mej.

Over and out

Åsa - som lovar att inte vara en sån som bloggar om hundarna o visar bilder på dem som ingen vill se. Lovar!

Att ha en stor o tung rygga, o släppa på en princip

2011-09-14T09:04:00.000-04:00

Ahh, jag hade en återhämtningsdag igår, skön. PW med fin dansk väninna, långt samtal över ett glas vatten. Lyssning på sommarprat liggandes i en solstol. Bra flyt på eftermiddagen med läxor, planering och extrabarn. Tacos!

Lucas bär med sej sin skolpärm o några notebooks hem varje dag eftersom läxorna finns där bland papper o block o anteckningar. Han har axelvärk, förstår honom. Väskan är enorm! Idag var den extra maffig. Litteraturboken var hemma på besök, o träningskläder skulle med, o en extra flaska vatten.
Den vägde den 9.3 kg, var tvungen att kolla! O då räknade jag inte med lunchboxen för den bär han i handen. Många kilo för en liten pojk. Plockade ut hans svensk-engelska lexikon och ett limstift. Gjorde väskan minst 50 gram lättare. Hejja!

Men ni ser va? Som en kamel.

Mitt arma modershjärta fick mig att göra det enda rätta, idag bröt jag mot mina "klart att pojken ska promenera de 10 minuterna till skolbussen principen" Jag körde honom med bilen. O vad gör det? O näpp, de flesta barnen blir körda till bussen, om man inte bor precis bredvid hållplatsen. I kväll ska jag massera hans små gulliga axlar, o kleta in liniment eller nåt. Pussa honom på halsen och hoppas att väskan är lättare imon.

Nu ska jag o en tjej till Target. Som Åhlens ungefär. Missoni har gjort en kollektion i samarbete med dem. Släpptes igår, kaos. Men jag har sett ett par skor... Hoppas att de fyllt på hyllorna under natten. Wish me luck!

Åsa - emelda marcos systerdotter var det va?

Jag klarade det! O lite skol-skrämsel

2011-09-12T23:28:00.000-04:00

Tusen tack för support, glada tillrop på min namnsdag och rara kommentarer. Det ger energi, så där mycket så att jag nästan får lite hybris. Gör inte något alls för idag, på eldprovsdagen, jag behövde energi o support väldans mycket. Tackobock!

Höjdpunkter under eftermiddagens prövning

Barn 1 sladdar hem. Äter ståendes på ett ben, gör matteläxa o jag knyter ridskor.

Bilfärd till ridskola, läxor förhörs

Sällskap i bilen, två kylväskor med matlådor till barn, dricka. Våtservetter, handsprit. Skedar till pastasallad. Pennor o suddgummi till läxor. En stor näve självförtroende och några liter överdriven tilltro att joho, det här kommer funka.

Galopp över nejden, jag sitter rakt upponer på stol.

Efter ridning, i rakterfart till barn 2s skola. Cajsa byter om i bilen, tvättar sig med vårservett. Skajpar med Basse också.

Hittar inte pojk, stressar ihjäl mig, hans träning dragit ut på tiden. Främmande människa pratar med mej o Cajsa. Jag är trevlig. Hon berättar för sin man om oss. Jag fattar inget, Har vi träffats förr tänkte jag. O det måste vi ju ha gjort, annars finns ingen anledning för henne att i gräll amerikask falsett skria haaaaaj Aorsa över hela parkeringen. (visar sig senare att hon är min nya bästis, TF bibblanchefen)

Barn kommer, dyngsvettig, hungrig som ett as och mattblanka ögon. Oj, varmt idag o han hade inte hunnit/orkat eller kommit ihåg att äta specialfiffiga rullen med pastrami o sallad som jag packat ner extra i hans lunchbox. Inte hittat den extra vattenflaskan. Bråttom nu, mötet börjar om två minuter. Rafsar ner kylväskor, papper, nycklar, släpar svettLucas o spagettibenet travar så lätt. Swish in på skolan. Är det ok att Lucas äter sin middag här, inne i klassrummet? Jaaaa säger mrs Hufflepoff, han ser hungrig ut. Svetten kommenterade hon inte, gick inte att missa om man säger. Ljusgrå tischa och rännilar ner för halsen.

Lucas gör läxor på mötet. Cajsa ritar på ett papper. Lär oss om behaviorcards. Ingen lek här alltså. Slarv med läxa, uppnosig mot fröken, saknar blyertspenna. Försenad, fel klädsel... Då får man signatur på pappret. Olika färgkoder. Stor belöning till den som klarar hela läsåret utan en enda signatur.

Bra möten med de flesta av Lucas lärare. Mycket bra info. Många nya hemsidor att hålla reda på ifall man vill ha kontroll över barnets skolgång. Papper. O pappor, i sällskap med mammor. Utan barn i sällskap, i sitt hemland på sitt modersmål. Bara jag, den lustiga svenskan som kommer med matlådor o svettigt barn. Ett annat barn som inte ens går på skola i släptåg med omöjlig ridhjälmsfrilla. Doftar starkt av citron från våtservett. Mamman, hon är i chock. Hälften av vad som sades på möterna var nyheter för mej. O för Lucas med tydligen. Ojsan. Men Lucas, visste du inte detta? Nä, ojsan. Arga ögat från mamman många gånger. VAR ÄR PAPPAN?

Hem, väcka cajsa som somnat i bilen, bäcksvart ute, kl 8.30. Kvällsmat, läxläsning med Lucas, beställa skolans årsbok som man så påpassligt fick info om idag. Deadline idag! Hur tänker dom? Struntar i alla tusen extraval, varken orkar eller hinner.

Cajsas tidsfördriv på mötet bjuder jag er på. O hon har ritat detaljer på fotona med....

Tittar igenom resten av pappershögen från skolan, o inser. Jag blir galen. Det brister, skrattar o gråter om vart annat. Orkar inte med, undrar om alla dessa samtal om viljan att lära sig, att göra det bästa man kan, ha en målbild framför sig, tänka smart o långsiktigt har förståtts av Lucas? Framför allt att utnyttja alla möjligheter som finns o allt var det nu är. Av alla tusen möjligheter väljer han ORIGAMI på extralektionen som är som klubbar. Ni vet, snyggaste tjejen o killen är med i yearbooksklubben o så där. Min Lucas, han som inte har koll, som slarvar och kämpar så där lite halvdåligt emellanåt. Han har möjlighet att välja mellan alla dessa:

Ååååå

Frågade honom om han visste vad de skulle göra på Origamiklubben? Jorå, man lär sig vika turbaner av papper. VA? Turbaner av papper du vet? Hm. Här kommer nog mamman styra upp, för turbaner, det kan jag lära honom att vika på en eftermiddag om det nu är så.

Men glad som en lärka är jag, starkare än nånsin. Jag klarade dagens vedemödor. Ger mej själv ( håll i er) Fem Strömmings av 5 möjliga. Dagens logistikdrottning, århundradets bästa tålamod med 12 åring och en jäkel origami tydligen. Nån som vill ha en TURBAN?

Åsa - trött!

Att släppa kontrollen och andra lärdomar

2011-09-11T23:14:00.000-04:00

Vilken vecka, verkligen! Upp o ner, sorg o elände. Ensam i ett stort land, Basse i Europa, länge. Skola som suger musten ur vem som helst. Möte, volontärjobb, trevliga luncher och härligt väder. Oro för Basse. Fina mail. Krafttag i massor av saker och restaurangdate med Lucas. Kvalitetstid och stress. Inga kläder men en fin väska, längtar efter höst och saknar poolen. Ja ni förstår va? Verklighet o vardag.

Jag har ansträngt mig till tusan för att vara lite mer här o nu. Ger mej själv godkänt men inte mer, tre Strömmings. Men konsekvensen blir en gnutta kaos också. Vetekatten hur jag ska få balans. I morgon har jag mitt eldprov. Ska befinna mig på två ställen samtidigt. Köra till ridning o Lucas ska på cross country, läxor ska göras, mat ska ätas och samtidigt vara på föräldrarmöte på Lucas skola. Hmmm. Jag löser det, det gör jag, men eftersom mitt härliga påklistrade "jag måste carpe diema mer" infall kom just nu har jag inte planen klar riktigt. Smart där Åsa, smart. Men jag viker mig inte, jag är inte bitter, men jag tror att om jag åtminstone hade haft min bättre hälft på hemmaplan, då hade jag klarat morgondagen lite lättare....

Andra lärdomar:

Här i USA ska man inte bli förvånad om man stöter på en vit tiger, en känguru eller en kelig räv vid något center. Cajsa upplevt, klappat och gosat. Med en vit tiger? Joråsåatt... Zoo på uppvisning alltså.

På sleepoverkalas får man grymt härliga goodiebags med sig hem. Duschkräm, lotion o handsprit. Doftar ljuvligt. Mamman snottar, trots att det var barnet som var på kalas. Goodiebagsdetaljen missade vi när Cajs hade ridkalas... Förlåt.

Att skaffa sig en härbärgesjycke var inte det lättaste tydligen. Många parametrar som ska stämma. O många papper att fylla i. Om vart hunden ska sova hos oss. Hur många timmar den ska vara ensam, vad vår veterinär heter osv osv osv. Tusen frågor, o HusägarJeff kommer bli uppringd. Jag förstår dock, klart att dom måste kolla allt så hunden får det bra men samtidigt, ahhh. Är det ingen som vill ha hunden så försvinner den på bakgården o far till hundhimlen. Kluvet. Håller tummar för att det är vi som får äran att bli husse o matte till Elliot!

Skolan, AWMYGAD. Har fullt sjå med att klä barnen, framförallt Cajsa, lämpligt. Dessutom tio tusen andra regler att följa. Godkänner vi att Lucas deltar i sexundervisning? Tusen saker att samla in pengar till. Blyertspennor som förbrukas/slängs/slarvas bort. Lärare som enligt dem själva undervisar i 2010 talets anda. Filmer på youtube, information på hemsidor. Flashdrives och wikisidor. Heja o allt, men vad var det för fel på stenciler? Skoltv på morgonen, lunchlådor som inte får innehålla något barnsligt. En lapp med pussar från mamman uppskattas sådär på middleschool tydligen. Nåja. Om två år sitter rutinerna, o då flyttar vi hem. Ge mej styrka!

Jag älskar mitt jobb på biblioteket. Älskar!

The hunger games. Boken, som nu spelas in som film, o den som filmar, han är son till biträdande biblitekschefen på skolan. Min bästis. Fribiljett? Jomentack, smålänning ju.

Lägg inte ner tid på att UV-lampa fransk manikyr på spagettibarnet. Mamma, detta var gott att tugga på, segt liksom. Arrgghhh.

Kläder, har inga att ta på mej när jag ska vara den vanliga jobbÅsa. Shorts linne, shorts linne short linne... Funkar inte som klädsel när jag är sidekick i 4th grade. Men väskan, den ställde jag käckt på katedern, väl synlig. Förlåter allt va?

Ugnen, vad är fel? Bake, broil, roast? Undervärme. Bränd paj o botten, blek som lutfisk på ovansidan. Ohh, till thanksgiving kommer svärmor, vi ska baka kalkon. Hur ska det gå?

Affärerna fulla av Halloweenpyssel o hemskheter. Massvis. Överdåd. O dräkter. Big time lärdom o kulturskillnad: Hemma i Sverige när barn ringde på o trickortreatade var de utklädda till hemskheter. Liemän o dracula. Häxor o Skriet. Här säljs dräkter som nyckelpigor, sköldpaddor, prinsessor. Brandman och rymdfarare. Har vi fått allt om bakfoten? Tips från livräddargranne Nancy: Köp på dig godis, 50 portionsförpackade småsnaskpåsar förpackat i påsar stora som huvudkuddar. Räkna med att du behöver minst 100, två huvudkuddar alltså. O sen sitter mammorna på garageinfarten o ger ut godis o smuttar på vin medans männen går med barnen o busar. Ohoo, rädd jag blir om det kommer en nycklis va? Ta du lite snask, tant har tusen små påsar. O säkert har jag köpt lite extra om jag känner mig själv. Steget före Ström. Nääääj, carpe diem Åsa. Uppstramning.

Sallad på restaurang som serveras på kylskåpskall tallrik får en Strömming, uselt dåligt.

Sommarens firre. Tonfisk. Grillad, halstrad. Gott, så in i bänken.

Pottery Barn, jojagtackar ja, här kommer storinköp av möbler ske. Yes-oh-my-like som Cajsa skulle sagt. Hade jag kunnat hade jag köpt rubbet, allt men nu fanns det visst en begränsning till matsalsmöbler, lång byrå o ett skrivbord verkade Basse säga lite barskt. Attans! Men en säng också, snälla?

Give aways. Gör inte ont att få en necessär med roliga saker i när man köper en foundation. Jippyyyy. Att jag sedan inte använder allr spelar ingen roll. Smålänning igen va? En brun kajal är en brun kajal. Kanske nångång kommer till användning. Nån som vill ha en förresten? Jag har två!

Okidoki, das war alles. O det är härligt att se att jag kan knepa ihop ett långt inlägg utan att ha något att egentligt att säga. Jag är ju helt fantastisk, o härlig! (egoboostar o självkänslabombar mej själv inför hösten)

Åsa - i ett parallellt universum, lite låg, känner saknad o sorg men ändå fånigt på G

Min hemstad har sorg...

2011-09-07T23:38:00.000-04:00

Idag o nu känns det otroligt smaklöst av mig att publicera ett inlägg om nagellack, en bild på barnen eller en fjuttig åsikt om skolbussarnas usla punktlighet. Min hemstad är i sorg, vi har förlorat en stor hjälte, en sann profil och förmodligen Jönköpings största idrottsman nånsin.
Stefan Liv, vår spelevink, många barns stora idol. Fd målis i HV71, fram till idag spelare i det ryska laget Lokomotiv. Hela Jönköpings pojk, med sin speciella spelstil, sin säregna vinnarskalle, knasiga uttalanden, avslutningsdans på isen, spelaren som många många gånger kom o gav besökande skolklassbarn sina utslitna gamla klubbor, mannen med ett hjärta stort som ett hus, sin mammas son, nybliven make o pappa till Herman o Harry. Han som höll nollan när det gällde.

Ofattbart, onödigt och väldigt väldigt jobbigt. Jag kände inte Stefan Liv, inte på något sätt egentligen men min sorg är påtaglig. För mig, för min familj, för HV och för varenda invånare i vår stad och förmodligen för många andra utanför kommungränsen och även av människor som var noll intresserade av hockey. Paniken som utbröt på Facebook när olyckan skedde, samtal, SMS. Desperat letande efter fakta och information. Hemsidor som kraschar. Ovisshet, var han ombord på planet? Så kom då besanningen på allas farhågor, Stefan är borta, död. Kraschat i ett skräpflygplan nånstans utanför Moskva. Herregud!

Ett helt ishockeylag är borta, finns inte mer. Runt omkring oss finns varje dag människor som hamnar i sorg. Det är livets gång. Jag lider med alla anhöriga, vänner och kamrater som förlorat när o kär i den här kraschen. Ingen är värd att sörjas varken mer eller mindre men idag lider jag mest med Stefans fru, barn o familj o vänner. Och Jönköping, för det är min arena, min hemstad och min familjs hjälte som gått bort. Att se och för den delen vara en del av sammansvetsningen, att finna stöd i varandra. Att många många människor håller om varandra i en till en början virtuell krampaktig,respektfull o kärleksfull kram, att så många människor enas och sörjer tillsammans. Man ur huse för att tända ett ljus, lägga en blomma. Det inger också hopp på något sätt. Det är fint mitt i all bedrövelse. Stolt över oss som lägger ner våra vapen, rämnar våra murar. Det är vi nu, inte cityfolken mot förorten. Borgare mot bönder, snobbar mot lurkar. Invandrare mot svennar. Vi är ett, en stad i sorg. Tårar trillar på både bankmannen o städerskan. Vi saknar o sörjer vår Stefan, vi tänker på hans fina familj. En liten fin familj, som varit separerad från varandra för hockeyns skull, Stefans jobb. Kanske tänkte de att om ett par år skulle de få skörda frukten av hans hockeykarriär. Leva tillsammans, njuta och unna sig. Mamma, pappa, barn o hund. Snart älskling, snart kommer jag hem...

En sak är jag ganska säker på, att den här tragedin kommer sätta spår i vår stad. Livet före o efter Liv. Jag förväntar mig att tröjan med nr 1 kommer hissas i Kinnarps Arena. Minnesplats, staty, ett gatunamn, byggnader som uppkallas efter, jag vet inte, men Stefan Liv kommer aldrig bli glömd. Han kanske till o med blir en änni större hjälte nu. Vår Stefan....

I morse innan kraschen skrev jag en status på Facebook om att jag måste bli bättre på att leva nu, inte ligga tre steg före hela tiden. Stefans bortgång får bli ytterligare en påminnelse om hur viktigt det är.

Fina Stefan, tack för att vi fick låna dig ett tag. Vila i frid.

Mina sista tankar går till Anna, Herman o Harry. Må ni finna styrka, hoppas ni känner hela Jönköpings omsorg o stöd.

Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag

och någonting alldeles oväntat sker

Världen förändrar sig varje dag

men ibland blir den aldrig densamma mer

Alf Henriksson

Åsa - märkbart tagen

Baksätesdiskussion o nya språklärdomar

2011-09-06T11:53:00.000-04:00

Igår efter att vi lämnat Basse på flygplatsen såg vi massvis av bilar som snurrat runt på vägen i regnet. Kändes lite lustigt o nästan obehagligt att köra mot en bil på min sida av motorvägen, se förvånade ansikten som tittar mig i ögonen och inse att häpp, jag kan inte stanna o hjälpa. Ingen av dessa sex bilar vi mötte på detta sätt verkade skadade eller så utan de hade helt enkelt bara fått snurr. Jaja.

Här satt jag i godan ro o körde (men i verkligheten var jag i chock för det ösregnade o tvårblåste., Cajsa grät, Lucas var hungrig och jag skiträdd för alla körde som vildar) o Lucas ropar: kolla vad epic fail! Ursäkta, vad? Kolla bilen allså! Okej. Då vaknade Cajsa ur sin gråtkoma och väste på sitt argaste: Lucas! Det heter apple fail. Okej. Nu vet ni det girls and boys. Apple fail heter det, inte epic. Och det heter Golden Vetvivel, Pappiljond, Vadebade (känns på den ni, water bottle) också.

Åsa - lite klurig idag. Full i fasen liksom

Men åhh

2011-09-05T22:50:00.000-04:00

Hade skrivit typ världens bästa inlägg (minst) o sen helt plötsligt så bara försvann allt när jag skulle publicera. Hm...

Jajaja. Ingen fara på taket alls, någon mening med allt.

Dagens snabba blir som följer:

Basse på väg till Europa
Tornadovarning i plural, improviserat skyddsrum, hällregn.
Rädda barn
UV-lampanaglar på spagetti
Tusen tända ljus
Fin fin glamväska i present av maken.
Tacksam
Ensam

Ny vecka, nya möjligeter. Jag ska ta krafttag i vardagen, o det är inte fy skam det heller.

Åsa - arga ögat till Blogger